Vi ska ju få nya grannar i slutet av året bestående av mamma, pappa och två barn och mamman i familjen är tydligen polis.
Detta fick jag och L veta för någon dag sen och när vi åt middag den kvällen berättade vi det för W.

Hon har pratat en del om att H och B ska flytta och jag tror att hon tycker det är lite tråkigt för hon har lärt känna dem ganska bra och springer gärna omkring på deras tomt eller är inne hos dem och småpratar om lite allt möjligt. 
Att det skulle flytta in en ny familj var ingen stor grej då vid middagen häromdagen men igår när vi satt i bilen på väg till barnkören så började hon prata om det.

Hon hade funderat på det där med att mamman är polis det märktes för hon tyckte det var jättebra för då kunde hon komma supersnabbt ifall vi fick besök av tjuvar eller om något annat hände oss.

Det kommer även att stå polisbilar på gatan sa hon.
Varför då frågade jag.
Hon förklarade för mig att när man flyttar in i ett nytt hus så ska man visa det för sina vänner och eftersom mamman är polis så kommer hon ta med sig sina polisvänner hem och visa huset för dem.
Självklart åker de då dit i sina polisbilar!

Jag försökte förklara att även om man arbetar som polis så är man ledig ibland och då är man som vilken mamma som helst. 
Kanske är det så att hon bjuder sina vänner på t.ex grillfest och då kommer de kanske dit när de inte jobbar, alltså har de helt vanliga kläder på sig och kör sina egna bilar.

Men du förstår ju inte vad jag menar sa W varpå jag började förklara vad jag menade en gång till.
Då avbröt hon mig och sa igen: Du förstår inte vad jag menar och nu lägger vi ner det!

Va sa jag, förvånad av hennes ord.

W: Jag vill inte prata om det för du förstår mig inte. Vi får väl se om det kommer några polisbilar eller inte!

Jag sa inget mer om mamma polis...
Men det vore iofs väldigt bra om det kom ett gäng polisbilar till vår gata så kanske de där fartdårarna som bor här inte skulle vara lika benägna att trycka på gaspedalen!

Jag älskar att fotografera och allra helst barnen (som ni kanske har märkt...).

Bild:Privat©HUSnrNIO

Två barn (men den ena ville bara vara med på en bild just då) fulla av bus efter att ha suttit stilla i kyrkbänken under knappa trettio minuters dopgudstjänst i lördags.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Spring i benen, nära till skratt, och högljudda lekar.
Den ene dressad i plagg från Lindex från topp till nästan tå och den andre i kläder från H&M.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Vem av barnen har shoppat på Lindex? ;)

Bild:Privat©HUSnrNIO

På vår gata råder just nu ägarbyte i tre utav husen.
Ett naturligt generationsbyte helt enkelt då de som flyttar är sådana som bott i husen om inte från när de byggdes 1974 så från ett väldigt tidigt stadie iallafall. 
Deras barn är sen länge utflugna och husen med dess trädgårdar börjar kännas en aningens stora kan jag tänka.
Ja iaf är det så för vårt ena grannpar tänker. 

Nya grannar och en liten M som springer vind för våg så man inte ens har ro att dricka en kopp kaffe utan att bevaka honom som en hök gjorde att vi började fundera på att smälla upp ett staket mellan tomterna.

Vi har god kontakt med våra nuvarande äldre grannar så de godkände ett staket på direkten. De kunde t.o.m. tänka sig att vara med och sponsra en del utav staketet vilket vi tyckte var otroligt gentilt utav dem.

Igår ringde jag runt till samtliga företag och butiker i Karlstad med omnejd för att få tag i staket i färdiga staketmoduler. 
Utbudet var enormt skralt!

Jag fick tillslut napp på XL-bygg men när vi hade lånat goda grannarna, C och N:s, släp och var på väg till XL ringde de och sa att det hade blivit ett fel och staketsektionen var tingad.
Vi ville bestämt köpa det nu på direkten då mina föräldrar är på besök från skåne och pappa då kunde hjälpa L att sätta upp det så det blev till att ta andranhandsalternativet (och det sista alternativet för det fanns inga fler ställen att köpa staket på efter sommarsäsongen).  

Ett klassiskt staket från företaget Jabo inköpt på Coop Bygg fick följa med oss hem.
Till det blev det stolpar köpta på XL-bygg och i samma butik även jordankare som innebär ett mindre jobb än om man skulle gjutit ner stolparna men ändå ett stabilare staket och mindre risk för förruttnelse av stolparna än om man bara skulle bankat ner dem i backen.
På XL köpte vi även stolphattar.

Allt i impregnerat trä, vilket jag inte tycker är särskilt fint om det inte handlar om trädäck möjligtvis, men det får jag tydligen stå ut med till sommaren 2011 då två helt obekanta med varandra, sk experter, har upplyst mig om att först då har impregneringen träckt in i trät och jag kan måla staketet vitt.
Hallelujah!
Jag längtar så det kliar i fingrarna på mig...

