Fascinationen över storasysters skridskohjälm vet inga gränser.

När den inte sitter på huvudet så lägger han den på sitt bord i köket.
Där ska den vara inom nära räckhåll ifall han snabbt skulle behöva ta på sig den...

M har upptäckt rollekar nu och han älskar att leka det.
Antingen blir han en hund som kryper omkring på golvet med tungan hängandes ut ur munnen eller en servitris som bjuder på gott kaffe med hårdsmält LEGOkaka som tilltugg.

Att vara servitris tror jag han tycker är ett lite slitigt jobb.
Han går runt i huset och serverar oss alla och för att kunna bjuda på god service packar han med sig sin kaffeservis.
Lösningen på det heter zippåsar från Ikea.
Dessa älskar han!

[Jag har dock inte klurat ut ännu vad den där hjälmen fyller för funktion i servitrisyrket!?]

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag var första dagen på Ms jullov.

Den allra första dagen på det allra första jullovet minsann.

Ännu en liten milstolpe värd att anteckna enligt mig.
För vem antecknar du alla dessa minnesord, fotar, scrappar bilder m.m. fick jag som fråga i ett mail för en tid sen.

En stor anledning är för att jag helt enkelt tycker att det är kul.
Det är avkopplande, skänker mig glädjetankar och mumma i själen att pyssla med bilder på barnen- se hur de förändras, skriva ner små ord och tankar och händelser.

Bloggen är bara en liten del av detta dokumenterandet.
Jag har ett scrappat album som innehåller både lo:s och små utklipp som handlar om barnen, fotoalbum, och en bok i söngbordslådan där jag skriver ner allt som jag vill komma ihåg.
Både saker som poppar upp i mig vid dagens slut som barnen sagt och gjort men även sådant som händer spontant i nuet tillsammans med dem hamnar i den.

En del av detta delar jag med mig utav på bloggen men en hel del, de mest privata sakerna och lite som hör därtill, stannar i boken.

Jullovets första dag är till ända för M [som just nu ligger han uppe i sin säng och hostar till oroväckande då och då].
Själv jobbar jag lördag och söndag sen har jag lite efterlängtad julsemester.
W ska, om allt går som det ska med ledighetsansökan, vara ledig från skolan tisdag och onsdag i nästa vecka så vi kan bege oss mot skåneland medans L jobbar kvar här hemma i Karlstad under juldagarna.

Nä rman går på jullov får man med sig julsaker hem från dagis.
Eget bakade pepparkakor inslaget med röd tråd och foto samt en vindögd tomtenisse [som M själv kallar den] som nu står i vårt fönster bredvid Luciapyntet han gjorde.

Det är jullov!

Bild:Privat©HUSnrNIO

Ms dagis (de är endast tio barn) tillsammans med vårt områdes familjedaghem under ledning av gitarrspel från kyrkans förskollärare bjöd imorse oss föräldrar på ett underbart luciatåg.

Jag var inställd på att M skulle vilja lämna tåget när han såg mig, L, W och storebror G i publiken men han visade inga som helst tendenser till sådana påhitt.

Han stod där bredvid sina kompisar och även om han inte rörde på munnen en endaste gång så diggade han med i musiken, satte sig ner och pausade mitt i en sång en gång, klappade i händerna när vi åskådare gjorde det och vid flera tillfällen höjde han sin lilla hand och vinkade till mig.

Mitt mammahjärta slog massor av extra slag och ett tag var jag nästan lite tårögd av att se honom stå där i sin fina pepparkaksdräkt med mössan nedtryckt på huvudet och de små lockarna som tittade fram i kanten♥

Efter firandet bjöds vi på kaffe, saft, lussekatter (som faktiskt inte var torra och tråkiga som många av de där butiksköpta tyvärr är) och pepparkakor.
På borden hade de dukat fint dagen till ära med barnens julpyssel något som jag, som älskar att pyssla, uppskattade mycket.

