Rabarberpremiär
Bild:Privat©HUSnrNIO
Idag är det rabarberätningspremiär hemma hos oss.
Jag är ett stort fan av kokos så smulpajen innehåller givetvis kokos men även en gnutta kanel. Serveras med kall och krämig vaniljsås.
Grymt gott!
Men innan dess står grillad lax, pressad potatis och en kall sås gjord på creme fraiche, rom, dill, majonäs, citron och kryddor på menyn.
Goda grannar dyker snart upp och en trevlig lördagkväll med mycket prat och några glas vitt vin är att vänta.
Ha en trevlig lördagkväll!
2010-05-29 kl 16:49:56
Medlemskväll för alla skoshoppare
Idag tycker jag att om man är bosatt i närheten av Karlstad ska passa på att gå på Vincent Shoe Stores allra första medlemskväll.
Anna kommer att hålla butiken öppen ända till klockan 22 ikväll så att alla skoshoppingsugna föräldrar hinner att dyka upp efter en lång dags arbete.
I butiken kommer det att finnas massor av bra och oemotståndliga erbjudanden som t.ex halva priset på samtliga gymnastikskor och 150 kronor i rabatt på alla sandaler för att nämna några.
Alla som handlar får dessutom en rabattcheck på 20% som kan utnyttjas vid ett senare köptillfälle.
Ett tips är att ta med era barns fotmått så kan ni lätt hitta rätt storlek med hjälp av Anna och hennes personal.
Även Scorett i Duvanhuset har medlemskväll så man kan ju faktiskt shoppa skor både till sina barn och sig själv ända till klockan 22 denna torsdagkväll :-)
Själv ska jag kika lite närmre på min senaste favorit, Bob brown, till M.
Den skulle vara alldeles perfekt att sticka ner små brunbrända fötter i efter en sommardag på stranden...
Bob är en klassisk sandal i skinn med stängd tå vilket jag gillar då M är en fartfylld pojke som inte alltid har kontroll på sina ben och ofta ramlar när han springer omkring. Med en sådan sandal slipper möta sommaren med skrapade tår!
Vi kanske ses i Duvanhuset under kvällen...
Eget kollage©HUSnrNIO
Ni har väl inte missat tävlingen som pågår på bloggen...?
Klicka på bilden för mer information.
Förskole- och skolväsendet
När jag var liten fick mina föräldrar och syskon besöka min skola under speciella, av skolan förutbestämda dagar, sk. öppet hus-dagar. Så är det inte nu.
Som förälder är man välkommen att besöka sina barn under skoltid och delta aktivt i skoldagen när som helst.
För en tid sen uppdagades det en mindre bra händelse som skett både under skoltid men även efter skolan och fritids slut som W, hennes bästa kompis, och tre pojkar från årskurs två var inblandade i.
Skolans personal har tagit tag i incidenten och pratat med samtliga inblandade så där vi står idag känns det så bra det kan göra även om jag i fortsättningen kommer att hålla lite extra koll på vad W har varit med om under dagen och även när hon varit ute och lekt hemmakring efter skoltid då jag inte vill se att något sådant händer igen.
Igår var jag tillsammans med W:s och hennes förskoleklass hela dagen.
Hon visade stora känslor kring detta och bemödade sig med att visa vart jag skulle sitta på samlingen (bakom henne) ställde fram en stol till mig, presenterade mig för hela klassen och berättade att jag skulle lära dem en sång.
Detta var inget jag hade planerat så väl, att lära dem en sång, menar jag. W sa hemma kvällen före att hon ville att jag skulle sjunga med klassen. Jag har de flesta noter på jobbet men en kopia på en för mig ganska ny sommarsång hade jag liggandes i bilen så den tog jag med mig.
Påsen med rytmäggen fick också följa med.
Efter samlingen hade vi en liten körsession (kanske ska tillägga att W:s fröken är en otroligt musikintresserad lärare som både sjunger i kör och solo och som även sjunger med barnen när tillfälle ges) där barnen lärde sig hela två verser på sommarsången. Den rimmande texten och mina små rörelser hjälpte dem att komma ihåg texten.
Efter en kvart kunde de sången ganska bra och vi sjöng, spelade på ägg och hade kul.
Fröken blev så förtjust i sommarsången så nu ska de lära sig den och sjunga den på skolavslutningen.
Ikväll när jag gick förbi Ica på min motionsrunda så träffade jag en klasskompis till W.
Hon ropade över hela parkeringen till mig att sången jag lärde dem var jättebra.
