W har sen länge haft ett Vsmile tv-spel.
Det är flitigt spelat på och hon har tyckt mycket om det men det senaste året har det bara stått på byrån bredvid tv:n och samlat damm.
Hon tycker att det är för enkelt och, som hon själv uttrycker det, barnsligt för henne.
Om det har använts så är det av kompisar som velat prova på att spela.

I julklapp fick hon ett Nintendo DS med ett av de pedagogiska spelen ur Josefinserien som hon själv valde.
En av hennes kompisar fick Ratatouille i julklapp till sitt Nintendo så nu vill W inget hellre än att köpa ett sådant även hon.

Häromdagen frågade jag henne om hon kunde tänka sig att försöka sälja sitt V Smile tv-spel eftersom hon inte spelar på det längre.
Hon nappade direkt på förslaget och plockade själv ihop det och bar ut det på köksbordet så jag kunde fota det till annonsen.
Det tog två dygn med en del skamliga förslag med tanke på vad hela paketet är värt och vad vi skrev som utgångspris samt en bunt med frågor om att bara få köpa en del utav spelen.
Så igår ringde en mamma som ville köpa rubbet och dessutom för det priset vi begärt.

Hennes sambo kom förbi och hämtade det på kvällen.
Då var W hos en kompis och lekte.
När hon kom hem frågade hon direkt om de hade varit här.
Då blev hon lite ledsen.
När jag frågade varför eftersom hon flera gånger sagt att hon var säker på sitt beslut om att sälja spelet sa hon att hon ville varit här och berättat hur bra och kul spelen är att spela.

Humöret ändrades dock fort när jag sa att nu hade hon pengar att använda till ett nytt Nintendospel. 
Jag har lovat henne att hon skulle få köpa sig ett nytt spel och resten av pengarna ska hamna i spargrisen.
Hon sparar nämligen till både en häst och en hund...

Förhoppningsvis blir det en tur till en butik med många spel under seneftermiddagen idag.
Jag får försöka hinna med det annars riskerar jag få sår i öronen av tjat från husets mycket bestämda lilla försäljare. 

Bild:Privat©HUSnrNIO