Undrar ni hur natten har varit?

Jag gav W alvedonflaskan för att hon skulle slippa ha ont och efter att hon slurpat i sig innehållet sov vi gott, hela familjen, tills morgonen grydde och vi vaknade av att solen sipprade in mellan (de fula) persiennerna på Melon Lane.
Mohahaha

Efter att äntligen lyckats övertala L att hans gravidtrötta och allvarligt begynnande förkylda sambo är i behov av en natt ensam i mörkret i total tystnad kryper jag ner och somnar ganska omgående.
Vaknar vid två av att W tämligen sliter upp sovrumsdörren.
Oftast när detta händer går det att gå tillbaks ner till henens rum, stoppa om henne och sjunga en sång men inte inatt.
Hon hade ont och hade drömt.
Det vara bara att ta ett tag runt höger höftparti, som på sista tiden har slutat upp med att samarbeta med övrigt kroppsmassa vid hastiga uppvaknanden, och halta nerför trappan för att hämta hennes täcke (L hade sitt täcke på G:s rum).
Väl nerkrupen i sängen igen frågar hon med sin ynkligaste röst "mamma kan du klia mig pyttelite på ryggen".
Jag kliar och säger sen godnatt och somnar otroligt nog direkt.
"Mamma kan du hålla mig i handen så jag vet att du lever ".

Att ligga på ena sidan hållandes någon i handen när höften ömmar, ena näsborren har slemmat igen och man är trött så det snurrar är inte de bästa förutsättningarna för en god natts sömn .

Natten fortsätter i ungefär samma anda. W vaknar, pratar i sömnen, lägger sig snett över mig och håller fast mig. Vilket jag antar beror på jacket vid ögat.
Imorse var hon så slut att när jag gick upp strax före sju vaknade hon inte ens vilket hon alltid annars gör. Blev tvungen att väcka henne kvart i åtta annars för att hinna i tid till dagis.

Lite smått mör i huvudet ska jag nu bege mig till källaren på jakt efter noter.