När jag efter flera telefonsamtal utan fungerande resultat lämnade över min arbetsdator till kvinnan som besitter all kunskap och lite därtill på datafronten hade jag nästan gett upp hoppet på att någonsin igen få acess till min jobbmail.

Idag stod datorn åter på mitt skrivbord. När jag klickade på outlookikonen öppnade sig programmet och jag befann mig plötsligt där, i min inkorg!

Jag hade 796 olästa mail.
796 mail hade skickat till mig under min föräldraledighet trots att flertalet kollegor, och en hel del andra, visste om att jag skulle vara hemma med barn under tolv till femton månader (dvs inte ens försöka logga in på jobbmailen).

Då kan man väl klassas som populär, eller...

Tiden var knapp och jag kunde inte bestämma mig för vilket av alla de 796 jag skulle läsa först så jag klickade på det röda krysset, stängde av datorn och åkte hem istället.
Ibland är det ganska skönt att inte vara fullt så nårbar som hela det här samhället bygger på.

Imorgon vet jag vad jag gör. Större delen av dagen kommer att ägnas till att läsa mail och alla dessa bifogade protokoll, anteckningar och annat *puh*.