Musik är kul ! och extra kul var det att få sjunga tillsammans med W och hennes klasskompisar.
Dagen ägnades inte bara åt musik.
Matematik och dagens bokstav. Samling och utelek då jag passade på att introducera twisthoppning för barnen.
Vi åt en skollunch som var enastående.
Kanske har min stigande ålder gjort att min syn på mat, och då i synnerhet skolmat, förändrats men jag var smått förstummad över den goda maten som barnen serverades på lunchen.
Det var flera olika sallader, två dressingar, knäckebröd, smör, potatis och ungsbakad fisk med tacotäcke.
Otroligt gott och mina lovord duggade tätt under måltiden.
På fritt val får barnen själva välja vad de vill göra. Jag och W spelade spel, pärlade och pusslade. Då anslöt sig flera andra barn sig så vi var ett litet gäng som hade en trevlig stund med ett pedagogiskt alfabetspussel.
Jag lämnade skolan strax före ett för att åka till M:s dagis och ha utvecklingssamtal.
Samtalet kan summeras med fyra ord. Vilja, bestämdhet, kreativ och självständig.
M är en liten pojke med stor vilja och bestämdhet. När han säger nej så är det nej och då går det inte att muta i honom mer lunch t.ex.
Han är självständig och kan roa sig och leka själv hur länge som helst.
Vid lämningen på morgonen vinkar han glatt åt mig och går sen in och börjar leka.
Han älskar att vara utomhus och då finns det ingen ände på hans kreativitet. Han pysslar, leker i sandlådan, plockar med pinnar m.m.
Nångång ibland kommer han för att be om hjälp med något men oftast hittar han själv på en lösning.
Han är ju inte än i den åldern än då man delar en lek och leker tillsammans med andra barn utan han leker nöjt bredvid de andra barnen (som även de är ganska små så de leker också så).
Han lyssnar och tar till sig när han blir tillsagd och gör sådant man inte får göra som att dra i håret eller knuffas. Detta beteende är något som har kommit nu de senaste veckorna och hör med största sannolikhet samman med att han nu har börjat känna sig hemtam i miljön och trygg med kompisar och personal och därför vågar via hela sitt register fullt ut.
På frågan om hur vi som föräldrar känner inför personalen och förskolan kunde jag lätt säga att vi känner oss trygga och det känns bra att lämna M till dem på morgonen.
Fortfarande är det så att förskolan där W gick och som vi ansökte om plats på när det var dax för M att börja är nummer ett för mig, och det grundar jag på små detaljer i och kring allt möjligt, men i det stora hela så känns det så bra att M är där han är idag.
Något jag inte trodde i början av februari när inskolningen närmade sig.
Tänk att båda mina energiska, kreativa barn med sin enorma portion vilja trivs och har det så bra om dagarna när mamma och pappa arbetar.
Det är lycka det ♥
Dagens outfit - Rött
I fredags fick ett mail där en mamma till en tvåårig pojke undrade vart jag shoppat M:s flera röda kläder.
Så himla många röda plagg har han väl inte var min första tanke men när jag tänkte efter lite mer så insåg jag att det faktiskt är så att det existerar en liten hög av rött i hans garderob.
Efter att ha levt i en rosa bubbla tillsammans med W sen december 2003 känns rött superfräscht och jag är tokkär i färgen. Sen tycker jag ju såklart att min lockiga lille kille passar så bra i rött... ♥
I
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Jeansshorts - H&M
Linne - H&M
Tröja i wct-material - H&M
Skor - Gian red Vincent Shoe Store
Ni får tänka bort den vidrigt fula trappen som syns i bakgrunden på bilderna (själv förtränger jag den allt vad jag kan varenda gång jag ska byta våningsplan).
Jag hade planer på att ta tag i make overn av den i sommar men efter att ha lyssnat på L:s tankar om hur M behandlar trappen med saker som far hit och dit och upp och ner mellan våningarna så flyttade jag motvilligt fram datumen av trappmakeovern till sommaren 2011.
Men då baske mig får det räcka med denna skavda furu och nålfiltsmatta från 1974.
Usch, fy och blä! (kanske ska tillägga att jag dammsuger den ofta och noggrant så ingen anmäler mig för hälsorisk efter att ha sett trappbilderna på M...).
Prickigt på bordet
Som jag har suktat efter vävplasten Lialotta, som Ikea kallar sina prickiga vaxduk i bomull med ytbehandling av akrylplast.
