Sitter och får mig en stunds avkoppling vid datorn efter en stressig morgon.
Sen jag steg upp ur sängen har det bara varit en massa att göra och ta hand om. Frukost ska fixas, barn som ska matas, disk som ska diskas, hår som ska flätas, solkräm som ska kletas på. Med en förmiddagsgnällig skrutt på armen tryckte jag dessutom in ett telefonsamtal med vårdcentralen.
När vi väl lämnade huset kvart i tio för att gå till fritids så var jag helt slut.
Nu sover M i vagnen och jag njuter av lugnet och tittar på bilder från helgen som gått.

Höjdpunkten var W:s kalas på lördagen.
Pigga och väl förberedda tog vi emot barnen klockan 14. En stund senare hade jag svettdroppar i pannan och hjärnan gick på högvarv.
Ett barn hade en halv ketchupflaska på tröjan istället för på korven. När jag äntligen hade serverat samtliga barn saft så hade de tre första redan druckit ur så det vara bara att börja om från början och fylla på muggarna.
En tjej blev ledsen och började gråta när pojken hon var kär i inte ville sitta bredvid henne.
En pojke klättrade på allt konstant hela tiden.
Ljudnivån under lekarna var så att den hördes över hela området. Några skrattade hjärtligt åt sina kompisar när grisens knorr hamnade mitt i magen istället för där den bör sitta medan andra körde den mer råa varianten och vek sig av skratt.
Säck hoppades, ägg (plastägg) balanserades på sked genom en slalombana, bowlingkäglor föll och boll kastades i hink.
Jag och L avlöste varandra i lekar, filmning och fotografering, fika som skulle plockas fram och att serva barnen.
Jag pratade med en mamma strax före kalaset skulle börja som sa att hon var helt slut när hennes son hade haft kalas förra sommaren. Min tanke då var att det kommer inte att bli några problem här eftersom det bara är åtta barn sammanlagt.
Så fel jag hade!
När lekarna var genomförda fick barnen varsitt kuvert med två pusselbitar i. Tillsammans med L pusslade de ihop bilden som föreställde lekstugan. En av tjejerna knäckte bilden och förstod vart godispåsarna fanns.
Alla rusade dit.
I påsarna fanns det bl.a såpbubblor och små tutor som inbjöd till vild lek på gräsmattan och en stund över till att röja undan för oss.
Tre timmar senare packade vi in oss i bilen och åkte på tvåårskalas.
Aldrig har det varit så härligt att sitta ner och njuta av kaffe och tårta som då!

©HUSnrNIO

Skivor som kopierades över på kasettband.
Två unga kvinnor och en liten kasettbandspelare längst bak i en buss en sommardag.
Bussbyte i Ystad. I väntan på att nästa buss ska dyka upp sitter vi i solen på torget.
En stund senare på en strand och tittar ut över havet. Nästa dag i en stuga.
Kasettbandspelaren är fortfarande med oss.
Vi lyssnar och lyssnar.
På Michael Jackson.
 

Min lilla, stora, tjej vaknade tidigt imorse och sa att hon mådde illa.
Dessa för mig hemska ord gjorde att jag studsade upp ur sängen (jag som trodde att vi hade klarat oss ifrån kräksjukan).
Det visade sig att hon var het som en kamin. Blev febernedsättande och tillbaks till sängen med en hink på golvet för säkerhets skull.
Nu sitter hon iklädd en sommarklänning sjöblöt av svett och ser på barnkanalen.
Inga kräkningar har dykt upp och jag har bestämt att denna feberattack beror på sexårsvaccinationen som hon fick igår eftermiddag (vilket är väldigt vanligt).
Mest ledsen är hon för att hon idag skulle vara sin näst sista dag på dagis och direkt efter det skulle hon till fritids (det är W:s tredje inskolningsdag på fritids idag) och få bada i vattenspridaren med några av de blivande klasskompisarna.

Med hopp om en bättre morgondag ska jag göra mig min andra kopp kaffe och klura lite på helgens kalaslekar.

Här är receptet på de superenkla kalasmarängerna som W har önskat bjuda kompisarna på.

