Den allra första matchen
Idag har jag bytt arbetsdag med en kollega för att kunna vara med när W spelar sin allra första fotbollsmatch.
Det blir två matcher i Östra Deje mot deras tjejer födda 03 med avspark klockan 14.00.
Samlingen är dock redan 12.45 så nu börjar det bli lite brådis här hemma.
Lunch ska ätas, fotbollskläder ska letas fram ur garderoben, benskydd, vattenflaska, fotbollsskor m.m. ska
ställas fram så det inte glöms när det är dax att åka.
Jag har fortfarande inte köpt mig en en termomugg att dricka ur men idag kommer kiosken att vara öppen i Östra Deje så eftermiddagen ser lovande ut även för en som jag som egentligen inte är så speciellt fotbollsintresserad...
Ha en trevlig lördag!
Eget kollage©HUSnrNIO
2010-09-18 kl 11:18:42
Tredje gången gillt...
Tyvärr så hjälpte det inte.
Inte heller hjälpte det att jag satt lutad över halva tandläkarutrustningen hållandes W:s händer i mina eller mitt löfte om besöket i leksaksaffären som skulle gå av stapeln så snart hon hade hoppat ur tandläkarstolen eller att tandläkare J både tålmodigt lyssnade till W:s undran över varför just detta drabbar henne och talade bestämt men lugnt till henne.
Hon vågade inte ta bedövningssprutan utan knep ihop munnen så läpparna blev till två vita små streck och öppnade endast munnen för att snabbt säga att hon inte törs.
När vi kom dit var hon så laddad. Hon hade bestämt sig för att klara av att dra ut tänder. Hon tänkte på att hon skulle få något av tandläkaren som belöning, inte någon ring eller ett klistermärke som man alltid får utan något speciellt som man får endast får när man drar ut tänder.
Hon skulle också få med sig tanden hem och tandfén skulle komma på besök men innan den anlände skulle hon och jag åka till leksaksaffären.
Hon halade sig upp i stolen, frågaade J om hon kunde få ta bort två tänder vid samma besök för att slippa komma tillbaks så många gånger, genomled de två minuterna med bedövningssalva tryckt mot tandköttet men när hon såg sprutan närma sig munnen blev det stopp.
Hon frågade flera gånger om det inte fanns något annat sätt att få ut tänderna på.
Hennes utfrågningar tog så lång tid att de fick börja om med bedövningssalvan. Hon verkligen lyckas få ut de där tänderna.
Andra gången sprutan närmade sig hände samma sak.
Hon började gråta och sa gång på gång att hon inte törs varpå J bestämde att tiden var ute.
J förklarade för W att det går inte att göra detta om hon inte gapar, att hon varit duktig som kämpat men att vi skulle få en ny tid till våren då W har blivit lite äldre och förhoppningsvis skulle det gå lättare att ta bort tänderna då.
W bröt ihop.
Hon skrek och tiggde och bad om ännu en chans men J hade bestämt sig. Andra barn stod på kö sa hon och att en paus ifrån detta var bara bra för det hiner inte hända så mycket med tänderna under den tiden.
W skrek och grät. Nästan så att hon inte fick luft.
Hon ville så gärna ta bort de där tänderna och var helt knäckt när det inte blev så.
Vi fick stanna kvar i rummet för att hon skulle lugna sig. Hon vägrade att gå med mig till bilen för hon skulle dra ut tänderna.
Hon skrek så ljudligt att vi inte kunde gå igenom tandläkarmottagningen och väntrummet utan vi var kvar i rummet där jag försökte att lugna ner henne.
Tillslut kunde vi gå ut till bilen där vi satt och jag försökte att prata med henne om hela händelsen.
Jag var så kluven och rådvill och kände så med W som hade misslyckats med det hon hade bestämt sig för att äntligen genomföra.
Borde inte J gjort ännu ett försök?
Hur hade de kunnat låta det gå så långt att de utsatte W för hela tre besök med ett och samma mål men inte lyckats få gjort det de skulle?
Varför gav de inte W lugnande så att hon kunde fått lyckats, känna sig modig och tillfreds med sig själv?
W skrek i nästan panik en lång stund efter vi hade satt oss i bilen. Hon grät hela vägen hem och tiggde om att jag skulle ringa J och boka en ny tid nästa vecka.
J ringde mig senare på eftermiddagen.
Hon ville förvissa sig om att det var ok med oss och man förstod på henne att hela den här grejen var en något ovanlig händelse.
Hon hade även konsulterat med en tandläkarspecialsit om vad den ansåg skulle ske och de hade båda samma svar - att utdragningen av tänderna skulle ske till våren istället.
