Idag har jag och Malte fått höra sanningen om storasyster. Vi är nämligen nyss hemkomna från utvecklingssamtal på dagis.
W är en pigg och busig tjej som ofta slänger iväg ett leende. Hon är mycket intresserad av bokstäver och siffror och sitter lika gärna koncentrerat och målar och pysslar som hon är ute och leker.
En liten människa med en enorm vilja och integritet som räcker upp handen och lyssna på andra som pratar. Som håller på att försöka lära sig lösa konflikter på egen hand utan att alltid blanda in fröknarna (det är inte alltid så lätt) och som ibland brottas med att man inte alltid kan få sista ordet och pusha igenom sin lösning på hindren som dyker upp längs livets väg.
Fröknarna hade intervjuat varje barn enskilt. Intervjun skrivs ner och sparas i barnens portfolie.
På frågan om vad W tyckte var roligast under en dag på dagis så svarade hon att vara ute och leka.
När hon sen, två frågor senare, svarade på vad som känns svårt på dagis, så hade hon med stort allvar och antagligen fortfarande med uteleken i tanken, svarat att springa i sina rosa gummistövlar.
Självklart kan det vara svårt för en prinsessa att springa runt och busa och leka med stora gummistövlar på fötterna!