Recept
3 äggvitor
1 dl socker

Gör så här
Häll äggvitorna i en torr och fettfri skål (viktigt för att vitorna ska gå att vispa). Tillsätt ca hälften av sockret och vispa tills det har blivit ett fast och hårt skum. Vänd försiktigt ner resten av sockret.
Klicka, spritsa eller bred ut smeten på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda ca 45 minuter på 100 grader i varmluftsugn (125 vanlig ugn).
Stäng av ugnen och låt marängerna torka i eftervärmen.
Marängerna ska vara torra och lätta när de är klara.

Vill man ha lite festligare maränger kan man färga smeten med karamellfärg (syns dåligt på bilden men marängerna är svagt rosa) och dekorera dem med strössel.

©HUSnrNIO

Dagar räknas varje kväll innan det är dax att somna.
Lördagen är dagen det längtas efter.
Varför, jo för då kommer några av W:s dagiskompisar hit på kalas och inte vilket kalas som helst utan W:s (kraftigt försenade) femårskalas.
Detta är W:s allra första kalas för kompisar och kalaset har ett tema. En färg. Rosa så klart.
Så mycket som möjligt ska vara i färgen rosa. Kakor, servetter (W har själv shoppat dem hos Lagerhaus), godispåsar, inbjudningskort m.m., allt är i olika rosa nyanser.
Med en mamma som också gillar rosa så är det inte så svårt att sväva iväg i denna fluffiga sockervaddsdröm. Tillsammans frossar vi i färgen. 

Inbjudningskorten är postade sen en vecka tillbaks. Godispåsarna har fått namn och en klädnypa med rosa band och idag bakade jag rosa maränger med pastellfärgade pärlor på.

Det ska köpas godis, göras tårta, planeras lekar och en massa mer.
Helt plötsligt känns det som att det är lördag alldeles för snart...

©HUSnrNIO

Och, ja, all spritning av diverse inredning hos mina föräldrar i kombination med mitt vitpepparkornintag verkar ha givit resultat. Än så länge har vi klarat oss ifrån den vidriga magsjukan. Fast jag kanske inte ska ropa hej för mycket. Häromnatten blev min bror sjuk:(

Midsommarhelgen är över.
Jag sitter vid min mammas dator i skåne och samlar ihop den gångna veckans bilder. Imorgon bär det av hem till Värmland igen och livet blir sig ganska likt igen. 
Fritidsinskolning, bilen ska lämnas in på reparation, W ska vaccineras, försäkringskassepapper som ska fyllas i och postas och helgens kalas ska förberedas.
Fullt upp med andra ord.
Har dubbla känslor till att åka hem igen.
Att vara här nere är som att vara på semester på ett sätt. Inget hus som ska städas, ingen familj som ska tas ansvar för, inga tunga måsten. Ny miljö, nya människor, ett oerhört vackert landskap med det fascinerande havet och bara jag och barnen i total symbios med varandra (om man bortser från min lilla blivande sexåring som stundtals förvandlas till en revolterande tonåring).

Midsommarhelgen blev inte riktigt som den var tänkt då mamma insjuknade i magsjuka och feber under natten till midsommarafton. Då jag har en grym skräck för denna vidrigt smittsamma sjukdom tillbringade hon midsommarafton och midsommardagen instängd i sovrummet tillsammans med en hink och tv:n.
Barnens kusiner vågade sig hit trots detta och barnen lekte och hade en rolig eftermiddag och kväll tillsammans. 
Natten till idag var det pappas tur så idag har han tillbringat dagen bakom stängd dörr (tur att det finns många rum och toaletter i det här huset).
Själv har jag ätit vitpepparkorn och spritat mig själv, barnen och större delen av huset känns det som. Efter lunch idag stod jag inte ut längre (inbillar mig att jag håller på att bli sjuk) så då åkte jag och barnen till Mellbystrand och tillbringade eftermiddagen och kvällen med kusinerna. 
Nu står packningen klar att bäras ut i bilen och äggmackorna ligger prydligt inslagna i kylen så imorgon förmiddag sätter vi oss i bilen och kör de 43 milen hem.
Dvs om inte någon av oss blir sjuka inatt... eller än värre imorgon i bilen... 

Hej svejs!



©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Helgen avslutades på samma sätt som den här måndagen började - segt.
Snoret håller mig och lilla M i ett stadigt grepp. Huvudet är tungt och aktivitetsnivån är låg.
Visst är jag glad över att vi inte är magsjuka (mardröm för mig), att vi inte har feber och att W än så länge är frisk men det är allt bra tungt och trist att vara kraftigt förkylda.

