Igår kväll stoppades årets julkort i julbrevlådan vid vår Ica butik.

Allt som allt blev det i år 31 stycken julhälsningar från oss varav flera adresserade till den södra delen av sverige.

Jag hade tänkt dra ihop en fotografering här hemma med hela familjen men ibland går det inte att få till.
Den här hösten och vintern har handlat mycket om prioriteringar från min sida.
Att arbeta [efter att ha varit föräldraledig i ett och ett halvt år] och ha två små barn och hinna med saker hemma är inte lätt.
Många av de ideér jag haft om pyssel, som jag t.o.m. köpt saker till för att kunna genomföra, har fått stryka på foten den här hösten och vintern för att tiden så väl som orken inte har funnits helt enkelt.

Att inte scrappa julkorten känns jättetråkigt då mina fingrar skriker av sug efter sådant skapande men just nu ser verkligheten ut så här för mig och allt kan inte hinnas med just nu och annat kommer före att scrappa men det kommer en tid för allt och tids nog kan jag prioritera på ett annat sätt och då ser allt annorlunda ut.

Tillbaks till julkorten...
Jag gjorde det enkelt för mig och använde bl.a det kortet där W och M är på väg att pussas.

Jag tycker det är kul när julhälsningarna dimper ner i postlådan och förvarar dem i vår julpostlåda i köket.
Hoppas att någon gläds utav vår lilla hälsning i juletid...


Bild:Privat©HUSnrNIO

M har en inbyggd klocka som är inställd på att dagen börjar klockan sex.
Det spelar ingen roll att det blev en sen kväll för honom igår.

Han ropade inne från sitt rum strax efter sex och när jag kom in till honom stod han upp i sängen och hostade och lät som en hes gammal gumma.
Falsk krupp, igen.
Tänk att varenda liten förkylning ska ge honom den där vidriga hostan:(

Skönt är iallafall att han fått sova hela natten utan att hosta och att det är dag nu för hostan brukar lätta dagtid.

Nu har jag gett honom Lepheton. Men han ville inte få ta medicinen så en del av den klistriga lakritssörjan hamnade på pyjamasen.
Han verkar dock pigg så någon större fara verkar det inte vara än iallafall.

Kalla vinande vindar regerar utanför fönstret och snön faller i snabb takt. Det liknar mest vädret när Emil lägger Alfred i släden och kör till doktorn för att rädda hans liv ifrån en blodförgiftning.
Tack och lov ska jag inte åka iväg och jobba idag!
Det hade känts riktigt tungt att säga hej då till barnen och sätta sig i bilen och halka ut på vägarna.

Istället är vi hemma och vi har tänt det första ljuset i årets adventsljusstake.

Eller rättare sagt jag tände ljuset med en W hängandes över mig, småsur för att inte hon fick prova tända ljuset med min tändare, och en M som hojtade wao hoppandes upp och ner på stolen vid matbordet tills han var nära att trilla ner på golvet med huvudet före och började illtjuta istället för att han blev så rädd av händelsen.

Jag hade lite svårt att bestämma mig för hur jag skulle piffa årets stake.
Allra snyggast tyckte jag att det var att ha bara de vita ljusen ståendes direkt på träfatet med endast det halvgrova snöret bundet runt dem.
Jag tycker om när det inte är för mycket krusiduller och utsmyckningar.

Men W och jag piffade den tillsammans och hon tyckte att mossan var så fin att den skulle vara med (dock inte grön mossa som jag hade bestämt från början då den tog slut när jag dekorerade hyacinter m.m.).
Tillsammans med vitmålade kottar och några små rödmönstrade täljstenshjärtan, köpta i museéts presentshop, står den nu på matbordet och sprider första adventsfeeling.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nu ska vi äta frukost och sen blir det en stunds mys i soffan med kaffe, mjölk och lussekatter tittandes på Shrek, nu och för alltid.

Ha en trevlig första advent!



Bild:Privata©HUSnrNIO

Advents och juldekorationerna går hand i hand hemma hos oss.
Få är de grejer som inte får komma fram samtidigt märker jag efter att ha botaniserat i kartongerna märkat med ordet jul.