Den senaste tiden har jag spanat efter den vid varje besök i varuhuset men den har varit slutsåld och att få något besked om exakt leveransdatum har varit totalt omöjligt.
För att citera en av de anställda: "den har blivit mycket mer populär än vi kunnat ana och har gått åt som som smör i solsken".
Det sista beskedet jag fick var att de skulle få in den nångång under vecka 22.
Så gissa om jag fick eld i baken att bege till dit när det hel plötsligt stod att den fanns inne när jag kollade lagersaldot för Karlstad i fredags.
Sen en tid tillbaks har vi haft förlängningsskivan i bordet så att vi ska kunna sitta samlade alla sex varannan vecka när vi är storfamilj.
Den gamla vaxduken, köpt på Colorama, blev då för liten för att kunna användas och de svarta, runda, bordstabletterna från Lagerhaus åkte fram.
Det är visserligen snyggt att ha bordet bart med endast bordstabletter men föga lämpligt när det finns små barn som befinner sig i en kombinerad "äta-själv", "måla-med-krita" och "banka-med-hammare"-fas.
Men nu är den nya vaxduken på plats på matbordet i köket och gröt, mjölk och annat klet går lätt att torka av igen.
Den både skyddar bordet en smula, är lätt att torka av och fin med alla sina vita prickar.
Behöver jag påpeka att jag gillar svart och vitt...
M:s prickiga hund kände sig som hemma på bordet bland alla prickarna...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Vinn coola sandaler från Vincent Shoe Store
I februari 1998 föddes Vincent Elbaum i Stockholm.
När Vincents farbror och hans partner skulle köpa skor till honom kunde de inte hitta några som passade deras smak. De satte sig därför ner och skissade på det allra första paret barnskor i egen design.
I augusti 1999, lite mer än ett år efter Vincents födelse, öppnade den första butiken med namnet Vincent Shoe Store i Stockholm. Vincents produkter har fokus på passform, funktionalitet och kvalitet. Detta oavsett om det är vardagsskor, sneakers, mjuka babyskor, lär-dig-gå-skor, tåliga gummistövlar eller vinterkängor som ska formges.
Nu kan du vara med och tävla och kanske bli en av de FYRA LYCKLIGA VINNARNA till ett par sportiga SANDALER av skinn i valfri färg och storlek till ditt barn.
OM DU VILL VARA MED OCH TÄVLA OM ETT PAR SEAN SÅ GÖR DU SÅHÄR:
1 lott: Besök www.vincentshoestore.com och kika på deras sommarskor (sandaler).
Skriv sen en kommentar till detta inlägg om vilken sko som är din favoritsommarsko. Glöm inte att ange din e-postadress när du lämnar kommentaren!
2 lotter: Gör ett inlägg om tävlingen på din blogg. Låna då med tävlingsbilden HÄRIFRÅN samt länka till DETTA TÄVLINGSINLÄGG. Glöm inte att skriva en kommentar (och e-postadress) till mig att du har länkat!
Har du ingen blogg så tipsar du istället minst 3 vänner om tävlingen via e-post och skickar samtidigt en kopia till mig ([email protected]). Lämna även då en kommentar i detta inlägg om att du har mailat.
TÄVLINGEN PÅGÅR TILL DEN 4 JUNI KL. 24.00.
Lycka till!
Top 3 för en lockig liten pojke
Snart tjugo månader gammal och redan så bestämd och tydlig med vad han tycker bäst om.
Jag som är den som just nu tillbringar flest av dygnets timmar tillsammans med honom vet självklart vad det är som gäller om M själv får välja...
På tredje plats hamnar Nassim Al Fakir och hans underbart kreativa, lekfulla och charmiga sätt att skapa musik på.
Om man missat Nassim på Barnkanalen kan man se och lyssna till honom på svt.play.se.
Tyvärr finns det bara två avsnitt upplagda men de två kan ses många gånger utan att man tröttnar... :-)
Jag tycker mig skönja att "I hallen" är något populärare hos M än "Böcker".
På andra plats kommer smoothie.
Icas vaniljyoughurt, banan eller blåbär (eller både och), lite vaniljsocker och två isbitar för att få till kall temperatur på drycken och sen ner med stavmixern i bunken för att få till ett drickbart och enkelt mellanmål.
M älskar att sitta vid bordet och slörpa med sugröret i barnmuggen.
Det som också är bra är att även W gärna äter denna enkla smootie och sådant som man kan göra till båda barnen samtidigt är alltid lite plus i kanten för den som ska göra det...
Så till det bästa som finns i lille M:s liv...
