Liten sjukling
Ena dagen frisk andra sjuk!
Jag bar in M till vår säng inatt och vi somnade om tätt intill varandra.
Jag vaknade till några gånger därefter och tyckte att han kändes väldigt varm men eftersom vi sov väldigt nära varandra så valde jag att tänka att kroppsvärmen berodde på det.
Strax före fem började han skrika och vrida sig i sängen.
Jag försökte få honom att somna om men lyckades inte ens lugna ner honom.
Istället började han skrika mamma gällt och med en röst som jag inte kände igen.
Han var jättevarm, skrek, började hosta och kippa efter andan.
Jag satte mig på sängkanten med honom.
Han fortsatte att skrika, dra efter andan och börjar även att bete sig som att han skulle kräkas.
Jag ställde mig upp med honom och han kräktes på mig. Mellan kräkningar, kräkreflexerna, kippade han efter andan och skrek samtidigt mamma.
Då fattade jag att han inte fick luft och väckte hojtandes L.
Då känner jag hur det rinner på min mage och ner på mina ben.
Jag tar med handen och hinner tänka "bara det inte är blod" innan jag konstaterar att det är kiss.
Först kan jag inte förstå hur det är möjligt för han ju blöja på sig, eller har han inte det, tänker jag men jo det har han men det rinner ändå.
Det är som att någon häller varmt vatten på mig. Samtidigt kräks han rester från kvällsmaten och skriker.
Det enda jag kan tänka är att han kommer att sluta andas snart. Jag vet inte om jag ska kasta mig i bilen och köra till sjukhuset eller om jag ska vända upp och ner på honom och banka ur honom något som kan tänkas ha fastnat i halsen på honom. Samtidigt vet jag att det är mitt i natten och längesen han åt så han kan inte ha något som sitter fast i halsen på honom.
Vi bara står där i sovrummet, M och jag tryckta mot varandra, medan L drar av honom hans kläder.
Efter en stund som kändes jättelång lugnade han ner sig. Slutade kräkas och skrika och andningen lät ganska normal igen.
L tog över och jag ställde mig i duschen smått skakig av händelsen.
Tempen visade 39,1 så vi gav honom en alvedonsupp och sen låg jag och strök honom över håret och lyssnade på andningen en stund innan vi somnade.
En timme senare ringde mobilen och ytterligare två timmar senare satt jag i bilen med W och G på väg till deras skolor.
Under förmiddagen har M varit varm och han har kräkts vilket med största sannolikhet beror på febern (W kräktes nästan varenda gång hon hade feber tills att hon fyllde fyra).
Nu är L på jobbet och jag är hemma.
M har fått en alvedonsupp och sover just nu.
Med svag röst bad han om att få sin apa när han skulle lägga sig men jag lyckades få honom att somna utan då apan befinner sig i torktummlaren just nu efter att ha fått kräk på sig.
Jag älskar hösten, den kyliga, krispiga, luften och alla vackra färger i naturen men avskyr alla sjukdomar som kommer med denna årstid.
Även om min lille M inte är allvarligt sjuk så var det helt klart en obehaglig upplevelse inatt.
Bild:Privat©HUSnrNIO
M blickar ut över havet och Byxelkroks hamn på norra Öland.

Usch vad otäckt, klart man blir skärrad, hoppas han mår mycket bättre nu. Det är alltid jobbigt när barnen är sjuka, o ännu lite värre när de är små...
Men vilken underbar bild...åh, längtar redan tillbaka till sandstranden o salta bad ;), kramar
Usch vad otäckt!Man blir ju så himla skärrad när det gäller ens barn. Hoppas det lilla pyret kryar på sig snabbt så ni får ut och njuta av den vackra hösten igen.
Härlig bild! I Byxelkrok var jag mycket som barn :)
Kramar
Stackars liten... hoppas han klryar på sig snabbt. Kram
Stackaren... Och fy vilken otrevlig upplevelse för föräldrarna! Krya på sig, M! Kram
stackars! hoppas han kryar på sig!
Oj, vad otäckt. Hoppas han mår bättre snart! Förstår att du blev skärrad.
Stackarn, hoppas att han kryar på sig.
Kram
Usch förstår det känna hemskt att få det uppvaknande, hoppas han snabbt kryar på sig, höstens sjukdommar är inte kul, Kram
Gud vilken fin bild! Duktig du är på att fota! :)