Vilken natt!

M somnade som vanligt i sin säng strax efter åtta.
Han hade 37,6 i temp vilket kändes hoppfullt då det var mindre än på tisdagskvällen.
Runt tolv vaknar jag av att han gråter och låter som ett hest rådjur.
Jag lyckades få honom att somna om men efter en halvtimme hostade och grät han igen.
Så höll det på fram till halv två.
Att han grät gjorde hostan värre och det lät tungt och ansträngt när han andades.

Jag tog in honom till vår säng. Lyckades lugna honom såpass att han inte grät och försökte halvsittandes få honom att somna.
Han sov korta pass men vaknade varje gång han behövde hosta och när han hostade så började han gråta och hostade ännu mer.
Vi sjönk ner i sängen och han låg på min arm och klistrade sig mot mig. Den ena armen hade han hela tiden runt min hals med fingrarna intrasslade i mitt nackhår. Så gör han alltid när han vill ha tröst och trygghet.

Jag har jättesvårt att sova i samma säng som mina barn. De kränger, slingrar sig, snusar och snarkar och jag vill ha lugnt, tyst och lite space för att kunna sova bra.
Både jag och L, framförallt jag, har redan från spädbarnsåldern försökt att lära barnen att somna och sova i sina egna sängar.
Därmed inte sagt att det är fel att sova tillsammans med sina barn, eller att det finns undantag som t.ex när de är sjuka, men varje familj bör ju göra det som är bäst för dem och jag är ingen bra mamma eller fungerande person om jag inte får sova.

Min oro för M och sättet vi låg på i sängen gjorde att jag inte sov någonting på flera timmar.
Klockan fem snurrade det i huvudet på mig och jag mådde inte bra så då väkte jag L och bad honom att ta över.
Han gick upp med M och fick honom att somna i sin säng.
Medan han sen gick mellan vårt sovrum och M:s rum fick jag en och en halv timmes sömn.
Vaknade halv sju av att han hostade och bestämde då att det var morgon.

Förberedde frukost till W, packade hennes ryggsäck och gjorde en flaska välling till M.
När W hade klätt på sig satte vi oss i vardagsrummet för att se dagens avsnitt av julkalendern. Jag med en kopp kaffe, W med sin köttbullsmacka och M med sin välling.
Slår på tv:n för att upptäcka att vi inte har någon bild. På någon kanal.

W blir ledsen, M blir ledsen för att W är ledsen och hostar så han nästan kräks.
Checkar med W:s tv men inte heller där är det någon bild.
Då kommer jag på att man kan se julkalendern på svt play.
Trycker snabbt igång datorn och klickar på internet.
Inget händer. Sidan står bara och surrar.

Trött efter natten och med ledsna barn väcker jag L på två sekunder.
Han försöker komma på vad som kan tänkas vara fel men lyckas inte.
Vi ringer vår leverantör och får veta att de öppnar klockan åtta så det blir till att se på Lilla Sjöjungfrun på dvd och hoppas på att problemet ska lösa sig senare.

Ungefär här får jag för mig att vara snäll och går ut och startar L:s bil så den ska hinna bli lite varm.
Bilen går igång men låter konstigt skrikande.
Jag tänker att det måste bero på att det varit en kall natt och bestämmer mig för att ljudet kommer att tystna när motorn väl blivit varm.
Jag skrapar rutorna och går in. Bilen skriker fortfarande.
Ropar upp till L som säger att han hör hur den låter och att jag måste stänga av den direkt.

L startar bilen men stänger av den igen. Det låter inte bra alls. 
Jag och E puttar bilen ut från vår uppfart medan L styr in den längs med vår häck.
Han sätter sig i min bil och vrider om nyckeln. Det tar fem pinande minuter innan min bil vill starta.
Jag förstår ingenting.

L, E och W kastar sig in i bilen och åker iväg.
Själv lyfter jag upp en ledsen M i famnen och spiller ut mitt kaffe över diskbänken och halva köksgolvet.

Jag skulle kunna skrika rakt ut av frustration men tar istället och ringer sjukvårdsupplysningen som efter ett givande samtal skickar mig vidare till vårdcentralen.
Kvart över tio kommer L hem med min bil, jag och M skjutsar honom tillbaks till jobbet och åker sen till vårdcentralen där M blir undersökt och de tar blodprov på honom.

Läkaren konstaterar att det inte är någon astma utan krupp han har (eller var det falsk krupp?) och ger honom en mugg med flytande cortison som fungerar avsvällande och vidgande av luftvägarna.
Hon skriver också ut Mollipect att ha som backup inför den kommande natten. Dock tror hon inte att vi ska behöva ge honom det nu när han fått cortison.

Väl hemma igen sjönk vi ner framför tv:n (som otroligt nog fungerade då, var fel på flera ställen i Karlstad har jag fått veta nu) och M somnade medan vi såg på Drömmarnas Trädgård.

Nu ska jag lägga min oro och trötthet åt sidan, ta och brygga mig en ny kopp kaffe istället för den som gick åt skogen imorse och ställa om inför kvällens förhoppningsvis trevliga vinterafton tillsammans med W:s barnkör.
Åt helsike med tvapparater, bilar och andra döda ting!

©HUSnrNIO