Bilder:Privat©HUSnrNIO

Stabilt, rakt och en härlig avgränsning av tomten vilket känns gott.

För en tid sen testade jag ett för mig nytt sätt att redigera en färgbild till svartvitt på.

Slutresultatet var så otroligt mycket bättre än när man går den snabba vägen via Image, Mode och Grayscale (photoshop) så i lördags letade jag fram en favoritbild på M som jag fotade under vår semestervecka på Öland och redigerade om även den och det blev enligt mig själv grymt bra.
De många skiftningarna och ljuset som reflekteras i vattnet framträder så fint på bilden.

Just nu klappar alltså mitt hjärta lite extra för svartvita bilder...

Bilderna printade jag i A3 format och ramade in i svarta Ribba-ramar från Ikea. Tyvärr hade jag endast en i storleken 40x50 hemma så det fick bli en bild med passepartout och en utan.

Nu är tavlorna upphängda och bilden på W hänger (än så länge...jag har nämligen lite svårt att bestämma plats för den) i det lilla hörnet i vår hall alldeles bredvid tavlan från Isa Form med texten "Kärlekens mylla är roten till allt gott".



Bilder:Privata©HUSnrNIO

Så till sist några klassiska mammatankar: "tänk att vi har fått två så vackra barn"... ♥

I bilen på väg till skolan:

W: Kan inte jag få en egen hemnyckel.

Jag: Nej

W: Men jag vill ha en hemnyckel. Vet du att nycklar ser olika ut!?

Jag: Ja det vet jag (konversationer om hemmets säkerhet utan koffein i blodet samt på fastande mage är inget för mig).

W: Jag skulle va så försiktig med den.

Jag: Du är för ung för att ha en egen nyckel. När du kommer hem från skolan och fritids så är jag hemma därför behöver du ingen hemnyckel. Vet du vad som händer om du tappar bort hemnyckeln?

W: Då kan jag inte komma in.

Jag: Precis och vi måste även byta lås så ingen eventuell upphittare av nyckeln tar sig in i vårt hus och stjäl alla våra grejer (ungefär här har jag vaknat till och fått upp ångan en del så jag pratar vidare) och när något sådant händer så gäller inte hemförsäkringen (samtidigt som jag säger det inser jag att jag inte riktigt vet vad jag pratar om) så då måste vi själva betala byten av alla låsen och det är dyrt.

W sitter tyst ett tag och säger sen: Det är tur att det är tomten som kommer med julklapparna för det kostar oss ingenting.

Jag: Ja, det är verkligen tur! Ha det så kul i skolan.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Tomtemor & Tomtefar julen 2008.

Jag älskar att baka och dekorera diverse sötsaker. Passionen ligger i själva bakningen och att få se det färdiga resultatet.
Själv äter jag inte så mycket kakor eller bakelser. Jag brukar smaka en liten bit av det jag bakat för att få veta om det är gott men det stannar där.

Däremot är jag svag för mat. Jag tycker om det mesta, smakar gärna på nya maträtter och tar oftast mer än en portion när det är något riktigt gott .

Jag och mina bröder är uppvuxna på husmanskost. Bra och god mat.
Dock finns det en del maträtter som vi aldrig åt hemma. Varför vet jag inte men jag kan tänka mig, av egen erfarenhet, att det är lätt att hamna i ett gäng med maträtter och i en stressig vardag kör man lätt på med de säkra kort man har.

En maträtt som jag tror att vi aldrig åt hemma är blodpudding, vilket både jag och barnen tycker mycket om. Vi åt inte heller (vad jag kan komma ihåg i alla fall) fläskpannkaka eller paj hemma.
Paj är någonting som jag är totalt såld på. Broccolipaj med bacon, Grönsakpaj med krämig stanning, Ananaspaj och köttfärspaj.
Mums!

I eftermiddags anlände mina föräldrar från Skåne och kvällens middag som serveras alldeles strax hemma hos oss är köttfärspaj!
Det är lite extra kul att bjuda på sådant som jag garanterat vet att de inte själv tillagar hemma.

Till köttfärspajen blir det en sallad bestående av ruccola, cocktailtomater, oliver, röd lök och mozzarellaost.
Enkelt och gott (och inte bränt som det ser ut att vara en smula på bilden nedan).

Bild:Privat©HUSnrNIO

Klassiskt pajdegsrecept:
150 gram smör
3 dl vetemjöl
3 msk vatten
Blanda ihop och låt vila svalt i tjugo minuter.
Tryck ut degen i en  pajform.
Nagga den och förgrädda i ugnen i tio minuter på 225 grader.

En bild säger mer än tusen ord...
Satte ihop ett litet kollage utav några av alla de bilder som togs under eftermiddagens 2 årskalas.
 
