Reaktion
Jag om en och en halv månad ska börja jobba igen efter att ha varit föräldraledig i sexton månader (det blir det när det är dax för mig att kastas ut i arbetslivet igen).
När den största delen av själen skickar signaler om att den inte vill tillbaks till arbetet utan fortsätta vara hemma (eller kanske byta arbetsinriktning) och detta blandas med tankar om hur jag på ett bra sätt ska lyckas kombinera ett sådant arbete som jag har, där min hobby och intresse är mitt arbete, vilket betyder att jag kan göra hur mycket som helst samtidigt som jag har två små barn, en stor familj och ett hem att sköta.
När den lille sötloppan har inte blivit erbjuden någon dagisplats häromkring. Ja ingen annanstans heller för den delen.
Sen kan vi av en himla massa anledningar (som jag inte orkar rabbla upp nu) troligtvis inte räkna med att påbörja någon inskolning förrän den 1 mars.
Mina föräldrar bor 43 mil härifrån och farmor och farfar kommer väl att försöka ställa upp så mycket de bara kan (hoppas jag) men det blir mycket för två äldre människor att ta hand om en liten tre långa dagar per vecka i en månads tid och kanske även ytterligare några dagar till då inskolningens två första veckor självklart inte innebär full dagisvistelse för M.
Jag har fått höra att jag reagerar för mycket och att det inte är naturligt att få magont av sådant här.
Visste inte att det fanns en tabell på vad som är tillåtet och inte.
Nu vet jag det.
Ska ta och hitta på något kul tillsammans med lilla sötloppan den här förmiddagen.
Vet inte vad ännu men kanske kommer vi på något under tiden som vi äter dagens första grötportion.
Ha en bra dag alla som orkat läsa hit ner.
2009-11-20 kl 09:17:06
SÅKLART jag orkar läsa hela! Såklart man får ont i magen. Såklart man reagerar och såklart att jag skickar en kram!!!
Vännen då klart att jag orkar läsa.
VE kan säga hur en annan människa ska reagera. Sina känslor styr man inte över och skulle så fallet tror jag int du skulle sitta där med ditt magonda.
Klart att du får känna så. Barnen är ju det absolut viktigaste och är man orolig för allt runt dem blir det jobbigt med all rätt.
Kramar om och hoppas det känns lite bättre snart.
Lina
magen är en av de första ställen som reagerar när ngt inte är som det skall...FULSTÄNDIGT naturligt.
Ta hand om dej!! KRAM
Inte alls konstigt. Mammor oroar sig alltid för allting så det här är fullt normalt - men jobbigt. Konstigt nog brukar allt lösa sig till slut även om det låter klyschigt. Kraaam.
Jag tycker det låter helt naturligt att reagera så. Många krama och hoppas att allt löser sig till det bästa :)
Du reagerar verkligen inte för mycket, man vill det bästa för sina barn och i kvinnor reagera extra mycket för vi är såna. Ofta blir det magont. Jag hoppas allt löser sig för er och det blir bra för er alla.
Jag hade haft MINST lika ont i magen som dig! Kanske reagerar du FÖR mycke "i vissas ögon" men SKIT i dom!!! Dom förstår inte, så enkelt är det!! Du är kräfta, du är kvinna och du vill "ha koll på läget" och kunna sköta "dina saker" på bästa sätt! HELT ENKELT!! Jag förstår dig iaf till 100%, kanske för att vi är så lika =)
Hoppas iaf att allt löser sig på bästa sätt!
KRAM
Du, det är inte onaturligt. Jag har det precis likadant. Jag har varit hemma i 3 år av de senaste 4,5 och detta är hela min värld. Jag vet inte hur det ska gå, men har inget val.
hej hej..
jag höll ju på att sönder när det började dra ihop sig för att stina skulle börja hos dagmamma.. ont i magen var bara förnamnet... tycker du reagerar helt normalt gumman..
nu lyckades vi lösa det med att vi fick vårdbidrag och jag kombinerar det med extra jobb då min gubbe är ledig.. :) så dagis/dagmamma är inte aktuellt förens maj 2011 för stina och det känns underbart...
kram gumman och hoppas allt löser sig till det bästa..
Ovetskap skapar stress... och magont.. så är det bara.
Det liksom bara blir så... :(
Hoppasdet ordnar sig snabbt.kraaaaam
Men du, det är såklart ingen annan som kan bestämma hur du ska reagera, det är väl helt naturligt att reagera som du gör i denhär situationen.
Jobbigt att behöva hålla på och pussla så med "barnvakter" tills ni få en dagisplats, barnens pappa har inte möjlighet att att ut fp de dagarna i veckan under den perioden för att "täcka upp".
Jag började att jobba då Moa bara var 7 månader och vi hade en jättejobbig period då min man tog hand om henne samtidigt som han skulle försöka sova efter att ha jobbat natt, ingen bra kombo alls men det gick då vi visst att det var för en period.
Hoppas allt löser sig för er, Styrkekramar!
Jag håller med många andra som skriver att det är helt naturligt att reagera som du gör. Det är inte kul när det inte känns bra inför jobbstarten och man inte vet hur det ska lösa sig med barnomsorg. Jag fortsätter att hålla tummarna för att allt ska lösa sig för er! Kram Anna
Som alla andra skrivit så är det helt normalt att reagera som du gör. Jag hoppas att det löser sig till det bästa!
Ta hand om dig!
hua... jag känner lika... även om jag jobbat till och från under snart 6 år men en av oss har alltid varit hemma.. jag tycker det är helt ok att jobba bara pappsen är hemma med barnen:) men det blir kanske dagis för våran minstig till våren med.. mår illa bara jag tänker på det... ush!!!jag är ingen dagis mamma jag..vilken possitiv kommentar det blev då:)not..
hua... jag känner lika... även om jag jobbat till och från under snart 6 år men en av oss har alltid varit hemma.. jag tycker det är helt ok att jobba bara pappsen är hemma med barnen:) men det blir kanske dagis för våran minstig till våren med.. mår illa bara jag tänker på det... ush!!!jag är ingen dagis mamma jag..vilken possitiv kommentar det blev då:)not..
