Min fascination och lovprisning över att Ikea har kommit till min stad fortsätter! (så ni som inte uppskattar det företaget, har levt med Ikea runt husknuten länge eller bara är allmänt trötta på min dyrkan kan sluta läsa här...).

Vad gör man när man slutat jobbet strax efter sju och Ikea finns bara några minuter bort (och har öppet till åtta) jo man åker dit och köper en säng! En säng, bara sådär, en halvtimme innan stängning, och bara en säng inget annat (jo förresten blev en rosa spargris till W också...).
Inser att min shopping när det gäller Ikea radikalt har förändrats.
Istället för att shoppa så att jag knappt själv får plats i bilen (man kan ju behöva en extra korg och hur var det nu glödlamporna hemma...) så kan jag nu fundera och planera.
Ta med mig mina tankar till varuhuset och fundera om. Ta med de nya planerna hem igen. Mäta och känna in vad som passar bäst och sen åka tillbaks och köpa varan.
Kanske är det så att jag istället kommer att bränna alldeles för mcyket på pengar på Ikea nu när vi har det här men samtidigt tror jag att all den där spotanshoppingen och hamstrandet som jag förr sysslade med när jag åkte till Örebro gör att jag sparar pengar också.
Vill iallafall gärna tro det...
Dessutom är det lätt att handla på Ikea i Karlstad, kundvagnarna har en vågrät bricka som är perfekt för barnen att ha "fack & hylla" lappen på så att de kan måla. Det finns flera kassor med självscanning för dig som väljer att betala med kort istället för kontant. Lätt, snabbt och smidigt. I varuhuset finns t.ex målningstvspel vid tygavdelningen och en burkautomat vid tavelavdelningen (W har nyttjat båda under dagens besök).

Idag på min lediga fredag har jag och W tillbringat tre skojjiga timmar med ansiktsmålning, tävlat i att leta nyckelpigor, lekt på Barnens Ikea och smaskat på gratis korv och köttbullar på spett.
Sådant som hör invigningsdagar till...

Grovstädning och montering av W:s nya säng väntar.

Idag är det höst på riktigt.
Ett säkert tecken på det, förutom att det är kallare ute (typ endast fyra grader på morgonen), att folk man möter på stan har snygga jackor och läckra stövlar på sig, att barnen på dagis är förkylda och snart nalkas första magsjukeperioden (ångest), är att Morden i Midsomer är slut för säsongen.
Inga mer tisdagkvällar med den där speciella mordspännande känslan och en hjärna som jobbar på högvarv för att lyckas hålla ordning på vem som är vem, som varit ihop med vem, som har mördat vem (alla heter ju för sjutton nästan likadant) som bara infinner sig när det är dax för Barnaby att lösa ännu ett fall på den engelska landsbygden.
Hoppas på nya avsnitt nästa sommar.

Ett hjärta till underbara W som förgyllde min morgon med att vara med när jag sminkade mig (och testade lite ögonskugga) och sen var med och godkände mitt val av kläder för dagen.
Eftersom det finns många hjärtan på en tråd... så vill jag även ge L ett som gjorde min natt till en oförglömlig sådan. 
Om nån undrar - Ja, man kan prata i sömnen, snurra runt i sängen och snarka samtidigt. En hel natt!
Puss.

Blev inget hopp med paraply från förrådstaket. Inte heller någon fika därifrån.
Vi packade ryggsäcken med lite mumsigheter och åkte till Mariebergsskogen. Ansåg att det var betydligt mer rogivande att leka på lekparken där istället för att klättra på förrådets tak.
Frågade faktiskt W om hon ville klättra upp på förrådstaket och äta sin egenbredda smörgås där eller om hon ville ta med den till M-skogen.
Hon valde det senare alternativet. *puh*

Nu ska vi laga blodpudding och sen är ridskoledax.
Trevlig kväll på er!

Funderar lite på vad jag och W ska fylla vår lediga måndag med.

Jag borde ta en tur med dammsugaren på nedervåningen och tömma diskmaskinen.
Sen har ju lönen kommit idag och jag skulle vilja åka till Jysk och kolla på den där tvbänken de har. Vill ju köpa en tvbänk till W för som det är nu är ohållbart. Hennes tv och dvd står uppe på hennes byrå och tynger ned så översta lådan går inte att stänga.
Kanske låter fånigt att hon har egen tv och dvd men vi har ett antal av den varan i vårt hem så det blev bara så. Sen älskar hon att se på film och samtidigt sitta vid sitt lilla bord och måla på morgonen (när man själv vill sova lite till...) och jag vill inte ha tuschpennor och vattenfärger i vardagsrummet...
Det halvkruxiga är bara att tvbänken får som max va 80 cm bred och det är minsan inte lätt att hitta någon om man vill ha fler än en hylla och kanske dörrar framtill. Sen får den gärna va vit eller åtminstone av målbart material.

Frågade W vad hon ville hitta på idag innan det blir kväll och dax för ridning. 
Hon vill att vi gör en utflykt typ som Madicken och Lisabeth gör när de klättrar upp på taket hos grannen och äter mackor och Madicken sen kastar sig ut med ett paraply för att demonstrera för Lisabeth hur flygmaskinerna gör.
Inte så små krav på aktiviteter min dotter har!
Om ni ser någon flåsandes smyga omkring med en stege över axeln på tomterna kring Melon Lane så vet ni vem det är! Man får ju passa på nu när grannarna är på sina arbeten...

Tvål (den andra i vårt hus) från Cult Design och tandborsthållare, också från Cult Design. Är så funktionella och stilrent snygga båda två.

Har tillbringat några timmar nu på eftermiddagen med att kriga med rosenbuskarna som finns lite varstans runt huset.
Tänkte direkt när vi flyttade in att de ska bort (har aldrig varit ett stort fan av rosor) men efter att ha tänkt lite på det så bestämde jag mig för att att ge all växtlighet en sommar på sig att visa vad de går för.
Men idag fick jag nog. Nu skulle iallafall rosorna bort.
Började med den stora vildvuxna rosenbusken på framsidan som med hjälp av en vit plastspalje klänger, fast jag tycker mest hänger, i halvtaskig kondition mot tegelväggen.
Klippte ner den, stack mig, grävde, stack mig lite mer och grävde lite till innan jag lyckades få bort rubbet.
Tog sen kofoten och drog ut alla betongspikarna som spaljen satt fast med. Oerhört befriande. Blev mycket finare med en fasad utan en halvdöd stickbuske, synd bara att teglet har blivit lite, lite missfärgat på ett ställe. Men det kanske finns något medel att ta till för sånt...?
När jag ändå hade ångan uppe så beslutade jag mig för att även gräva upp de rosenbuskarna som är i rabatten på långsidan av huset.
Oerhört stickigt och rivigt. Envisa stora rötter stora, som klumpfötter, och när jag äntligen hade fått upp fyra av åtta så började det storma och ösregna.
Tog det som ett tecken och gick därifrån.
Konstaterar att jag inte tycker om rosor. De är inte speciellt fina att se på i en rabatt (inte de jag har), de sticker en när man rensar ogräs eller planterar något bredvid dem i rabatten och de har ett enormt tröttsamt rotsystem.
Men en bukett med rosor kan vara fint.
Tar gärna emot t.ex tre stycken röda... om någon speciell läser det här... *harkel*.

Layout nummer två i mitt liv. Ett kort på W och G när de badar tillsammans.
Ville scrappa det då jag tycker att de tittar så underbart på varandra. Vet att W har en av sina moments när hon får vara med G och dessutom bada tillsammans med honom. Däremot tycker G att fotot är hemskt och han vill att det ska stå som tillägg att han faktiskt har badbyxor på sig!