Det finns så otroligt många roliga och fina tips på hur man kan förvara alla julhälsningar som kommer varje år.
Hänga upp dem med klädnypor på en lång tråd och låta dem bli en synlig juldekoration, lägga dem på ett fint fruktfat så att alla kan titta på dem och kanske läsa vem de är ifrån och en massa andra vis.

Hos oss förvarar vi dem i en juligt dekorerad plåtlåda som står på hyllan i köket.
Lådan scrappade jag i januari 2008.
I år kändes lite extra i mig att ställa fram den då suget och längtan efter att skapa med händerna inte bara blir extra påtagligt i juletider med alla fina dekorationer och papper som finns att köpa utan även pga att det var extremt längesen jag gjorde det nu.

Om dygnet ändå hade fler timmar...

Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Om någon skulle vara intresserad av att läsa och se fler bilder från när jag gjorde JULPOSTLÅDAN så hittar ni det inlägget här.]

De tre senaste åren har min adventsljusstake bestått av blockljus där jag med fina band har knutit fast siffror runt ljusen. 

2007 och 2008 gjorde jag egna siffror med hjälp av min quickutz men förra året lessnade jag på det och köpte mig färdiga metallsiffror på Village.

Årets adventsljusstake kommer även den att bestå av blockljus då jag verkligen tycker om att man kan tända ljusen och låta de brinna länge utan att behöva byta ut dem stup i kvarten.

Jag tänder gärna levande ljus på morgonen även om jag ska iväg till jobbet och det råder ett stressigt småkaos hemma.
Det är helt klart mycket trevligare att vistas i morgonkaoset när ljusen brinner!

Den vita brickan jag haft blockljusen på de senaste åren kommer däremot inte att finnas med i år.
Istället har jag fått för mig att jag skulle använda min avlånga träbricka som jag fick av L tillsammans med Höganäslyktorna för längesen.

Brickan var fult skavd på sidorna så jag slipade den och spraymålade den med vit halvblank färg.
Tre omgångar med färg behövdes för att det skulle täcka bra och jag gjorde sista målningen igår kväll.
Imorse var den torr och superfin i sin nya finish.

Jag kunde inte låta bli att ställa ut de fyra vita stora blockljusen på den och fota den lite snabbt...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Nu återstår bara dekorationen.
Den kommer förmodligen att se ut ungefär som förra årets adventsljusstake men istället för vit mossa som blivit fult grönmålad tänker jag använda egen plockad grön mossa. 
Förmodligen kommer nog också några av mina "snömålade" kottar att hamna på ljusfatet.

Adventspyssel är kul att ägna sig åt =)


[2007 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO


[2008 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO

[2009 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Sen i måndags så har jag hiskeligt ont i nacken.
Det strålar som ett kors med start en liten bit upp på bakhuvudet.

Jag antar att det till stor del har att göra med att jag under natten till måndagen delade säng med både L, W och M och att jag då hamnade i en väldigt konstig ställning på en mycket liten yta under på tok för många timmar...

I måndags hade jag så ont att jag inte kunde vrida huvudet åt sidan utan att hela kroppen var tvungen att följa med.
Just idag gör det mindre ont och om jag tar mina Ibumetin eller Alvedon var femte timme så är det både överkomligt och ok.

Tack och lov att smärta och värk inte är något som tillhör min vardag.
Så vidrigt det måste vara att ständigt ha en molande smärta i kroppen, något som inte syns utåt, men som ändå gör att du mår dåligt, tappar humöret och kanske inte orkar med vardagen.
Usch!

Nacksmärtan har fått mig att avstå från att påbörja en scrappad sida (klarar inte av att sitta i flera timmar som det är nu och jag vet hur jag är när jag börjar pyssla...tiden rusar iväg) till M:s lilla Minnesbok utan jag gjorde en enkel digital variant som jag printade ut och klistrade in i boken.

På söndag blir det tvåårskalas och då kommer boken som vanligt att finnas framme och förhoppningsvis skriver/ritar alla gästerna något som blir till ett litet minne för M.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Texten under bilderna är en del ur Linn Maria Wågbergs underbara sång Prins Noel.

I lördags blev H & J herr och fru S.

