TOMTEN ÄR FEJK


Bild:Privat©HUSnrNIO

En bild säger mer än tusen ord sägs det... 

När kusinerna ägnade sig åt lekar av mer lugn karaktär under julaftonskvällen så skrev W ett brev till sin bästa kompis hemma i Karlstad.

Jag kikade förbi och såg vad hon skrivit.
Lite chockad över valet av ord - fejkad - vilket är ett ord som jag i stort sett aldrig använder mig utav men sen även över vad det betydde det som hon hade skrivit.

Jag stod och tittade över axeln på henne utan att säga något medan hon fyllde sitt brevs bakgrund med färg från tuschpennorna.
Det verkade inte bekomma henne nämnvärt att tomten var fejkad.
Ett konstaterande. Rakt på sak.
Men tror på tomten det gör hon, men igår hade tydligen inte den riktiga tid att komma [för det finns faktiskt EN riktig tomte för det har de pratat om i skolan] vilket beror på att han har så fasligt mycket att göra just den där speciella dagen, den 24 december, varje år. 

Tilläggas ska att årets tomte ryckte in med kort varsel men med hjälp av mig själv var den enormt välmaskerad i alla skarvar och jag tror att W inte hade fört det på tal vem som fanns där under masken om det inte varit för att kusin M var något mer inställd på att veta vem det var som besökte oss.
Vem det var - ja det var TOMTEN!

HELLO KITTY I HÅRET

Idag tyckte W att hon var extra fin i håret när hon fick gå till skolan med huvudet fullt av de Hello Kitty utsmyckningarna som hon fick av kusinerna i födelsedagspresent för någon dag sen.

Det är små Hello Kitty huvuden i olika färger som man knäpper ihop runt en liten hårslinga.
Vi gjorde tre slingor på vänster sida och tre på höger samtidigt som vi såg på julkalendern.

Frågan är om de kommer att sitta kvar efter skoldagens slut... men hon var så nöjd när hon åkte iväg för en stund sen och det är viktigast det.

Bild:Privat©HUSnrNIO


GULDKORNEN BLAND FÖDELSEDAGSPRESENTERNA

Bland hårspännen, kläder, halsband, månadssten, skrivblock, tuschpennor, stämpelpennor, Littlest Pet Shops, pengar, skridskor, lavalampa och dagbok fanns det några saker som stack ut ur mängden för födelsedagsbarnet.

Nämligen spelen hon fick till sitt Nintendo DS.

Förra julen fick hon ett Josefinspel i samband med att vi köpte Nintendot.

Det spelade hon på några månader och när hon sen sålde sitt V-smile tvspel köpte hon Super Mario Bros och ett Littlest Pet Shop spel.

Igår fick hon det hett efterlängtade Tinkerbell and the great Fairy rescue, som är det senaste Tingeling spelet [om jag förstått det rätt] som finns att köpa och har samma titel som den senaste filmen om Tingeling.
Detta, tillsammans med en rese/förvaringsväska [men i färgen rosa och inte svart som på bilden] med plats för flera spel och innehållandes både extra pennor, hörlurar, laddare med biluttag, fodral till spelen m.m. fick hon av mig och L.
Väskan är inte bara perfekt nu när vi förhoppningsvis ska åka till skåne över julen utan är bra att förvara själva Nintendot och alla spelen i hemma då de är små och alltför lätt lyckas komma bort.

Storasyskonen hade köpt ännu ett spel, Littlest Pet Shop Winter som hon också hade önskat sig.  

W blev glad för allt hon fick på sin födelsedag men ändå så märktes det att det var dessa tre saker, och framförallt spelen, som gladde henne lite extra.

Tingelingspelet är tydligen väldigt spännande och nu på morgonen försökte hon förklara för mig hur noga man måste vara när man vandrar omkring i fevärlden för om man kommer för nära vattnet kan nog älvorna dö.

Låter väldigt spännande... t.om. lite FÖR spännande iallafall för en trött mamma som suttit uppe till halv två coh gjort tavlor...


Eget kollage med bilder från ToysRUs.


SJU ÅR

Den här dagen, den femtonde december (klockan 15.38), för sju år sen föddes vår dotter W.

När jag tänker tillbaka på den där dagen 2003, så minns jag den som en av mina tyngsta dagar med anledning av allt som gick fel [för att säga det rakt ut] i kombination med allt som var nytt och alla känslor som levde rövare med mig, men jag minns också den dagen som dagen då allting började.
Dag ett på livet tillsammans med mitt barn.

Så otroligt - Mitt barn!
Ett sådant ansvar och en sådan otrolig, gränslös, kärlek♥
[som vi nu ska fira med lussekatter, glass och paket innan julkalendern börjar]

Bild:Privat©HUSnrNIO



Utdrag ur text från tidigare publicerat inlägg om vad som hände under de där decemberdagarna för sju år sen.