W har förhoppningsvis mognat lite då samt att hon har fått distans till hela incidenten.
I mars månad får vi en ny tid och vid första besöket kommer J att gå igenom det som ska göras pånytt och sen förhoppningsvis dra ut en tand.
Om detta inte skulle lyckas då så kommer de vid besöket veckan därpå att börja med att ge W lugnande.
Jag påpekade tydligt att jag vill inte att hon ska behöva känna så här igen som hon gjorde i tisdags och att det är väldigt viktigt att det fungerar att ta bort en tand så att hon får uppleva hur det är.
J höll med så nu är det bestämt hur det hela kommer att ske om ca sex månader och förhoppningsvis är vår muntliga överenskommelse högst gällande då även om det är ett tag dit.
Vad beträffar W:s permanenta tänder så bedömmer de (tandläkare J och specialisten) att det ska gå bra att vänta.
Själv tycker jag att gluggen mellan hennes framtänder blir större och större för varje månad och tidigare ikväll när jag borstade hennes tänder trodde jag först att jag såg en tandspets i gommen bakom tänderna som sitter vid sidan om framtänderna (de täderna de vill ta bort).
Det jag såg var dock bara en tandkrämsklick!
Min fina W♥
Bild:Privat©HUSnrNIO
Fyra mjölktänder ska bort
W har problem med sina tänder.
Inget som hon själv märker av i nuläget men som de på folktandvården vill ta itu med nu för att det inte ska bli problem längre fram och för att hon förhoppningsvis ska slippa ha tandställning.
De permanenta tänderna har ingen möjlighet att komma fram/ner som de är tänkta att göra.
De trycker på och om hon inte drar ut hela fyra mjölktänder finns risken att de permanenta tänderna tar en mindre bra väg och hamnar bl.a bakom de mjölktänder som finns i dagsläget.
Framtänderna har en stor glugg mellan sig och den kommer att försvinna av sig själv bara de nya tänderna får en chans att komma ner på sina rätta platser och därmed trycka ihop framtänderna.
W har vetat om detta sen före sommaren.
Efter att ha gjort två undersökningar tog de beslutet att när sommarlovet var slut skulle de dra ut en tand i veckan under fyra veckors tid.
Idag blir det det tredje gången vi åker dit.
Hitintills har det inte fungerat att dra ut några tänder.
Kombinationen av rädsla och en enorm bestämdhet har resulterat i tårar, omkullvälta muggar, gråt och meningen "jag törs inte" som hon har sagt en gång i minuten från det att hon satt sig i tandläkarstolen.
Tandläkare J har hanterat situationen mycket bra och styrde om i planerna vid det första besöket och gick tillsammans med W igenom vad de skulle göra.
W fick lägga bedövningssalva på sig själv, prova på att trycka ut bedövningsdroppar samt hantera griptången.
Veckan därpå kom de till momentet att bedövingssprutan skulle tas innan W sa stopp.
Trots det fick J bedöva en gång upptill på henne men efter det klarade hon inte va mer.
Idag är hon inställd på att försöka klara det. Hon vet nu hur bedövningssprutan känns och även om det gör hiskeligt ont, enligt henne, så säger hon iaf att hon ska klara det.
Om det inte fungerar idag så kommer de att ta en paus på några månader i hopp om att W mognar till sig, bearbetar händelsen och förhoppningsvis lär sig hantera rädslan och nervositeten på ett sätt så att hon kan dra ut de tänder som behövs dras ut.
Tredje gången gillt säger man ju...
Jag hoppas verkligen att det går bra idag!
3D bio
Igår eftermiddag bestämde jag och W oss för att gå på bio.
Beslutet togs 45 minuter före filmen skulle börja.
Som tur fanns det två platser kvar så med andan i halsgropen (körde lite för fort in till stan och sprang till biografen efter att ha letat parkeringplats alldeles för länge) dök vi ner i varsin biostol utrustade med popcorn, Fanta och 3D glasögon på näsan.
Betyget - en toppentrevlig stund och en superbra film (som hade varit bra även utan den coola 3D effekten).
Numera tror jag att husets alla leksaker innehar ett hjärta och en själ och när jag öppnade W:s byrålåda med Barbiedockor igår kväll så är jag helt säker på att jag såg Ken blinka till en utav Barbiedockorna!
Filmen vi såg var självklart Toy Story 3!
Bild tagen med mobilkameran. Privat©HUSnrNIO
Årskurs ett Dag ett
Idag har skolan börjat.
W är numera en ettagluttare och går i klass 1A.