Flera nya leksaker som bilar, tåg, grytor och kikare för att nämna något av allt det som fanns i paketen.
Sång, ljusblåsning, massa människor att leka med och god tårta som födelsedagsbarnet slukade jättefort för att kunna leka vidare med de nya sakerna.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Efter två intensiva dagar innehållandes dopkalas, flera jobbpass, städning, bakning, kalas och tidiga morgnar är jag nu helt slut på energi.
Jag har även märkt att jag behöver och uppskattar enormt lugn och ro omkring mig. Att inte ha människor inpå mig utan att kunna koppla t.ex efter gårdagens dopkalas är behövligt för mig. Åtminstone när dagarna ser ut på det här sättet som de har gjort i helgen och om det ska förberedas tvåårskalas...

Efter att ha haft en smula svårt att somna efter dagens stohej sover nu min firade lille prins och det ska sannerligen jag också göra nu.
Imorgon är det en ny dag, ny vecka, och den är redan väldigt inbokad.
Vi börjar veckan med att åka till dagis och ta gruppfoto till skol/förskolekatalogen, därpå står tillagning av köttfärspaj på schemat. Möbler ska höstflyttas in på altanen, musikal ska åkas på och därefter anländer mina föräldrar från Skåneland.

Men än så länge är det söndag och nu säger jag god natt.

Det är ganska ofta som jag får beställningar på namntavlor som ska ges bort i dopgåva.
Idag har vi själva varit på dop och med oss hade vi självklart en tavla med det lilla dopbarnets namn på. 

Jag beslutade mig slutligen för att printa en A4 tavla (hade beslutsångest angående A4 eller A3 format) och rama in den i en Ribbaram från Ikea med måtten 30x40 cm så att passepartouten kom till användning.
Tycker det är lite svårt att slå in en tavla till ett snyggt paket så det fick bli den enkla varianten med endast snören runt själva ramen.
Som W påpekade för mig - vi har ju faktiskt ett paket till och det är inslaget så då får han ju en överraskning också.
Så sant så!

Ett fint dop med god mat och fika på det.
Därefter har eftermiddagen/kvällen ägnats åt att förbereda inför morgondagen då vi har fikakalas för M mitt på dagen. 
Jag var tvungen att ha gjort det mesta redan idag då jag jobbar hela förmiddagen imorgon.
Tråkigt nog ska jag även jobba på kvällen imorgon så det är bara till att ladda för en smått intensiv morgondag nu.

Det ska jag göra med att se på filmen Exam tillsammans med L. Det är dock tveksamt om jag kommer kunna hålla mig vaken genom en hel film känner jag.

Ha en trevlig lördagkväll! 

Bild:Privat©HUSnrNIO

Är du intresserad av att beställa en Namn/Doptavla så klicka här.

Sen i måndags så har jag hiskeligt ont i nacken.
Det strålar som ett kors med start en liten bit upp på bakhuvudet.

Jag antar att det till stor del har att göra med att jag under natten till måndagen delade säng med både L, W och M och att jag då hamnade i en väldigt konstig ställning på en mycket liten yta under på tok för många timmar...

I måndags hade jag så ont att jag inte kunde vrida huvudet åt sidan utan att hela kroppen var tvungen att följa med.
Just idag gör det mindre ont och om jag tar mina Ibumetin eller Alvedon var femte timme så är det både överkomligt och ok.

Tack och lov att smärta och värk inte är något som tillhör min vardag.
Så vidrigt det måste vara att ständigt ha en molande smärta i kroppen, något som inte syns utåt, men som ändå gör att du mår dåligt, tappar humöret och kanske inte orkar med vardagen.
Usch!

Nacksmärtan har fått mig att avstå från att påbörja en scrappad sida (klarar inte av att sitta i flera timmar som det är nu och jag vet hur jag är när jag börjar pyssla...tiden rusar iväg) till M:s lilla Minnesbok utan jag gjorde en enkel digital variant som jag printade ut och klistrade in i boken.

På söndag blir det tvåårskalas och då kommer boken som vanligt att finnas framme och förhoppningsvis skriver/ritar alla gästerna något som blir till ett litet minne för M.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Texten under bilderna är en del ur Linn Maria Wågbergs underbara sång Prins Noel.

Fredagmorgon.
Dagen efter M har fyllt två år.

Först förstår jag inte vad det är han säger och varför han står och drar i skåpdörren men sen går det upp för mig.
Han vill ha kaka.
Han säger det gång på gång - kaka!

Han bryr sig inte ett dugg om att det är en vanlig fredag idag.
Om man fick äta kaka (muffins dekorerad med två ljus) till frukost igår så kan man väl göra det idag också!

Vissa saker går visst fasligt fort att lära sig...

Bilder från gårdagens "muffinsfrukost":




Och så här såg det ut hemma hos oss på morgonen den 23 september 2009:

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Strimla baconet direkt ner i en stor ugnssäker form eller liten långpanna. Ställ ca 5 minuter i ugn på 225°C.

