Igår hade jag en underbar dag tillsammans med min stora tjej som idag när jag vaknade fortfarande gav en sådan där härligt skön magkänsla. 

När jag var liten fick mina föräldrar och syskon besöka min skola under speciella, av skolan förutbestämda dagar, sk. öppet hus-dagar. Så är det inte nu.
Som förälder är man välkommen att besöka sina barn under skoltid och delta aktivt i skoldagen när som helst.

För en tid sen uppdagades det en mindre bra händelse som skett både under skoltid men även efter skolan och fritids slut som W, hennes bästa kompis, och tre pojkar från årskurs två var inblandade i.
Skolans personal har tagit tag i incidenten och pratat med samtliga inblandade så där vi står idag känns det så bra det kan göra även om jag i fortsättningen kommer att hålla lite extra koll på vad W har varit med om under dagen och även när hon varit ute och lekt hemmakring efter skoltid då jag inte vill se att något sådant händer igen.

Igår var jag tillsammans med W:s och hennes förskoleklass hela dagen. 
Hon visade stora känslor kring detta och bemödade sig med att visa vart jag skulle sitta på samlingen (bakom henne) ställde fram en stol till mig, presenterade mig för hela klassen och berättade att jag skulle lära dem en sång.

Detta var inget jag hade planerat så väl, att lära dem en sång, menar jag. W sa hemma kvällen före att hon ville att jag skulle sjunga med klassen. Jag har de flesta noter på jobbet men en kopia på en för mig ganska ny sommarsång hade jag liggandes i bilen så den tog jag med mig.
Påsen med rytmäggen fick också följa med.

Efter samlingen hade vi en liten körsession (kanske ska tillägga att W:s fröken är en otroligt musikintresserad lärare som både sjunger i kör och solo och som även sjunger med barnen när tillfälle ges) där barnen lärde sig hela två verser på sommarsången. Den rimmande texten och mina små rörelser hjälpte dem att komma ihåg texten.
Efter en kvart kunde de sången ganska bra och vi sjöng, spelade på ägg och hade kul.
Fröken blev så förtjust i sommarsången så nu ska de lära sig den och sjunga den på skolavslutningen.
Ikväll när jag gick förbi Ica på min motionsrunda så träffade jag en klasskompis till W.
Hon ropade över hela parkeringen till mig att sången jag lärde dem var jättebra.
Musik är kul ! och extra kul var det att få sjunga tillsammans med W och hennes klasskompisar.

Dagen ägnades inte bara åt musik.
Matematik och dagens bokstav. Samling och utelek då jag passade på att introducera twisthoppning för barnen.
Vi åt en skollunch som var enastående.
Kanske har min stigande ålder gjort att min syn på mat, och då i synnerhet skolmat, förändrats men jag var smått förstummad över den goda maten som barnen serverades på lunchen.
Det var flera olika sallader, två dressingar, knäckebröd, smör, potatis och ungsbakad fisk med tacotäcke.
Otroligt gott och mina lovord duggade tätt under måltiden.

På fritt val får barnen själva välja vad de vill göra. Jag och W spelade spel, pärlade och pusslade. Då anslöt sig flera andra barn sig så vi var ett litet gäng som hade en trevlig stund med ett pedagogiskt alfabetspussel.

Jag lämnade skolan strax före ett för att åka till M:s dagis och ha utvecklingssamtal.
Samtalet kan summeras med fyra ord. Vilja, bestämdhet, kreativ och självständig.
M är en liten pojke med stor vilja och bestämdhet. När han säger nej så är det nej och då går det inte att muta i honom mer lunch t.ex.
Han är självständig och kan roa sig och leka själv hur länge som helst.
Vid lämningen på morgonen vinkar han glatt åt mig och går sen in och börjar leka.

Han älskar att vara utomhus och då finns det ingen ände på hans kreativitet. Han pysslar, leker i sandlådan, plockar med pinnar m.m. 
Nångång ibland kommer han för att be om hjälp med något men oftast hittar han själv på en lösning. 
Han är ju inte än i den åldern än då man delar en lek och leker tillsammans med andra barn utan han leker nöjt bredvid de andra barnen (som även de är ganska små så de leker också så).
 
Han lyssnar och tar till sig när han blir tillsagd och gör sådant man inte får göra som att dra i håret eller knuffas. Detta beteende är något som har kommit nu de senaste veckorna och hör med största sannolikhet samman med att han nu har börjat känna sig hemtam i miljön och trygg med kompisar och personal och därför vågar via hela sitt register fullt ut.
På frågan om hur vi som föräldrar känner inför personalen och förskolan kunde jag lätt säga att vi känner oss trygga och det känns bra att lämna M till dem på morgonen.

Fortfarande är det så att förskolan där W gick och som vi ansökte om plats på när det var dax för M att börja är nummer ett för mig, och det grundar jag på små detaljer i och kring allt möjligt, men i det stora hela så känns det så bra att M är där han är idag.
Något jag inte trodde i början av februari när inskolningen närmade sig.

Tänk att båda mina energiska, kreativa barn med sin enorma portion vilja trivs och har det så bra om dagarna när mamma och pappa arbetar.
Det är lycka det ♥