Skolavslutningen i juni när nollorna delade ut rosor till skolans sexor som skulle vidare till högstadiet efter sommarlovet känns som att det var för bara några dagar sedan.
Idag stod vi där igen, på kullen, och alla elever välkomnades tillbaks till det nya läsåret utav talande rektor, sjungande personal, information från elevrådet samt det som barnen verkar förknippa starkast med skolstarterna där vi bor - ballongerna som släpps mot skyn.
När ballongerna knappt syntes längre traskade alla barn till sina respektive klassrum.
Nya läraren D, vikarien som ska ha klassen i tre veckor då D precis har fått barn, samt förskolepedagogen hälsade alla välkomna, barnen blev tilldelade sina platser och sen blev det sång.
D verkar brinna för musik och spelar gitarr så sång och musik är nog något som det kommer att bli mycket utav under detta året.
Jag som själv arbetar med musik tycker att detta känns kanonbra!
Kanelbulle och saft i strålande sol på skolgården avslutade den första skoldagen för oss föräldrar. Barnen fick bege sig till gymnastikläraren och ha sin första gymnastiklektion strax före lunch.
Nu har W kommit hem och hon är glad, sprallig och nöjd med dagen. Detta ska vi fira med att äta smuläppelpaj och vaniljsås till mellanmål.
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Medans W har haft gymnastik, ätit lunch och pysslat namnskyltar i skolan har jag och M hunnit med att dammsuga huset (har jag nämnt för er att jag är i allvarligt behov av en ny dammsugare!), svabba golven, skurat badrummet, torkat av rören längs med golvet i badrummet (tvi vad dammiga de var), hängt två maskiner tvätt, bytt sängkläder i dubbelsängen och ätit lunch.
Inte kul men ack så gött när det är gjort!
Nä, nu är det dax för mellanmål de luxe här...
Flåsa på bokstaven H
Barn och ungdomar som läser 10 böcker i sommar och lämnar in formuläret får varsin bok och är med i utlottning av biobiljetter.
Så stod det på det lilla bladet som W hade med sig hem från skolan strax före sommarlovets början.
Uppmaningen kom ifrån Karlstads stadsbibliotek och W som precis då hade knäckt nöten hur man kan ljuda ihop bokstäverna och bilda ord var grymt sugen på att anta utmaningen och läsa tio böcker under sommaren.
Hon upplyste mig om att man fick absolut inte få hjälp att läsa av någon för då diskades den boken däremot så fick man gärna läsa högt för någon vuxen.
När W för tionde gången i rad satt och flåsade fram ett h följt av långa ljudningar på bokstäverna j-ä-l-p men ändå inte lyckades sätta ihop ordet för när hon väl ljudat färdigt p hade hon glömt bort hur ordet började så sa jag vad det stod.
Hon blev då helt rabiat och började gråta för att jag hade förstört för henne för nu räknades inte den boken.
Jag fick lova att om bibliotekarien frågade om hon hade fått hjälp så skulle jag berätta vad som hade skett. För det var ju faktiskt jag som gjorde något dumt och inte hon.
Efter det samtalet öppnade jag inte munnen under högläsningen fler gånger utan lät henne sitta där och flåsa på bokstaven h.
Igår kväll läste hon ut bok nummer tio och idag begav vi oss till biblioteket.
W lämnade stolt fram lappen där alla hennes tio lästa böcker stod antecknade.
Hon fick svara på frågor om vilken bok hon tyckte var bäst, vad den handlade om och hon kunde återberätta någon speciell händelse ur den.
När detta var gjort fick hon ett armband och sen fick hon välja ut en alldeles ny bok att ta med sig hem.
Det var inte nog med detta utan efter det visade bibliotekarien oss ett långt band med pärlor på.
Alla som hade läst tio sommarlovsböcker hade fått trä på tio stycken pärlor på bandet.
W valde sina tio pärlor med omsorg och tittade sen fascinerat på det långa bandet (givetvis förevigade jag stunden med kameran...).
"Sommarlovsläsningen" avlustade vi med att fika på bibliotekscafét.
För 78 kronor får man två festis, två chokladbollar av modell mindre, med på tok för mycket kakao/kaffe i, och en kaffe.
Är det jag som är alldeles bortkommen eller!
När sjutton blev det så dyrt för en mamma att fika med sina två barn på ett simpelt café!?
Dagens hiss:
Sommarlovsläsning är en toppenidé!
Dagens diss:
En dyr och tråkig fika (och inte ens trevlig personal kan ändra detta beslut)
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Genom linsen en lördagkväll
Kvällspromenad igår kväll.