Vispa ihop ägg, mjölk, salt och vetemjöl till en slät och klimpfri smet. Häll smeten över baconet i pannan. Ställ in formen/långpannan i ugnen (225°C) och grädda i ca 25-30 minuter.

Servera med någon slags sylt och en råkostsallad på riven kålrot, morot och apelsin.

För två år sen satt jag här i köket och väntade på att få träffa dig.
Du lilla mirakel som levt inom mig i nio månaders tid.

Just denna natt, natten mellan den 22 och 23 september 2008, hade jag så ont att jag inte kunde sova.
Du förberedde dig på att möta världen.
Jag var rädd för att föda fram dig. Rädd för smärtan men längtan efter dig var starkare och fick mig att slå undan alla de där tankarna.

Den här natten, för två år sen, förstod jag att du var på väg.
Ändå överrumplade du hela mig när du kom, den 23 september klockan 23.59, och när du låg i min famn tackade jag Gud för att han sänt dig till mig.

Min älskade lilla Prins.
 
Bilder:Privata©HUSnrNIO

Det bakas som sagt en smula hemma hos oss nu.
Precis som de flesta barn älskar W att baka.
Ett säkert kort är att göra chokladbollar. Det fixar hon helt på egen hand men jag är gärna med och assisterar lite i bakgrunden om inte annat så för att ta hand om disken...

Chokladbollar med karamellströssel är lite roligare att baka än chokladbollar med vitt pärlsocker på även om det gärna blir strössel på hela bänkskivan, i smeten samt under strumporna.

Igår kväll slank det spontant ur mig ett mutförslag till W som krånglade med drycken när vi skulle äta kvällsmat. 
Vatten eller mjölk är det som jag anser att vi dricker till mat men ibland är det svårt för W att inte influeras av L som gärna dricker saft till maten.
Igår var jag och barnen ensamma vid matbordet eftersom L jobbade och frågan om saft till maten kom upp vilket jag sa nej till.
W protesterade inte men ändå slank det ur mig i samma mening, lite för att komma förbi saftfrågan och i hög hastighet, att hon efter maten kunde ta en chokladboll.

W tittade bestämt på mig och sa: "mamma, jag lever faktiskt inte för chokladbollar det kan bara se ut som det ibland".

Det är sånt som är bra att veta som mamma... =)

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag fyller L år så ikväll ska vi mumsa nybakta chokladbollar har W bestämt.
Gott, gott, gott=)

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och blanda med övriga kakingredienser. Låt smeten svälla i ca 10 minuter. Forma till små toppar på en bakplåtspappersklädd plåt eller lägg i småkaksform. Grädda mitt i ugnen i ca 10-15 minuter (beroende på storlek).
Smält blockchoklad. Låt kakorna svalna och ringla sen choklad över dem. Låt stelna. 

Lördagens fotbollsmatch var verkligen en upplevelse!

Fotboll är inte något som intresserar mig särskilt mycket, ja det finns egentligen ingen sport som intresserar mig förutom fälttävlan och klassisk hoppning då, men där vid sidan om planen på premiärmatchen för W:s fotbollslag var jag trollbunden.

Tjejerna håller på och lär sig reglerna och jag som inte är insatt i fotboll lär mig samtidigt som dem.
De sprang ganska ofta mot bollen i klunga och väl samlade runt bollen så var de försiktiga både mot bollen och mot varandra men så plötsligt ibland slet sig någon loss och bollen följde med och det blev mål.

När vi kom till Tallmovallen så delades tjejerna in i två lag, gult och grönt. W hamnade i laget med gula fotbollsstrumpor och de tio tjejerna i det laget delades därefter i ett mindre lag med fem spelare i varje.
Fem spelare var samtidigt på planen och spelade i fem minuter och sen bytte de plats med de andra fem.
De spelade två tjugo minuters matcher med en kort paus mellan.

W började som målvakt men var väldigt försiktig när bollen kom. Hon ville inte gärna ta den med händerna utan satsade på att sparka iväg den. Jag tror att hon släppte in två mål på den tiden hon var målvakt (även där turades man om bland de fem spelarna på plan).

Som utespelare var hon lite tuffare.
Hon älskar att springa och löpte med bollen mot mål flera gånger.
Tre målchanser varav ett hårt lyftat skott rakt på målvakten fick hon till samt ett mål.

Jag hojtade till flera gånger vid sidan om plan när det var målchanser på gång.
Hertzögas gula lag ledde hela tiden vann tillslut med 10-2 om jag inte minns fel.
Det viktiga är ju inte att vinna utan att ha kul på den här nivån, och det hade de verkligen, men när domaren blåste att matchen var slut ropade W över hela planen: "mamma vi vann".

Hon var verkligen glad och på ett strålande humör. Vinsten verkar ha kommit som en total överraskning för henne.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag har jag bytt arbetsdag med en kollega för att kunna vara med när W spelar sin allra första fotbollsmatch.