Ett litet kort till kusin M...

Bilder:Privata!

Idag är det premiärdagen för Underbar och älskad av alla ... och på jobbet går det också bra.
Äntligen!
Ljuger om jag påstår något annat än att jag har sett framemot att se filmen efter att ha plöjjt igenom mitt, av Martina her self, signerade exemplar av boken med samma namn. Köpte boken på MammaPappaBarn mässan 2006 där Martina under en timmes tid delade med sig av beprövade bra och mindre bra erfarenheter på att hur man skulle få ihop sitt liv som arbetande, rolig, uppfostrande, konsekvent mamma och fru med en man som inte alltid drar åt samma håll utan att totalt kolapsa längs resans gång. Dessutom lindar hon in det hela på ett finurligt sätt som gör att man blir glad och skrattar.
Mer sånt åt folket!
Behöver jag säga att även hennes två andra utgivna böcker finns i bokhyllan...

Tyvärr så kommer jag inte att gå och se Underbar och älskad... idag för jag har fullt upp idag med att vara ensam mamma/bonusmamma (sambon är bortrest på jobb) med 50 kronor på lönekontot och ett hus som är i behov av storstädning. Men en annan dag när det är min tur att ha lite lyxig egentid då ska jag gå och se den.
Annars så släpps den på dvd i december och då kan ju alltid önska mig den i julklapp... 

Uttdrag från gårdagens chat på msn med Martina Haag.

Tina: Kommer det fler böcker om Isabella Eklöf??? Verkligen älskade boken och tycker den passar alla ung som gammal! Så tack för en underbar bok!
Martina Haag: Vad kul att du gillade den, ja det finns en risk att det blir fler böcker om Isabella, jag håller på och skriver på en ny bok nu och är på sidan 62.

Fabian: Hade du kul under inspelningen?
Martina Haag: Ja, det var bland det roligaste jag har gjort i hela mitt liv! Även när jag var tvungen att springa utomhus iförd små gymnmastiktossor igenom issörjiga pölar, eller som när jag var upphissad 19 (nitton) meter upp i luften fastspänd på ett litet galler, typ ett sånt där som man torkar av skorna på. (jag har höjdskräck redan när jag står på en stol och ska skruva i en glödlampa...

A-M: Har du aldrig ångrat din tatuering?
Martina Haag: Nej. Folk brukar fråga hur vågar du? Tänk om det tar slut mellan er.. Men det är ju större commitment att skaffa 4 barn med nån... Och i värsta fall får man väl kryssa över den och skriva Olle under eller Ellen?

Isa: Blev filmen som du trodde att den skulle bli?
Martina Haag: Ja, och jag har sett den 12 gånger och helt pinsamt sitter jag fortfarande och skrattar när jag ser den?

Bild:msn.com

 

När jag var ute och stängde till tonårsrummet igår kväll, ganska sent (alldeles för sent) så hade jag lämnat tänt i trappen till ovanvåningen inomhus.
Precis innan man går in i vårt hus går man förbi trappfönstret. Jag tittar in och blir stel av skräck.
Den sekunden det tar för mig att förstå att det är W som har vaknat och är på väg upp till vårt sovrum hinner jag tänka hundra läskiga tankar.
Hon går ganska stelt, rak i ryggen och utan att hålla sig i trappräcket. Kanske är det det som gör att mina fantasier blir så skräckfyllda för annars brukar hon luffsa fram med ena handen på räcket och i den andra släpar hon Tarzan och Maja (nallen och katten).
Jag får för mig att det är den onda dockan Chuckie (en riktigt b skräckis) som är på väg upp till andra våningen där vi alla sover (utom W) för att med den blänkande kniven som han har gömd innanför pyjamasen mörda oss allihopa.
Sansar mig ganska snabbt och sover sen gott med W bredvid mig (L är iväg på nån jobbgrej) som hade drömt en otäck dröm, dock inte om Den onda dockan Chuckie tror jag.

Har jobbat hemmifrån idag. Kändes bäst så. Ska luncha på stan med M och sen blir jag nog tvungen att ta en tur till jobbet trots allt om jag inte skjuter upp det till på söndag när jag ändå måste dit.
Får se...

Ha en bra dag!

Det lilla fågelhuset jag köpte i Skåne är äntligen på plats bredvid trädet utanför köksfönstret. Målade det i samma färger som vårt hus och lackade det sen. Fick spunk och fick för mig att jag skulle doodla med vit färg på gaveln på det. Insåg sen att det var inte så lätt med för tjock pensel och kletig oljefärg. Förhoppningsvis gör det inte fåglarna så mycket utan de äter gladeligen ur det ändå.




Bilder-Privata!

Är inne i en svacka just nu, likabra att jag säger det själv innan folk börjar höra av sig om min ständiga klagosång.
Vet inte om jag skylla detta depp på mitt nikotinslut eller kanske det är en 30 års kris eller något annat.
Idag var det tredje dagen på jobbet denna veckan. Började i positiv anda i tisdags och har försökt att hålla uppe det tänket.
Jag är en ganska självkritisk människa, sällan nöjd med mig själv och mina prestationer och därför har jag lite svårt att erkänna för mig själv att jag inte mår så bra på jobbet just nu.
Känslan har så sakteliga krupit inpå mig mer och mer under veckan och idag var det riktigt tungt att åka dit.
Visst, det är mycket som händer på arbetsplatsen just nu. Många spänningar och knutar som ska benas i eller läggas bakom sig och ges nya chanser till ett bättre och behagligare arbetsklimat.
Så kanske är det inte så konstigt tänkte jag först men idag när jag åkte därifrån inser jag att det har tillkommit mer.
Jag är osynlig i en miljö som känns som en stor flopp med uppgjordhet, utspel och kraftiga pendlingar.
Kanske är det jag som behöver ett break, en ny arbetsplats, ett nytt yrke eller så räcker det med att verksamheten drar igång så jag kan lägga all fokus på den.
Det är ju för verksamheten,körerna, som jag har detta yrke och jobbar där jag gör. Det är ju det jag tycker är kul att jobba med. Sång och musik, att få va med om glädjen som sprider sig när barn och vuxna sjunger och (vågar) använder sina röster och utvecklas i en massa kul musik.
Familjen och allt hemmakring får ett annat fokus när arbetsplatsen känns sån här. Det är ju dem som är mina nära och kära, deras åsikter och stöttning som är nummer ett, inte folks på jobbet.
Även om det oftast är krig här hemma mellan mig och W har jag idag varit snudd på sentimentalt lycklig över armbandet och nyckelringen till bilnyckeln som jag fick av henne imorse som hon har gjort alldeles själv.
Armbandet har suttit på handleden hela dagen.
Har tagit med mig noter och förra höstens startbrev till barnkörerna m.m. med mig hem ikväll så nu har jag möjlighet att jobba hemmifrån imorgon (lyxigt att kunna göra så) om det skulle kännas alltför mycket ångest i kroppen runt åtta.
Vem vet, en natt med bra sömn kanske gör mig stärkt så jag kan vistas på jobbet utan att ta åt mig och bli ledsen på allt.
Vore det bästa!

Tur att man har familj och vänner.

Från W, armband och nyckelring till bilnyckeln.