En snabb visit på Ica för att köpa sådant som höjer glamouren en lördagkväll - propplösare, Ajax och Pepsi Maxi som aldrig hamnade i vagnens korg och följde med hem.
Kameran var givetvis med.
Ser på min dotter som blivit så stor genom kameralinsen.
Snart börjar hon i årskurs ett. Nytt klassrum, ny lärare och en massa nya intryck och uttryck.
Med skolstarten i år kommer även klippkort hos tandläkaren.
Fyra tänder ska dras ut, en i veckan, så att de permanenta tänderna kan växa ner som de är tänkta och därmed lyckas korrigera bort gluggen mellan framtänderna och det något lite sneda bitandet som W ägnar sig åt.
Nervöst tycker W, nervöst tycker jag!
Så vi pratar inte mer om det, inte just nu iallafall, för nu ska jag låta tankarna rusa fritt med jag andas in den här söndagen och dricker dagens första kopp kaffe som nu skriker på mig från Moccamastern.
Ha en fin dag!
Bilder:Helen©
Lycka på en dammig grusväg
Sol, havrefält, en dammig grusväg och två lyckliga småpratande flickor med varsin häst en eftermiddag i juli...
Bilder:Helen©HUSnrNIO
TimeWorn Texture från Paint the moon.
Solig långritt
Kärleken mellan en snart sjuårig tjej och en fjorton år gammal shettlandsponny är påtaglig.
W höll sin hand så gott på hennes manke när hon borstade henne.
Små saker som jag som den hästälskande mamma jag är lägger märke till och gläds åt.
Kärleken till hästar är något jag gärna delar tillsammans med W.
En nästan två timmars ridtur blev det idag där tjejerna delvis kämpade med att hålla de ibland grässugna shettisarna ifrån dikeskanterna men även satt och njöt på ryggarna pratades om allt möjligt medan jag och S stundtals pulsade fram i både gegga och högt gräs.
Underbar sol och varm luft. Ibland lite väl varmt kan tyckas efter att ha sprungit för att hålla jämna steg med de travande tjejerna.
Efter att ha borstat och kratsat hovarna efter ridturen tackade B W på sitt alldeles egna sätt - genom att rulla sig vilt i hagen.
W tyckte att detta var så häftigt att uppleva och stod länge kvar vid stängslet ifall lilla B skulle få för sig att göra det igen.
B tyckte däremot att det räckte med en uppvisning.
Bilder:Helen©HUSnrNIO
Små tjejer & Små hästar
Bilder:Helen©HUSnrNIO
Två små tjejer och två små hästar.
Vänskap och lycka, trots hällregn...
Färgstark & Fängslande
En stund när vi gör någonting tillsammans och då bara vi utan att det där lilla bestämda knytet är med.
Eftersom vi tre (jag och barnen) huserar ensamma sen i torsdags lunch har vi ikväll gjort det bästa möjliga av vår tid.
M förpassades till tvsoffan och var otroligt nog villig till att sitta sjäv en stund och se på Dora Utforskaren medan jag och W lekte med lera i köket.
Därefter lät jag W bestämma vad vi skulle äta till middag denna lördagkväll.
Valet föll på kycklingklubbor, majskolvar och pommes och efter en snabb cykeltur till affären lagade vi maten tillsammans.
Därefter skulle det mysas med film.
Med gårdagens filmkväll i minnet då M skrek bra länge (men kvällen blev ju väldigt trevlig ändå) bävade jag lite för detta moment.
Vi satte på filmen och slog oss ner i soffan alla tre.
När det blev läggdax för M blev det även en längre paus i filmtittandet.
En halvtimme senare började vi se igen och några korta pauser därefter )då jag gick upp och bäddade om honom) satt vi äntligen ensamma i soffan jag och W.
Hon sa flera gånger att det var mysigt så längtan över att bara vara vi finns där även om hon har många kompisar som hon ofta är med och ofta hittar på saker att göra på egen hand.
Gnager lite inombords på mig just nu och tankarna flyger hej vilt omkring i huvudet på mig men där får de stanna tills jag kan formulera dem tydligare...
Även den minsta lilla stund och enklaste lilla påhitt är betydelsefullt mellan oss nu. Så är det.
När flög tiden förbi och gjorde min lilla tjej så stor och självgående ?
Filmen får positiv kritik från både mig och W.
Färgstark och fängslande!
En PUDEL innanför tröjan
W tog på sig halva sin fotbollsdress alldeles nyss när hon skulle följa med grannarna till lekparken.
När hon dragit den över huvudet och står redo att gå ut genom dörren ropar hon till mig att det är en pudel i tröjan.
Jag som tror att jag hörde fel då jag inte får ihop ordet "pudel" med fotbollströjan frågar vad hon sa.
