Bil för nygifta
Glada över att lämna snöslasket för en tid styrde jag och barnen ut från vår garageuppfart strax före nio imorse.
Det var lugnt på vägarna, M lekte nöjt med sin napphållare de första milen och W lyssnade på Amy Diamond i sin mp3.
Sju kilometer ovanför Mullsjö hördes ett rosslande läte.
Först trodde jag att det var W som höll på med något i baksätet men sån tur hade vi inte.
Svängde av vid första parkeringsskylt för att upptäcka att hela avgassystemet släpade i marken under bilen.
Vad sjutton gör man då!
Knappt någon trafik, hagar på höger sida och jag ensam med båda barnen i bilen.
La mig på knä för att försöka lokalisera var det hade lossnat (ha ha det där lät bright).
Min hjälplöshet lyste upp himlens gråhet och bländade en postgubbe som snällt stannade och erbjöd sin hjälp.
Han hade ett väldigt brett spännband som han band mellan draget och slutstumpen på avgassystemet.
Resultatet blev riktigt bra och vi körde tacksamma vidare.
En stund senare stannade jag igen för att ge M mat. Parkerad bredvid mig står en lastbil och när chauffören dyker upp så berättar jag för honom om mitt lilla problem.
Han spänner allting ytterligare och säger att det är nog inga problem att köra till norra skåne så.
Ännu gladare än tidigare kör jag vidare.
Efter att ha kört en stund på E4 återkommer rosslet. Det lät som att vi har fem hundra konservburkar släpandes efter oss. Vilket kanske är kul om man är nygift men inte nu.
Bara att stanna. På motorvägen och slå på varningsblinkers.
Bilarna viner förbi fruktansvärt fort medan jag står och viftar, ser knäckt ut och konstaterar att spännbandet har smält på samma gång.
Till slut förbarmar sig en ung kille och med ett nytt spännband binder han fast hela skiten ännu en gång. Han erbjuder sig att köra efter oss till närmsta mack för att ha koll på bilen så det inte börjar att brinna (!).
Min tacksamhet vet inga gränser.
Vi kommer en kilometer. Nästan gråtandes kliver jag ur bilen - i ösregn (iofs bra för då syns det inte att jag nästan lipar).
Den unge mannen stannar otroligt nog även sin bil.
Sen följer en stund med mig pladdrandes på skånska (något jag tar till när jag blir känslosam) med den unge mannen om att bilar inte borde få finnas. Mannen ligger, i ösregn, på en knallgul filt under min bil och försöker trä på en grov nyckelring så att metallflärpen (?) som ska hålla upp avgassystemet hakar fast i sina fästen igen. W måste kissa, lastbilar kör förbi i 120 och M skriker sig blå.
Tillslut lyckas han sätta fast den, jag tackar honom en miljon gånger (om han hade frågat om jag velat gifta mig med honom hade jag sagt ja) och kör sen till närmsta mack för att konstatera att de har ingen service där.
Min svettiga, dyngsura och upprörda fejs får iallafall de bakom disken att ringa till en verkstad.
Efter att ha kört fel hittar vi dit, W försöker att ge M ersättning i baksätet, medan jag förklarar vårt problem för verkstadsnissen.
På tio minuter har han knippsat loss nyckelringen, satt dit en bult och tagit betalt.
I ett härligt vårregn (W:s ord) blandat med lite gnäll från två trötta barn körde vi de sista milen.
Nu är jag trött!
2009-03-10 kl 19:54:14
Härligt att det i alla fall va några som tog sig tid att hjälpa dig. Och att det slutade lyckligt till slut.
Oj, vilket äventyr, vilken tur att allt ordnade sig till sist, Kram
Oh gud vilken resa! Vilken skräck! Så underbart du berättar om det dock! Jag å min vännina har suttit här å ojat oss å skrattat lite åt allt tok som kan inträffa! Tur det löste sig till slut! KRAM
BARA ETT TIPS
Sugen på att få gratis presentkort rätt ner i brevlådan på en valfri butik? Det finns en ny sida som är mycket lättare att samla ihop presentkort på, man behöver inte alls ha lika många poäng för att få hem presentkort som på övriga sådana sidor (till exempel gratisbio, gratisklader , gratismakeup, gratismode osv)
Passa på att bli medlem nu, sidan har knappt några medlemmar vilket gör det mycket lättare för dig att få flera presentkort.
Bli medlem här: http://www.freestreet.se/?r=87
Oj, oj, oj!!! Vilken resa!!!
Kramis½!!
Vilken tur att det löste sig , och att det finns såpass snälla människor som är villiga att hjälpa till :)
Ler stort när jag läser ditt inlägg. Det är såna där historier man kan skratta gott åt efteråt men just då är det katastrof. Vilken tur att du fick hjälp och att det ordnade sig till slut...
Kram Therese
Vilket äventyr :) Men vilken tur att det löste sig till sist... o att de finns så snälla människor som stannar o hjälper till. Upplevt nått likande... då gällde de soppa torrt på väg till Halmstad med kompisar på semester.... :) Man är för evigt tacksamm till sånna som stannar o hjälper än :)! hoppas du får bra dagar nere i Skåne... ett fint landskap :) /kram
Vilket äventyr :) Men vilken tur att det löste sig till sist... o att de finns så snälla människor som stannar o hjälper till. Upplevt nått likande... då gällde de soppa torrt på väg till Halmstad med kompisar på semester.... :) Man är för evigt tacksamm till sånna som stannar o hjälper än :)! hoppas du får bra dagar nere i Skåne... ett fint landskap :) /kram
Ojdå... min tur o be om ursäkt den här gången... hakade sig o trodde inte de blev tillagt de första! /S
Nä men fy, vilken resa !
Behöver jag säga att " du skulle inte ha åkt ", men hur sjuttsingen ska man veta att avgassystemet ska rasa =0(.
Stackars er....& tänk att det finns " hjälp " att få i detta ytliga Svergie !
Skönt att ni är framme & hoppas ni får fina dagar därnere...
Kram Nettan
Kära du! Hoppas att du slipper prata skånska på mycket länge nu!!! ;)
Det är dock underbart i all bedrövelse när det finns genomsnälla, omtänksamma och go´a människor som hjälper en vilt främmande människa i nöd.
Åhhh...vilken mardrömsresa!!!!!!!!!!!! pepparpeppar Så hemskt har jag nog inte lyckas ställa till med o ändå tycker jag att jag varit med om mycket i jobbiga bilhändelser...
Skäll på verkstaden nr 1 sen... HOppas den funkar hemåt sen men annars skulle W älska att åka tåg... :)
Ååååhh... fy din stackare! Vilket äventyr.
Tur att dte finns snälla människor runt omkring en. En sån där dag tror man verkligen gott om mänskligheten.
Och det där med att prata på dialekt. Det gör jag med... när jag blir arg eller ledsen.. så pratar jag ännu mer på dalmål.. säger maken.. :D
SÅ det är nog så att man liksom går tillbaka till det då. :)
Hoppas ni tar er hemåt utan problem sen... :)
kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Men fy vilken dag. Din stackare! Jag hoppas hemresan blir bra mycket bättre än ditresan! Kram till er i Skåne från ett soligt Karlstad (eller Forshaga befinner jag mig ju faktiskt i)!
Tack =)
Det är en orgel som jag har MASSA minnen av =))
Vilket äventyr. Hoppas ni får det skönt i Skåne och har ni vägarna förbi så bjuder jag gärna på en kopp.
Kram
Vilken berättelse att ha med sig till ålderdomshemmet :) tur att den slutade lyckligt!