Tvättmaskinen surrar i takt med regnet utanför fönstret och jag går omkring och plockar undan saker och kläder som ligger utspridda på våra 140 kvm.
Tänk, så lång tid det kan ta att plocka undan och stoppa allt på sin plats och så fort det går att dra fram allt igen och sprida ut!

Kanske en kopp kaffe kan hjälpa mig att speeda upp tempot den här förmiddagen...

©HUSnrNIO

Om två veckor ska W äntligen få ha sitt femårskalas.
Vad hon har längtat efter detta!
Eftersom hon fyller år i december så har hennes kompiskalas en tendens till att försvinna i luciafirande och julstök. Julen 2008 hade vi dessutom en liten tremånaders M så då var det extra fullt upp.

Förhoppningsvis blir det ett härligt sommarkalas och en fin avslutning på barnens dagistid tillsammans. Till hösten börjar W förskoleklass i det område som vi bor i och de andra fyra "äldrebarnen! (sexåringarna) börjar på en annan skola. Så blir det för att vi har valt att ha henne på ett dagis som även om det ligger nära oss inte är det dagis som vi tillhör rent områdesmässigt.
Anledningen till det valet var känslan jag fick efter att ha besökt samtliga av de tre närliggande förskolorna.

Det stundande kalaset kommer att ha ett tema. En färg, nämligen rosa. Så klart.
Rosa detaljer kommer att finnas lite varstans, på kakorna, godispåsarna, ballongerna m.m.
Eftersom L är i Leksand med motorcykeln hela helgen så passade jag och W på att påbörja förberedelserna inför kalaset så smått.
Vi bakade klassiska chokladbollar och minibrysselkex med härligt rosa sockerkanter.
När kakorna var klara och M hade lagt sig flyttade vi ut på altanen, tände ljus, och satt i soffan och smakade på de goda sötsakerna. 

©HUSnrNIO

Recept Brysselkex
200 gr smör
1 dl strösocker
5 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker

Blanda alla ingredienser i hushållsassistenten eller för hand. Smöret ska vara rumsvarmt. Knåda degen så den blir slät och "hård". Lägg i kylskåp ca 1 timme. Blanda strösocker och röd hushållsfärg. Gör rullar av degen och rulla dem i sockret. Skär ca 1cm tjocka skivor och lägg på bakplåtspappersklädd plåt. Det blir ca 50st småskakor. Grädda ca 8 - 10min i 175 grader.

Recept Klassiska Chokladbollar
100 gr rumsvarmt smör
1,5 dl socker
3 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
2 msk vatten (kaffe för en lite starkare smak)
5 dl havregryn

Blanda ihop socker och smöret först. Blanda sedan ner kakao, vatten(kaffe) vaniljsocker och havregrynen och jobba med händerna till man får en lagom fast massa. Skulle den bli lite torr så blanda i en aning mer vatten. Rulla ihop runda bollar av smeten och rulla de sedan i kokosflingor, pärlsocker eller anna garnering. Förvara chokladbollarna kallt. De går också bra att frysa och tinar relativt snabbt.

Barfota i gummistövlarna och pyjamasklädd tog vi en tur till rabarberlandet denna fredagkväll.
Regnet öste ner men vad gör det när man ska göra rabarbersmulpaj.

©HUSnrNIO 

Igår var jag och barnen inne i staden och åt en glass.  
W frågade varför det var så många finklädda människor på stan och jag berättade lite om vad studenter är. 
En stund senare åker det förbi en lastbil med flaket fullt av glada och småhesa människor i vita kläder.

W: "Kolla mamma nu kommer det massor av presidenter"

Ytterligare en stund senare.

W: "Mamma titta, den där presidenten har en tuta, får man en sån när man blir president"?




 

 

Ytterligare två bilder från gårdagens utflykt.
Så liten bredvid det stora tåget, så ensam på perrongen, så trött efter flera timmars upptäckande. 
Så söt i mammas hjärta♥.


©HUSnrNIO

Det har varit en härlig dag med massor av lek, både på tåget till Hallsberg och väl framme i Upptäckarhuset. 
Upptäckarhuset skiljer sig från alla dessa lekland som har poppat upp på sista tiden.
Istället för att ha en massa rutschbanor och studsmattor m.m. så fanns det olika temarum. T.ex vårdcentral, brandstation, livsmedelsbutik m.fl. Rummen var inredda så de ser ut som på "riktigt" och innehöll massor av passande rekvisita att leka med.
Barnen kunde sen använda sin fantasi och leka rollekar.
Favoritrummet för W var brandstationen där man kunde köra brandbil och kasta sig utför en klassisk brandstång (eller vad det nu heter...).
Lilla M tyckte mycket om konditorirummet där det bl.a fanns leksaksballerinakex som verkade smaka smaskens.