Hon ropar igen att det är en pudel i tröjan.
Jag går fram till henne varpå hon uppmanar mig att känna på det mjuka fodret i tröjan och säger att det är pudelhår.
Idag är jag extremt trött vilket gör att jag skrattar rakt ut åt hennes roliga och söta påstående.
Hon säger till mig direkt att det inte är snällt att skratta och frågar i samma andetag vad det där mjuka är för något?
Mitt ordförråd är slut.
Jag svarar ludd, det enda ord jag kommer på.
W går ut och smäller igen dörren.
Inte konstigt att hon inte vill konversera med mig som först skrattar åt henne och sen påstår att hennes nya tröja består av ludd.
Typ sånt där man har i naveln eller mellan tårna eller rensar ur torktumlaren...
Bild:Helen©HUSnrNIO
En prins med glasögon är inte så fint...
Mamman: Vilket brudpar?
W: Sveriges prinsessa och han David.
Mamman: Du menar prins Daniel.
W: Ja, tyckte du att han var fin?
Mamman: Jo han var ganska fin (mammans ordval beror på att hon lider av ett tvångsbeteende som gör att hon skulle vilja rufsa om i prins Daniels bakåtslickade hår).
W: Det tyckte inte jag att han var.
Mamman: Nehe, varför inte då?
W: Jag tycker helt enkelt inte att det är så värst fint att gifta sig i glasögon.
W fortsätter att prata om män med glasögon: Vet du att pappas hår har börjat att försvinna mitt uppe på hans huvud?
Mamman som inte har någon vidare lust att samtala om hårsäckar m.m: Vill du ha rabarberpaj?
Jag sitter fast!
Pappan nattar dottern.
Mamman är inte hemma vid läggdax.
Mamman hör mitt i natten en röst från ett avlägset håll.
Efter en stund hör hon att rösten ropar orden "mamma" och "hjälp".
Mamman kastar sig ur sängen.
Rösten som kommer från nedervåningen fortsätter att ropa på hjälp.
Gråt och panik hörs.
Mamman kastar sig, fortfarande i ett sovande tillstånd, nerför trappen (men hinner ändå tänka att den där vidriga nålfiltsmattan från 1974 som trappstegen är klädda med måste bort).
Dottern ligger i sin säng med tårarna rinnandes längs med kinderna.
Hon gråter och ropar att hon sitter fast.
Pappan, som alltså var den som nattade dottern, har råkat glömma bort (!) att ta ur de inbakade flätorna ur hennes hår och hon som aldrig sover en natt utan att kasta sig av och an i sängen har fastnat med flätorna i snirklarna i sin säng (sängen Minnen från Ikea) vid sidan om sänggavlen och ligger nu tryckt mot det vita stålet.
Mamman, som fortfarande inte är riktigt vaken, funderar på om hon måste gå ut i garaget och hämta järnsågen och såga bort halva sängen.
En stund senare är allt frid och fröjd igen.
Mamman ligger då ihoptryckt på fem cm yta i dubbelsängen.
Dottern ligger bredvid och rör sig vilt i sömnen och tar därmed upp ungefär halva sängen.
På den andra halvan ligger pappan.
Lyckligt ovetandes om vad som kan hända om man sover med inbakade flätor snarkar han lugnt vidare tills dagen gryr.
Hrmpf, säger jag!
Bild:Ikea.seKolllage:Helen
I tältet hos grannen
Tiden går fort.
I lördags var det dax för ännu en milstolpe i W:s liv.
Hon tältade för första gången och det tillsammans med bästa kompisen.
Nu var det iofs inte på någon campingplats som de slog läger utan hemma i kompisens trädgård.
Sex och ett halvt respektive sju år gamla packade de ner några väl utvalda gosedjur som skulle få dela natten i tältet med dem.
Tandborste, tandkräm, kudde, heltäckande sovkläder mot kyla och mygg, badkläder då det var inplanerat bad i poolen dagen därpå, popcorn, saftflaska och sitt Nintendo DS sen bar det iväg på kickboarden mot slutet av vår gata där T bor.
Jag jobbade lördag förmiddag och efter fredagens midsommarfirande samt flera veckors nätter med en liten oroligt sovande M var både jag och L för trötta för att arrangera tältövernatting hemma hos oss så när detta erbjudande från T:s föräldrar dök upp tackade vi, till W:s stora glädje, ja.
Hur gick det då-
Jo tjejerna hade haft det mysigt, lekt, bäddat ner sina gosedjur, kopplat ihop sina Nintendo och spelat men somnat hade de inte kunnat göra.