Att vara utomhus och undersöka och upptäcka världen.
Så fort tvättstugedörren står öppen är han där och gör ett tappert försökt till att klä på sig för att kunna gå ut.
Mössan åker ner från krokarna och han trär den lite snett över huvudet.
Stövlarna kliver han i oftast utan problem, han klarar nästan även att få på sig regnjackan själv (åtminstone halva). Om han får ner den från krokarna vill säga.
Ute spatserar han omkring än så länge pratandes sitt alldeles egna språk.
Han hämtar vattenkannan och vattnar blommorna. Skrattar när det mesta av vattnet väller ut bredvid krukan istället för i den.
Kör några varva med sin gräsklippare, går in i lekstugan och hämtar ut lite köksutrustning som han placerar på hans och W:s bord på gräsmattan.
Sådär kan han hålla på i timmar.
Han vill absolut inte följa med in när det är dax för det.
Möjligtvis om han får smoothie...
Bilder:Privat©HUSnrNIO
En tryckt Isbjörn
Snart är förskoleklassåret slut.
Tankarna är många när jag tänker på vad dessa två terminer inneburit för W men också för oss som familj och då kanske framförallt för mig som mamma till mitt första skolbarn.
Tiden har gått så fort. När vi åker förbi dagis ibland och W pratar om det så är det nära att jag av automatik svänger in där för att lämna henne.
Att ena dagen vara en dagistjej och nästa en skoltjej är ett stort steg. För W men även för mig som den mamma jag är som gärna vill veta och känna till allt som händer. Ha kontroll och delta i allt. Hjälpa till om det behövs och veta att allt går bra osv. osv.
Det har stundtals varit svårt att släppa efter för skolsystemet som inte riktigt på samma enkla sätt inkluderar föräldrar såsom förskoleverksamheten kan göra.
Innan var hon störst på dagis, den där nyfikna och vetgiriga femåringen som ville vidare i livet, tillsammans med de fyra andra femåringar på avdelningen. Nu är hon plötsligt minst på skolan. Sitter i skolbänk, lär sig om bokstäver och siffror tillsammans med sjutton andra sex/sjuåringar där alla utvecklas i olika takt, har olika behov och sätt att lösa och tackla allt som händer under fem timmars skoldag med kanske efterföljande fritids.
På rasterna är de ute och leker på skolgården. Där leker även alla de andra klasserna upp till årskurs sex. Det är många barn och en stor spridning i ålder då den minsta är sex år och den äldsta tolv.
Även om W har bra fröknar, går på en bra skola där man kämpar för att förebygga att mindre bra saker sker. Där man jobbar för att skapa förståelse, kunskap och god kommunikation mellan barnen, så händer det ibland att det går lite snett.
Under höstterminen var kontaktboken ganska ofta fylld med information om vad som hade hänt under skoldagen. Alltifrån mindre saker till ordkastning som slutat i slagsmål, kissning i muggar och tennisbollar som landat hårt i ansiktet m.m. Både saker som W hade utfört och sådant som hon ”råkat” hamnat mitt i.
Den här terminen har varit lugnare. Barnen har acklimatiserat sig i skolan. W: klass har turen att ha två underbara fröknar som gör ett enormt bra jobb med alla barnen.
Vi föräldrar får när som helst komma och besöka klassen och vara med under en skoldag. Detta påminns vi ofta om och även om det inte alltid fungerar rent praktiskt att få till i vardagen med arbete och två barn så känns det gott att de vill att vi näravarar och tar del av våra barns första skolår.
Även om jag själv längtar tillbaks oerhört dit vi bodde tidigare med villa på landet, hagar och hästar kan jag uppskatta vårt villaområde än mer nu sen skolstarten. Vår återvändsgata med kullen i slutet av gatan och skolan bakom den. Att W själv kan promenera de tio minuterna hem när skolan är slut för dagen. Hennes kontakt med kompisar i området. Flera som hon själv kan cykla till utan att behöva utsättas för mycket trafik är enormt positivt både för henne och hennes sociala utveckling men även för oss då det ger en behändigare vardag rent praktiskt när barnen själva kan ta sig till varandra och leka.
Nästa vecka kommer de blivande förskolebarnen, de som ska börja på skolan till hösten, att komma på besök. Då ska W och de andra barnen ta emot dem och visa hur det är att gå i skolan, hur man ska vara som kompis och hur underbart kul det är börja i förskoleklass.
För det är verkligen så, W har älskat att gå till skolan, hela detta första år vilket känns oerhört gott i mitt mammahjärta.