Det blir två matcher i Östra Deje mot deras tjejer födda 03 med avspark klockan 14.00.
Samlingen är dock redan 12.45 så nu börjar det bli lite brådis här hemma.
Lunch ska ätas, fotbollskläder ska letas fram ur garderoben, benskydd, vattenflaska, fotbollsskor m.m. ska
ställas fram så det inte glöms när det är dax att åka.

Jag har fortfarande inte köpt mig en en termomugg att dricka ur men idag kommer kiosken att vara öppen i Östra Deje så eftermiddagen ser lovande ut även för en som jag som egentligen inte är så speciellt fotbollsintresserad...

Ha en trevlig lördag!

Eget kollage©HUSnrNIO

Ja det känns som att jag är ensam hemma just nu.
W är i skolan och M sover.

Förmiddagen har tillbringats på öppna förskolan. En trött mamma och M har åkt rutschkana, lekt i köket bland tårtor och grytor och byggt en lång järnväg som vi tuffat runt med tåg och vagnar på.
M älskar att leka med tåg så det är den perfekta födelsedagspresenten till honom kom jag på när vi satt där på golvet och tuffade runt.

Mina gäspningar under förmiddagen håller i sig och nu har jag precis tömt kaffeburken på dess svarta innehåll i hopp om att piggna till en smula.
Kanske borde jag göra som Kevin i Home Alone och gå upp till badrummet och låna L:s rakvatten och dränka kinderna i för att vakna till...

Eftermiddagens inbokade fika blev tyvärr inställt pga sjukdom så nu har jag inga ursäkter för att inte ta tag i allt som borde göras.
Det ska fredagshandlas, jag tänkte eventuellt ta en tur till Systembolaget, golven borde dammsugas och därimellan blir det väl lite lek med barnen.

Kvällen ska jag tillbringa utan barn hemma hos H.
Vuxendricka och filmen The backup plan med bl.a Jennifer Lopez åker med dit i väskan.

Nu mer KAFFE!

Bild:Privat©HUSnrNIO

W har problem med sina tänder.
Inget som hon själv märker av i nuläget men som de på folktandvården vill ta itu med nu för att det inte ska bli problem längre fram och för att hon förhoppningsvis ska slippa ha tandställning.

De permanenta tänderna har ingen möjlighet att komma fram/ner som de är tänkta att göra.
De trycker på och om hon inte drar ut hela fyra mjölktänder finns risken att de permanenta tänderna tar en mindre bra väg och hamnar bl.a bakom de mjölktänder som finns i dagsläget.

Framtänderna har en stor glugg mellan sig och den kommer att försvinna av sig själv bara de nya tänderna får en chans att komma ner på sina rätta platser och därmed trycka ihop framtänderna.

W har vetat om detta sen före sommaren.
Efter att ha gjort två undersökningar tog de beslutet att när sommarlovet var slut skulle de dra ut en tand i veckan under fyra veckors tid.

Idag blir det det tredje gången vi åker dit.
Hitintills har det inte fungerat att dra ut några tänder.
Kombinationen av rädsla och en enorm bestämdhet har resulterat i tårar, omkullvälta muggar, gråt och meningen "jag törs inte" som hon har sagt en gång i minuten från det att hon satt sig i tandläkarstolen.

Tandläkare J har hanterat situationen mycket bra och styrde om i planerna vid det första besöket och gick tillsammans med W igenom vad de skulle göra.
W fick lägga bedövningssalva på sig själv, prova på att trycka ut bedövningsdroppar samt hantera griptången.

Veckan därpå kom de till momentet att bedövingssprutan skulle tas innan W sa stopp.
Trots det fick J bedöva en gång upptill på henne men efter det klarade hon inte va mer.

Idag är hon inställd på att försöka klara det. Hon vet nu hur bedövningssprutan känns och även om det gör hiskeligt ont, enligt henne, så säger hon iaf att hon ska klara det.
Om det inte fungerar idag så kommer de att ta en paus på några månader i hopp om att W mognar till sig, bearbetar händelsen och förhoppningsvis lär sig hantera rädslan och nervositeten på ett sätt så att hon kan dra ut de tänder som behövs dras ut.

Tredje gången gillt säger man ju...
Jag hoppas verkligen att det går bra idag!

Det flög förbi en skock med högljudda fåglar för en stund sen.
Funderade på att flaxa med armarna och försöka flyga med dem vart de nu var på väg.
Iklädd min grisrosa fleecejacka med vit målarfärg på l jag ner tanken innnan jag ens hade provat om det fungerade.
Det räcker ju att fyra av gatans invånare är på väg bort härifrån. Jag behöver ju inte få samtliga familjer att vilja flytta!

En dag med smått molande huvudvärk, vacklande självförtroende, torra hälar som borde raspas i ett sågverk och tårar som då och då bränner till bakom ögonlocken.
Är kall om fingrarna och lyckas inte ens få dem varma trots att jag doppat dem i skitigt skurvatten flertalet gånger idag.
Det är en sån dag idag, en helt jävla vanlig dag. 
Är skör som en glasvas från Orrefors.

