Sliten.
Två nätters orolig sömn har satt sina spår.
Gårdagens stress känns av även den. 

Jag hade två och en halv timmes möte med min arbetsledare inför det komma skall efter årsskiftet, jag börjar jobba igen.
Tankar och känslor bubblade. Hjärnan tänkte en sak medan hjärtat sa en annan. 
Kämpade för att vara fokuserad och koncentrerad. Som tur var skötte sig lilla M exemplariskt under hela tiden - han sov så gott i sin nya vagn.
Vet inte hur det skulle gått annars när vi kom till den delen att vi skulle räkna årstimmar och omvandla dessa till procent (jag har inte tänkt mig att börja jobba 100% ännu). Var ett mindre kaos bland alla siffror.

Om jag bara hade haft det uppbokat igår så hade jag nog inte känt mig som jag gör idag men eftermiddagen ägnades åt lek på öppna förskolan för mig och M medans W sjöng i kör. 
Efter det var det bara att kasta sig hem och äta en macka, sleva in gröt i M:s mun, byta dagens andra enorma bajsblöja OCH kläder (tydligen kan man bajsa ner en pyjamas och en helt nytvättad outfit på en och samma dag) och sen sätta sig i bilen och åka in till stan där jag ackompanjerade E som sjöng tre sånger på en liten tillställning.
Halva bilfärden ägnades åt att lyssna på en storgråtande W som absolut inte ville bli med utan hellre vara hemma och leka med en kompis.

Ibland kan det vara slitigt att släpa med sig två barn på flera turer under en och samma dag. Gröt, blöjor, tvättlappar, bilstolar, ja ni vet...
Och allt detta eviga packande. Blir inte mer kul av att dragkedjan är trasig på skötväskan så man måste hantera den mycket varsamt för att inte alla sakerna ska falla ur den.

Otroligt nog så behövs det så lite för att allt det där ska blekna.
En promenad till skolan en kall men solig morgon (imorse glömde jag för första gången att packa ner frukt till W).
En liten kille som de senaste dagarna har börjat promenera omkring helt på egen hand utan stöd.

Jag sitter på golvet och han kommer gåendes från vardagsrummet mot mig med ett stort leende. Den sista biten innan han är framme nästan kastar han sig in i min famn.
Lägger händerna runt halsen, gräver in fingrarna i håret och gör små smackljud med munnen. Det betyder att vi ska pussas. Vi kramas och jag pussar honom på kinden. Vi gnuggar näsorna mot varandra.
När jag slutar smackar han pånytt och skakar på huvudet, så som man gör när man gnuggar näsorna mot varandra.
Att pussas, kramas och gnugga näsa är underbart.
Då känns allt mycket lättare.

©HUSnrNIO

Nu sover näsgnuggaren och jag har som vanligt marktjänsten här hemma.
Tvättberget med ren tvätt ligger på hela köksbordet. Diskmaskinen ska tömmas och fyllas med smutsig disk.
Det borde dammsugas då grovingången är full med höstlöv som släpas med in i huset om de inte tas bort.
Tänk om brevbäraren kunde knacka på dörren och bjuda mig på en god lunch (istället för alla dessa räkningar).
Sannolikheten att det skulle inträffa är minimal.
Istället blir det väl som vanligt, en macka eller två och en kopp kaffe.

Ha en trevlig fredag!