Har surfat runt lite och läst bloggar, alltså inte bara mina egna tillagda favoriter, utan spontanklickat båd här och där. Stötte inte på en enda människa som hade skrivit något om hur jobbigt det kan vara att va småbarnsmamma. Om man bortser från den ibland konstant rådande tröttheten för den finns nämd lite varstans.
Visst jag har ju bara gjort en snabbdykning på några få ställen men tycker ändå att det borde finnas fler som känner som jag. Eller!?
Är jag den enda vars hjärna känns som en tre år gammal chokladpralin med körsbärsfyllning. Stenhård på ytan, när du biter i den trillar tänderna ur mun, sen rinner det ut en flytande massa.
Mitt hvuud är som ett skal fyllt med gammal mosad körsbär.
Varför?
Jo, varenda dag är fylld av konflikter.
Min dotter och jag har ett starkt band mellan oss.
Hon är dessutom stark, sjävlständig, kan driva sin vilja så långt att man ser den försvinna borta i fjärran och har en gäll röst som skär igenom märg.
Den senaste tiden har varit hemsk (får man säga så när det gäller ens barn?).
Varje morgon börjar, oftast, med mysigt god morgon gos. Sen händer det något.
När W går nerför trappen förvandlas hon till häxan surtant.
Hon ska inte ta på sig kläderna, slingrar sina armar fem varv runt sig själv för att det inte ska gå för att i näsat sekund skrika "jag kan själv" och sen när hon får försöka själv så blir hon ännu argare för att det inte går och vill ha hjälp. När hjälpen kommer (oftast från mig) så är hon tillbaks till "vill-inte-klä-på-sig-stadiet".
Kampen fortsätter med att hon i åtta fall av tio inte vill gå till dagis (väl på dagis är det inga problem och hon leker, är social, hjälpsam, verbal och allmänt tidigt utvecklad).
Sen vill hon inte borsta tänderna. Vägrar öppna munnen, ska borsta själv, klöks av tumulten som uppstår när hon och jag borstar samtidigt i en mun som typ är halvöppen och skriker "jag vill inte".
Samma scenario kan utspela sig närhelst på dygnet i de mest varierande miljöer men även på kvällstid.
Är inte så konstigt att man kan finna mig ståendes i skogen sparkandes på ett träd om kvällen...

Nån som vet -
Är detta en övergående period i hennes tre och ett halvt åriga liv?
Varför dessa enorma pendlingar? Ena stunden har vi det underbart och kan kommunicera med varandra. Två sekunder senare pågår stormande krig.
Är det bara jag som gråtandes känner mig som den värsta mamman ever?
Eller är det något fel på W. Har hon en oupptäckt sjukdom som bryter ut varenda gång hon och jag vistas i samma rum?
Hur ska man göra när detta krig uppstår. Har provat allt känns det som. Sagt nej, tvingat på kläderna (vilket nästan är omöjligt när hon slår omkring sig), gått därifrån, försökt att lugnt prata om problemet förklara osv, hotat samt genomfört hot och tagit ifrån henne Kalle Blomkvist filmen, stängt dörren om hennes rum osv. osv.
Är det bara jag som har dessa problem?

Nu är det äntligen dax, jag har tagit steget fullt ut och gjort min första layout till det som är tänkt att bli W.s scrappade fotoalbum.
Under min korta och stundtals intensiva kortmakarperiod har jag ständigt gått omkring och längtat efter att testa det där underbara sättet att bevara fotografier på.
Visst har jag gjort en del minialbum men det är inte samma sak som att sitta med ett tomt 30x30 cm papper framför sig. Det är ju så stort!
Satt och funderade och funderade och insåg sen att jag behövde hjälp för att komma igång. 
Slog upp en skiss av Helen Larssons i senaste numret av Scrapbooking m.m. att ha som inspiration och bollplank.
Lite svårt med färger, dekorationer och tänket på vilken ordning allt ska monteras i men oerhört lärorikt och framförallt hur KUL som helst!
 

Tack för alla kommentarer angående min deppiga gårdag. Värmde...

Fulbloggsstatus på jobbet en halvmulen tisdag:
Under denna halva dag har jag hittat på ca tre hundra anledningar och ursäkter till att gå ut och blåsa.
Detta ickerökande håller på och förvandlar mig till en mycket lättirriterad, snurrig person som jämnt sitter med ett skakande ben under bordet och låter munnen babbla en massa halvklara meningar i 190 km i timmen.

Vad gäller utmaning nummer två i mitt liv så - ge mig en Digestive chokladkaka!
Nä än så länge håller jag mig till reglerna. Har tom en iplanerad powerwalkrunda till kvällen. 

Instämmer med en i dagarna bioaktuell skådespelerska och underbar krönikör:
(Jag är) UNDERBAR och ÄLSKAD av ALLA och på JOBBET går det också BRA (med att inte blåsa).


Ett minne blott - helgens smarriga efterrätt:

Har ägnat en stund åt Melonherrgårdens nedanvåning. Dammsugit och torkat golv. 
Näst efter att vika ihop torr tvätt och lägga in den vikta tvätten i rätt garderob och låda, som det känns som att jag HELA tiden, så tror jag att damsugning och golvtorkning är den syssla som fallit på min lott här hemma.
Kanske är det så för att jag är så bra på det *mohahaha*. 
Ser vissa tecken på att även W kommer att bli en bra utövare av dessa sysslor.
Alldeles nyss pausade hon "Du är inte klok Madicken" och tog sig an damsugaren iklädd en brun plyschdress (hon fryser av febern) med kinder glansiga av kombinationen feber och snor.

W: "Mamma, vet du vad du gjorde. Kom och titta.
Jag går ut i hallen där jag hittar henne på knä vid skohyllan.
W: "Här är det bra att dammsuga (hon pekar på mattan vid skohyllan), du har glömt att dammsuga där!
Jag: "Ja just det" varpå jag går ut i köket igen och fortsätter min dejt med kaffebryggaren.
Tio minuter senare (jag hör hur W flyttar dammsugaren till vardagsrummet och en bit in i köket).
W: "Nu är det klart, nu finns det ingen mer smuts kvar".
Svettig och ännu mer snorig sjunker hon ner i sin sackosäck och trycker på play för att fortsätta se hur den charmante sotaren på Junibacken flörtar hejvillt med Alva.

Therese som har bloggen Therese Scrapblogg och gör jättefina kort hade en liten "give-away" på lite scrapgrejer (blommor och en QK dubbeldies) för en tid sedan och jag vann! Blev jätteglad, jag som aldrig vinner något... Tack!

Testade mina relativt nya filurer häromdagen. Blev ett grattiskort som är på väg till skåne.

Sista dagen av ledighet idag och sista sommardagen tror jag för just nu skiner solen utanför fönstret.
Imorgon börjar jobbtänket på allvar. En tanke som just nu inte känns något vidare lockande. Usch!

W har blivit riktigt sjuk nu. Tog tempen på henne igår kväll. Visade 38,2 vilket är en hel del feber då hon har 36,8-36,9 i feberfritt tillstånd. Detta innebär att hon missar terminens första ridlektion som är idag 17.45. Hennes grupp fick byta dag från tisdagar till torsdagar vilket inte passade oss alls men då fick hon va med i en annan, icke helt nybörjargrupp, som rider på måndagar 17.45 vilket är en toppendag eftersom jag alltid är ledig.
Men med hosta, snor och feber så blir det inget med det! Sörjande (var lika sugna båda två på att få komma iväg till ridskolan) får vi gå hemma och ta tag i lite städning istället.

Idag är den första dagen på mitt nya liv (undrar hur många gånger man har tänkt den tanken en måndag). Har hoppat på en utmaning hos Anna där vi nu är flera stycken som med några basic regler, inga nyheter för den som har försökt att bli av med kilon tidigare, ska försöka att komma närmare vår idealvikt. Att man är flera som gör det känns pushande och förhoppningsvis gör det lite svårare att falla för frestelser och bryta kämpandet alltför tidigt.
 
En tillbakaglimt på sommaren...

Bilder-Privata!