Det var ingen snö ute. 
Jag gjorde min sista dag på jobbet den första december. W var beräknad till den sjätte.
Söndag morgon, den 14, kändes det fortfarande ingenting.
Jag var ute på morgonen och släppte ut hästarna.
Tog det lugnt. 
Hade inget annat val då magen var enormt stor och även resten utav mig. Uppsvälld av vätska stod jag, som så många andra morgnar, och såg på när de sprang rakt ut i hagen.
Millan halvt galen, stor och svart. Wega smidig, sprallande och vacker så som unghästar ska vara. Lite efter de två kom lilla knubbiga och bitska Java.
Hon som var minst i klanen men visade ändå tendenser till att bestämma över de andra två.

Dagen gick och på kvällen satt vi framför tv:n. 
Då drog det igång och smärtorna ökade ganska snabbt.
Vid 23 åkte vi till sjukhuset sen följde många timmar med ohyggliga smärtor och obehagliga upplevelser.

I de papper som jag och min barnmorska skrev inför förlossningen står det att jag känner obehag för sjukhusvistelser och att jag är spruträdd.
Under sexton och en halv timme sticker de mig mångt mer än tjugo gånger.

Varenda spruta de ska ge mig går fel och måste tas om flera gånger. Jag fattar beslutet (efter att ha tagit mod till mig) om att jag vill ha Epidural trots att jag känner sådant obehag för sprutor och att de redan har fått göra om kanylen i handen tre gånger.
Inte ens den extra inkallade jourläkaren lyckas ge mig epiduralen. De avbryter efter att ha kört in sprutan elva gånger i min rygg för då börjar det kännas konstigt i benen på mig.
Alla dessa sticken gör att jag sen har svårt att ligga på rygg utan att det smärtar. 

Efter detta ger de mig morfin för att jag ska uthärda tills dess att jag är tillräckligt öppen. Jag andas lustgas och de gör även några försök till att bedöva mig med sprutor på intima ställen men inte heller det lyckas de med.
Tiden går och det händer saker på mig, i mig och runt mig.
Att de inte lyckas med att ge mig bedövning genom sprutor är inte mitt fel då jag inte rör mig ett dyft eller ställer till problem för dem på annat sätt.

Med fem stycken vitklädda personer i rummet och jag som skriker bestämmer de sig för att använda sugklocka.
Precis innan de påbörjar det kommer äntligen lilla W ut.
Klockan är då 15.38 och det blir alldeles tyst.
Utanför fönstret har det börjat snöa. 

Jag är i en bubbla och hör röster långt borta men ser bara det lilla knytet i min famn. Den vackraste någonsin. 
När jag pratar låter det som att jag snyftar och jag känner inte igen min egen röst.
Tiden står still samtidigt som det är nu som den börjar.
Nu börjar tiden som jag kommer att räkna varje dag och år.
Min och min dotters tid.

Vi får ligga kvar på sjukhuset då jag förlorat mycket blod.
Jag minns tiden som ett enda långt kämpande med att försöka få till allt kring det stora ämnet amning som antingen fungerar direkt eller som i mitt fall endast krånglar.
Dricker te med grädde i flera dagar [som var det godaste jag smakat just då] och får sen äntligen åka hem.

Väl hemma får W och jag svinkoppor.
Min lilla dotters handleder och mun är helt urgröpt av stora koppor och jag har också i ansiktet och på brösten.
Amningen försvåras ytterligare men jag och W kämpar på. Försöker amma i alla möjliga ställningar, åker in och ut på sjukhuset och på olika bvc och pumpar ur.

Så en dag, när det har gått nästan fyra månader, lossnar allt. Plötsligt kan jag amma och W kan äta. Smärtfritt och njutningsfullt för oss båda.
En sådan stor upplevelse.

KALAS MED SJU LJUS


Bilder:privata©HUSnrNIO

Gårdagens firande av W (som inte fyller sju förrän på onsdag) blev till en trevlig sammankomst.
Hon firades med sång, paket och hurrarop och verkade trivas med att vara i centrum.

Ett önskemål hon hade var att när det blev dax att sjunga för henne, innan tårtljusen skulle blåsas ut, så ville hon att vi skulle sjunga Ja må hon levasångenengelska.
När det  slank ur mig att jag inte visste hur den gick (hade litet mycket i huvudet just då...) så sjöng hon nästan hela sången solo för oss. 
Sen var det bara för oss andra att klämma i medans hon laddade för ljusblåsning. 


onsdag klockan 15.38 är det hela sju år sen denna fina, kreativa, envisa och underbara lilla människa föddes.

Tiden går så otroligt fort och det är inte ofta jag ens hinner reflektera över att det har faktiskt är sju år sen den där dagen då hon föddes.

Igår snurrade jag till det rejält och när skulle sätta ljusen i tårtan så tryckte jag dit fyra ljus och stoppade sen undan förpackningen.
En sekund efter att jag gjort det så ser jag ju vad jag gjort och och sätter dit tre till.
När det var dax för W att blåsa ut ljusen blåser hon ut sju ljus, ett för varje levnadsår.
Tiden rusar som sakt och jag hänger inte riktigt med!