Jag är en människa som allt som oftast gör saker ganska grundligt och lägger stor vikt kring det mesta som kan förpassas i kategorin "pyssel".
Sen kanske resultatet inte är så häpnadsväckande men för att komma dit har jag oftast skissat, funderat och provat flera utföranden.
En process som andra kan tycka är smått långdragen. Men för mig är själva vägen till det färdiga resultatet halva nöjet.

Eventuell tidsbrist (vilket verkar vara något som jag aldrig kommer att sluta lida utav) och vilket slags/hur mycket material jag har att jobba med bestämmer även det hur det färdiga resultatet blir.

Helgens fina brudpar önskade sig bidrag till bröllopsresan i present.
Då de inte hade bestämt sig för något speciellt resebolag så var kontanter det enda tänkbara.

Jag dekorerade en ask med papper och lite snören. Gjorde en tag som jag hängde dit med en liten hälsning.
I asken fanns låg sedlarna vikta likt solfjädrar och runt varje sedel knöt jag ett sidenband i färgen cerise som för övrigt var den färg som var temat för bröllopet. 

Bilder:©HelenHUSnrNIO

Som en liten extragåva fick de även en liten &-tavla med sina namn och bröllopsdatum på.

Bild:Privat©HUSnrNIO

För en tid sen gjorde jag en poster med barnens namn på i ett &-tecken och ramade in.
En variant på den postern blev det till min bror och hans fru som gifte sig i höstas.

Inramad i svart ram med en svart passepartout då min svägerska är väldigt förtjust i just färgen svart.

Ramen och passepartouten är köpta på Clas Ohlsons.

Jag har provat på något som jag inte tidigare har gjort nämligen att skriva en text i photoshop som följer ett objekt.
Jag googlade mig till hur jag skulle gå till väga och öppnade sen en bild på M i photoshop.
Efter en stunds trixande i kombination med info från två sidor på nätet lyckades jag. Inte vet jag om det var det enklaste sättet att göra detta på men struntsamma eftersom fungerade tillslut.

Ur detta föddes idén om att skriva in barnens namn i ett &-tecken.
Jag har testat att skriva namnen i ett &-tecken förut men då blev jag inte nöjd med resultatet eftersom texten då blev rak för då hade jag inte listat ut hur man får den att följa ett objekt.

Idén blev till en liten poster med barnens namn som hamnade i en ram med passpertout. 

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Båda mina barn har en bok som kommer fram när det är kalas eller något annat speciellt som händer (om jag inte råkar glömma bort det).
Släkt, vänner och gäster kan, om de vill, skriva en speciell hälsning, tankar eller bara rita något till barnen som ett minne.

För varje år de fyller gör jag en sida.
På senare år har dessa sidor blivit enklare och enklare till uformningen.
För några år sen satt jag och omsorgsfullt scrappade en hel sida nu har jag istället valt att göra en mycket enkel digital layout som jag printat ut och klistrat in.
Just nu finns inte den tiden (och prioriteringen) att jag kan sitta i min egen lilla värld i flera timmar och scrappa. Tyvärr.

Idag ligger iallafall boken på matbordet och jag hoppas att de tomma vita sidorna inte är lika tomma när kvällen kommer.

Min sida 2009:

©HUSnrNIO

W:s minnesbok har funnits med sen hon döptes men jag scrappade dess pärmar först ca ett år efter dopet. Det är idag nästan fem år sen. 
Saker som jag gjorde då skulle jag inte göra idag för att jag inte tycker det är så fint längre men det är kul att se hur man utvecklas i sin skapande stil och i sin förmåga att skapa.

©HUSnrNIO
Nu ser jag att ett hjärta fallit av den ena tagsen. Tänk att det ska behövas ett foto för upptäcka sådant... 
©HUSnrNIO

Vill ni se Lilla M:s minnesbok så finns den här.

Nu ska jag duka och sen dekorera saffranscucakes.
Ha en trevlig lördag!

Nu har jag sytt ännu en bunt med vimplar och även dessa är tänkta att ges bort som julklappar. 

Vimplar är inte bara lätt att sy utan kul och dekorativt att hänga i barnrum. Fina färger och mönster är mysigt att ligga i sängen och titta på.
Användningsområdet är stort. Jag funderar t.ex på att sy en rad med mindre vimplar att ta fram när det vankas födelsedagskalas.