All tid jag la ner på att hänga vid OBS tre kräftfrysdiskar med Aftonbladets "största kräfttest" i fladdrandes i handen gav utdelning.
Gårdagkvällens mat var god. Mycket god.
Sen är det väl klart så att eftersom vi inte äter kräftor så ofta på Melon Lane så smakar det kanske lite extra gott.
I samma tidning som kräftestet var så fanns det förslag på vad som måste finnas med bordet när man äter kräftor. Allt från stark ost, till paj, särskilda smör och nubbe.
Jag är urkass på det där med kräfttillbehör och kan inte minnas vad jag i min ungdom blev serverad till de röda läckerheterna men får något år sedan var vi på kräftskiva hos några goda vänner och där fick jag smka på det som numera måste finnas med på mitt kräftbord (om jag själv får bestämma).
CremeFraiche, majonäs, röd lök (skuren i mycket små bitar), Santa Marias dillkrydda, baguettebröd och en liten kopp med kräftspad.
Man tar en klick creme fraiche på tallriken, trycker ut en majonäs klick på klicken med creme fraiche. Toppar med någon tesked röd lök och sen massor med dillkrydda. Rör ihop till en god kall röra. Bryt en rejäl bit av baguetten (jag tycker inte om smör), doppa den lite i koppen med kräftspadet (inte många som gillar kräftspad har jag förstått och lite konstigt är det att jag gör det som annars inte tycker om sälta) och sen äter du brödet samtidigt som du på gaffeln har dina skalade kräftor som du doppar i den goda, kalla, röran på tallriken.
Mums! Tycker jag iaf....

För W var det kräftpremiär igår. Den första tiden ägnades mest åt att fascinerat hålla en kräfta i handen och stirra den rakt i ögonen. Sen blev hon brutal och drog av den klorna och alla benen. Sen sög hon ur lite av kräftsaften som smakade surt enligt henne. Åt två bitar kött för att sen dränka det som fanns kvar av kräftan med dillkrydda.
Blev chokladpudding med vispgrädde och strössel till efterrätt vilket inte smakade lika surt!

Bilder-Privata!

Nu har jag snart varit rökfri i tolv dagar (om man kan bortse från puffningen på den cubanska chokladcigarren som jag fick smaka av C i dalarna) och det är stundtals vidrigt jobbigt.
Om jag inte håller mig konstant sysselsatt så får hjärnan frispel och jag kan bara tänka en enda tanke. Jag vill gå ut och pausa i fem minuter med en blås (W:s ord) i min hand. Andas in, andas ut och njuta.
Inser att jag har varit gravt beroende. Mitt liv styrdes av blåspinnarna. En smått otäck tanke egentligen men så är det och det upptäckte jag först nu när jag inte blåser längre.
Inte blir det lättare av att flera av arbetskamraterna på jobbet blåser. Men i onsdags kom jag på den geniala idén att jag skulle kunna extraknäcka som böterlisa på arbetet.
Jag ger alla som blåser böter. Den som jag kommer på med att bjuda på blås blir bötfälld. Summan för det är skyhög. Lägger man sitt blåspaket på bordet i personalmatsalen så blir det inte bara böter utan bötllisan slänger paketet i soporna.
Pengarna som jag får in på alla böter läggs i en skål och går oavkortat till mig (så jag har råd att köpa nya blås ha ha).
Mina planer på en blåsfri arbetsplats var inte så populära.  
Blir kanske lättare med tiden och även om jag är enormt sugen på att ta med mig mitt kaffe ut nu och... så ska jag INTE göra det! Inte idag iallafall.

På W:s dagis har varje barn ett (egen medtagen) foto på sig själv i en tavelram där de hänger jackan m.m.
Igår fick jag för mig att dekorera W:s "Tavla" så jag tog med mig fotot hem.
Tog bort glaset och pysslade till fotot lite. På baksidan lät jag upphängningen sitta kvar vilket fungerade trots att jag inte satte tillbaks glaset. 
Idag åkte en glad W till dagis med sin nya skylt som hon hängde upp ovanför sin jacka.  

Bara för att gårdagen var tipp topp och jag och dottern levde i symbios med varandra så betyder inte det att varje efterkommande dag ska vara sådan!
Vakande av en väldig smärta i magen. Det krampade och slet i mig och gjorde så himlans ont att jag tillslut fick väcka L och be honom hämta tabletter.
Men när jag skulle ta dem så blev jag kräkfärdig.
Växlade mellan att ligga och vrida mig och att försöka gå omkring vilket inte gick långa stunder för då blev jag så illamående att jag var tvungen att lägga mig ner för att inte kräkas rakt ut.
Skön känsla när smärttopparna lanade ut och jag fick en halvtimmes sömn innan det vad dax att pallra sig upp.
Lunchbloggar på jobbet nu och känner fortfarande av magen. Öm och lite uppsvälld.
Kanske är en kombo av onsdagkvällens allt annat än nyttiga matintag, stress efter förra veckan och allmän trötthet.
Vad vet jag!?

Vad gäller W så var hon inte alls lika sugen på att gå till dagis idag som igår. Sa flera gånger att hon ville vara hemma. När jag berättade att hon inte kan vara hemma alldeles ensam var hon snabb att påpeka att Mauritz minsann är hemma så hon behöver inte vara ensam.
Mauritz är vår lila blå undulat som gärna biter W i både fingrar och näsa.

Regnet öser ner och jag ska äta Nutrilett till lunch. Trevligt värre!
Slänger in en bild på de fina dalahästarna som vi köpte i Nusnäs i ett försök till att pigga upp mig lite.

Idag har jag fått bevis på att det som ploppar ur min mun har direktkontakt med min dotters öron och vid senare tillfälle ploppar ur hennes mun.
Kanske borde jag inte skojjat så friskt om pizzamannens femton minuterspizza, om farmors nyslingade hår eller om den där kvinnan på dagis, eller om...
Inser att det finns alltför många på listan som jag har snackat högt om. Frågan är bara om W har hört mig!

Dagens tre meningarna:
Vid tandborstningen imorse hostade W några gånger. Hon tar sig för munnen med handen, tittar på mig och säger: "Va inte för nära mig idag mamma för jag är nog lite sjuk".
Ja, jag har uppmanat min dotter att inte gosa tryne med sin äldre bror när han är igenkorkad av snor och hostar så lungorna nästan ligger på bordet.

Sizzybaren till L:s motorcykel ligger på en pall i hallen. 
"Mamma, pappa har skruvat av den och den ska sitta på motorcykeln för annars kan man trilla av när man kör och dö på vägen".
Man ska ha respekt för motorcykelåkning! Kanske var jag lite väl nervös inför premiärturen på den nya HD tillsammans med L. 

I bilen på väg till dagis imorse tar W upp sin rosalila mobiletelefon (köpt på Ica) ur ryggsäcken. 
"Nu måste du va tyst mamma, det ringer".
Hon säger hej och sitter sen tyst med telefonen tryckt mot örat. Säger hej då och då frågar jag vem det var som ringde.
"Det var inget viktigt, det var bara en försäljare som ville sälja något men vi behövde inga såna grejer".
När ska jag bli färdig med planerna på att spärra vårt nummer för dessa ettriga, kopiösa mängder, telefonförsäljare som varenda kväll på bästa sagostundstid ringer oss och vill skicka något som är helt gratis, men frakten tillkommer?!?

Nu kunde det ju varit värre och med det i bakhuvudet ska jag från och med nu försöka kontrollera mitt ordflöde.

