Måndagar är min dag hemma.
Den dag som jag alltid är ledig från jobbet och som jag, om jag inte hade haft den extremt morgonpigga lilla M, kan ligga lvar i sängen till kvart över sju då W måste gå upp för att hinna med alla bestyr innan det är dax att bege sig till skolan.

L är föräldraledig fyra dagar i veckan sen den 1 januari. Den här veckan är den sista. sen tar vi vårt familjeliv till en ny plattform och ska kombinera skola, dagis och arbeten gånger två.
Innan den karusellen är i full snurr står två veckors inskolning i almanackan. Tankarna kring detta, hur det ska gå osv väljer jag att lägga åt sidan just nu för nu är det måndag och jag är som sagt ledig.

Idag har jag noterat flera saker när jag lekt och suttit och iaktagit M.
Han kommunicerar mer och mer med läten.
Även om orden man kan urskilja som tydligast fortfarande är mamma, pappa och aj så ger han ifrån sig olika långa läten och ordsvamlingar beroende på vad han vill att man ska förstå.

Lätet "öh" och en utsträckt hand beyder att han vill ha något men inte själv kan få fatt i det. Då får man försöka hjälpa honom och ta tag i något och fråga om det var den saken han sträckte sig efter. Om då ljudet fortsätter är det bara att pröva med något annat.
Han är mycket bestämd och har han bestämt sig för att det är något speciellt han vill utforska så kan det där öhljudet vara ganska ihållande och krävande att lyssna på i längden för det är inte alla saker som han får leka med även om han vill det!

Om jag säger till honom att han inte får göra något så har han tre reaktioner som han tar till.
Antingen gnäller eller skriker han en liten stund för att visa att han inte tyckte om att bli tillsagd och att han visst vill göra det som inte var tillåtet eller så dunkar han sitt huvud mot ett köksskåp eller en vägg (hörde av barnpsykolog på radio i helgen att det tydligen är en vanlig reaktion för barn kring ett och ett halvt år) och då får man försöka att bryta det beteendet.
Från igår så har han börjat med en ny sak nämligen att han blir stilla och stirra på mig lite under lugg.
Som om att han skäms och vill kolla hur allvarligt hans upptåg var.
Igår slog han till mig i huvudet med en leksak och när jag sa till honom att man inte får göra så stod han och kikade på mig, rakt i ögonen, och sen kom han fram och gav mig en kram.

Jag förundras över hur mycket han förstår trots att han inte kan kommunicera med ord.
Hur mycket han snappar upp av vardagen som att man ska spotta i handfatet när man borstar tänderna. Att man ska ha skorna på fötterna.
Att Teletubbies är något som visas på tv (och är underbart kul enligt M), att när micron piper så är vällingen varm och klar att ätas och en hel del massa mer.
Det är fascinerande och underbart att få ta del av denna utveckling som går framåt fortare och fortare. Jag kan tänka mig att tempot kommer ökas på ytterligare när han börjar på dagis och tar efter vad de andra barnen gör.

Tillbaks till måndagen. 
Eftersom jag är ledig så är det jag och M som är ensamma hemma. Det är vi som vinkar av pappa som på väg till jobbet kör W till skolan.
M kan ett ord till förutom mamma, pappa, och aj, hej då.
Han säger det snabbt och vinkar med höger hand.
Ståendes på sin lilla stol i köket ser han hur bilar susar förbi på vår gata på väg till jobb och skola.
Det är väldigt spännande med denna morgonritual just nu!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag är det dax för W att få sin andra dos vaccin mot svininfluensan. Hon är nervös eftersom hon tyckte att det gjorde väldigt ont när hon fick den första sprutan.
När det är gjort blir det en tur till en av stadens leksaksaffärer för att välja ut den utlovade Pet Shop:en. Kanske kan tyckas dumt för vissa att jag ger en belöning i ett sådant här läge men jag känner inte speciellt mycket så.
Även bästa kompisen ska få en Pet Shop efter sprutan idag har jag hört (och när man tänker på att tandläkarna och sjuksköterskor delar ut klistermärken till barn som varit hos dem och tyckt att det varit jobbigt) och eftersom W tycker att det är såpass jobbigt att ta den där sprutan så har jag inget problem med att köpa ett litet djur till henne.
Anledningen till att jag stannade lite extra vid det här var att för en stund sen när W kom hem från skolan frågade hon om hon inte kunde ta en spruta mot vinterkräksjukan också och få en Pet Shop även då.

Ja tänk om man ändå kunde det... det skulle vara värt flera Pet Shops det för en som mig som  har det lite småjobbigt nu när den där äckelsjukdomen härjar vilt omkring en.