Denna vackra lilla tjej har idag haft en tuff dag eller som hon själv säger: "den här dagen var ingen bra dag".
Imorse var hon blyg och ville inte delta i upptäckarnas aktiviteter.
Det gick så långt att hon grät sa att hon ville sluta upptäckarna. Enligt henne själv var hon blyg och tyckte därför det var jobbigt att lämna mig och vara tillsammans med andra människor.
Efter en timmes närvaro av mig så hade blygheten släppt såpass mycket att vi kunde skiljas åt.

Halv två idag var det dax för utvecklingssamtal på dagis.
W ville inte att vi skulle åka dit. Sedan en och en halv vecka tillbaks frågar hon ofta om hon ska till dagis kommande dag, säger att hon inte vill åka dit och att det inte är roligt.
Däremot går det alltid bra när hon väl är där.
Det är bara ett fåtal gånger som hon säger att det inte varit kul när jag hämtar.

Jag tog upp detta med dagisfröken S som berättade att fröknarna hade pratat om W en del förra veckan och förstod på henne att det är något som inte känns riktigt bra.
På W:s avdelning är det barn i blandade åldrar. Allt från ettåringar till de "stora" barnen som ska fylla fem år eller redan har fyllt fem.
W tillhör denna sista kategorin barn. Det gör även två killar och två andra tjejer.
Nu är det så att dessa två killar och två tjejer har känt varandra väldigt länge (de har gått på samma avdelning sedan de var små) samt att deras föräldrar hjälper varandra med hämtning på eftermiddagen.
Nyligen har någon av föräldrarnas scheman blivit ändrat och därför följer dessa barn med varandra hem något oftare än tidigare.
I förra veckan kom först den som skulle hämta tjejerna och sen den som skulle hämta killarna strax därpå. Ensam kvar blev W som är lika stor som de men inte får gå hem och leka tillsammans med någon någongång.
Då hade hon blivit nedstämd och förmodligen ledsen men utan att gråta gått undan för sig själv.
När fröknarna hade försökt prata med henne om det så ville hon inte.

Yttrligare en sak är att dessa fem barn (med W) är oerhört starka barn så ingen ger med sig i första taget så konflikterna duggar tätt. Tjejerna leker jättebra så länge de är bara två (spelar ingen roll vilken av tjejerna det gäller) men de har svårt att leka alla tre en längre tid. Det slutar ofta med att en av dem lämnar leken men än så länge är det olika vem det är som går undan.
Däremot när killarna är med så går det lättare att vara alla tre tjejer på samma gång.

Fröken S skulle vilja att det forskades på detta negativa fenomen. Varför är det svårare för tre tjejer att leka tillsammans än tre killar?
Varför måste sådant börja så himlans tidigt!? Barnen är ju knappt fem år gamla. Trist att den tuffa verkligheten ska behöva göra sig påmind såpass tidigt i livet. 

Ska försöka prata kring det här och se till att W kan leka med barnen även utanför dagis någongång. 
Som det är nu åker vi hem och sen leker hon med de barnen som bor på samma gata som oss. Dessa är antingen äldre så att de har börjat i skolan eller yngre men går på en annan förskola. 


Bild:Privat©