För en stund sedan tog jag fram min plånbok för att betala två böcker som jag köpt via en vän.
Visste att jag hade tre hundra sedlar i plånboken eftersom jag tog ut just den summan igår för att jag idag skulle betala böckerna. 
I plånboken fanns endast två femtiosedlar och några tjugor och minneslappen från gårdagens uttag.
Hjärnan arbetade på högvarv i några sekunder innan gårdagens scenario poppade på plats.

Min mobil ringde när jag gick till uttagsautomaten vid Ica Maxi. Jag pratade med L under promenaden till automaten och även sen när jag tog ut pengar.
Kommer ihåg att jag på frågan om jag ville ha minneslapp funderade några sekunder samtidigt som jag fortfarande pratade i telefonen.
Tog lappen, gick till bilen och åkte och hämtade W på upptäckarna. 
Utan att ha tagit pengarna.

På väg hem från ridningen igårkväll stannade jag och W till på Ica och handlade. Summan blev nästan 300 och då tänkte jag att jag kunde betala kontant eftersom jag hade tagit ut just 300 tidigare på dagen men då slog det mig, utan att ha kollat om kontanterna fanns i plånboken, att jag skulle betala böckerna följande dag därför blev det kortbetalning.

Det hade ju inte spelat någon roll om jag hade upptäckt mitt urdumma misstag igårkväll, pengarna var ju troligen borta på några minuter ur automaten, men ändå...

Kan ju välja att skylla hela incidenten på L för att han ringde och distraherade mig men inser väl att det inte riktigt håller linan ut (är inte kvinnor kända för att kunna göra både två, tre och fyra saker på samma gång) så det slutar med att jag sitter här och är ledsen och arg på mig själv. Och det kommer jag att vara en stund till.
Speciellt med tanke på att jag ikväll ska åka och få ett pris för vad det kommer att kosta mig att laga oljeläckage och bromsklossar m.m. på bilen som MÅSTE göras inom kort.

Hur ska detta sluta om jag redan nu, när det bara har gått halva tiden av graviditeten, är så här förvirrad! Inser att jag kommer att vara totalt lost så snart jag börjar amma. 
Hjälp!

Sen måste jag bara säga att när det gäller kommentarer som har påståenden på det jag har skrivit som inte stämmer enligt mig och är anonyma, utan länk eller där avsändaren bara skriver initialer och jag inte känner till vem det är, sådana kommentarer tar jag bort.
Det här är min blogg och man får gärna reagera på det jag skriver men då ska man också kunna stå för det och vem man är, dvs finnas en länk eller mailadress.
Först då kan man tex diskutera ett inlägg.
Kan man inte stå för vem man är (och jag inte känner dig), för det finns anledningar till att inte skriva ut sitt namn det både förstår och vet jag, vad är då syftet med att lämna en kommentar!

Tex en JM som läser här men inte kan stå för sin åsikt vill jag säga att visst kan man tända ljus för alla barn som har det svårt på ett eller annat sätt i världen och inte bara för Engla. Det har du helt rätt i.
Mitt inlägg "Engla" hade två huvudpunkter.
Engla och hennes familj samt tid för eftertanke och reflektion. Vad man sen stoppar i tid för eftertanke och reflektion är upp till var och en. Ens egen familj, vänner, kanske sjukdomar som personer i ens närhet varit med om lever mitt uppe i.
Versen ur psalm 856 handlar väl just om att tända ljus för alla så hur du kan få inlägget till att bara handla Engla är för mig ofattbart.