©HUSnrNIO

För er som är sugna på att prova sy vimplar men funderar på hur man gör så gör jag här ett försök till att beskriva hur jag går till väga när jag syr mina.

Detta använder jag:
Tygbitar i olika färger och mönster 
Kantband/Snedlist
Tråd
Knappnålar
Symaskin

Man kan självklart göra vimpelraden hur lång som helst men jag har valt att använda tre olika tygbitar och gör tre flaggor av varje tygbit (nio flaggor sammanlagt).

Så här gör jag:
* Rita upp en mall på kraftigt papper t.ex kartong. 
* Vik tyget dubbelt och rita av mallen på tyget (om du sätter dem på rad så får du automatiskt ut en extra vimpel upp och ner mellan dem du ritar).
* Klipp ut vimplarna.
* Vänd tyget med rätsidorna mot varandra.  
* Sy ihop långsidorna med raksöm.
* Klipp av toppen i vimpelns spets (klipp inte i sömmen!).
* Vänd dem till rätan.
* Pressa dem med strykjärn.
* Bestäm i vilken ordning du vill att vimplarna ska hänga.
* Placera vimpeln på halva delen av kantbandet och vik den andra hälften över. Fäst med en knappnål.
* Tänk på att lämna 20-30 cm kantband i början och slutet på raden så att man har något att hänga upp vimpelraden i.
* När alla vimplarna är monterade på kantbandet - sy med raksöm.

Färdiga att hänga upp!

Idag är det första dagen på väldigt länge som inte himlen är grå och regnet droppar utanför fönstret.
Idag skiner solen och skänker en gnutta hopp. Så betydelsefullt ljuset är för att man ska må bra.

Dammsugning, skurande av golv och dammtorkning står på dagens program. Förhoppningsvis hinns detta med under förmiddagen så eftermiddagen kan ägnas åt att njuta i den härliga solen tillsammans med barnen.

Ha en trevlig lördag!

Snart är det dax att säga tack för den här terminen och önska fröknarna en god jul.

W:s första halvår som skoltjej har varit toppen på alla sätt.
Hon har en fröken och en fritidspedagog som det känns bra tillsammans med både för henne och för oss föräldrar. Hon trivs i skolan vilket hon tydligt visade vid utvecklingssamtalet i förra veckan där hon skulle markera gubbar med olika känslouttryck. 
En glad gubbe, en fundersam mittemellangubbe och en ledsen gubbe.
När vi hade gått igenom samtliga av frågorna var det kryssat för glada gubbar på alla utom en då hon valde den fundersamma mittemellangubben för att hon tycker det är jobbigt på morgonsamlingarna för då måste man räcka upp handen så länge i väntan på att få prata.
Hon blir trött av att hålla upp armen helt enkelt.
Efter att fröken gett tips på hur man kan vila armbågen i den andra i handen i väntan på sin tur och lovat W att hon absolut inte missar en sådan handuppräckning kändes det bra för henne även på den punkten.

Vid varje terminsslut på dagis gav vi fröknarna ett tack i form av en liten, oftast hemmasnickrad, present.
W ville absolut att vi skulle fortsätta med det även nu när hon börjat i skolan så vi har funderat på vad vi skulle kunna ge dem för någonting. 

Jag frågade W vad hon tänker på för saker när hon tänker på julen. Vilka ord som poppar upp i huvudet på henne. Av de orden, samt några som jag valde, blev det ett enkelt jultryck där orden är i olika storlekar och tjocklekar.

Jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle rama in trycket med passpertout eller utan men nu lutar det åt att det blir med passpertout.
En kombinerad tack-för-terminen-present och julhälsning från en glad skoltjej.

©HUSnrNIO

Förtydligande av tavlan med julens ord.

©HUSnrNIO

Vaknade igår morse med en gnutta feber och var lite öm i armen. Två alvedon och sen kände jag mig som vanligt igen.
Idag känns det ingenting så jag antar att det inte blir någon mer reaktion på svinvaccinet nu och även om det hade blivit det så ska det till så otroligt mycket för att den behagliga känsla jag känner inombords för att både jag och W äntligen har fått sprutan ska försvinna.