[Önskas recept på godsakerna vi bjöd på så hittar ni dem HÄR.]

EN SEXÅRING MED VINTERJOBB

I år fick alla 03:or börja sälja jultidningar från Jultidningsförlaget.

När informationen damp ner i vår postlåda så kollade jag igenom tidningen och dess utbud lite snabbt och det fanns faktiskt en hel del som jag skulle kunna tänka mig att handla ifrån dem.

Därefter frågade jag W om hon ville prova att sälja jultidningar och berättade lite vad man skulle göra osm försäljare

Hon nappade direkt på detta och vi läste igenom tips och info riktad till den som ska sälja jultidningar på jultidningsförlagets hemsida sen övade vi lite på vad hon skulle säga när hon knackade på hos folk.  

Vi upptäckte ganska snabbt att sälja jultidningar är det fler som gör.
Typ alla alla barn i vårt område...

W kämpade dock på och gick runt med tidningen, beställningslistan och en penna i händerna och knackade dörr.
Hon verkade inte nedslås särskilt av att de flesta sa nej tack eller att de redan hade köpt utan tyckte det var kul att gå runt och prata med människor.

Ofta frågade hon på kvällen om hon kunde gå ut och sälja men det känns inte helt okej att släppa ut henne ensam när det börjar mörkna och att hon då ska gå runt på en massa gator där vi inte känner några.
Pga det blev det mest helgförsäljning som hon ägnade sig åt.

Trots detta fick hon sålt mycket insåg jag när jag för någon vecka sen klickade i beställningslistan på Jultidningsförlagets hemsida (så grymt smidigt måste jag tillägga, bara att klicka i och sen räknas allt ut automatiskt vad de ska betala, vilken premie man kan välja sin vinst ur samt så skapas etiketter med artikel och kostnad som man kan skriva ut och ge till dem man sålt till).

En lördag förmiddag åkte hon buss med storasyster till Norrstrand och gick runt där och sen har både jag och L haft med oss tidningen och beställningslistan till våra arbeten vilket självklart har ökat på beställningarna.

Nu pågår paketering av det sista och de olika beställarnas produkter hamnar i högar och portioneras sen ut lite varstans i Karlstad.
W skriver själv under med sitt namn på förlagets beställningslappar, där man även skriver hur mycket kunden ska betala.

Som ett litet extra tack för att de har beställt av W har jag printat min GOD JULtavla och skickar med W när hon levererar böckerna.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Jag måste även berätta att jag var smått chockad när jag fyllt i beställningarna och klickat iväg dem på Jultidningsförlagets hemsida.
W sålde för ca 6.400 och fick en bok, två biobiljetter, en mp4 med touchscreen som hon valde själv som premie (och den valde hon dessutom i gruppen under den som hon kunde välja ur eftersom hon inte hittade något som hon ville ha i den).
Ovanpå detta får hon en provision på hela 1820 kronor!

Jag var tvungen att googla på vad detta med provision innebar för det lät lite för otroligt för att vara sant.
Men det verkar vara så att hon har tjänat ihop dessa pengar.

När vi gjort klart alla affärer (det är allt lite att göra med det i slutskedet) ska vi åka till ToysRUs och hon ska få köpa något alldeles själv för en liten del av sina ihoptjänade pengar.
Resten ska sparas på banken för att kunna köpa sig en häst eller hund, om hon själv får bestämma♥

GARNBOLLAR

När jag gick i lågstadiet så fick jag lära mig att göra garnbollar.

Jag tyckte om att pyssal redan då och älskade att lära mig nya pysselsaker.

Garnbollar tillverkade jag massor. Både stora och små, enfärgade och med flera olika färger.
Jag hade två hängandes på ryggsäcken, vår katt hade flera stycken att leka med och om jag inte minns fel så hängde det även några stycken hemma.

Nu har W lärt sig att göra garnbollar på fritids och då passade jag på att friska upp minnet om hur man gör och provade på att göra jag själv också.

Jag kom inte riktigt ihåg själva slutstadiet av det hela men W förklarade på sitt allra bästa pedagogiska sätt så nu har jag gjort mig en alldeles egen garnboll av modell mindre.
W, som gör en stor, håller fortfarande på och lindar garntråd.
Hon hade lite svårt att linda tråd då hon ville ha koll på mig så att jag gjorde rätt...

Att göra garnbollar är ett ganska enkelt pyssel man kan göra tillsammans med barnen och som ger ett fint och roligt resultatet när man är färdig.

Kanske blir garnbollen årets julklapp... ;)

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Så här gör du en GARNBOLL:

Du behöver en bit kartong eller tjockt papper, garn, ev. en nål eller virknål. 

Klipp ut två cirklar ur kartongen.
Gör en mindre cirkel i mitten och klipp ut även den. 
Lägg cirklarna ovanpå varandra.
Vira garn runt så många varv att hålet i mitten nästan är borta.
Använd en nål eller virknål i slutet så går det lättare.

