För en tid sen bloggade jag om vår fotovägg bestående av bilder på alla barnen.
Minstingen M är den som är minst representerad på väggen.
Inte för att det inte finns bilder på honom att rama in utan snarare tvärtom - det finns för många.
Jag har svårt att bestämma mig för några och då jag velar fram och tillbaka så blir det ingenting alls utav det istället.
Jag skulle kunna tänka precis tvärtom. Bara välja ut några som jag tycker om och rama in dem och då det som sagt finns många att välja mellan kan man ju bara skriva ut en ny bild och rama in den istället ifall det skulle kännas så.
Så småningom kommer även hans första dagisfoto att hamna på väggen upp till ovanvåningen men den tiden vill jag inte tänka på nu.
Nu är jag föräldraledig och ska minsann strunta i att bedriva alltför många jobbrelaterade tankar.

I en Ikearam hamnade iallafall tre bilder på M som jag tycker mycket om.
Bilderna är tagna i juli. M är tio månader gammal på bilderna.
Han sitter på golvet på sitt rum på sin gröna mjuka matta som han tycker så mycket om och har på sig storasysters stora rosa fjärilsvingar.
Jag sitter ungefär en meter bort och iaktar honom genom kameralinsen.
Han klappar i händerna och ögonen lyser av glädje och bus ena stunden för att i nästa vända ryggen mot mig.
När jag kikar över vingarna ser jag hur han sitter och tvinnar mattfransarna mellan sina små fingrar.
Han tittar på mig, vänder sen ryggen mot mig igen, och fortsätter att tvinna fransar.
Jag sitter kvar och ser på honom och njuter av att denna underbara lilla människa finns i mitt liv♥.

©HUSnrNIO

Tavlan ska inte stå på tavellisten i köket utan såklart hamna på fotoväggen upp till ovanvåningen.

Idag har W redan gråtit två gånger. Hon är ledsen över att hon är sjuk och inte kan vara med på sin allra första friluftsdag.
Hela skolan är ute i skogen i olika grupper under hela förmiddagen. Förskoleklassarna skulle få vara med sina faddrar och W är stormförtjust i sin.
Lunchen serveras ute i skogen och innan dess skulle man tillsammans sitta ner och mumsa på medhavd matsäck.

När jag berättade imorse att det inte blir någon friluftsdag för henne idag så grät hon.
Plötsligt slutade hon att gråta och sa "det gör ingenting för du har ju sagt att du vill att jag ska visa dig skolskogen så du och jag kan ju ha picknick där idag".
Kändes i mammahjärtat att förklara för henne att det inte blir något skogsbesök alls idag, varken tillsammans med klassen eller med mig.