Gårdgagen ägnades en hel del åt att städa och röjja upp här hemma.
Jag och W högg in på bottenvåningen. Jag dammsög, hon torkade möbler och bord i vardagsrummet och M såg mest ut som att han satt och hånglade med dammsugaren. Jag torkade golven och hon torkade fortfarande möbler och bord i vardagsrummet och M hånglade med en avstängd dammsugare.
Så höll vi på.
När jag och W är ensamma så kan hon vara otroligt hjälpsam. Hon har fått prova på det mesta. Dammsugit, torkat golv, torkat fönsterbänkar, diska, vattnat blommor m.m.
Hon tycker om att fixa och greja och när det bara är hon och jag så är det som om inspirationen och lusten infinner sig för henne att göra fint. 
Jag kommer med uppmuntrande ord i vad hon än tar sig för och tror helt och fullt på att det endast gör gott att man får se och lära sig lite allt eftersom hur man sköter ett hem.

Måste tillägga att det finns inga måsten för henne att hjälpa mig med städningen. Jag är nöjd om hon försöker hålla ordning på sitt eget rum, plockar undan leksakerna efter sig m.m.
Någon gång i veckan hjälper hon till att duka bordet (vi är sex st vid matbordet varannan vecka) och tömma diskmaskinen.
Det gör hon gärna och vi har pratat en del om varför man ska hjälpas åt och vilka olika sysslor som kan passa att göra när man snart fyller sex år.

Så till något helt annat-
En liten stund varje kväll försöker jag ägna mig åt pysselverksamhet.
Mest handlar det om förberedelser inför advent och jul såsom tändssticksaskar som scrappas, tavlor, små jularrangemang m.m.
Under två kvällar i rad har jag gjort kransar. Två till våra entredörrar och en som ska ges bort. 
Stommen till kransarna har jag köpt på Panduro. Jag har klätt dem med fuskgrönt för att eventuellt kunna använda dem igen nästa år (om jag inte tröttnat på dem då).
Kransarna dekorerade jag med kottar, kanelstänger, bjällror och rött band, allt inköpt på Panduro. Apelsinskivorna torkade jag i ugnen. 
För att göra kransarna och fästa dekorationerna använde jag mig av blomstertråd också den inhandlad på Panduro.

©HUSnrNIO

Ha en trevlig söndag och fars dag!

En hel förmiddag har ägnats åt lek och avslutades med en god kycklinggryta till ett billigt lunchpris.
Trevligt och gott för både barn (om man bortser från att M inte är speciellt förtjust i ris) och vuxna
Tänk vad det kan vara trevligt att bara vara en vanlig besökare i svenska kyrkan.

Nu kommer snart W från skolan och om några timmar ska vi gå tillbaks dit.
Idag är det nämligen ZASP-dagen i skolan. 
Barnen säljer saker för att samla in pengar till ett land i Afrika där barnen inte har några leksaker eller mat (dotterns ord).
Man kan även köpa fika och se på en utställning om landet och dess invånare som de stödjer. 

I helgen som gick gjorde jag en liten sida till M:s minnesbok inför ettårskalaset.
Att scrappa en sida fanns det inte tid till mellan kakbak, tårtgörning och allt annat som skulle fixas med, utan det fick bli en enkel digital variant.

Tanken med boken är att de som vill kan skriva några ord, tankar, minnen eller rita något (som W har gjort) till M.
En bok att ta fram och läsa och bläddra i när man blir äldre.
Ettårssidan blev såhär:

©HUSnrNIO

Såhär ser boken ut på framsidan.


och på baksidan

©HUSnrNIO

Det blev väldigt lite datatid under veckan som passerade. 
Trädgårdsarbete, matlagning, bullbak, M:s första tandläkarbesök och en massa pyssel ägnades tiden åt istället.
Nödvändigt och kul tycker jag som älskar att grejja överallt.

Idag är det en vanlig måndag igen.
Mina föräldrar har åkt söderut, L jobbar, W har varit i skolan och jag och M ensamma hemma.
Dammsugning, vikning samt garderobsplacering av ett ton tvätt, diskning, chokladbolls och kokoskaksbakning har fått dagen att rulla på.