När det var dax att åka till skolan med W, som hade fått ledigt för att vara med vid lillebrors luciafirande, gav M alldeles själv fröknarna varsin GOD JUL tavla som tack för den här terminen.

När jag och M hade droppat W på skolan gick vi till MammaMorran och åt en god frukost.

Tänk om alla måndagar kunde inledas så här underbart!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Jag är inte bra på att fota luciatåg, ingen folksamling alls för den delen, men gjorde ett försök till förevigande där jag satt på golvet rörd bakom kameralinsen...]

Den sötaste lille firaren på gårdagkvällens 30års kalas.

Svarta byxor, vit skjorta och svart slips (klädkoden var svart/vit), som han tyvärr slet av sig efter knappt en timmes firande.
Däremot tyckte han om kvällens obligatoriska partyhatt desto mer♥


Bild:Privat©HUSnrNIO

Att försöka fotografera båda barnen och få till ett foto som de är bra på båda två är minsann inte det allra lättaste man kan ägna sig åt!

Min tanke med vår lilla fotosession var att kanske lyckas till någon bild som skulle kunna tänkas bli en förstoring/inramning att ge bort i julklappssäcken till några av barnens släkt i södra delen av Sverige och som vi träffar alldeles för sällan.

Kanske även någon bild som skulle kunna vara en lämplig julhälsning detta år och som för en gångs skull inte innehåller spår av pepparkaksdräkt eller liknande julutstyrsel.

När vi ändå tog kort och hade halva linneförrådet uppspändt på väggen och utbrett över matbordet passade jag på att ta några bilder på M när finkläderna tagits av. 

Inga jättebra bilder men dock några som visar kärleken han just nu känner till Ws gamla hund (som man för något år sen fick gratis mot uppvisande av bonuscheck i Icabutikerna).

På bilden längst ner till vänster ser det ut som att hunden rengör en fnissande Ms öra!

Bilder:PrivataHUSnrNIO

Kvällen här ska ägnas åt tavlor.
Jag ligger efter med beställningar så det stänker om det och så vill jag inte ha det så ikväll ska flitens lampa lysa i vårt kök där jag i väntan på ett skrivbord sitter och ugglar med detta.

Ha en trevlig onsdag kväll allesammans!

Hemma hos oss,s om hos de flesta barnfamiljer, finns det en väldig mängd med gosedjur.

W har mestadels sin Tarzan, hennes trogne följeslagare som har funnits vid hennes sida sen dagen hon föddes, med sig i sängen om natten.

M har sin apa och Iggle Piggle, från Drömmarnas trädgård, och har varit nöjd med dessa två tills nu.
Plötsligt har det blommat upp en gosedjurskärlek utan dess like.

Han har adopterat flera djur från Ws gosedjurslåda under hennes säng men han har också utvecklat känslor för flera av de mjuka djur som han själv har fått när han föddes, döptes, fyllde ett respektive två år.

Under dagtid är detta helt ok då det yttrar sig som så att han går och hämtar djuren, pratar med dem, gosar, myser i soffan och mest bär omkring på dem full av kärlek.

När det däremot är dax för läggdax så kan det bli lite problem med att förstå hur många djur man kan ha med sig i sängen.
Om M fick bestämma så skulle ALLA djuren dela säng med honom men i en liten spjälsäng är inte det möjligt.
Han har så svårt att komma till ro och försöker förtvivlat göra sig förstådd om vad det är som fattas honom.

Han är också väldigt noga med att de gosedjur han har i sängen inte bara ska ligga där bredvid honom utan han vill hålla i dem alternativt att de ligger på honom.
När han ligger nerbäddad med famnen full av mjuka kamrater blir han lugn och kan sova.