Klipp upp garnet mellan kartongcirklarna och trä in en garnbit och knyt om bollen hårt.
Dra sedan bort kartongcirklarna. 
Skaka bollen och klipp den ev. jämn.


Tomten kommer med en BLÅ!

W vaknar gråtandes.

Jag frågar varför hon gråter.

W: Jag kommer att få en blå.
Jag: Vadå blå?
W: En blå lavalampa för jag har kryssat fel.
Jag som fortfarande inte förstår frågar igen vad hon menar.

Tårarna rinner nerför kinderna på henne.

W: Jag kryssade vid den blå men jag önskar mig en rosa. Nu kommer tomten tro att det är en blå jag vill ha men det vill jag inte.

W önskar sig en rosa lavalampa i julklapp (själv tycker jag att de är mindre fina jag med betoning på mindre).
Hon har lusläst leksakskataloger som landat i postlådan den senaste tiden och kryssat för det hon önskar sig.
Men krysset vid lavalamporna har alltså hamnat lite för nära den blå istället för den rosa som hon verkligen vill ha.

När vi pratat en stund och hon har slutat gråta säger hon:
Om det blir fel så frågar jag tomten om han kan byta ut den blå till en rosa.

Så var detta problemet löst.
Tänk om allt vore så enkelt ändå... ♥


Bild:Google.se



Idag ska jag försöka göra klart de flesta julkorten, dammsuga, tvätta en maskin smutstvätt, dricka en kopp kaffe med C och sen ska vi iväg på terminens sista musikalövning.

Ha en bra måndag!

Discotjej

Ikväll var det disco i gymnastiksalen för skolans tre klasser med ettor.

W hade pirr i magen och var full av förväntningar inför kvällen vilket märktes tydligt när jag hjälpte henne att komma i ordning.

Vilket inte var helt lätt. 
Hon tyckte på ett sätt vad gäller klädval och frisyr och jag på ett annat.
Tillslut möttes vi på halva vägen och resultatet blev svarta strumbyxor, jeanskjol, cerise top, armband, halsband, cerisemålade naglar med glittrigt nagellack och håret uppsatt i en hästsvans på sidan.

När hon stod där med jackan på sig och mössan neddragen över öronen och var klar att gå bort till kompisen så berättade hon att hon tänkte kanske dansa med A ikväll.
A är en snäll pojke i hennes klass.
Hon skulle nog ta mod till sig och fråga sa hon.

Efter nittio minuters disco stod jag och M på skolgården för att hämta W och kompisen.
De var så uppe i varv och hade haft superkul med dans, danstävlingar, godis och dricka.

För mig är det svårt att förstå att hon har blivit så stor.
Om en månad fyller hon sju år.
Det är ofattbart att det har gått sju år sen den där december eftermiddagen då hon kom till världen...

Och nej, hon hade inte dansat med A för han hade inte kommit till discot.
Däremot hade hon frågat en annan pojke i sin klass om han vill dansa och det hade de gjort.
De hade hållt armarna om varandra och det hade långt ifrån varit alla som hade dansat med en pojke.
Inte ens bästa kompisen hade gjort det trots att dessa två följs åt i det mesta och W inte alls brukar vara pigg på att testa sådant som inte T gör.
W rodnade lite när hon berättade för mig om dansen för en stund sen.

Jag sa inget men tänkte och tänker -
Stoppa tiden!
Det går alldeles för fort för mig!!!!

[Foto under pågående styling.
Just här förstår jag inte hur hon menar att hon vill ha håret på den sidan som inte hästsvansen är på.
Det skulle hänga ner men hur det skulle hänga var det minsann inte lätt att fatta.]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Mellanmålsperiodare

Det perfekta mellanmålet innan man ska iväg på friidrottsträning anser jag vara havregrynsgröt.

W är en periodare.
Hon tycker om både havregrynsgröt och risgrynsgröt men hon äter det i perioder.
Oftast vill hon ha samma mellanmål flera dagar/veckor i följd för att sen totalvägra att äta det på lika lång tid innan det går bra igen.

Innan träningen på torsdagar finns det inte massor av tid över efter jobb, dagishämtning och fritids och då är havregrynsgröt ett bra mellanmål som går snabbt att laga till och som är bra och mättande.

Gröten äts självklart i en egendesignad skål gjord på Miniorerna=)

Ooops nu närmar sig klockan fem och det är dax att skicka iväg henne till skolans gymnastiksal där träningen är.


Bild:Privat©HUSnrNIO


Liten gul dammsugare

Som jag berättat tidigare så avverkar jag och dottern de flesta djupa samtal i bilen på väg till något evenemang eller på väg hem från något.

Så här lät det igår kväll när vi åkte hem från kören.
W: Mamma om vi får mycket pengar vill jag att vi köper en sån där varm pool som T har. En sån som man bara ska ligga och slappa i för att vattnet är så jättevarmt och skönt.

Jag: Om vi fick mycket pengar så skulle jag slänga ut hela vårt kök och göra om det till ett funktionellt och snyggt kök. En varm pool är jag faktiskt inte så sugen på att köpa.