Bilder:Privata

Idag var första morgonen med dagis/skola/jobbrutiner efter ett långt sommarlov/semester.
Blev en alldeles toppenhärlig morgon.
I bakhuvudet hade jag en värsta senariebild av hur jag skulle behöva skaka liv i en astrött treåring, göra mig själv i ordning, vilket tar jättelång tid för jag har glömt bort hur man använder mascaran (glömde faktiskt måla underfransarna på högra ögat men upptäckte det som tur va), och sen klä på och borsta tänderna på en skrikande, ålande, sak som jag sen behöver ta under armen och slänga in i bilen och sen släpa in på dagis där vi irrar omkring för att jag inte vet vart jag ska lämna bäverålen, som fortfarande hänger under armen på mig, då hennes avdelning fortfarande har sommarstängt.
Men så blev det alltså inte!
Blev väckt av en söt W som sa "hej mamma". Hon satt snällt i sin sackosäck och tittade på Ensam Hemma emdan jag sminkade mig.Vi samarbetade med påklädning, tandborstning och hårstyling och gick sen hand i hand småpratandes om hur hur mycket hennes dagiskompisar har växt under sommaren som gått. När vi öppnade dörren till W:s avdelning på dagis (som öppnade i måndags) så möttes vi av pigga, utvilade, fräscha och leende fröknar.
En toppenmorgon alltså.
Synd bara att man måste jobba! men tur att man kan fulblogga lite...

Bilder:Privata, fotade hemma hos mormor och morfar i Skåne.

Så var nästan den sista dagen på årets semester slut. Imorgon kör jag igång i full fart. Personalmöte klockan nio, innan det ska jag ha letat fram noter och spelat igenom några stycken inför begravningen som är klockan elva.
Iofs var det inga avancerade stycken men det kan ta några minuters övning att få igång mina vitfläckiga, lacknaftatorra fingrar igen efter ledigheten.
Ska sortera körnoter och skriva brev till alla körer inför höststarten så jag kommer att ha fullt upp på jobbet och va helt slut efter bara två dagar och då är det tur att jag har semester igen så jagn kan vila upp mig!
Har tagit två dagars semster och en lägsta nivåföräldradag så jag kommer att vara ledig fredag-måndag.
Känns underbart skönt även om jag har lite svårt att vara i nuet och njuta av ledigheten utan tänker istället på att nu börjar snart jobbet på allvar, höstterminen drar igång med massor av körtimmar, evenmang, uppdrag, adminstrativa uppgifter och övning.
Man borde bli gravid, ett års föräldraledighet skulle inte sitta dumt...

Tisdagseftermiddagen har handlat mycket om shopping.
Jag och W var på Apoteket för att köpa vuxengrejer (och en barngrej, juniortuggummi, eftersom W tyckte det var så trist att bara handla saker till vuxna).
Efter det slank vi in på Noll54 där jag och W numera följer ett tydligt mönster. Jag uppmanar på väg in i affären att vi bara tittar på sakerna utan att röra, vi går tillsammans längst ner till hyllorna med Cult Design. Efter ett tag får W nog av mina halvhöga spåningar om olika sätt att Cultkonstilationer och frågar om hon får sätta sig på trappen i ytterdörren. Sen sitter hon där medan jag plockar på mig lite Cult, babblar lite och betalar.
Idag hade de äntligen fått in tvålpumpen som jag har längtat så efter så nu har diskmedelsflaskan och diskborstarna fått sällskap.
På lördag kväll hände det stora grejer här i Karlstad. Rigmor Gustafsson och Nisse Landgren spelar i Mariebergsskogen på Karlstads Jazzfest 2007. Detta kan jag bara inte missa (tänk om de sjunger "I will wait for you", då kommer jag att ha pytteskinn på hela kroppen) så det var bara att bege sig till Scalateatern och köpa två biljetter.
Vid det laget var W både trött i benen och trött på mitt shoppande (var även en snabbis på Konsum).
Väl hemma öppnade jag paketet från My first room. Väggorden till sovrummet och bokstäverna som antingen ska stå på en tavellist eller sättas upp på W:s vägg fanns i paketet. Så fina!

Det är väl ingen friidrott ikväll hoppas jag?!? Längtar efter att sjunka ner i soffan och njuta av 90 spännande minuter tillsammans med Barnaby och company.
Trevlig kväll!

Den efterlängtade tvålpumpen.

Bokstäver från My first room.

Väggorden till vårt sovrum.

Denna fina blomma fick vi av dagens fikabesök.

Längtar...

Bilder:Privata!

 

Tillbaks efter helgens besök i Dalarna.
Någon erfarenhet rikare (var ju ett tag sen vi åkte nånstans tillsammans på sommaren så jag har glömt hur det kan va) vad gäller semester med baksätet fullt med barn. 
Ett litet som visar sin enorma vilja och attityd genom att skrika om det inte blir som hon vill och två tonårsbarn som bestämmer sig för att vara just stöniga tonåringar och spreta åt alla håll.
Är lite trött och sliten men annars var det en över lag trevlig helg.
Besökte Dalahästtillverkningen i Nusnäs, där W pratade med hon som målade hästarna och fick sitt namn skrivet på sin rosa Dalahäst, och var en sväng till Älvdalen där det utlovades motor och musikevenemang. Det enda vi såg var två stycken gröna John Dere traktorer i ett gathörn!
Annars var det besöket på Leksands Sommarland som var barnens stora favorit. Trots mulet och grått väder blev det två badningar i det kalla otempererade vattnet.
W har aldrig tidigare åkt vattenrutschbanor men hon gillade att åka om hon och jag åkte tillsammans. Efter att ha åkt de tre som fanns i den lilla poolen avancerade vi och åkte  den vilda forsen nedklämda i en stor gul gummiring. Dagens favorit, som det blev en massa åk i, en blå ganska lång hal sak som gick fort beroende på hur mycket kontakt man hade med banan.
Det var så kul att skrattandes och skrikandes testa alla vattengrejer att jag badade en gång, till trots det dåliga vädret, när W åkte karusellen Masken för tionde gången med våra dalavänner.
Har ont i svanskotan och är öm i överarmarna efter all vattenlek men min osunda helg har satt sina spår så nu måste jag ge mig ut på en promenad i motionsspåret.
Nu direkt!

Bilder:Privata!

Morgonstund...
Sitter ensam vid mabordet, Filippa K är maxad med nybryggt kaffe, solen försöker sticka igenom molen utanför fönstret och fåglarna kvittrar (nä det är Mauritz som har fått spunk för att ingen räddat honom ifrån nattens vistelse i tvättstugan). Underbart ljuvligt om det inte vore för en hysterisk skåning som skränar så man nästan sätter kaffet i halsen. Hans röst tränger sig igenom det mesta och är i stort sett omöjlig att koppla bort.
Man tycker kanske att jag borde ha vant mig eftersom jag har druckit mitt morgonkaffe till hans vrålande nästan hela sommaren men icke.
Men vad gör man när man har en dotter som vill kolla på sommarlovsmorgon...
Fast hon tror att det är Bollibompa vilket jag oerhört, icke pedagogiskt, påpekar att det INTE är.
Årets sommarlovsmorgon kommer inte upp till Bollibompa nivå, enligt mig.
Jag har försökt att berätta för henne att när mamma var liten sände svt program som Solstollarna (också hysteriska skåningar mixat med ett antal skumma danska personer som frossade i wienerbröd och förstörde telefoner) och Tippen (två killar, Morgan & Lasse, som slogs, hysteriskt, om den enda tjejen på Tippen, Eva, men fick sig en verbal åthutning av den smått schizofrena fjärde personen farbror/faster Kenta) på morgnarna.
Kanske är så att hon inte tar någon skada av skrikkillen i boden som visas varje morgon.
Hon kommer att bli som jag helt enkelt!