Lagom till den sista månaden i skolan har fröken tillsammans med barnen tryckt skoltröjor.
Motivet – självklart en isbjörn - då barnen går i Nordpolen förskoleklass A. 
Bild:Privat©HUSnrNIO
Chokladmuffins & en del av Himmelriket
Om man bortser från de 45 minuter som W hade musikalövning och M var ute på promenad med farmor och farfar har vi delat varenda minut av den här dagen tillsammans.
Lägger jag sen till tovningen av mitt hår som M höll på med under större delen av natten så är det inte så konstigt att lite egen kvällstid vid datorn låter som en bit av himmelriket.
Även om den stora delen av himmelriket tillhör tiden tillsammans med barnen så kan det ibland vara skönt, och behövligt, med en liten kort paus nångång då och då.
M ligger nu i sin säng men det verkar som att det blir ännu en kväll/natt med sömnproblem.
W sitter på sitt rum och målar kvällens sista vattenfärgsteckning innan det är dax att säga godnatt till henne.
Kvällen har vi ägnat åt att laga mat, vara ute på promenad, dammsuga altanen (att vara ute och fixa är något som båda barnen tycker är kul) och sen fick W önska vad hon ville göra eftersom hon idag har haft studiedag ifrån skolan.
Såklart att hon ville baka chockladmuffins. Denna gången har hon skött det mesta av bakningen helt själv dessutom... ♥
Bild:Privat©HUSnrNIO
En stund senare:
Den där lilla delen av solsken från himmelriket skymdes snabbt av ett grått moln.
Ännu en kväll (och förmodligen också natt) med barn som har svårt för att somna. Som gråter, skriker och försätts i ett stadie som får mig själv att vilja skrika och gråta även jag.
Jag är trött av för lite och icke sammanhängande sömn.
All tid som jag inte är med barnen och ägnar åt hemmet går till mitt arbete.
Vart finns jag i allt det här...
Dagen har varit underbar på många sätt. Det är nu när de där få timmarna innan jag själv ska gå till sängs rycks ifrån mig som det gråa molnet infinner sig ovanför mitt huvud.
Trötthet, irritation över att inte få lugn och ro men också oro och tankar på om det är något som är fel och inte bra.
Tillbaks till barnen...
Hur vore det om jag inte tänkte så mycket...
Tydligen hade jag fel.
W:s bästa kompis, som hon umgås med dagligen som en syster, blev sjuk i torsdags kväll efter att tjejerna hade varit på kalas hos en klasskompis.
I fredags var ytterligare ett kalas inbokat men då var T som sagt sjuk.
I lördags skulle vi passat T och hon skulle sovit över här men det blev självklart inget med det. Ve den som kommer in i det här hemmet med magsjukan under armen...
Natten till lördagen sov jag dåligt och under förmiddaggen hade jag en skum känsla i kroppen och då framförallt i magen.
Inatt likaså och nu mår jag inte helt tipp topp.
Så länge jag inte är sjuk så är jag såklart frisk men min oro för att denna vidriga sjuka ska dra över oss alla igen som för någon månad sen följer mig likt en grådassig skugga.
Onödigt kan tyckas men det är så jag fungerar. Framförallt när en människa som tillbringade i stort sett hela torsdagen i vårt hem nu är sjuk.
Men det behöver ju inte bli så att vi blir sjuka och det jag känner kan mycket väl bero på att mina dagar är lite småstressiga just nu, att jag inte har sovit speciellt mycket inatt för M har inte kunnat sova och när jag tillslut beslutade mig för att han skulle sova bredvid mig och då har han skrikit och tvinnat mitt hår till svinto om vartannat. Det i kombination med att jag oroar mig kan ju såklart få mig att inte må helt bra.
Nä mot Ica för att inhandla maskindiskmedel och blåbärsProviva!
Hunden på tavlan skrämmer bort tjuvarna
Hundtyget från Ikea som jag bloggade om för en tid sen hänger numera på plats på en av kökets väggar.
Jag älskar enkelheten med tygtavlor.
Har man bara ett antal stommar i olika storlekar, t.ex monterade canvasdukar köpta på Panduro i mitt fall, så kan man med en bit tyg och en häftpistol lätt variera sig och ändra om i ett rum på nolltid.
Hunden på Ikeatyget "Varmt hund" är ca 120 x 120 men när jag letade canvasdukar så fanns det inte att köpa i de måtten på varken på Panduro eller Clas Ohlsons.
