Den allra första discodansen
Så stor hon har blivit min lilla flicka.
Jag hinner inte med känns det som. Skulle vilja trycka på paus eller åtminstone på slowmotion.
Det har hänt så otroligt mycket sedan skolstarten i augusti. Inte bara på siffer och bokstavsfronten.
Ännu fler kompisar har dykt upp. Från att ha haft de flesta vännerna boendes på vår gata sträcker sig nu vänkretsen runt i vårt bostadsområde.
Hon vill inget hellre än träffa kompisar och leka. Hemma eller hos vännerna.
Lekarna i lekstugan är rollekar. En ska vara sexton, den andra lillasyster. En Kim Possible och en skurk.
Tankar om utseende och kläder poppar upp och uttalas tydligt i form av ett "nej, den där vill jag inte ha på mig, ingen i skolan har en sån", ibland med tårar som följd.
Begäret efter att förstå och sätta egna ord på det hon just förstått är stort.
Medan jag och M lever våra förmiddagar i symbios med varandra. Den ena dagen den andra lik, förändras, formas och utvecklas W varje minut av skoltiden.
Känns det iallafall som.
Så ibland dyker de där små stunderna upp. Helt plötsligt är hon min lilla flicka igen som vill vara nära.
Inga massa intryck som måste bearbetas eller reflekteras över, inga tider, måsten eller uppdrag.
Bara ett vilsamt lugn.
Min lilla flicka och jag, här och nu.
Ikväll har W varit på sitt allra första disco.
Skolans elever från årskurs fem (tillsammans med föräldrar) ordnade disco för att få in pengar till sin skolresa.
W hade pratat ihop sig med en kompis om att de ville gå.
Hon hoppade bredvid mig i köket när hon berättade att det skulle vara dans, att hennes fadder skulle komma och att man skulle göra sig fin.
Klädvalet föll på den lila klänningen tillsammans med svarta tights och en svart kofta. Silverhårspännet matchade hon med ett silvrigt halsband och på fingret hamnade en ring.
Tio minuter i sex gick vi och kompisen mot skolan.
Musiken ljöd från gymnastiksalen. Alla var glada och förväntansfulla. Barn som föräldrar.
Efter en snabb kram försvann hon in i den mörka gympasalen till tonerna av Abba.
90 minuter senare hämtade jag en mycket glad tjej som hade dansat och köpt godis.
Det var allt hon sa sen gick hon in på sitt rum, satte på tv:n, plockade fram sina tuschpennor och började måla en teckning föreställande sig själv och M.
Jag stack in huvudet en stund senare och frågade "men vad gjorde ni på discot då".
Fick som svar: "det sa jag ju, vi dansade och köpte godis". Man kunde köpa en dricka också men det hade jag inte pengar till".
©HUSnrNIO
©HUSnrNIO

Hihi första disckot är verkligen något speciellt.
Jag är med en så där frågvis mamma som tjatar om vad de gjorde osv.....annars får man ju inget veta.
Kram Lina
Jag önskar också att man kunde trycka på nån pausknapp eller nått... det går så himla fort o jag hänger inte heller riktigt med känns det som! Känns som Albin också utvecklas varje minut av skoltiden.... han har även blivit lite mera uppkäftig och stöddig sedan han började 1 an. Ha en bra helg!! Kram på er
Naaaaaw första discot är speciellt. Kul.
Hon är sååååååååå söt, er stora lilla tjej;)
ha en frotsatt trevlig helg
Mysiga bilder! Här var det också disco igårkväll, men Filippa ville inte dit för hon ville inte dansa sa hon. Kanske hon vill gå nästa gång det är :-)
Så söt hon är!!
vilka vackra bilder! :D
Vad fint du beskriver de där små stunderna som är så viktiga, här och nu. Det är lycka det!
Supersnygg discotjej!
OMG! har inte ens tänk tanken att de kommer gå på disco förren de är typ 18.... HERRE! Hon är så himla söt så jag tror jag spricker!
Så fint du beskriver er vardag! Ha en härlig dag
Kram kram
Å, det händer så mycket på en och samma gång!
Men söt, det är hon minsann.
Så himla gullig i sina kommentarer också tycker jag.
Det är nog skönt att få vara liten, nära mamma mellan varven också tror jag.