Har jag berättat att det året som jag föddes sände svt en julkalender som hette "Långtradarchaufförens berättelser". Jag är dotter till en långtradarchaufför, min äldre bror är långtradarchaufför och så även min yngre bror! Trots julkalendern 1975 och påtryckningar från min familj blev jag inte långtradarchaufför.
Den 15 december 2003, när W föddes, handlade julkalendern om Håkan Bråkan.
"Håkan som egentligen är en väldigt snäll liten 7-årig kille. Livfull och hittar ofta på bus som sätter honom och andra i knipa, men oftast är det inte med flit. När mamma Karin, blir så stressad att hon går in i väggen och är tvungen att hamna på psyket blir det kris, för snart är det jul. Vem köper julklappar, vem ska julstäda och julfixa och vart ska pengarna komma ifrån?"
Bestämmer mig för att mina julkalenders och sommarlovsuppfyllningsprofetior bara är en grej som existerar i mitt huvud.

Idag bär det av till Dalarna för lite skön avkoppling hos goda vänner och förhoppningsvis en fartfylld dag på Leksands sommarland. 
Trevlig helg på er! 




W vinkar hej då till gammelmormor som bor i Skåne.

Bilder:Privata!

Idag är en dag då jag har nära till rastlöshet.
Klara tecken på det skulle va att jag kastade mig ur sängen vid åtta, har varit ute och ägnat mig åt min nya hobby (eller livsstil kanske jag ska kalla det), att powerwalka, duschat, ätit frukost, fixat i ordning W och vinkat hej då till L och G som skulle till Linköping och hämta vår nya HD.  
Idag fick jag på mig en bättre bh (dock ändå inte perfekt för powerwalk) än igår, proppade öronen fulla med L:s mp3 lurar som är så stora så måste vara gjorda för elefantöron och klickade in Rix MorgonZoo. Lyssnade så intensivt på Vendela Kirseboms klingande vackra svenorska stämma att jag lyckades att gå vilse (andra gången som detta sker i området) på motionsslingan *suck*.

Förrutom att tvätta och packa inför vår vistelse i Dalarna (åker imorgonbitti) tänkte jag försöka att ta mig an mitt och L:s sängbord idag (i brist på plats för alla mina saker och tidningar så kan man säga att båda sängborden är mina då det nästan bara är mina grejer i dem).
Planen är att rensa ur och sortera i tre högar. Slänghögen, sparahögen-men grejerna passar bättre nån annanstans än i sängbordet och sista kategorin - lägg tillbakshögen.
Borde ju inte va så svårt att ta itu med detta nu när jag har en så tydlig plan. Vet dock att det ena sängbordet innehåller flera hundra Mama, Vi föräldrar, Gravidtidningar. Ska jag slänga dem? Allihopa eller ska jag spara dem med bra artiklar som jag kanske kan behöva om mina övertalningsförsök på ett syskon (försöker att intala L att sömnlösa nätter med skrik, berg med tvätt överallt i huset och magsjuka som bara tar om är något som saknas i vår familj) till W lyckas?
Kommer att sluta med att jag blir sittandes hela dagen läsandes test om bästa babylarmet och kolikmedicin i en obekväm ställning på golvet så att jag inte kan röra mig imorgon och då tvingas lägga ner min nya livsstil (powerwalks) och det vill jag ju inte så jag kanske inte ska städa sängborden idag trots allt...

Har bestämt mig för att byta namn på bloggen. Vill inte ha med mitt tilltalsnamn (en variant av det nu) som namn så numera heter den "Number nine on Melon Lane".
Innehållet blir dock detsamma, en massa spån om allt och inget blandat med bilder från de flesta vinklar och vrår.

Ha en bra dag!

Tofflor. Är svag för denna klapprande sko som har funnits med hela min barndom. 
Har dock aldrig haft ett par knallrosa förrut!
Fotot är taget utanför Troentorps toffelfabrik med solen rakt i ögonen därav min oerhört otäcka uppsyn.



Bilder:Privata!

Har precis kommit hem från min powerwalk.
Känns bra det där. Att jag har powerwalkat alltså.
Att jag sen bara gick i 30 minuter ganska halvsakta så inte tuttarna skulle skvimpa ur min icke powewrwalkiga bh (orkade inte byta) är ju inget jag behöver säga högt.
Jag ökade ju faktiskt farten mot slutet. Att spurta mot slutmålet har man ju hört talas om att de stora sportstjärnorna på tv gör.
Hade inget val för himlen blev kolsvart och nu vräker regnet ner så man knappt kan se ut genom fönstrena. Att powerwalka i ösregn är inte kul!
Imorgon ska jag gå på min andra powerwalktur. Raskare, längre och med rätt utrustning!

Min kära sambo har äntligen börjat med vårt (läs mitt) oerhört efterlängtade förrådsbygge.
Till vårt hus finns det en carport, ett garage och ett förråd. Garaget och förrådet sitter ihop men på ena sidan är det en garageport och i slutet av den andra änden en dörr (man kan gå via den inglasade delen av altanen dit).
När vi byggde hångelrummet till E och G försvann det en massa utrymme men nu tar vi igen det med ett förråd som blir som en förlängning på carport/garage/hångelrumsdelen.
Där ska jag ha hyllor med mina krukor, planteringsjord, alla trädgårdsredskap, gräsklipparen och en massa mer saker (tror jag ja). Ska bli skönt att slippa sicksacka sig fram i garaget under ständig skräck för att tappa någon grej på motorcykeln så fort man vill åt något.



Bilder:Privata!

Undrar hur lite man kan sova innan hjärnan säger upp sig.
Jag släcker lampan alldeles för sent på kvällen.
Minns inte ens vad klockan var när jag inatt släckte lampan eftersom jag inte är i vaket tillstånd när jag gör det.
La mig vid kvart över tolv. Fastnade i boken jag läser nu och läste tills ögonen stängde sig och jag tappade boken i ansiktet på mig själv vilket ger en impuls till min arm att sträcka ut sig utanför sängkanten, släppa boken på golvet och sen trycka på lampkontakten så det blir mörkt.
Vaknar av att en av familjerna på Melon Lane tar avsked av varandra och önskar varandra en trevlig dag på jobbet innan de brummar iväg med varsin bil, och en unge.
Kissar och går och lägger mig igen, klockan kan ju inte va så mycket.
Slumrar lite men störs av Mauritz som har blivit galen nere i tvättstugan (han står där om nätterna när vi har semester så han inte ska väcka hela huset klockan sex på morgonen). Vet inte vad det är för fel på honom men han försöker hysteriskt påkalla uppmärksamhet bland all bråte som existerar där.
Går ner och stoppar om honom nattfilten.
Slumrar till igen men strax därefter står det en bäver vid min sängkant och berättar med stor inlevelse att hon genast måste ut i hångelrummet (enda stället med video nu när G:s tv är utlånad) och se på Lejonboken (=Djungelboken) för det är så spännande och hemskt.
Då jag inte kan röra mig skickar jag in henne till L som har spenderat natten i G:s rum för att hans kära sambo skulle få en hel natts sömn utan eventuella uppvakningar för att någon snarkar som en flodhäst.
Hör två homosapiens rummla ner för trappen och vänder påmig för att äntligen kunna somna om.
Ger upp efter fem minuter när en stor fluga irrat sig in i sovrummet och flyger runt och surrar som en skräckslagen Baghera.
Konstarerar att min hjärna trots allt inte ännu tagit stryk av mina för få sovtimmar för jag klarar fortfarande att brygga kaffe alldelels själv:)

Fick två mail angående min ögonsten. Så här gjorde jag.
Plockade små och ganska runda stenar vid havet i Skåne.
Lackade dem med klarlack för utomhusbruk. När de hade torkat målade jag den vita delen av ögonen och sen när det hade torkat den svarta pupillen.
Behöll den stora stenen, som jag också norpat vid havet i Skåne, naturell (utan lack) och skrev välkommen på den med vit färg.
När allt har torkat är det bara att limma fast de små stenarna med ett starkt "sten-mot-sten" lim.


