En mamma ska inte dö
Sedan dess har jag följt och berörts oerhört av hennes vardag tillsammans med två barn i kampen mot den obotliga cancern.
Hur förbereder man sina barn på att man inte kommer att finnas kvar. Att man ska dö!
Igår, den 31 mars, var kampen över. Sabina somnade in.
När W, fem år, pratar om döden gällande mig, hennes mamma, så säger hon att jag kan ju inte dö för jag måste ju leva och va hennes mamma.
Håller med henne, en mamma ska inte dö...
Aftonbladets repotage om Sabina och hennes cancer hittar du här.
2009-04-01 kl 22:00:52
Det är sådana frågor man verkligen inte vill ställa sig själv, och har så svårt att hantera. En mamma ska inte dö.
Det där är ju sånt som man undviker i tanken. Mammor ska inte dö, det är onaturligt att tänka det ens. Vad fruktansvärt att som mamma veta att man inte får se sina barn växa upp och dessutom förbereda dem på det. Får rysningar.
Mina två större barn har haft peripder som de pratat och undrat mkt om sånt, och man vet knappt hur man ska svara. Svårt!
Jag har också varit in på hennes blogg ett fåtal gånger, och varje gång har det gjort ont i mig.. Jag har inte orkat "tänka tanken ut"..
Mammor ska inte dö..
Som sagt.
Inte.
(tårögd)
Ja det ska bli såååå skönt! Tror vi kommer att bli VÄLDIGT nöjda =) Ska på husvisning i slutet av april, å skulle vi mot förmodan flytta, ja då får maskinen flytta med bara =)
Det är så gripande och man blir så berörd när någon dör, när denna någon dessutom har små barn är det så... Ja, jag saknar ord!
Har också läst om henne och hennes öde är minst sagt gripande. Man kan knappt förstå hur livet kan vara så orättvist.
Kram, Sofie
Har inte läst om henne innan... Hugaligen .. hemska tanke.. att behöva lämna sina barn bakom sig i så unga år.... :(
Man vill inte tänka de tankarna... :(
kraaaaaaaaaaaaaaaaaam
Nej jag håller med! En mamma behöver man även om man råkar vara vuxen. Själv förlorade jag min mamma i cancer också. Det är i år 6 år sedan, men det smärtar lika mycket.
Jag har inte läst om henne innan. Men vilken fasansfull, fruktansvärd upplevelse för både mor och barn. Så tragiskt. Något man nog inte kan föreställa sig om man inte upplevt det själv..
Tack för dina kommentarer och vilken trevlig blogg du har , kommer tillbaka;)
Ha en skön helg!!
kram!