M har varit gnälligare än vanligt idag.
Han vaknade efter bara trettio minuters sömn i förmiddags. Precis när tvättmaskinen började att centrifugera började han att skrika.
Poff så försvann min efterlängtade egentid.
Sen dess har han hängt på dammsugaren som en blodigel eller suttit i stolen och kastat en tom vaniljsockerburk på mina chokladripplade kokoskakor.
Tur att ungen är kär i dammsugaren och älskar vaniljsocker annars skulle jag inte fått någoting gjort idag.

För en tid sen provade jag att gjuta hjärtan i finbetong. 
Nu har jag gjort det igen. Superkul och enkelt! 
Allt man behöver är lite finbetong och en form.
Jag använder mig av en isform från Ikea.
Vill man sen så kan man måla dem med hobbyfärg och sen lacka dem med t.ex lack för utomhusbruk (finns på Panduro).
En perfekt liten present!

©HUSnrNIO

Man kan även skriva små ord på dem eller dekorera dem med prickar som W har gjort på sina betonghjärtan.

©HUSnrNIO

Det är inte ofta jag får tid eller ro till att sätta mig i klädkammaren med mina scrapsaker.
I söndags var det L:s morgon med barnen och då passade jag på att gå upp och stänga in mig en stund.
Eftersom mina pysselsaker är i klädkammaren, i vårt sovrum, kunde jag gå dit utan att barnen visste om att jag var vaken.
Den lilla stunden resulterade i en liten dopsko till en kär väns pojke som ska döpas till helgen.

Dopskon, som är ca tio centimeter, är gjord i papper, dekorerad med blommor, brads och band.

Solen strålar och det är dax för frukost här hemma.
Klockan tio ska M iväg på sitt allra första tandläkarbesök. Besöket är ingen rutinkoll utan de ska titta på hans tänder pga att han vid två tillfällen fallit mot W:s sängkant och slagit i framtänderna så att det börjat blöda.
Jag hoppas allt ser bra ut, sen vet man ju inte vad som händer med de permanenta tänderna längre frampå, och att det går relativt snabbt så vi kan komma hem och ta vid där vi slutade igår med trädgårdsarbetet.

Mina föräldrar är här och under gårdagen var det full aktivitet utomhus.
Gamla, mindre fina, buskar och växter grävdes upp och ersattes av gräsfrön och utstickande grenar från tomtens träd sågades av.
Härligt när det händer saker i rätt riktning.

På måndagar har W idrott i skolan.
Under höstterminen behöver barnen varken ha med sig särskilda kläder eller handduk då idrottslektionen mest innehåller lek.
Annat blir det till våren. Då kommer de att duscha efter passen och en del av lektionerna kommer att vara förlagda till badhuset innehållandes simskola.

Gymnastiksskor för inomhusbruk ska dock med varje måndag redan nu så därför sydde jag en enkel påse till skorna,  som hon sen kan använda även till gymnastikkläderna.

Påsen är en klassisk gymnastikpåse. En kanal med två snören, trädda från varsitt håll bildar en lätt stängningsanordning.
Längst ner på påsen sitter två öljetter som jag trädde snörena igenom och knöt en knut så de inte åker igenom öglan vid användning.

Snörenas längd är anpassade efter W så att hon kan använda påsen som en ryggsäck.

Tyget har W själv valt på Panduro och snören och öljetter kommer från Ohlssons tyger.

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

När bilbanan i trädgården gjordes så blev det över en del finbetong.
När jag har surfat runt och sett hur en del bloggare lyckats skapa vackra saker i ett vackert material så blir jag själv väldigt sugen på att prova på att gjuta.

En förmiddag när M somnat i vagnen hjälpte L mig att röra samman lite betong som vi klickade i en isform från Ikea.
Det blev en massa små betonghjärtan som jag sen målade vita.
Jag provade att spraymåla dem men sprayfärg från Claes Ohlssons men den färgen bara rann av betongen.
Blev till att måla dem med den vita "betongfärgen" som jag målade strecken på bilbanan med istället.

Det är lite små lufthål på dem och de är inte alldeles jämna i kanterna nertill men jag tycker de blev söta.
En oerhört enkel grej att göra.
Nu är jag sugen på att prova på att göra fler saker i betong.
Varför inte passa på när det finns en påse material i garaget...