Andra dagen i rad som börjar alldeles för tidigt.
Idag strax efter fem, igår strax före sex med en ledsen M.
För trött för att vara på gott humör men för inte tillräckligt trött för att somna om.
Jag tar ett stort ansvar för barnen och hemmet.
Man är olika, jag vill ha rent runtomkring mig. Inte så rent att jag behöver torka golvet och damma var och varannan dag men såpass rent att jag dammsuger flera gånger i veckan.
Hår, smulor och smuts kommer fort i den här familjen. Lilla M och jag sitter på golvet och leker flera timmar varje dag.
Det är inte kul att sitta i skiten.
Så det är bara att hugga in.

Frågan är, handlar det bara om att jag ska backa för att andra ska ta plats och göra saker, varför kan man inte bara sätta igång och vara ett halvt steg före.
Hur det än vrids och vänds så kommer det alltid till att det är jag som ska ändra på mig. Det hela börjar hos mig. Konstant.
Barn och städning och allt runt omkring detta.
Självklart vill jag göra mycket och ta mycket ansvar, det är inte det, för sådan är jag och jag orkar och vet att jag kommer att köra på samma sätt även när jag börjar jobba i januari.
Men ibland blir det för mycket.
Speciellt när det blir för lite för liter sömn som de här dagarna.

Kom i säng strax efter tio igårkväll.
Läste en halv sida och somnade sen med boken över näsan.
Tråkigt att vara så trött att jag inte orkar läsa. Uppskattar den lilla stunden innan natten tar vid. När någon annans ord skingrar dagens tankar, upplevelser och intryck.

Dax att samla ihop sig och ladda kaffebryggaren.
Om en stund kommer familjen B på kaffe med dopp.
Hej hopp.