T:s mamma hade fått lagt sig tillsammans med dem i det stora tältet och då hade de tillslut lyckats komma till ro och somna.
Klockan fem vaknade T och var kissnödig.
Då hade de flyttat in i huset och sovit båda två i T:s säng.
På söndag runt lunch var det en glad och nybadad tjej som kom hem.
Ca sju timmar senare samma dag var det misstänksamt tyst på hennes rum.
När jag kikade in låg hon på sängen med kläderna på sig och sov tungt♥
Bild:Helen©HUSnrNIO
Inställt vattenkrig
Andra dagen tillsammans med fotbollstjejerna idag.
Till lunch gjorde jag hamburgare och när vi satt där och åt och hade en trevlig pratstund om fotbollsskolan och torsdagens avslutning med det traditionella vattenkriget sa W plötsligt att hon och T inte får vara med på vattenkriget.
En stund senare kröp det fram att W och T hade haft vattenkrig med vattenflaskorna redan idag och antagligen var det vattenkrig de luxe de ägnat sig åt då de blivit tillsagda om att de inte fick vara med på avslutningsleken.
När jag hämtade tjejerna stod de redan vid vägen och väntade på mig och eftersom jag inte visste något om denna incident då så gick jag inte ur bilen och pratade med någon av ledarna.
Antar att det får bli imorgon för självklart vill jag veta exakt vad de har gjort de där två som så lätt speedar upp varandra och just nu verkar ha väldigt lätt för att hamna på fel sida av gränsen för vad som är ok och inte.
Idag hade de även spelat match mot killarna.
Killarna hade vunnit med 16-1 och det trots att tjejerna var fler och hade sina ledare med i laget.
Det enda målet gjordes av en ledare dessutom.
Tjejerna berättade det här och informerade mig även om att killar är bättre på att skjuta och de knuffas hårdare.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här...
Kanske borde jag kräva tillbaks anmälningsavgiften då landslagets fotbollsskola inte verkar lyckas med att göra min dotter till fotbollsproffs och därmed går mina planer på att kunna leva ekonomiskt oberoende på någon semesterort för resten av mitt liv i stöpet...
Huliganerna:
Bild:Helen©HUSnrNIO
Jag är en fotbollsmamma!?!
Begreppet fotbollsfru används titt som tätt i media men ordet fotbollsmamma är inte riktigt lika vanligt.
När jag en fredagkväll för ca två månader sen blev uppringd utav W:s bästa kompis mamma visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på.
Mamman undrade om inte W skulle ta och hänga med på fotbollsträningen för flickor födda 03 som skulle dra igång dagen därefter.
Jag frågade W om hon skulle vilja prova på att spela fotboll och svaret var givet (det föll en hel del tårar när det inte blev klassfotboll för hennes klass).
Hon ville självklart prova på att spela fotboll!
På lördagmorgonen cyklade W iklädd oömma kläder och gymnastikskor tillsammans med kompisen och dennes pappa till fotbollsplanen en bit bort.
Själv hade jag fullt upp att göra hemma och tänkte inte så mycket mer på det där med fotboll.
Lördagen därpå var W sjuk och var inte med på träningen.
Det var först veckan därpå som jag fick upp ögonen för det där med fotboll och då framförallt för hur enormt lite jag vet om ämnet.
Jag är ingen fotbollsmänniska.
Jag har aldrig spelat själv, ja om man bortser från några skott på baksidan av trädgården som oftast slutar med att bollen hamnar på garagetaket då.
Det finns ingen längtan i mig efter att åka och se på en fotbollsmatch där alla springer omkring som galningar medans publiken står och hojtar och ojjar sig hesa, och jag ser absolut inte på vm (men det kanske jag hade gjort en smula om Sverige hade varit med).
Min fotbollskarriär började och slutade med att jag såg fotbollsvm i min ungdom för att jag hade en spirande tonårscrash på Glenn Hysen och hans lagkamrater och för att jag då tyckte att GES hade fått till en bra låtdänga med sin "Vi gräver guld i USA".
Thats it!
Men nu är jag som sagt en fotbollsmamma.
En fotbollsmamma med noll koll så därför ringde jag klubbens kansli för att höra mig för om träningstider, vad man kan tänkas behöva köpa för utrustning m.m. m.m.
Efter att endast ha pratat någon minut i telefon fick jag frågan om jag hade haft något intresse av fotboll tidigare.
Eller rättare sagt, han sa: "du är inte speciellt fotbollsintresserad va?"
Nope sa jag.
Mannen i andra änden av luren skrattade hjärligt åt mig.