Eftersom jag inte var sugen på att hänga tyget på rundstavar köpte jag istället tre stycken canvas som jag med häftpistolens hjälp lyckades montera ihop till en enda stor stomme.
Jag trodde inte att det skulle fungera att göra på det sättet men faktiskt så höll de tre tavlorna ihop bra med stift på både fram- och baksida.
Tyget spände jag över min nya stora ram och häftade fast på baksidan.
Tavlan blev stor och hela den fulsnygga hunden fick plats på stomen utan problem.
Det vara bara det att när jag skulle hänga den på väggen i köket så hade jag glömt bort att kolla hur stor den egentligen var.
Tavlan gick en bra bit ner över bröstpanelen och ända upp till taket vilket jag inte hade haft en tanke på.
Jag funderade en stund om det fanns någon annanstans i huset där den skulle kunna tänkas hänga men så länge våra hemska Billyhyllor står och ser fula ut och tar upp plats den ena änden av vardagsrummet så fanns det bara köket som var passande.
Blev helt enkelt till att montera isär de tre ihopsatta canvastavlorna igen och sen montera upp tyget på endast den ena utav dem.
Tyvärr så rymmer 90x90 stommen inte hela hunden men det känns helt ok ändå nu när jag ser den färdig på plats.
Hundtavlan har blivit populär här hemma.
M har stenkoll på vart den är. Frågar du honom om det så går han direkt till väggen med tavlan på. Pekandes och ropandes "där".
W tycker att den ser lite sorgsen ut och häromdagaen när bästa kompisen var här uppmärksammade även hon hunden på väggen.
Tydligen så är det så att han vaktar vårt hem från tjuvar och när vi går ut ifrån köket ploppar han ut ur tavlan och lunkar omkring fritt i huset... 
Bilder:privata©HUSnrNIO
Skynda & Fynda
Just nu är det utförsäljning hos Vincent Shoe Store i Duvanhuset.
Man kan fynda samtliga promenadskor/gymnastikskor för halva priset.
Idag blir det helt klart ett fredagsbesök i butiken hos Anna för mig.
Nu tror jag minsann att jag har gått och suktat efter de där vita, eller möjligtvis ett par bruna, Jaspar till M länge nog.
De är verkligen underbart fina...
Bild:Eget kollage med bilder från Vincent Shoe Store
Erbjudandet gäller så länge lagret räcker.
Rådjursmiddag i villaområde
Hos oss välkomnar vi våren med att plantera panseér i några krukor vid ytterdörrarna.
Även två små Lavendel har hamnat i krukor runt husknuten.
Enkelt, tåliga blomster och fint i väntan på att det ska bli tid för att köpa sommarblommor (vilket känns oerhört avlägset för tillfället då jag går runt med höstkänslor pga av regn och kyliga vindar).
Fint var det iallafall ända tills rådjuren bestämde sig för att förära oss med ett besök.
Trots att de måste ha varit mycket hungriga, och åt upp samtliga penseér under carporten, så tog de sig tid till att äta med precision.
De har knipsat av alla blommande penseér i exakt samma höjd. Kvar finns bara kala stjälkar som sträcker sig uppåt och en och annan outslagen knopp som de inte brydde sig om.
Under de tre åren som vi har bott här så har vi en och annan gång kunnat njuta av att se rådjur i närheten av huset men de har aldrig tidigare ätit upp mina blommor.
Oerfaren som jag är på rådjursfronten var jag helt säker på att det var grannbarnen som hade gått till attack mot mina blommor.
Som tur var kom L hem innan jag, smått förbaskad, gick och knackade dörr i grannskapet för att försöka hitta den skyldige (det sägs att jag har lätt för att överreagera ibland...).
En vän berättade för mig att när rådjuren väl har hittat ett ställe med goda blommor så kommer de gärna tillbaks dit igen.
Mycket riktigt var det så!
När knopparna, som de lämnade kvar vid första besöket, väl hade slagit ut kom de tillbaks och rensade krukan ren från blommor en andra gång.
Jag funderar på att ringa Runar för visst har väl han erfarenhet av att skjuta med gevär genom ett fönster i ett villaområde...?
Hmmm, tål att tänkas på...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Uno & Alvin 2
Lite hosta och en gnutta feber igår, har inte kollat tempen på henne idag, men feberfri en dag ska man ju vara innan man kan gå till skolan så idag blir det ännu en dag hemma i lugnet.
Gårdagen innehöll endast umgängestid tillsammans med barnen.