Tur att jag har världens finaste kille hemma hos mig.
Han har sin sjuttiotals brandgula tröja på sig och ser mig rakt in i ögonen och värmer min själ.

Denna underbara lille pojk som med en tvättlapp har hjälpt mig att skura golv, dammsuga och städa toaletterna (fast där satte jag stopp, jag vill inte att han geggar runt bland sådana bakteriehärdar).

Vi har också byggt legobåtar, tittat på Lazy Town och mumsat köttbullar tillsammans.
När jag duschade satt han på sin pall i badrummet och läste högt ur en tjock bok utan några bilder i.
Jag hade önskat högläsning ur boken om Byggare Bob men han tyckte nog att hans mamma skulle få sig lite allmänbildning och plockade fram någon obegriplig sörja ur bokhyllan däruppe.

Nu sitter jag här vid datorn och ska slutföra några beställningar.
Snart kommer W hem från skolan och sen ska vi packa in oss i den silvergrå tjejbilen och fara på musikalövning.
Bara att köra på!

Bild:Privat©HUSnrNIO

Häromdagen när jag satt och googlade på cupcakes med siktet inställt på att få lite inspiration till M:s tvåårskalas som närmar sig med stormsteg fick jag syn på en tavla där man hade gjort om den populära "Keep calm and carry on" postern till en variant för alla cupcakes lovers.
Det stod "Keep calm and have a cupcake" på postern och längst upp var det en bild på en cupcake.

Jag tycker att Keep calm trycken är superfina och budskapet ett toppenbra sådant. Upprepar man det tillräckligt många gånger för sig själv så blir det till ett lugnande mantra när man står där svettig om morgonen i en osmakliga groventre (vi är i behov av en tvättstugerenovering!) kämpandes en halvtimme med att få på barnen vinterkläderna för att sen behöva klä av allt igen för att byta en bajsblöja men ändå hinna i tid till dagis, skola och arbete...

Nu är vår groventren/tvättstuga som sagt inget trevligt ställe att vistas i någon längre tid så där tänker jag inte hänga upp en Keep calm tavla men däremot i köket och i köket, vid köksbordet intill fönstrena, har jag min laptop.
Det är där jag tillfälligt befinner mig när jag bloggar, printar tavlor m.m. (i väntan på att ett rum ska bli ledigt i huset och inredas till kontor m.m.) och det är även där jag avnjuter dagarnas alla koppar kaffe.

Jag älskar kaffe. Doften av kaffe. Kaffesmaken. Starkt kaffe med mycket mjölk.
Så gott!

När jag såg "Keep calm and have a cupcake" tänkte direkt på att byta orden till en kopp kaffe.
Efter en hel del trixande och flyttande av text, textstorlek och kaffekoppsbilden hänger tavlan nu på väggen bredvid &-tavlan med familjens namn.
Ramarna är fd ekramar (Ikeas Ribba 40x50) som jag målat vita vilket kanske inte blev superbra men helt ok ändå.




Bilder:Privata©HUSnrNIO

Så här står det bl.a att läsa om Keep calm and carry on affischen på Wikipedia.org:

"Keep calm and carry on var en affisch som produceras av Brittiska regeringen i 1939 under början av Andra världskriget, För att höja moralen hos den brittiska allmänheten i händelse av invasion. Det var föga känd och används aldrig. Affischen återupptäcktes 2000 och har åter görs av ett antal privata företag, och används som dekorativa temat för en rad andra produkter."

W är på kalas hos grannpojk A som fyller fem år.
Jag gick med över agerandes paketbärare och det såg ut att bli ett toppenkalas med grillad korv, dukning med Ice Age tema och en riktig trollkarl med levande, vita, duvor var på intågande.

Får se om jag smiter över mot slutet av kalaset. Måste ju erkänna att jag blev lite smått nyfiken på den där trollkarlen...

Blev tipsad av C om att de önskade sig tavlor till A:s rum så jag gjorde en namntavla i A4 format som jag ramade in i Ikeas ram Ribba storlek 30x40 cm samt en alfabetstavla i A3 som hamnade i en Ribba storlek 40x50 cm.
Igår var jag på TOYSRUS och köpte ett 3d kortspel med bilder på från senaste ToyStory filmen.
Jag förundras varje gång jag går in i den butiken över hur hiskeligt mycket leksaker det finns och vad dyra de lite större sakerna är.
Helt otroligt!

Bild:Privat©HUSnrNIO

Ena dagen frisk andra sjuk!

Jag bar in M till vår säng inatt och vi somnade om tätt intill varandra.
Jag vaknade till några gånger därefter och tyckte att han kändes väldigt varm men eftersom vi sov väldigt nära varandra så valde jag att tänka att kroppsvärmen berodde på det.