W: Den är dyr och kostar mer än hundra så det kanske inte går.

Jag: Ja en sån pool är nog dyr. 

W: Men om du får pengar kvar (efter den önskade köksrenoveringen) så skulle du väl kunna köpa en sån där dammsugare till mig. En sån liten som suger upp vita kulor som vi hade i lägenheten. Den tyckte jag var rolig.


Tänk - av alla saker man kan köpa om man har pengar så önskar hon sig en liten gul batteridriven plastdammsugare med några flörtkulor i modell mini som tillbehör!
Tilläggas kan att den dammsugare hon pratar om, som hon hade och lekte med när vi bodde i lägenhet, var handlad på Överskottsbolaget till ett torligtivs väldans lågt pris.

Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare på det här inlägget.
Antingen är hon en liten människa utan några speciella krav på dyra leksaker som "alla andra har" eller så är hon extremt förtjust i att städa och hålla rent omkring sig (som sin mor).

Eller så stämmer inget av ovanstående påståenden...

Leksaksdammsugare som är en exakt leksakskopia av Electrolux dammsugare med barnanpassade funktioner. Sugfunktion och små kulor att dammsuga upp medföljer. 
Drivs med batteri och kostar 299.00 kronor (det var den köksrenoveringen det...).

Bild:shop.electrolux.se


Regnbåge i vårt kök

Med trötthetens förtecken klev jag upp strax efter sex imorse.

En stund senare nere i vårt kök dök det plötsligt upp något som fick mig att le.

Jag drog ut den låda i vårt kök som innehåller alla plastbestick för att lägga ner en av M:s skedar och möttes av regnbågens alla färger.

Människan bakom detta lilla ordningssamma konstverk är min dotter.

Nu är M så stor att jag hade tänkt slänga alla bestick i plast (dessutom är det inte hälsosamt att använda plastbestick till barnen) men jag tror jag väntar en dag eller två med det.

Det kan vara bra att ha denna synliga vitaminkick lättillgänglig i köket och i kombination med tanken på hur W omsorgsfullt arrangerat gafflar, skedar och knivar efter färgerna får mig att le och bli varm i hjärtat.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Hon är fascinerad av regnbågar men det behöver jag kanske inte berätta... ♥


Lycka är...

För ungefär två timmar sen vräkte det ner hagel (eller var det snö? jag har hiskeligt dålig kunskap när det handlar om nederbörd!) hos oss.

På kort tid kom det en sådan mängd att det utanför dörren bildades en stor hög med härligt vitt, som W uttryckte det.

Vår gata förvandlades till ett lekpalats när flera barn kastade sig ut galet lyckliga över allt det vita.
W frågade om hon fick gå ut en liten stund och när vi sa ja till det så drog hon utan några som helst klagomål på sig både termobyxor och vinterjacka.

Tänk att det ska behövas vitt på marken för att hon ska kunna använda dessa byxor och jacka...!

Efter en liten stund tog jag kameran och gick ut även jag. W ropade att det går att göra snöbollar av haglet och sekunden därefter hade jag blivit träffad på byxorna utav en.

En stunds snöbollskastning och en tunn liten snöängel senare var vi åter inne i värmen.
Snö innebär vinter för W och vinter är lika med födelsedagskalas.
Hon fyller sju år den 15 december och nu ikväll kändes inte lika långt kvar att vänta som det gjorde imorse.

Otroligt vad lite vitt på marken kan göra skillnad i en liten människas liv... ♥

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Ett spöke

För ett år sen var jag föräldraledig.
W gick i förskoleklass och när skolan var slut på dagarna gick hon hem när kompisarna fortsatte till fritids.

Sen den första januari 2010 är jag tillbaks på jobbet på 75%. 
Från och till längtar jag efter att få vara hemma med barnen, en längtan som är totalratad av W.

Hon gillar att gå till fritids efter skolans slut. Att fortsätta vara med alla kompisarna och hitta på roliga saker.
Mina arbetstider ser ut som så att jag är helt ledig på måndagar och oftast halva tisdagarna så dessa två dagar går hon efter skolan och därmed får både hon och jag lite av båda delarna kan man säga vilket jag är oerhört glad över.

På tisdag är det halloweenfest på fritids.
Förra året pratade alla barnen om denna fest och då var W ledsen för att hon inte var med.
I år ska hon vara med och hon har själv bestämt vad hon ska vara utklädd till.

Ett spöke, och hon skulle ha ett lakan med hål för ögonen, på sig.
Det var hela utklädningsdressen och trots lite andra små förslag (det är inte tillåtet att klä ut sig till otäckheter på festen) från mig så var hon mycket bestämd över att det var spöke som hon skulle vara.

Vi klippte ut ögon på ett vitt lakan. Markerade dem med en textilpenna så att de blev synliga samt målade dit ett par halvarga, markanta, ögonbryn sen var dräkten färdig.

För att lakanet ska hålla sig på plats på huvudet så spöket kan se vart det går var vi tvungna att sätta ett resårskärp i midjan.
Klart!