En något trött mamma, med en begynnande förkylning av det grövre slaget verkar det som, säger nu godnatt!

©HUSnrNIO

För en tid sen ringde det på dörren här hemma.
Det var en granne som undrade om hon kunde få titta på den lilla diskhon som vi gjorde i W:s lekstuga.
Något förvånad följde jag med henne ut och öppnade stugan.
Hon kikar på den och frågar hur vi gjort, vart hyllorna kommer ifrån, de röda burkarna och postlådan som hänger utanpå stugan.
Efter frågestunden plockar hon upp mbilen och börjar fota allting med orden att hennes sambo måste se hur det ser ut så han kan göra likadant i stugan de nyss köpt till sina barn.

Självklart är det kul att kunna inspirera och vara till hjälp men till saken hör att samme granne har vid tidigare besök hos oss när hon kommit för att hämta sin dotter (W leker gärna med henne i lekstugan) aldrig sagt något positivt om lekstugan.
Första gången slängde hon t.ex ur sig att de också ska köpa en lekstuga men den ska ha högre i tak så man kan stå rak i den.
Jag kontrade med att det är W:s stuga och hon kan stå rak i den samt att faktiskt även jag kan det (jag är endast 160 cm lång).
Hon har även kommenterat den vita färgen som opraktisk för vitt blir lätt smutsigt.
När hon hade fotat klart och kämpade med att få med sig yngsta dottern, som var med på visiten, hem igen (vilket inte var lätt för hon ville stanna kvar och leka) sa hon tack för titten.
I samma mening säger hon att de har ställt sin lekstuga i andra änden av trädgården så den kommer långt ifrån sandlådan för annars vet man ju hur det blir och vem vill ha en lekstuga full med sand.
En lektsuga är väl ändå till för lek och kan man inte prata med sina barn om att de kanske inte behöver flytta i hela sandlådan i stugan tänkte jag men sa inget.

Jag har svårt att säga ifrån och vill inte vara otrevlig speciellt då denna madame jobbar på grannavdelning på W:s kommande fritids (W kommer att vara där en hel del) men nog beter hon sig lite konstigt om hon nu tycker att vår lekstuga är fin och vill göra en likadan, eller?

Ulrika och Sandra undrade lite om lekstugan så därför fortsätter jag att skriva om den...

©HUSnrNIO

Hyllorna och diskbänken är obehandlade hyllor köpta på Ikea. Jag laserade dem med vit lasyr. De är uppsatta med vita plastkonsoller också dem inköpta på Ikea.
För att få till diskhon sågade L ut ett hål i hyllplanet. I hålet satte vi en rostfri bunke och tätade med silikon runt om.
Blandaren är begangnad köpt på Solarereturen för en billig peng.
Det finns inte rinnande vatten i stugan men med fantasins hjälp (och kanske lite regnvatten) så kan man diska ändå:)
Under diskbänken hamnade en extra hylla och en låda för köksgrejer m.m. Tyget runt diskbänken kommer också det från Ikea. 

©HUSnrNIO

Bord och stolar är köpta på Ikea och vaxduken på bordet på Åhlens.
En avsågad tavellist (Ikea) blev en perfekt fönsterbänk.
Ovanför spis och tvättmaskin ytterligare ett hyllplan med kryddburkar.

©HUSnrNIO

Att leka att man städar är hur kul som helst tycker W och använder ofta sin städredskap som hänger lättillgängligt med krokar på ena väggen.
De röda burkarna med vita prickar är köpta på Åhlens.
Väggarna i lekstugan är vitlaserade och golvet (även verandans golv) är bestrykt med träolja

©HUSnrNIO

Flaggstången är gjord av en vanlig rundstav som är vitmålad. Ett hål är borrat upptill där flaggans band går igenom. Nertill på stången sitter en krok som man fäster bandet runt. Som flaggstångsknopp sitter en dalahäst målad av W själv. Postlådan kommer från Bruka Design.
Extra sittplatser utomhus blir det med det vitmålade bordet inklätt med vaxduk.

