Att vara gravid är ett oerhört frustrerande tillstånd för mig.
Det är inte så att jag inte älskar att se hur magen blir större (till viss del) för det betyder ju att lillebror växer och stunden när vi får träffa honom närmar sig men det är allt det andra jag inte tycker om.

I eftermiddag har jag flåsat runt i trädgården i uppkavlade mjukisbrallor och en skrikorange hd-tröja. Bar ut tvättvindan men lyckades inte fälla upp den tillräckligt mycket så linorna blev sträckta för kroppen sa ifrån.
Slet bort det vintergröna som jag har haft i de fyra blomsterlådorna men när jag skulle tömma lådorna på jord sa det stopp igen (en druttade ner i jorden och ligger nu där som en strandad val).
Tog krattan och sopborsten och började kratta runt buskar m.m där gräsmattan var som mest täckt och sopa på den delen av altanen som vi inte har tak på men man ska ju inte bara kratta och sopa utan även förpassa det ihopsamlade till en sopsäck.
Gav mig inte utan fick ihop det mesta böset så nu står det tre säckar under carporten och väntar på att bli dumpade.  

Jag tvingas nog inse att jag kommer inte att kunna ägna denna bästa perioden av året till att vara lika ihärdig vad gäller fysiskt arbete som jag i normalt tillstånd skulle kunna vara.
Inte heller kommer jag att kunna utföra sysslor lika snabbt och effektivt som jag brukar. Allt kommer att ta lite längre tid i ett lugnare tempo med små inslag av halsbränna beroende på hur många gånger jag böjjer mig framåt över magen.
Kanske kan det vara bra, ja inte halsbrännan alltså utan det lugnare tempot, även om det mest känns oerhört frustrerande just nu. Fast det tvivlar jag på!

Avslutade utomhusvistelsen med att gräsmatteinviga picknickbordet W fick av mormor och morfar förra sommaren och som jag målade vitt vid samma tid.
Melon och sodastreamad jordgubbssaft bestod fikan utav.

Snart dax för mat och sen iväg till färk med W för veckans ridlektion.




Bilder:Privata©