Då är det bara att invänta halloween så spöket får ge sig ut på spöktur...
 
Bilder:Privata©HUSnrNIO


Jakten startar inom kort

Om SJU dagar är det start för den stora jakten - VÄRMELJUSJAKTEN III.

Värmeljusjakten är en återvinningstävling och syftet med tävlingen är att på ett så enkelt och roligt sätt som möjligt, få barnen att lära sig mer om kretsloppstänkande, miljömedvetenhet och förstås återvinning.

Ett samarbete mellan Ikea och Världsnaturfonden som riktar sig till barn som är 6-9 år gamla tillhörande en skolklass eller en förening.

När tävlingen är avslutad kommer de 17 lokala skolvinnarna (en för varje varuhus) och den vinnande föreningen att belönas med 5000 kronor varav hälften ska användas till ett valfritt lokalt miljöprojekt.
Den vinnare som samlat ihop flest värmeljuskoppar – bäst i Sverige – vinner 10 000 kronor (även här ska hälften av pengarna användas till ett valfritt lokalt miljöprojekt).

W:s skola deltar i tävlingen och även om inte tävlingen startat ännu så kan man redan nu lämna in sina ihopsamlade värmeljuskoppar.

Igår hade hon med sig ett femtontal hemmifrån i en zipbar plastpåse från Ikea.
När hon sen under eftermiddagen var på barnkören träffade hon vaktmästare B som gav henne en stor plastpåse full med utbrunna värmeljus.

Imorse var det en stolt tjej som tog med sig sin stora plastpåse till skolan för att lämna den till lärarna =)


Egna foton och kollage med bild från varmeljusjakten.se

Fem minuter varje dag!

När jag var på föräldramöte på W:s skola för ca två veckor sedan så inleddes hela mötet med att vi föräldrar fick lyssna till skolans specialpedagog.

Specialpedagogen var en kvinna vars glöd, intresse, glädje över vårt språk och hjälpandet vid inlärningen utav läsandet och förståelsen utav språket smittade av sig.

Hon hade en sådan äkthet och passion i det hon sa så trots att hon stod bredvid en tråkig datoroverhead (eller vad sjutton det heter) så gäspade jag inte en enda gång under hela tiden och det trots att det var i slutet av veckan (torsdag) och det var M:s födelsedag så jag hade varit uppe tidigare än vanligt och förberett morgonfirandet.

Specialpedagogen hade även utbildat sig extra i läsmetodik, alltså hur man gör när man lär sig att läsa, och då speciellt när läsningen inte kommer igång.

Vi fick förklarat för oss hur barnet kan tänkas tänka när det försöker läsa. Hur man kan hjälpa sitt barn och hur otroligt lite tid det behövs tränas för att få ett gott resultat när det gäller läsning, skrivning samt förståelse för och av vårt språk så våra barn kan använda det på bästa sätt.

Det jag tog med mig hem efter kvällen, som jag har försökt att genomföra varje dag sen dess, är att jag och W sätter oss med en bok och hon läser för mig en liten stund varje dag.
Den senaste veckan har de fått en stor bok i skolan där lärarna D och B klistrar in läsläxa som kan bestå av allt från en dikt till en ramsa eller kortare text. 
När vi känner oss färdiga med den så läser vi i böcker som W har i sin bokhylla.
Vi läser allt från Disneyböcker till Bu och Bä och i lördags kom hon dragandes med barnbibeln.

"Det är mödosamt att lära sig läsa" säger forskarna Ingvar Lundberg och Torleiv Höien (i Dyslexi, från teori till praktik).
Man kan bara bli en bra läsare genom att läsa.
Det finns inga genvägar däremot så vet forskarna nu att om man LÄSER HEMMA VARJE DAG I 5 MINUTER så blir man en bättre läsare!   

Det krävs alltså endast ynka fem minuters kontinuerlig läsning för att hjälpa sitt sex/sjuåriga barn till att bli en bättre läsare. 
Tiden går fort och man hinner inte långt i en bok på fem minuter. 
Ibland läser vi i nästan tjugo minuter, ibland orkar hon inte mer än fem, men oftast blir det mellan tio-femton minuters läsning i stort sett varje dag.

Igår när W kom hem med sin läsbok berättade hon att hon hade fått läsa den ganska långa höstdikten ensam för lärare D.
När jag slog upp boken stod det "bra" under texten och han hade även ritat en stjärna.
Han tykte att W var duktig på att ljuda ihop bokstävernaläsa orden och att hon förstod vad texten handlade om.

Jag blev så glad!
Det var inte längesen som hon kämpade med att lära sig vad bokstäverna heter och hur de låter och nu kan hon sätta ihop dem till ord och meningar.
En helt ny värld öppnar sig när man kan läsa!
De där fem-tio minuternas läsning varje dag kanske inte alltid är så roliga att genomföra när det är mycket som ska hinnas med i en familj men det är helt klart värt att få till dem!



För er som är intresserade av allt bra som specialpedagogen berättade för oss om barn och läsning har jag skrivit ned det. 
Håll till godo!