Så ser stugan ut nu men jag har en massa fler ideér som jag vill förverkliga. 
Tavlor, dörrskylt med namn på den som stugan tillhör, blomlåda under fönstret och en del mer.
Får se när det kan tänkas bli... det viktigaste är ändå att det är kul att leka i den och det måste det vara om man stänger in sig i den halva torsdagen tillsammans med bästa kompisen medan regnet öser ner utanför det lilla fönstret.

Lilla M visade sin bästa sida för sköterskan på vårdcentralen.
Han log mot henne (så länge han fick sitta i mitt knä) och satt snällt still när hon kollade honom i öronen, ja t.o.m. när hon körde ner en spatel och en lång tops i halsen på honom höll han modet uppe och uteblev med tårar.
Streptokockprovet visade negativt men hon kunde inte göra en bra bedömning av öronen och prickarna så vi fick snällt åka hem för att komma tillbaks en och en halv timme senare då en läkare skulle titta på honom.

Väl tillbaks gjordes samma saker ytterligare en gång och även nu var han jätteduktig och det trots att han precis vaknat och inte hunnit äta mellanmål.
Trumhinnorna såg fina ut så öroninflammation var det inte. Inte heller syntes någon rodnad i halsen. Vad beträffar hans hud så konstaterade hon att att han är atopiker. 
Jag fick svara på frågor om vad han äter, om vi bytt tvättmedel eller gjort några andra förändringar nyligen vilket vi inte gjort.
Det enda jag kunde göra var att fortsätta att smörja honom med de utskrivna preparaten som vi har hemma och höra av mig igen om han skulle bli sämre.
Tröttsamt att inte få veta varför/på vad han reagerar och får dessa utslag (får göra tester när han är äldre) eller varför han är gnällig men samtidigt skönt att få konstaterat att han varken har streptokocker eller öroninflammation.

Jag förstår ju också att humöret pendlar även för de små men eftersom han varit ledsen mycket den senaste tiden i kombination med utslagen så ville jag kolla upp det och nu är det gjort.

Imorgon är det en ny dag och förhoppningsvis finns det tid för en och annan trevlighet tillsammans med barnen som hans med idag.

©HUSnrNIO

Det känns i mammahjärtat att allt inte är bra.
För två veckor sen fick lillebror små prickar i ansiktet.
Själv är jag eksembarn och har fortfarande problem med torr hud och klåda som kommer och går. W har samma problem och har haft sedan hos föddes och även lilla M.
Dagar med total insmörjning är vardag hos oss så lite prickar i samband med en väldig värme var inget jag tänkte så mycket på då när de dök upp.
Nu två veckor senare har de inte försvunnit utan snarare blivit fler. Huden är torr och lite röd.
Prickarna sitter i nacken, på kinderna, runt munnen och under ena ögat är han röd.
Ena stunden ser det väldigt irriterat ut och nästa lugnar det ner sig och är inte lika rött.

I förra veckan började han bli gnällig och skrek och var ledsen mer än vanligt. Eftersom han ständigt stoppade fingrarna i munnen tänkte jag att det var ännu en tand på gång.
Gnälligheten har hållt i sig utan att jag sett någon tand skymta.
Idag har han skrikit plågat flera gånger och länge trots att jag har burit omkring på honom. Att lägga ner honom i sin säng för förmiddagsovning, som annars går hur bra som helst, fungerade inte.
Han är lite snorig idag och har även haft sin hand på sitt vänstra öra flera gånger.
Jag knycklade ihop en bit hushållspapper och gnuggade lite lätt i örat för att få bort lite vax och då blev han helt still som att det var skönt.

Efter att ha tagit tempen på honom som landade på 37,4 ringde jag vårdcentralen och förklarade läget. Sköterskan funderade på om det kunde vara streptokocker han har för då kan de få utslag på det sättet som jag beskrev.
Fick tigga och böna mig till en eftermiddagstid då jag inte ville släpa dit honom och W till klockan elva (som var den tiden som jag erbjöds) då jag ansåg att det var extra viktigt att M fick sin förmiddagssömn just idag då han ska vara med när jag och L ska samtala med W:s blivande skolfröknar och dagispersonal klockan 13.15.

Har lyckats duscha både mig själv och W och somna lillebror så nu måste vi ha mat i magen och sen blir det dagis och vårdcentralen.
Det är jobbigt i mammahjärtat när ens små inte mår bra!