Igår kunde mormors gamla gungstol flytta tillbaks in på altanen i sin nya skepnad som vit istället för mörk-skav-brun. Tyckte den blev jättefin som vitmålad och nu borde jag klä om den eftersom originaltyget är ganska hemskt men det projektet får allt vänta ett tag till.

Bilder:Privata!

Nästan nyss hemkommen efter en (får man säga så) oerhört speciell, tråkig och lång tillställning.
Förvånas så mycket över denna middag med efterföljande kaffe och tårta som utspelade sig på en altan med gassande sol och absolut noll syretillförsel att jag inte vet om jag ska tycka att det är tragiskt eller om jag ska garva åt det hela.
Bestämmer mig för det sistnämnda (drar i mungiporna just nu faktiskt) och gläds åt att det är ett helt år tills nästa gång.

Idag är det dag nummer två i mitt liv som icke rökare.
Rökte några år i min ungdom. Började för att min bästa kompis gjorde det och sen fortsatte jag av bara farten.
Lyckades dock sluta när jag bestämde mig för att söka till musiklinjen på gymnasiet.
När jag och L separerade senhösten 2005 började jag igen men från och med igår (försökte i julas också men då klarade jag inte det) försöker jag att inte ägna mig åt denna osunda aktivitet något mer.
Men det är inte lätt. Inte allldeles precis just nu iallafall. Nu får ni ursäkta mig men - jag är så sugen på att sätta mig med en kopp kaffe och en blås (som W kallar dem) och bara koppla av.
Men icke! Dessutom hörde jag W berätta följande för E imorse:
"Min mamma har slutat blåsa. Det är inte bra att blåsa man får rök ner i magen och det kan börja brinna".
Bara att kämpa på... Tips och hejjarrop mottages med tacksamhet.
Ska gå ut och måla fågelhuset för andra gången så jag håller mig sysselsatt.

Min första lo som jag gjorde igår.
Den 26 augusti, då Annas Scrapbooking firar ett år, får alla som lämnar en lo i formatet 15x15 en gratis stämpel av Annas egen designade stämplar speciellt framtagna till ettårsjubileet.
Självklart vill jag ha en så det vara bara att knåpa på.
Jag har aldrig gjort en lo tidigare, har bara blivit diverse kort och minialbum. Tyckte att det var svårt med det lilla formatet. Det gjorde ju att man inte fick plats med så mycket dekoration och journaling m.m vilket i sin tur leder till att jag får beslutsångest i mitt skapande och låser mig. Går kanske lättare nästa gång.
Men den kanske duger att lämna in så jag får min stämpel...

Har bl.a filat kortens kanter med sandpappersfil och sen chalkat dem med Creamy Brown.
Bild:Privat!

Här sitter jag (till ackompanjemang av en hysterisk Mc Donalds leksaks, elektroniska spelande som W envisas med att jag ska ha sällskap av) och känner hur solen försöker tränga igenom fasaden och in i mitt kök. En markis vore inte dumt så slapp man tillbringa halva dagen bakom neddragna, grå persienner. Jag ser inte ut och ingen ser in till mig. 
Går man förbi på gatan ser det ut som att hus nummer nio ligger öde i väntan på att någon ska vilja flytta in. 
Kanske har det hänt något hemskt i huset, ett brutalt mord, som förklarar varför det inte flyttar in någon ny familj utan dag efter dag fortsätter huset stå tomt och dessa gråa, fula, persienner neddragna.
Måste stänga av den röda alien som står här bredvid mig innan jag blir galen!

Konstaterar att livet med barn inte alltid är så lätt. Att livet med tonårsbarn, typ 16 åriga tjejer, verkligen inte är så lätt alltid. Att ett liv tillsammans med två tonårsbarn som inte är dina egna, som har levt större delen av sitt liv på kanske ett lite annat sätt än som de lever nu, är assvårt stundtals.
Känner mig just nu ledsen och småarg och funderar på hur man ska kunna få ihop en familj med såpass stort spret som vi har här och leva tillsammans med någorlunda samma värderingar, uttryck och respekt för varandra.
Inte lätt. Får se vad den här dagen bär med sig, förhoppningsvis en upplösning på gårdagen.

Igår gjorde jag, med lite hjälp av W, en ny välkomstögonsten. Den gamla hade blivit ganska misshandlad i de senaste flyttarna och en hel del av gubbarna hade trillat av. Hade tänkt att jag inte skulle ha någon sten vid entredörren (är lite trött på idén)  men när vi var i Skåne kunde jag inte låta bli att plocka sten vid havet och igår satt jag med stenpåsarna och vips så blev det en ny sten...


På bilderna har limmet inte torkat så därför syns det ganska mycket.

Bilder:Privata!

Idag är det måndag. En ny måndag med nya krafter. Tänker på mitt och L:s nutrilettande...
Firade (kommer inte ihåg vad längre men vi kan säga allt mitt målande så känns det något bättre iaf) med pizza igår kväll. Så gott. Ännu godare blev det när jag bestämde mig för att öppna en flaska vin.
Lite smålullig bestämde jag mig för att inte sitta inträngd i soffan med alla böss som var här och se en taskig skräckfilm utan jag tog den andra hyrda filmen och skönk ner i soffan ute i hångelrummet.
Jag kanske luddade lite igår när jag skrev, hångelrummet är inte den inglasade altanen utan förrådet, som sitter ihop med garaget, som vi har gjort om till ett rum med musikanläggning, tv, dvd och video bl.a tänkt att användas av E och G när de har med sig kompisar hem, ett tonårsrum som numera går under namnet hångelrum.
Där satt jag och suckade, trånade och hade stundtals mungipor upp till öronen av underbara Hugh Grant (synd att han kan va så stönig i intervjuer) i den underbart smörromantiska filmen Music and Lyrics.
La mig, alldeles för sent, men fortfarande med ett leende på läpparna...

Bild:http://www.apple.com/trailers/wb/musicandlyrics/

Idag måste jag ta mig till in till stan och köpa minibukar med färg till fågelhuset som jag köpte i Skåne. Har grundat det så nu är det helt vitt. Tanken är att jag ska försöka måla det i samma färger som vårt hus.
Blev lycklig när jag hittade en burk med fasadfärg i garaget men den lyckan försvann lika snabbt när jag öppnade burken. Färgen var alldeles tjock och grynig. Såg ut som tomtegröt tyckte W. 
På tal om tomtegröt... Dax för en nutrilettpåse nu...
Älskar måndagar!

En ram jag scrappade till G i vintras.
Fotot föreställer W och storebror G när de badar tillsammans.

Bild:Privat!

Jag ser en tendens till ett återkommande mönster när det gäller mina morgnar nu på semestern.
De har sett ut ungefär så här den senaste veckan:
Halvvaknar av att det dunsar i trappan för att sen vakna till riktigt när sovrumsdörren knarrar när den öppnas.
En liten människa kryper upp i sängen. Snurrar, vrider och gosar runt en stund för att sen fråga om jag kan sätta på en film på hennes rum.
Jag masar mig ner, sätter igång Kalle Blomkvist, brer en macka med prickig korv och häller upp ett glas mjölk, vilket är den enda frukost som W äter just nu, och går sen upp och ramlar i säng och sover en liten stund till.
När jag sen kommer ner andra gången möts jag av en mätt, leende unge som säger "godmorgon mamma".
Kontenta:
Jag ska gå och lägga mig tidigare och gå upp tillsammans med min dotter (6.43!?!), äta frukost tillsammans med henne och prata om den kommande dagens påhitt *fnys & skratt*.
Mer än halva semester har gått så vi får se hur det blir med det...