Kan det vara dessa gosedjur som gör att han sen ca tre veckor tillbaks sover nästan varje natt i sin egen säng?
Han sover dessutom utan att vakna ända till klockan sex på morgonen (vilket är tidigt men det är ändå bättre än fyra som han ville upp tidigare) och är oftast bara att lägga ner i sängen när klockan är åtta.
Han som aldrig har sovit hela nätter tidigare!
Som alltid har skrikit och gråtit, det gör han iofs fortfarande mycket men inte i samband med sovning, tidigare. 

Antagligen är han i en sådan fas just nu att nätterna, inklusive läggning, fungerar bra och då vill jag absolut inte ändra på för mycket för att råka rubba detta.
Jag stortrivs med att slippa ha en sparkande liten pojke virad runt min hals, dragandes mig i håret och flåsandes mig rakt i ansiktet nätterna igenom.

Sen är det ju klart, vissa gosedjur, som den stora grå elefanten, går inte att ha i spjälsängen hur harmoniska han och M än är tillsammans.
Men än så länge går det oftast att prata om detta.
Han tar in informationen om att den får sitta och sova på golvet vid hans säng och (än så länge) nöjer han sig med det svaret.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Har ditt barn någon extra kärleksfull relation till något specifikt gosedjur?

Lucia närmar sig med stormsteg.

I år blir det så mycket lussefirande som det bara kan bli eftersom M även ska fira Lucia tillsammans sin förskola (förra året var jag fortfarande föräldraledig).

W firar utomhus tillsammans med hela skolan, M firar tillsammans med sin avdelning i början av december och jag ska ha mitt traditionella stora firande med alla körer på jobbet.

Om 30 minuter ska jag och M vara I Grava församlignshem och öva tillsammans på sånger med gitarr som ackompanjemang.
Eftersom jag är ledig på måndagar så är M ledig från dagis så därför åker vi tillsammans och övar idag och nästa måndag så även M ska få vänja sig vid platsen och gitarrkompet som inte någon av dagisfröknarna sköter.

Alltså måste det handlas lussedräkt även till den här lille skrutten.
I påsen med lussedräkter hittade jag två stycken små pepparkaksdräkter, den ena från förra året och den andra från när M var med och lyssnade på storasysters firande på dagis endast tre månader gammal.

Jag får väl leta runt lite på nätet och kolla vad det finns för dräkter att köpa.
Vill minnas att både Ellos och Åhlens brukar ha fina.

[2008 års peparkaka]


[2009 års pepparkakor]

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nu har jag varit på det andra sk utvecklingssamtalet rörande lilla M.

M är en trygg människa som inte har några problem med att bli lämnad på förskolan om morgonen.
Han har lätt för att sysselsätta sig själv och kan leka en lång stund för sig själv.

Allra helst leker han då med dockservisen eller bilarna men han tycker också om att "läsa" böcker och hämtar gärna en bok och kryper upp i soffan och bläddrar i den.

När han vill leka tilsammans med andra söker han sig gärna till de något äldre barnen och deltar gärna aktivt i tuffa lekar.
Han älskar fortfarande att vara utomhus och den stund som förskolan tillbringar i gymnastiksalen varje tisdag är han stormförtjust i. 

En sak som sticker ut och som han är mer förtjust i än något annat och som även märks tydligt hemma är att han har ett stort intresse för skor.
På dagis går han ofta till utklädningslådan direkt på morgonen sen går han omkring i svarta lackskor tills det är dax att gå ut och då är han inte alltid så villig att ta av sig dem.

Ibland när det är dax att klä på sig och gå ut så vill han vara hjälpsam och plockar fram de andra barnens skor.
På dagis råder en stark "MIN-attityd" så det är oftast inte så populärt att han vill ställa fram kompisarnas skor då de tror att han ska ta dem.

Hemma älskar han Ws utklädningsskor (som hon köpte för fem kronor på loppis för några somrar sen).
I fredags fick W nya fuskfoppisar som hon ska ha som inneskor på fritids. Dessa traskade M omkring i hela allhelgonahelgen och vägrade att släppa dem ifrån sig all vaken tid.
Billiga som de är så köpte jag ett par egna till honom som ska likna två bilar.