Lekstugans röda vaxduksflagga med sina vita prickar sträcker sig mot skyn.
Har man inte någon blågul men dock en flaggstång och en flagga så måste det väl vara bättre att hissa den istället för ingen alls.
Vi fuskade tom lite och hissade den redan igår kväll efter att jag hade skruvat fast den på lekstugans veranda där den lossnade ifrån under V och W:s vilda Emil i Lönneberga lek i torsdags (de påstår att de inte försökte hissa upp varandra i flaggstången men jag undrar jag...).

Ha en trevlig sjätte juni!

©HUSnrNIO

Tänk om de kunde berätta vad det är som inte känns bra.
Idag är det andra dagen med gråt och gnäll. Funderar på om det är det ännu en tand på gång.
Ljusglimtarna är korta och då får man passa på. En liten stund på rummet förevigades med kameran.

Tänk att tiden går så fort. Det händer så mycket i lilla M:s liv.
Han är en liten människa som inte tycker om att ligga på mage (och vi har försökt enligt konstens alla regler). Detta talar han om för oss genom att efter bara några minuter skrika och borra huvudet rakt ner i golvet eller vända sig.
Att sitta upp älskar han. Han sitter stadigt helt själv och leker.
Än så länge har han inte kommit på hur man drar sig upp till stående men han vill gärna stå upp med lite hjälp och går väldigt gärna omkring i huset om man själv går med bakom.
Nyfikenhet finns det massor. I gåstolen kommer han åt det mesta som blommor, ljus och fjärrkontroller. Hur kul som helst tycker han. Speciellt när han blir tillsagd att man inte får röra.
Han är puss och bitglad. Med fyra tänder i munnen kan det göra ganska ont om man inte är på sin vakt.
Säger man ordet lampa så tittar han mot den och sträcker sina händer upp mot taket.
Han klappar glatt i händerna när man säger det eller sjunger om att klappa. Annars är Imse Vimse spindel favoritsången just nu.

Älskade lilla pojke♥

©HUSnrNIO

Att baka med två barn och en halvt bortdomnd hjärna är inte alltid så lätt...
Hos oss brukar både golv och bänk vara upptagna när något sådant ska ske. Jag, W på en pall och M i sin Tripp Trappstol, bunkar och ingredienser.
Sen är det bara att gå slalom mellan alla och allt för att genomföra bakningen.
Gårdagens kladdkaka bakades ungefär på det sättet det var bara det att jag lyckades glömma bort lilla M för en stund. Han är ju ganska tystlåten av sig annars och nu när han hade fullt upp med hyss så gav han inte ifrån sig enda pip där han satt i sin stol.
Det var bara det att jag hade placerat honom lite för nära den utdragbara skafferilådan och när jag hade plockat fram kladdkakeingredienserna så glömde jag bort att putta igen lådan efter mig.
Han satt på perfekt höjd till att börja plocka ur saker.
Pulversåser, florsocker och potatismjöl låg på golvet, dock i sina förslutna förpackningar.
Hade inte samma tur med chokladpuddingen.
Plötsligt har vi chokladpulver överallt. En glad liten M sitter och skakar förpackningen så nysvarning utbryter i köket.
Samtidigt verkar han njuta av att ha pulver mellan tårna och vispar glatt på med fötterna. 

Behöver jag säga att det blev byte av pyjamas och tvättning av små fötter medan kladdkakan stod i ugnen... 

Så vaknade vi till ännu en dag med sol och vind.
Vaknade av att M skrek halv sex. Hämtade honom och bäddade ner honom i vår säng i hopp om att han skulle somna om men icke. 
Tydligen har jag en hårfin gräns just nu när det gäller mitt sovande. Får jag inte sova flera timmar i sträck så känns kroppen helt utmattad.
Kan inte förstå hur jag orkade att vara vaken hela nätterna för bara någon månad sen. Om jag jämför det med den gångna natten så var den ju rent av lyxig.
Hjälper inte att tänka så när huvudet dunkar av trötthet, ögonen faller ihop och tålamodet sviktar.
Efter nästan en timmes kämpande med diverse leksaker m.m. i sängen gav jag upp, la M i babysittern och släpade mig själv och honom in i badrummet där han otroligt nog förblev nöjd under tiden jag duschade. 
Nu sover han gott i sin säng och förhoppningsvis är både han och jag (andra koppen kaffe är redan uppdrucken) lite piggare och på bättre humör när han vaknar igen.