Strax före fem började han skrika och vrida sig i sängen.
Jag försökte få honom att somna om men lyckades inte ens lugna ner honom.
Istället började han skrika mamma gällt och med en röst som jag inte kände igen.
Han var jättevarm, skrek, började hosta och kippa efter andan.
Jag satte mig på sängkanten med honom.
Han fortsatte att skrika, dra efter andan och börjar även att bete sig som att han skulle kräkas.

Jag ställde mig upp med honom och han kräktes på mig. Mellan kräkningar, kräkreflexerna, kippade han efter andan och skrek samtidigt mamma.
Då fattade jag att han inte fick luft och väckte hojtandes L. 

Då känner jag hur det rinner på min mage och ner på mina ben.
Jag tar med handen och hinner tänka "bara det inte är blod" innan jag konstaterar att det är kiss.
Först kan jag inte förstå hur det är möjligt för han ju blöja på sig, eller har han inte det, tänker jag men jo det har han men det rinner ändå.
Det är som att någon häller varmt vatten på mig. Samtidigt kräks han rester från kvällsmaten och skriker.

Det enda jag kan tänka är att han kommer att sluta andas snart. Jag vet inte om jag ska kasta mig i bilen och köra till sjukhuset eller om jag ska vända upp och ner på honom och banka ur honom något som kan tänkas ha fastnat i halsen på honom. Samtidigt vet jag att det är mitt i natten och längesen han åt så han kan inte ha något som sitter fast i halsen på honom.
Vi bara står där i sovrummet, M och jag tryckta mot varandra, medan L drar av honom hans kläder.

Efter en stund som kändes jättelång lugnade han ner sig. Slutade kräkas och skrika och andningen lät ganska normal igen.
L tog över och jag ställde mig i duschen smått skakig av händelsen.
Tempen visade 39,1 så vi gav honom en alvedonsupp och sen låg jag och strök honom över håret och lyssnade på andningen en stund innan vi somnade.

En timme senare ringde mobilen och ytterligare två timmar senare satt jag i bilen med W och G på väg till deras skolor.

Under förmiddagen har M varit varm och han har kräkts vilket med största sannolikhet beror på febern (W kräktes nästan varenda gång hon hade feber tills att hon fyllde fyra).

Nu är L på jobbet och jag är hemma.
M har fått en alvedonsupp och sover just nu.  
Med svag röst bad han om att få sin apa när han skulle lägga sig men jag lyckades få honom att somna utan då apan befinner sig i torktummlaren just nu efter att ha fått kräk på sig.

Jag älskar hösten, den kyliga, krispiga, luften och alla vackra färger i naturen men avskyr alla sjukdomar som kommer med denna årstid.
Även om min lille M inte är allvarligt sjuk så var det helt klart en obehaglig upplevelse inatt.


Bild:Privat©HUSnrNIO

M blickar ut över havet och Byxelkroks hamn på norra Öland.

Jag älskar Timmy Lamm, och M likaså, så när jag för någon månad sen besökte en leksaksaffär i jakt på födelsedagspresenter till W:s kompisar kunde jag inte motstå att ta med mig det söta lilla lammet hem.

När M inte kör runt med Timmy, och Timmys nalle, i den rosa dockvagnen sitter han gärna och nattar honom för att sen väcka honom direkt igen.
När man lägger Timmy stänger han ögonlocken och börjar snarka. När man sen sätter honom upp igen så öppnar han ögonen samtidigt som han ger ifrån sig ett hiskeligt massa bräkande ljud.

M tycker att det roligaste som finns är att väcka Timmy ur hans skönhetssömn!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Ikväll skruvade jag tillbaks tavellisterna på kökets ena vägg.

Även om själva målningen kanske inte är perfekt, vilket man ser om man granskar dem på väldigt nära håll, så är jag så himlans nöjd med dem nu när de är vita att jag inte kan låta bli att titta på dem varenda gång jag kommer in i köket.

Vitt är verkligen fint!





Bilder:Privata©HUSnrNIO

Den fina betongstjärnan har Lotta Rubom, som driver webbutiken Många Rum, designat.
Jag beställde två stycken stjärnor till W och M julen 2008 men Lotta stämplade fel datum på den ena stjärnan. Hon skickade mig en ny och den felstämplade hamnade på tavellisten i köket fast med den andra sidan utåt.
Jag funderar på att stämpla någonting på den frampå men tills dess njuter av de nymålade listerna och den söta lilla Cyklamen som inhandlades på Village häromdagen.

Går och funderar på att omvandla några foton på barnen till A3 format och ha på någon av husets alla väggar. 
Jag är ju väldigt förtjust i svartvita bilder så jag tänker göra om fotona från färg till svartvitt.

Jag har alltid förvandlat bilder från färg till svartvitt på enklast möjliga vis men nu fick jag för mig att söka efter lite tips på nätet om att redigera bilder till svartvita.

