Han är överallt och ingenstans.
Snorig som bara den, men med mindre hosta, ger han sig ut på upptäcks- och undersökarfärd.

Idag gick L upp med honom kvart i sju och så jag fick en möjlighet till att sova lite längre.
När jag kom nerför trappen några timmar senare såg det ut som en mindre bombnedslag här hemma.

Låda nummer två i W:s byrå var i stort sett tom.
Alla Barbiedockorna och den lilla leksaksresävskan full med kläder till dockorna var utspridda över hela hennes golv och en bra bit ut i hallen.
Köksgolvet var belamrat med grytor, grytlock och kylskåpsmagneter.
Bredvid en fjärrkontroll, en ensam strumpa och en överbliven majskrok satt han, prins bus, och gav mig världens finaste och snorigaste leende.
Han välkomnade mig upp med att sträcka sin kletiga hand och en kylskåpsmagnet mot mig. 

Det är underbart att se hur ens barn utvecklas och lär sig nya saker varje dag.
Hur han provar sig fram, gör egna upptäckter och skaffar sig kunskap om hur saker och ting fungerar.
Spännande men ibland lite påfrestande.
Ordet nej ljuder ofta här hemma. Ibland känns det som att mitt vokabulär endast innefattar det ordet.

Han försöker klättra på vardagsrumsbordet. Han gömmer fjärrkontrollerna i tvättmaskinen, öppnar alla skåp ohc plockar ut de saker han tycker är fina och intressanta för att sen gå iväg och leka med dem en stund innan han tröttnar och lägger de någonstans där man inte hittar dem.

Han är toalettfixerad. Hälften av vår familj har som tradition att inte fälla ner toalettlocket efter sig och inte stänga dörren till toaletten *suck*.
När de har varit där hittar han lätt dit, det är som att han har en radar som upplyser honom om att nu är dörren öppen till ett spännande rum. Han smäller saker mot toalettstolen och tar sig an toalettpappret som om det hade en potiental till att bli världens finaste halsband. Han drar, virar och knåpar för att få det runt sig.

Det är inte bara dockornas kläder som är intressanta för den här lilla killen utan ALLA sorters kläder.
Han kämpar dagligen med att dra ner W:s kläder från hennes rosa prinsesskrokar. Eventuella kläder som har förpassats till elementen i köket får inte hänga kvar. Dessa slänger han på golvet och hasar sig fram på. Ser ut som att han sitter på en flygande matta och väntar på att få signal att lyfta från golvet.

Förrutom att ha koll på när toalettdörren är öppen innefattar hans radar även spisen i köket. Han kommer alltid gåendes när det vankas matlagning.
Han sträcker sina små knubbiga händer och vrider upp plattorna på alldeles för hög (eller för låg) värme.
Numera sker all matlagning på det sättet att vi sätter på plattorna och sen drar vi bort vridknapparna (vad heter de egentligen?). När spisen står orörd ligger de på en hylla allt för att förhindra olyckor.

Mitt bland alla dockor och grytlock och tekniska prylar kom han gåendes mot mig och sträckte sina händer mot mig för ungefär en timme sen.
Jag lyfte upp honom och han borrade in sina fingrar i mitt nackhår, så som han alltid gör, sa upprepade gånger "ma-ma-ma-ma" och vilade trött sitt huvud mot min axel.
Alla saker runt omkring oss försvann för en stund. Jag gick upp och la honom i hans säng.
När jag kom nerför trappen igen möttes jag för andra gången idag av en total mess.
Denna gången utan en snorig liten pojkes bländande leende...

Dax att röjja upp!

©HUSnrNIO