Hela långa dagen målade vi, städade tillsammans bland trasiga leksaker och spel på W:s rum, spelade Uno säkert tjugo gånger, såg på Alvin och Gänget 2 två gånger, gjorde ca en liter banan och vaniljsmoothie som vi sörplade i oss alla tre med sommarglada, gula, sugrör sittandes vid matbordet tittandes på våren utanför fönstret för att nämna något av allt vår hemmadag innehöll.
Idag är tårarna nära till hands hos W.
Hon har gråtit för att hon inte kan gå till skolan. Hon har gråtit för att hon inte kan vara med vid den två timmar långa friidrottsavslutningen ikväll tillsammans med kamrater, ledare, föräldrar och syskon.
När jag sa att det är bättre att hon är hemma idag så kanske hon är frisk så hon kan gå på de båda kalasen som hon är bjuden på under torsdag och fredag.
Då började hon gråta igen för att hon hade inte tänkt på att hon kanske inte är frisk och kan gå på dem.
"Det är så tråkigt att vara sjuk mamma. Varför är jag det just nu?"
Mitt lilla hjärta...
Bild:Privat©HUSnrNIO
En liten bukett som jag fick utav W i helgen♥
Stor hund
Fördelarna med att ha nära till Ikea är att man kan ta en spontantur dit utan att ha en lång handlingslista i bakfickan som ska förverkligas.
Att bara gå omkring, kika närmre på alla nyheter och insupa inspiration och drömma sig bort i en värld där det inte fanns några begränsningar är en kort stunds balsam för själen.
Det är oftast jag och M som gör dessa utflykter tillsammans och än så länge verkar han dela mitt intresse för att strosa omkring bland avdelningar.
Ja om han har med sig rån, banan och vatten i skötväskan vill säga... Men självklart är en och annan muta ok när man får gå omkring på Ikea en stund...!
Jag brukar inte handla så mycket vid dessa besök. En och annan värmeljusförpackning och några servetter är det som brukar följa med hem.
Nu sist däremot så blev jag småförtjust i det relativt nya tyget "Varmt Hund" som jag bara sett på hemsidan tidigare och inte irl.
Så förtjust att jag var tvungen att köpa med mig en bit hem, dvs en hund helt enkelt :-)
Så nu har jag en superbillig, hiskeligt, stor hund som inte vet vart den ska ta vägen liggandes i trappen här hemma.
Mönstret är så stort att det ryms inte i sin helhet på någon utav de djupa tavlor som jag har/brukar fästa nya tyger på.
Jag vill ju helst att hela hunden ska synas på tavlan...
Kanske får bli till att sy en kanal och stoppa i en rundstav men det känns inte riktigt kul då jag tycker om när tyget är uppspänt på en tjock ram så det inte bara är ett tunt tyg som hänger på väggen.
Tål att tänkas på det här...
Bild:Privat©HUSnrNIO
Älskar, älskar inte...
Den här veckan har jag jobbat med en känsla av att konstant ha en svagt flåsande ande bakom ryggen på mig.
Att förbereda och ladda för flera arbetssaker och samtidigt få ihop vardagspusslet med skola, dagishämtningar, vaccinationer, läkarkontroller, utvecklingssamtal, friidrott, kör och musikal kan ibland kännas smått övermäktigt.
Min arbetsvecka är ännu inte slut. Jag har jobbat varje dag sen i tisdags och kulmen är imorgon då det blir dubbla pass för mig.
Behovet efter att bara få vara, att njuta av små stunder med barnen, vackra miljöer och utan krav av måsten växer sig större hos mig när veckorna ser ut som denna gjort.
Igår när jag hämtat barnen på dagis respektive fritids orkade jag inte gå in och ta itu med allt som väntade i huset. Jag orkade inte ens packa ur bilen när vi kom hem utan vi tog cyklarna och kameran och gav oss ut på blomjakt i solskenet och en vinande småkylig vind.
Snart fann vi ett helt landskap av vitsippor.
W plockade blommorna medan M stod och spanade på hur hon gjorde innan han själv provade på att plocka.
W gjorde "älskar, älskar inte" iaktagen av M som även han skulle göra så och slet sönder de stackars blommorna.
De plockade blommor som vi la i cykelkorgen. De sprang runt bland vitsipporna. De satt ner i det vita havet och verkade njuta lika mycket som jag gjorde av stunden tillsammans.
Det är inte ofta som W följer med mig och M på utflykter nuförtiden. Hon har fullt upp med sitt och gör hon det så är det ofta som en kompis är med.