Hittade en sida och följde anvisningarna och vilken skillnad det blev på slutresultatet!
Istället för att bilden var ganska mjölkig, jämngrå och "död" så blev det nu en mer levande svartvit bild fylld kontraster.
Och det trots att jag bara testat mig fram en kort stund med att dra värdena fram och tillbaka.
Kan tänka mig att om man har mer kunskap i ämnet (och tid) att det går att få till fantastiska svartvita bilder av originalbilder i färg.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Bild 1 är endast ändrad genom att klicka på Image, sen Mode, och slutligen Grayscale.
Är du sugen på att testa göra så som bild 2 är redigerad hittar du det här.

... är en fredag då man kan vara ledig och få tillbringa den tillsammans med barnen (och då det inte beror på att de är hemma från dagis/skola för att de är sjuka!).

W har iofs varit i skolan och sen varit ute och sålt jultidningar varvat med helghandling och dumpning av farmor och farfar på flygplatsen tillsammans med L så henne har jag inte sett så mycket av men jag och M har roat oss på egen hand med inslag av storasyster E som även hon tillbringade en stund på köksgolvet med hoppande grodor och kvackande ankor.

Nu ska fredagsmiddagen tillagas och sen hoppas jag på att antingen Blind Side eller Leap Year är det som gäller på dvd fronten en kväll som denna när väl kidsen somnat i sina sängar.
Det var flera dagar sen jag såg en film nu och kategorin romantiska draman/komedier är inte något som visas ofta här hemma.

Ha en trevlig fredagkväll!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Jag tycker inte om att vara med på bild själv men idag har jag lyckats med konststycket att klippa luggen på mig själv hackigt så idag bjuder jag på ett undantag...

När jag precis hade publicerat det förra inlägget fick jag mail från Ingela i Örebro.
Hon skickade med bilder hennes son Edwins fina rum där han har både en NAMNTAVLA och en ALFABETSTAVLA.


Bilder:©HUSnrNIO

Än en gång - superkul att se=)

Nu vankas det cykeltur i den kyliga höstluften till Ica och på hemvägen ett stopp i lekparken innan det är dax för lunch.
Näst efter att åka buss är cykeltur med mamma det bästa M vet♥

När jag sitter och gör TAVLOR så har jag ofta en ganska lång mailkontakt med beställaren.
Önskemål om färger så det passar barnens rum m.m. avhandlas i mailen.
Därför är det lite kul när det ibland dimper ner mail med bilder som visar vart tavlorna hamnar när de väl anlänt till dess ägare.

Hemma hos Jenny i Skövde finns två stycken STRECKKODSTAVLOR med hennes barns namn och födelsedatum på.



Hos Marie, som driver bloggen House of Mary, huserar två stycken ALFABETSTAVLOR som hon ramat in i matchande ramar.


 

Bilder©HUSnrNIO

Idag är jag ledig hela långa dagen och även den stundande helgen är min lediga helg.
Härligt som sjutton och välbehövligt med en uppladdning inför nästa vecka då alla körer drar igång.

Vad vi ska göra av den här dagen har jag inte riktigt bestämt ännu.
M har redan påpekat ett flertal gånger att han vill åka buss men själv känner jag mig inte så värst sugen på att kuska runt på stadsbussen idag.

Nu sitter han och ser på Brum och medans dagens första maskin tvätt surrar ska jag med en kopp kaffe bredvid mig fundera lite på vad denna fredag kan tänkas innehålla.

På återseende!

M är fascinerad av bilar, motorcyklar, flygplan, tåg, traktorer, släpvagnar och BUSSAR.
Han älskar typ alla motorfordon och hans värld stannar upp för ett tag varenda gång tåget susar förbi i närheten av vårt hus.

Om man bortser från att L åker motorcykel coh att det därmed blir en hel del motorbuller hemma utav den så har vi inte gjort någonting för att väcka detta intresse hos honom.
Det bara fanns där en dag.
När vi är hos H och bussen kör förbi ute på vägen reagerar inte hennes flickor det minsta på det medans M gör allt för att vi ska veta att han minsann såg en buss.

De senaste två dagarna har han konstant sagt att de två orden åka buss så igår efter kvällsmaten traskade vi iväg till busshållplatsen på andra sidan kullen.

Vi hade inte kollat några tider utan satt ganska länge i busskuren och spanade efter bussen.
Tillslut kom den och det var med skräckblandad förtjusning som M klev på.
Självklart har han åkt buss tidigare med då sittandes i vagnen och han har varit så liten att han inte registrerat det på samma sätt.

Den 17 minuter långa bussresan in till stan var oerhört spännande och han satt på ett eget säte och hade koll på både dörrarna som öppnades och allt som susade förbi utanför fönstret.
Inne i stan tog vi en liten promenad, satt en stund i solen och fikade med Bragokex och sen tog vi bussen hem igen. 

Han ville inte kliva av vid vår hållplats och bussen hann knappt försvinna bakom kröken innan han började prata om att åka buss igen.
Undrar vart denna stora fascination för motorfordon kommer ifrån...?

Bilder:Privata©HUSnrNIO