Efter lunch får vi besök av en av W:s bästa kompisar och hennes mamma. 
Vi lärde känna varandra när tjejerna var nio månader gamla när vi, precis som de, bodde en bit utanför staden. Trots att deras och vårt liv har förändrats mycket sen den tiden så träffas vi fortfarande och trivs med varandras sällskap, barn som vuxna.
Tjejerna ska cykla och vi ska gå på promenad sen blir det fika med en god klassiker och en massa lek och prat.
Hoppas på en regnfri torsdag!


©HUSnrNIO

Den lilla tavlan finns med när vi bakar kladdkaka. W försöker att sätta ihop bokstäverna till de olika ingredienserna (på skolförberedelserna på dagis bekantar de sig med små bokstäver redan från början). Kul och bra träning.

Klassiskt och gott recept på kladdkaka finns här.
Ett tips om man tycker om kokos är att "bröa" formen med riven kokos.

Idag var dagen som W skulle på fem och ett halvt års kontroll samt vaccineras.
Hon hade laddat för den här morgonen och bestämt sig för att trots lite nervositet inför själva sprutsticket så skulle hon ta den och vara lugn.
När vi kom dit visade hon upp sin högra hand för bvctanten som direkt beslutade att idag blir det inte någon spruta.
Handen är röd, svullen och det kliar.
Förmodligen beror det på en överreaktion mot myggbett.
Efter vägning, mätning, ryggundersökning och genomgång av W:s utveckling, som såg bra ut allting, fick vi utskrivet flytande som hon ska ta en gång om dagen mot svullnaden och klådan samt en ny vaccinationstid.

Lite tråkigt tycker jag det är att behöva släpa oss dit ytterligare en gång då madame bvc inte är den smidigaste människa när gäller att ha med barn att göra enligt mig. 
Iallfall inte sådana barn som är väldigt verbala, självständiga och gärna frågar och tycker till om det mesta som ska göras vid dessa besök.
Sen är det ju självklart att jag inte vill att W ska bli sjuk som man kan bli om man vaccinerar när man inte är helt frisk så om tre veckor får vi helt enkelt pallra oss dit igen.

Passade också på att väga och mäta lilla skrutt när vi ändå var där.
Jag är urusel på att åka till den öppna vägmottagningen. Idag är det hela tio veckor sen vi var där men eftersom han äter bra och jag märker att han växer och utvecklas så glömmer jag bort det. 

På tio veckor har han vuxit fyra centimeter på längden vilket gör att han nu är hela 72 centimeter lång. Vågen stannade på 8465 gram, alltså en ökning med 680 gram sen i mars.
Hans viktkurva pekade något neråt men det ser ändå normalt ut och inget att oroa sig för fick jag tillsagt mig.

Snart dax för lunch. Spagetti och köttfärssås till W och en påse Nutrilett till mig. Yuammi!

Ha en trevlig eftermiddag!

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Man kan knappt tro att det så sent som igår var strålande sol, molnfri himmel och nästan trettio grader varmt när det idag regnar och är isande kallt ute.
I helgen njöt vi av att sitta barfota i sandlådan och leka.
Idag njuter vi (ja mest jag då) av att se på bilderna från den gångna helgen.
Vart tog det vackra vädret vägen?

På årets sommarfest på dagis var det, som jag skrev i tidigare inlägg, Astrid Lindgrentema och W var Emil.
Självklart samlades det ihop pengar och blommor köptes till barnens tre fröknar. 
Även om blommor är härligt att få så tycker jag det är lite kul att ge något litet annat också.

Jag fick veta att barnen skulle framföra sånger ur Astrid Lindgrens filmer på festen och W skulle vara Emil så då kom jag på idén att göra en liten tavla med ord från Emils värld.
Det blev ord sagda av Emil, sångtexter m.m.
Till tavlan köpte jag en liten 13x13 cm ram på Gallerix och gjorde ett kort i photoshop där jag valde att ha med en bild på W som Emil och en på henne när hon är sig själv sas.
Korten på W ville jag ha med eftersom hon går sina sista veckor på förskolan nu (till hösten börjar skolan).

Vi kom överens om vad det skulle stå på korten till fröknarna.



©HUSnrNIO