Språket bubblar och orden kommer fler och fler i följd. Han vill gärna visa och berätta vad han ser, gör och tänker på för fröken K.

På samlingen deltar han aktivt och där visar sig tryggheten som han innehar och han vågar prova på att hämta saker inför gruppen, att stå i mitten och prova på de flesta påhitt. Ibland kan han dock bestämma sig för att någon annan får göra före honom så han ser vad som ska hända.

När det kommer till maten så kan han säga nej från första stund men nästan alltid ångrar han sig sen och vill ha.
Han behöver god tid på sig för att komma igång med ätandet och äter lugnt.
På mellanmålet vill han alltid ha hård macka med leverpastej.
Den mumsar han sakta på så när de andra barnen ätit både två och tre mackor har han bara fått i sig en.
Det bekommer honom dock inte utan om han är hungrig så säger han till att han vill ha mer.
Han är tydlig när han vill ha mer eller om han har ätit klart.
Är han "färdig", som han säger, då går det inte att truga i honom mer. M är en bestämd pojke!
Den enda mat han inte äter alls är fil och potatismos vilket han inte gör hemma heller.

Det som är mindre bra är att han ibland kan bitas.
Detta beteendet har han en gång slutat med men börjat igen efter att han själv blev rejält biten i ryggen på ett dop som vi var på.
Han gör det dock inte ofta, det har inte blivit någon allvarlig skada på något barn (jag försvarar absolut inte den sortens beteende det är inte det jag menar) och fröknarna säger att han förstår när han gjort fel och skäms.
Han går undan och håller händerna för ansiktet och vågar inte kika fram på en lång stund efter det hänt.
De pratar med honom om det och tycker att det är positivt att han förstår att det är ett fel sätt att agera på.

Troligtvis handlar det om en frustration över en känslofylld händelse som han inte kan ta kontroll över på något annat sätt och då väljer han bitandet för att få en reaktion och kanske uppmärksamhet.
Han vet ju vad hans agerande ger för utslag och han visar som sagt tydligt att han vet att det är fel att göra så men kan inte kontrollera sig riktigt i situationen som uppstått.
Med hjälp av gränssättande och kommunicerande vuxna kommer detta med största sannolikhet att avta.

Han är en glad pojke som visar alla tecken på att han triv på sin förskola med såväl kompisar, miljö och fröknar vilket är det bästa man som mamma kan få höra (och självklart märker jag även själv att han mår gott när han är där).


Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Och nej - luggen är inte sned den är bara full av virvlar och självfall... Påminn mig gärna om att jag INTE ska klippa den så kort nästa gång...]

Lina som driver Barnshoppingbloggen har en kul och lättsam kategori som heter "Sno stilen".

Häromdagen var M med i Sno stilen dressad i rödrutiga byxor, t-shirt med tryck och till det en snygg väst toppat med ett par vita dojjor från Vincent Shoe Store.

Är ni nyfikna på att se inlägget och en liten bit av H&M:s utbud för pojkar som har storlek 98 i kläder så hittar ni det här.

M älskar allt som har en motor.
Bilar, bussar, tåg, flygplan, motorcyklar...

Nu har vi även lagt till sopbilen i detta favoritgäng!

Varannan torsdag morgon stannar världen för en liten stund.
M sitter på köksön med fötterna mot fönsterbänken stirrandes ut medans dagen gryr.
Han beundrar och är helt hänförd av den stora lastbilen ute på gatan som äter upp allas sopor.

Nångång ibland vänder han sig om till mig och säger "mamma, lastbil".

Han följer sopbilen från början på gatan, då hör han bara ljudet, tills den försvinner längre ner och han inte längre kan se den.
Då blir han ledsen och ropar efter den.

Kanske borde jag fundera över att byta yrke...
Att vara sopgubbe är enligt min son det mest spännande man kan vara just nu!

Bild:Privat©HUSnrNIO