10.50 ska vi infinna oss på vårdcentralen.
M har levt på youghurt, välling, smoothie och lite pannkaka sen i förra vekan.
Han har även kräkt en tre-fyra gånger under en veckas tid.
Något som jag trodde berodde på värmen men det verkar istället som att han har ont i munnen för han försöker sig på att äta en del fasta saker och man ser verkligen att han vill äta dem men börjar gråta och kastar iväg maten när han fått in det i munnen.

Eksemet har även det blivit mycket sämre.
Han sover dåligt på nätterna för att han ligger och river sig på fingrarna och i knävecken halvt vaken, halvt sovande.

Hans sura min men neddragna ögonbryn är något han i kombination med skrik nyttjar flera timmar om dagen nuförtiden.

Jag känner inte igen denna missnöjda, skrikande kille och min gnagande känsla av att något är fel är jobbig, oroande och något som jag inte kan skaka av mig så det ska bli skönt att de kollar honom.

Idag har han skrikit massor. L tycker att jag bråkar med honom och det är därför som han skriker.
En otrolig kommentar, för med honom skriker han aldrig, kan man tänka då:O
En mindre bra kombination att inte vara på topp och trotsig och ha svårt att ta ett nej.
Såklart att han skriker mer med den som spenderar mest tid med barnen och då också automatiskt är den som säger ifrån mest och sätter gränser.
Helt naturligt skulle jag vilja påstå, eller hur...

Nä, på med cykelhjälmen och mot vårdcentralen!