Jag frågade vad vi behövde köpa för utrustning, hur det fungerar med anmälningsavgift och en hel del mer.
Efter ett ganska långt men trevligt samtal ställde jag min sista fråga (kanske ska tillägga att detta samtal utspelade sig efter W hade haft sin första träning som inte jag var med på) vart fotbollsplanen ligger någonstans.
Då skrattade mannen mer än någonsin.
Fotbollsplanen ligger väl synligt belägen på ett behagligt cykelavstånd från vårt hus!
Idag har jag minsann varit fotbollsmamma i flera veckor.
I stort sett varje lördag kvart över nio, oavsett väder, cyklar jag och W till fotbollsplanen.
Jag står tillsammans med en del av de andra föräldrarna och ser på när 23 03:or tränar en halvtimme och sen delas in i två lag och spelar match mot varandra.
Jag är fortfarande inget speciellt fotbollsfan men kan tycka att det är både trevligt runt planen och kul att se hur duktig W är med bollen och i laget.
Lagdress har beställts och knäskydd och fotbollsstrumpor har vi köpt förutom fotbollsskor.
Jag har lärt mig hus skydden ska sitta och vilken funktion de fyller.
Ofta samlas alla tjejer i samma klunga (förutom en eller två som spanar på ett flygplan eller hejjar på en farmor som går förbi utanför planen) och sparkar samtidigt på bollen.
Då är det otroligt gött att ha skydd...
Själv ska jag investera i en blommig termosmugg från Åhlens så kan jag både njuta av underhållning och morgonkaffe där vid sidan av fotbollsplanen om lördagmorgonen.
Det är likabra att vänja sig för det där med fotboll verkar vara något som kommer hänga i ett tag för W.
Förutom träningarna på lördagarna så började idag landslagets fotbollskola men då W hade feber igår så fick hon stanna hemma och vila idag men imorgon är det dax.
Under fem dagar mellan nio och tolv ska det tränas fotboll, lekas och ätas mellanmål i enhetliga landslagstshirts och vattenflaskor. Alla barnen får dessutom en specialdesignad och rättvisemärkt fotboll vilket är populärt.
Så nu väntar vi *harkel* bara med spänning på att det ska bli morgondag...
Bild:Privat©HUSnrNIO
Ögonklet & Sommarsånger
En av den gångna veckans alla högtidligheter var W:s allra första skolavslutning (om ni vid det här laget har lessnat på att läsa om skolavslutningar så klicka vidare nu för här kommer mina minnesord om den allra sista skoldagen).
Jag och L hade tänkt att närvara båda två vid avslutningen som firas utomhus på W:s skola.
När jag, som vi gjort varje morgon i veckan som gick, baddade M:s ögon fria från gult, segt, klet för att han skulle kunna öppna dem rann det plötsligt blod nerför kinden.
Blodet kom ifrån ögonvrån.
Jag fick panik med fortsatte att tvätta rent hans ögon (han har varit förkyld, haft feber och ögoninflammation som vi behandlat med droppar med antibiotika sen tisdagen samma vecka).
Trots att jag fått bort allt det gula kletet vägrade han att öppna ögonen. Paniken i mig växte och jag hittade på alla möjliga skräckhistorier om hur ögonen skulle se ut när han väl kunde öppna dem.
Tillslut gick vi ut och då tog hans nyfikenhet över och han öppnade ögonen för att se på bilarna.
I ena kanten av ögat var han extremt röd och det såg otäckt bubbligt ut varpå jag ringde vårdcentralen och fick en tid hos en sköterska.
L fick komma hem och lösa av och jag och W begav oss till skolan.
Tilläggas kan att W på onsdagkvällen lyckades med konsstycket att få sin taklampa rakt på näsan och hade lagom till avslutningsdagen svullnat upp över hela näsbenet samt under båda ögonen (syns på bilderna).
Hon hade inte ont men klagade över att det kändes konstigt när hon blinkade vilket inte var så konstigt när ögat var inbäddat.
Efter avslutningen slussades vi vidare till en doktor som efter grundlig undersökning skrev ut en ny sort av antibiotika.
Blödningen trodde hon berodde på ett brustet blodkärl och hon frågade oss om han fick cortison när han hade falsk krupp för en tid sen.
Droppar var tredje timme, eller oftare, blev domen och om det inte blev bättre skulle vi kontakta barnakuten och en ögonspecialist.
Idag är M:s ögon så otroligt mycket bättre. Han har ingen feber och även näsan har slutat att rinna så imorgon otroligt nog blir det dagis för första gången på en och en halv vecka.