Tänker bara på förra helgen då vi var i Mariebergsskogen hela söndag eftermiddagen. W och T lekte tillsammans på sitt sätt medan M roade sig med att åka i den lilla rutschkanan som var höjdarkul enligt honom.
Så fort dagarna går tillsammans med storasyster och lillebror...
Blåsten gjorde så att M:s ögon började att rinna.
Det ser ut som att han fäller en liten tår när blomman går sönder...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Tygskor för barn
Tygskor är verkligen inne just nu.
Var och varannan människa man möter har ett par på fötterna. Allt ifrån Converse till enklare och billigare varianter.
De är så bra då de passar till de flesta klädesplagg, är oftast enkla att rengöra (bara att slänga in dem i tvättmaskinen på 30 grader) och känns fräscha och lätta att ha på sig nu när värmen ännu inte riktigt nått fram till oss men man är enormt trött på alla grövre skor som hängt med under vintern.
Tips på tygskor för vuxna finns i var och varannan modeblogg som har en "dagens outfit" kategori men tygskor för barn är det inte lika många som skriver om.
Eftersom jag sedan en tid tillbaks har ett samarbete med Vincent Shoe Store i Karlstad har jag givetvis synat deras utbud av tygskor för barn lite närmre.
Det är klassiskt rött och blått med vita sulor som gäller i storlekarna 20-30.
Jag som älskar prickar är väldigt förtjust i skon Lova.
Lova är en t-knäppt tygsko där spännet går att reglera i storlek och knäpps med en tryckknapp.
Även skon Sally, med sina söta broderade prästkragar på, har ett reglerbart knäppspänne på sidan.
Det är något jag uppskattar enormt mycket när alla trängs i hallen på morgonen och ska iväg till dagis, skola och arbete. Det ska gå lätt att få på sig skorna!
Sist ut i raden av t-knäppta tygskor hos Vincent är den amerikansk inspirerade skon Nico.
Skon har ett C i lack fastsytt på sig och finns givetvis även den i rött och blått i storlek 20-30.
Vill man inte köpa en t-knäppt tygsko till sina barn så finns skon Ebbe som är av en mer klassisk tygskomodell.
Skon har ett brett resårband som gör att den sitter fast bra på foten men ändå är enkel att ta på.
De vita detaljerna som öljetter, sula och resårband ger en fin kontrast mot det blå, eller röda, tyget och skon ser fräscht somrig ut.
När storasyster W var och provade skor i Vincentbutiken så provade hon tygskon Luke.
Hon tyckte den såg cool ut med sin färgade sula, långa rad med öljetter och alla de vita strecken (synliga sömmar) på sig.
Luke finns i färgerna brunt, blått, rosa och rött i storlekarna 24-35. Dock är modellen stor i storlekarna.
I storlekarna 24-30 kan man ta en storlek mindre än vad man normalt sett brukar ha och mellan 31-35 så är det generellt hela två storlekar mindre som gäller.
Bild:Eget kollage med bilder från Vincent Shoe Store
Eller så kan man göra som vår lille M gör - vänta ännu ett tag med att köpa tygskor - och istället njuta av ett par läckert röda "spring och hoppskor"!
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Skorna som M har på sig på bilderna heter Ludde.
Ludde är en promenadsko i skinn med bred kardborrknäppning och har en sula som går upp en bit över tårna och därmed förhindrar fult slitage på skorna.
Bild:Privata©HUSnrNIO
Vänskap
Att ha ansvar för två jämngamla tjejer (som går i samma klass) en hel dag är stundvis omtumlande.
De är ibland så stora men ibland så små.
Röjer runt i villakvarteret ena sekunden för att nästa sitta upptrycka i soffan tillsammans och se på film.
Dagens mat valde de själv.
Köttbullar och makaroner till lunch och till deras stora lycka våfflor med grädde och sylt till mellanmål.
När klockan närmade sig fyra tog de sina kickboards för att åka till lekkparken.
En halvtimme senare kom W hem ensam.
T:s föräldrar var åter hemma igen och tjejerna orkade inte leka mer.
Leklusten pendlar fort.
De bor på samma gata och går till varandra lite när som helst.
Leker tills de inte kommer överens om något och den ena tröttnar. Då är det bara några hundra meter hem.
En frihet och underbar glädje som ger många fina minnen att kunna dela en uppväxt och vardag tillsammans på detta enkla sätt.
Som mamma iaktar jag dem på avstånd och hoppas att deras vänskap växer och finns kvar många år.
W & T i april månad 2010:
Bild:Privat©HUSnrNIO