Hur kan vi stötta barnen i deras läsning.
En del barn lär sig att läsa genom att läsa. En del barn lär sig genom att skriva.
Det handlar om att hitta rätt metod till varje barn.
Forskarna är idag överens om att LÄSNING=AVKODNING + FÖRSTÅELSE.
Barnen måste förstå varför man läser och skriver och hur man gör det.
De måste förstå att vi läser för att ta del av textens innehåll.

Läsutvecklingen börjar när barnet är ett år.
Innan man börjar själva läsandet behöver barnen känna till t.ex rim. 
Vad rimmar på säng? Det kan vara svårt att förstå att det inte är kudde som hör ihop med säng utan maräng.
Man ska alltså förstå att man ska tänka på ett annat sätt än tidigare.
Berätta för ditt barn hur bokstäverna låter när de ska läsa. Det är skillnad på "äss-o-ell" och "sss-ooo-lll".

Vad betyder orden. T.ex "vev"? Det är det man gör när man t.ex hoppar rep.
Kolla gärna upp och förklara orden för ditt barn. Att man kan läsa ut orden betyder inte att man förstår dem.

"Elefant". Ele - fant. Hjälp barnet genom att upprepa det som det har ljudat ihop.
Det kan vara enklare att läsa ordet "hästskjuts" än "elefant" då de två delarna i "hästskjuts" båda kan knyta an till varandra jämfört med "ele - fant" som är två lösryckta delar.

För bättre läsförståelse -
Ge barnet en förförståelse. 
Knyt an till barnets egna erfarenheter och förkunskaper.
Vad var huvudbudskapet? Vad handlade det om?
Sammanfatta innehållet. Vad var det som hände?
Se samband och konsekvenser. Varför blev det så?
Göra förutsägelser om vad som ska hända. Vad tror du händer sen?
Ställa frågor till texten.
Förstå att man kanske inte förstår allt.

Om man skapar sig en bild i huvudet om vad texten handlar om så kan man läsa mellan raderna och förstå det som inte står klart uttryckt.
Man kan också då dra egna slutsatser om texten.

Lite tips på hur man kan göra-
Försök göra läsningen till en trevlig stund.
Vill inte barnet läsa helt själv kan ni kanske växelläsa en mening var.
Fastnar barnet på ett ord så hjälp det med att ljuda, hur det låter, eller dela upp ordet i stavelser. Det gör att det är lättare att höra vad ordet blir.

Vi vuxna behöver lära barnet att läsa böcker och att lära sig hitta strategier och att få dem att reflektera över det som de läser.

Oavsett om det är barnet eller en vuxen som läser så skänker daglig läsning även glädje.
Läsningen ger uppmärksamhet till barnet. 
Det ger fysisk kontakt och värme och läsningen ger då dessutom trygghet och närhet.
Läsningen stärker språket och ett bra språk ger en bättre läsning.

Det finns inga genvägar däremot så vet forskarna nu att om man LÄSER HEMMA VARJE DAG I 5 MINUTER så blir man en bättre läsare!   

Bild:Google.se

Mamma Polis

Vi ska ju få nya grannar i slutet av året bestående av mamma, pappa och två barn och mamman i familjen är tydligen polis.
Detta fick jag och L veta för någon dag sen och när vi åt middag den kvällen berättade vi det för W.

Hon har pratat en del om att H och B ska flytta och jag tror att hon tycker det är lite tråkigt för hon har lärt känna dem ganska bra och springer gärna omkring på deras tomt eller är inne hos dem och småpratar om lite allt möjligt. 
Att det skulle flytta in en ny familj var ingen stor grej då vid middagen häromdagen men igår när vi satt i bilen på väg till barnkören så började hon prata om det.

Hon hade funderat på det där med att mamman är polis det märktes för hon tyckte det var jättebra för då kunde hon komma supersnabbt ifall vi fick besök av tjuvar eller om något annat hände oss.

Det kommer även att stå polisbilar på gatan sa hon.
Varför då frågade jag.
Hon förklarade för mig att när man flyttar in i ett nytt hus så ska man visa det för sina vänner och eftersom mamman är polis så kommer hon ta med sig sina polisvänner hem och visa huset för dem.
Självklart åker de då dit i sina polisbilar!

Jag försökte förklara att även om man arbetar som polis så är man ledig ibland och då är man som vilken mamma som helst. 
Kanske är det så att hon bjuder sina vänner på t.ex grillfest och då kommer de kanske dit när de inte jobbar, alltså har de helt vanliga kläder på sig och kör sina egna bilar.

Men du förstår ju inte vad jag menar sa W varpå jag började förklara vad jag menade en gång till.
Då avbröt hon mig och sa igen: Du förstår inte vad jag menar och nu lägger vi ner det!

Va sa jag, förvånad av hennes ord.

W: Jag vill inte prata om det för du förstår mig inte. Vi får väl se om det kommer några polisbilar eller inte!

