Jag trodde att världen skulle vara lugn på magsjukebaciller nu när våren är här och det t.o.m. har kommit lite sommarvärme till oss.
Tydligen hade jag fel.
W:s bästa kompis, som hon umgås med dagligen som en syster, blev sjuk i torsdags kväll efter att tjejerna hade varit på kalas hos en klasskompis.

I fredags var ytterligare ett kalas inbokat men då var T som sagt sjuk.
I lördags skulle vi passat T och hon skulle sovit över här men det blev självklart inget med det. Ve den som kommer in i det här hemmet med magsjukan under armen...

Natten till lördagen sov jag dåligt och under förmiddaggen hade jag en skum känsla i kroppen och då framförallt i magen.
Inatt likaså och nu mår jag inte helt tipp topp.

Så länge jag inte är sjuk så är jag såklart frisk men min oro för att denna vidriga sjuka ska dra över oss alla igen som för någon månad sen följer mig likt en grådassig skugga.
Onödigt kan tyckas men det är så jag fungerar. Framförallt när en människa som tillbringade i stort sett hela torsdagen i vårt hem nu är sjuk.

Men det behöver ju inte bli så att vi blir sjuka och det jag känner kan mycket väl bero på att mina dagar är lite småstressiga just nu, att jag inte har sovit speciellt mycket inatt för M har inte kunnat sova och  när jag tillslut beslutade mig för att han skulle sova bredvid mig och då har han skrikit och tvinnat mitt hår till svinto om vartannat. Det i kombination med att jag oroar mig kan ju såklart få mig att inte må helt bra.

Nä mot Ica för att inhandla maskindiskmedel och blåbärsProviva!