Nu är altanmöblerna klarmålade och på plats. Provade att tvätta altanbordets Åhlensvaxduk i tvättmaskinen vilket fungerade alldeles ypperligt. Har damsugit golvet och torkat det. Vilken skillnad att torka golvet nu sen vi la dit klickgolv mot tidigare plankor.
Nu väntar vi bara på plåtnissens om ska fixa kanten mellan plattor och klickgolv där det ska sitta en mörkgrå plåt så inte kanten på golvet spricker upp.
Sen ska det köpas en hylla att ha på hångelrummets vägg och sen drömmer jag om nya dynor. Men det blir det inte än på mycket länge.

Lite bilder på altanen (tyvärr blev de lite mörka):
 
 
 
  
Ljuskronan Sirlig från Ikea
  
Väggdekorationsblomma från Åhlens
 
Bilder:Privata!

Idag ska jag försöka att bli färdig med gungstolens andra strykning.
Kan inte instämma i Ernst Kirchsteigers citat "Färgen är som en mogen äldre kvinna som klarar sig på egen hand".
Stämmer inte ett skit!

Dagarna med Nutrilett, för att komma igång med viktminskningen, (både jag och L försöker att pusha igång oss) gjorde att gårkvällens grillade kött, bakade potatis och sallad smakade helt underbart.
Avslutade kvällen med att bära runt på lilla fem veckors G som tillslut somnade i min famn. Så underbart fin.

Solen skiner och jag ska fortsätta med mina målarprojekt. Den gamla smidesbänken har redan fått sin första strykning och nu är det dax för ytterligare en gång. Även några Ikeapallar ska bli vita och kanske (om jag orkar) gammelmormors lilla gungstol.
Med lite skånsk järnvilja och lite ny färg kanske jag ska lyckas.
Vi får väl se...

W:s nymålade bord med ny vaxduk som jag har häftat fast under bordsytan. 
  
W:s egenplanterade Fiffi Blomsterfrö (följde med Aftonbladet en lördag) solroser.

Bilder:Privata!

Är uppfylld av evig tacksamhet till familjen B som idag har räddat mig från en stor sorg. När L:s dator kraschade i tisdags försvann mina samtliga bilder tagna från januari i år till nu. Samtliga husrenoveringsbild från det att vi flyttade hit till stunder mellan W och mormor, morfar, farmor och farfar. Skånesemestern och tjejdagarna i Vimmerby och en massa mer.
Nu har jag bilderna brända på dvdskiva och mitt nästa inköp blir en externa hårddisk för den här ångesten vill jag aldrig mer behöva uppleva.
Tack igen!

Har tillbringat två dagar med att måla trädgårdsmöblerna som står i den inglasade delen av altanen. 

Vi har inte ekonomi till att köpa nya just nu så då fanns det två val. Antingen slipa och olja (vilket jag har gjort förrut) eller måla dem vita.

Jag tyckte att vita möbler skulle passa bra till golvet och gardinerna som jag sydde med tyg från Ikea. Dessutom är allt trä på altanen vitt så vitt fick det bli.

Kan väl inte ta så lång tid tänkte jag och satte igång med massor av energi. Hade fel. Grundfärgen som vi köpte var dryg och svårarbetad. Det tog en hel dag i en massa konstiga positioner för att komma åt överallt och hålla sig inom den utlagda plastens område.

Vädret gjorde sitt också då det tydligen inte kan gå en hel dag utan att det måste regna nångång.

Sen är det också så att om jag bara hade fått ägna mig åt att måla så kanske det hade gått fortare att bli färdig men nu var det avbrott hela tiden. Det händer mycket under en dag när man är fem i familjen.

Igår blev jag i alla fall färdig. Andra strykningen gick mycket bättre då vi köpte en annan färg. Sen är det klart att en tredje strykning skulle vara det bästa men nu får det vara nog för den här säsongen.

Nya dynor står högt på önskelistan då de blå vi har är gamla och tar grymt emot att sätta tillbaks på de nymålade möblerna då de inte passar in det minsta på den omgjorda altanen. Men de får allt hänga med ett tag till, tyvärr.

Nu ska jag städa altanen och försöka leta upp häftklammrar till häftpistolen så att W:s lilla bord, som också har blivit vitmålat, kan få en vaxduk på sig så det tål utomhusvistelse lite bättre.

När man har målat i två dygn måste man fira lite? Jag och W bakade en kokosrulltårta med jordgubbsfyllning.
 
Bilder:Privata!

Sen vi kom hem från Skåne har vår tv inte fungerat något vidare. Kornig bild och kanaler som inte ens gått att se på fick oss att ringa till den centrala antennföreningen som finns på vårt område (toppen eftersom man inte behöver någon sådant som tvillingkort för att kunna se på olika kanaler i rummen med tv. Då de inte hade någon anmälning från andra som är med så skulle de skicka ut en teletekniker.

Igår morse kom han på besök.

L öppnade och jag satt i köket och drack kaffe och surfade, iklädd mina shorts och top med vita målarfläckar (jag har börjat måla trädgårdsmöblerna), hår som spretar åt alla håll eftersom jag hade haft flätor dagen före, glåmig och finnig i ansiktet eftersom jag inte hade gjort mig i ordning ännu.

Jag hörde hur de pratade och att teknikern var i vardagsrummet och även där uppe och fixade. L ropade någon fråga till mig, ?Helen?.?, när de diskuterade tvmöjligheter kontra fjärrvärme och jag ropade svar tillbaks, fortfarande från min plats i köket.

Man har ju blivit van vid att ha hantverkare hemma nu sen vi flyttade hit så jag störs inte värst av hans närvaro.

Går ut och sätter mig med E utanför ytterdörren och då kommer han ut. Eller försöker att ta sig ut. E sitter på trappen framför ytterdörren så han tar i då det blir motstånd. Jag ursäktar det hela och han stirrar på mig.

Tänker på att han tittade så konstigt på mig samt att han var ganska snygg.

Sen går jag in igen och ska gå upp i badrummet och fräscha upp mig men då jag tror att han är uppe i allrummet så väljer jag att gå in till W och fixa till hennes hår.

Plötsligt kikar han in, tittar konstigt rakt på mig och säger lite otydligt att han är färdig nu. Vad bra säger jag och ropar på L som står på bara någon meter ifrån mig på altanen.

L kommer in och de två pratar lite vid ytterdörren innan han säger hej då.

Precis just då slår det mig.

Springer till köket och kikar bakom gardinen på den snygge mannen som hoppar in i sin telebil.

Säger till L när han kommer in i köket: det var väldigt likt F.

Ha hette F, säger L.

Sen tillbringar jag en halvtimme sittandes i soffan på altanen och gapar.

Jag har pratat med F. Jag vet vart han bor. Att han har barn.

Jag har dejtat F!

Fast då bodde jag i lägenhet och var barnlös varannan helg (detta var vintern 2005 när jag och L separerade), nu bor jag i villa med man och tre barn.

Inte konstigt att han stirrade så på mig.

Eller var det för att jag såg fruktansvärd ut och han drog en lättnadens suck att det inte blev mer av de där träffarna.

Att jag inte kände igen honom! Fast det kanske var likabra det?

Lite fler shoppinggrejer från Skånesemestern.

Skräptunnor, modell mindre, en till badrummet och en till lilla toaletten. Båda köpta på Bollagret på Väla utanför Helsingborg.