Jag sa inget mer om mamma polis...
Men det vore iofs väldigt bra om det kom ett gäng polisbilar till vår gata så kanske de där fartdårarna som bor här inte skulle vara lika benägna att trycka på gaspedalen!


Hemnyckel

I bilen på väg till skolan:

W: Kan inte jag få en egen hemnyckel.

Jag: Nej

W: Men jag vill ha en hemnyckel. Vet du att nycklar ser olika ut!?

Jag: Ja det vet jag (konversationer om hemmets säkerhet utan koffein i blodet samt på fastande mage är inget för mig).

W: Jag skulle va så försiktig med den.

Jag: Du är för ung för att ha en egen nyckel. När du kommer hem från skolan och fritids så är jag hemma därför behöver du ingen hemnyckel. Vet du vad som händer om du tappar bort hemnyckeln?

W: Då kan jag inte komma in.

Jag: Precis och vi måste även byta lås så ingen eventuell upphittare av nyckeln tar sig in i vårt hus och stjäl alla våra grejer (ungefär här har jag vaknat till och fått upp ångan en del så jag pratar vidare) och när något sådant händer så gäller inte hemförsäkringen (samtidigt som jag säger det inser jag att jag inte riktigt vet vad jag pratar om) så då måste vi själva betala byten av alla låsen och det är dyrt.

W sitter tyst ett tag och säger sen: Det är tur att det är tomten som kommer med julklapparna för det kostar oss ingenting.

Jag: Ja, det är verkligen tur! Ha det så kul i skolan.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Tomtemor & Tomtefar julen 2008.


Hon lever inte för chokladbollar

Det bakas som sagt en smula hemma hos oss nu.
Precis som de flesta barn älskar W att baka.
Ett säkert kort är att göra chokladbollar. Det fixar hon helt på egen hand men jag är gärna med och assisterar lite i bakgrunden om inte annat så för att ta hand om disken...

Chokladbollar med karamellströssel är lite roligare att baka än chokladbollar med vitt pärlsocker på även om det gärna blir strössel på hela bänkskivan, i smeten samt under strumporna.

Igår kväll slank det spontant ur mig ett mutförslag till W som krånglade med drycken när vi skulle äta kvällsmat. 
Vatten eller mjölk är det som jag anser att vi dricker till mat men ibland är det svårt för W att inte influeras av L som gärna dricker saft till maten.
Igår var jag och barnen ensamma vid matbordet eftersom L jobbade och frågan om saft till maten kom upp vilket jag sa nej till.
W protesterade inte men ändå slank det ur mig i samma mening, lite för att komma förbi saftfrågan och i hög hastighet, att hon efter maten kunde ta en chokladboll.

W tittade bestämt på mig och sa: "mamma, jag lever faktiskt inte för chokladbollar det kan bara se ut som det ibland".

Det är sånt som är bra att veta som mamma... =)

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag fyller L år så ikväll ska vi mumsa nybakta chokladbollar har W bestämt.
Gott, gott, gott=)


Premiärmatch

Lördagens fotbollsmatch var verkligen en upplevelse!

Fotboll är inte något som intresserar mig särskilt mycket, ja det finns egentligen ingen sport som intresserar mig förutom fälttävlan och klassisk hoppning då, men där vid sidan om planen på premiärmatchen för W:s fotbollslag var jag trollbunden.

Tjejerna håller på och lär sig reglerna och jag som inte är insatt i fotboll lär mig samtidigt som dem.
De sprang ganska ofta mot bollen i klunga och väl samlade runt bollen så var de försiktiga både mot bollen och mot varandra men så plötsligt ibland slet sig någon loss och bollen följde med och det blev mål.

När vi kom till Tallmovallen så delades tjejerna in i två lag, gult och grönt. W hamnade i laget med gula fotbollsstrumpor och de tio tjejerna i det laget delades därefter i ett mindre lag med fem spelare i varje.
Fem spelare var samtidigt på planen och spelade i fem minuter och sen bytte de plats med de andra fem.
De spelade två tjugo minuters matcher med en kort paus mellan.

W började som målvakt men var väldigt försiktig när bollen kom. Hon ville inte gärna ta den med händerna utan satsade på att sparka iväg den. Jag tror att hon släppte in två mål på den tiden hon var målvakt (även där turades man om bland de fem spelarna på plan).

Som utespelare var hon lite tuffare.
Hon älskar att springa och löpte med bollen mot mål flera gånger.
Tre målchanser varav ett hårt lyftat skott rakt på målvakten fick hon till samt ett mål.

Jag hojtade till flera gånger vid sidan om plan när det var målchanser på gång.
Hertzögas gula lag ledde hela tiden vann tillslut med 10-2 om jag inte minns fel.
Det viktiga är ju inte att vinna utan att ha kul på den här nivån, och det hade de verkligen, men när domaren blåste att matchen var slut ropade W över hela planen: "mamma vi vann".

Hon var verkligen glad och på ett strålande humör. Vinsten verkar ha kommit som en total överraskning för henne.

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Tidigare inlägg
Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010