W:s allra första skolavslutning blev inte riktigt som vi hade tänkt oss med picknick och en lugn stunds samvaro tillsammans med kompisar och fröken efteråt men det var ändå härligt att stå där i duggregnet och lyssna på alla klassernas sånger, se hur min lilla tjej vuxit sen vi stod där på kullen sist, i augusti den där allra första skoldagen.
Att höra förskoleklasserna sjunga "När sommaren är här" som faktiskt var den sången som jag introducerade för dem och fröken den dagen som jag var med på skolan för några veckor sedan.
Se hur skolans yngsta elever delade ut varsin ros till sexorna som efter sommaren börjar på en ny skola.
När W gav sin ros till en söt kille så böjde hon sig fram och kramade om honom. Han blev lite överrumplad och log stort åt sin kompis direkt efteråt.
Jag log också men mot min fina skoltjej som med sin svullna näsa varit med om sin första skolavslutning♥
En liten glimt av sommarfesten tillsammans med klassen & skolavslutningen kommer här:
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Sommarfestförberedelser
Nu är flyttlådan packad inför morgondagens sommarfest för W:s klass och därmed är samtliga saker som går att förbereda so far gjorda.
I lådan finns tipspromenadfrågorna inpacketerade i plastfickor. Facit, tipskuponger och blyertspennor. Priserna de vinnande lagen får finns också i lådan. Det blir diverse produkter som L fått av en vän.
Fotbollar, tandvårdsset med borste och tandkräm i en liten praktisk väska, flugsmällor, brusvitaminer och rakhyvelset. Ett för kvinnor och ett män om det nu skulle råka vara en man som vinner vill säga...
Papptallrikar till ca 80 pers ryms också i flyttlådan.
På köksön står alla pajerna staplade i sina formar och plåtar.
Plastskedar och vaniljsås fixar den andra klassmamman så det behöver jag inte tänka på.
Fröknarnas presenter har fått sig en lightinslagning med det digitalt gjorda kortet, några ord från W på datorn och för hand och ett presentsnöre från Lagerhaus.
Imorgon ska vi tejpa upp frågorna runt skolan och frakta dit pajerna en stund före festen börjar.
Kaffe och saft ska med i picknickkorgen och sen blir det förhoppningsvis några trevliga och regnfria timmar tillsammans.
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Förtjust i busschauffören
Under två hela terminer har vi vid kvart över tre varje måndag satt oss i bilen och åkt till Gjuteriets lokaler för att ta del av barnmusikskolans minimusikallektioner.
W har ibland tyckt att det varit jobbigt att åka dit.
Efter att ha väntat sen kvart över ett tillsammans med halvtråkiga mig (som råkar vara ledig i stort sett samtliga av årets måndagar) på att kompisarna ska komma hem från fritids så att de kan leka så är suget efter att sätta sig i bilen och åka iväg inte alltid jättestort.
Men när hon väl har sagt hej då, bestämt ny lektid, dvs direkt efter minimusikalen, och sitter i bilen och vi är på väg så är hon glad för att vi ska på musikal.
Under de 45 minuter som W har minimusikal lyxar jag till det med att sitta ostört i cafét, drickandes kaffe och få gjort någon tavla om jag har turen att farmor och farfar tar hand om M vilket de oftast gör den lilla stunden på måndagseftermiddagen (om inte så springer jag runt och jagar M genom de långa korridorerna).
I lördags var det avslutning och det innebar uppvisning av musikalen inför publik på Arena.
Vi fick ta del av hur ett lektionspass kan se ut och fick även berättat för oss om hur musikalen växt fram genom de olika momenten som de gjort på lektionerna.
Det var ett gäng glada bussåkande barn som både dansade, sjöng och spelade teater.
Så otroligt modigt av dem (de är bara sex-sju år gamla) att stå där på scenen. Att ta plats med dans, sång och sina röster.
Jag var rörd genom hela framträdandet.
Stundtals såpass mycket att jag hanterade min kamera (och videokamera) mindre bra så några toppenbilder blev det inte den här gången.
Men vad gör det, jag har hela framträdandet samlat i mitt hjärta...
Det gäller bara att komma ihåg om det om några år (eller månader) glömsk som jag är.
Men en suddig bild ger också en minnesblick och är bättre att ha än ingen alls.
Iaf enligt mig.
Bilder:Privata©HUSnrNIO
W är tjejen i jeanskjol och rosa tröja med en kanin på.
Under tiden som hon gått på musikal har det tydligen vuxit fram lite känslor mellan henne och han som agerade busschaufför under föreställningen i lördags.
De tisslade och tasslade. Jagade varandra så fort det gavs möjlighet till det och var så söta tillsammans:-)
