Vissa saker har tagit en paus hemma hos oss.
Saker som evighetsljus fyllda med lampolja, höga ljusstakar från Design House Stockholm, betonghjärta med värmeljus i och en hel del andra saker. 

Pausen beror på upptäckaren lillebror.
Han har en otrolig förmåga som gör det möjligt för honom att vara överallt på en och samma gång. När han undersökt färdigt ett föremål vill han gärna kasta iväg det.

Eftersom jag inte har lust att se mina inredningsprylar flyga omkring och kraschlanda lite varstans (självklart vill jag inte heller att den lille upptäckaren ska komma till skada) har jag nu tvingats börja plocka bort lite här och där.

Vardagsrumsbordet är ett sådant som absolut inte kan vara belamrat med saker.
Numera är evighetsljusen ställda på paus och den runda duken från Design House Stockholm ska också plockas bort. M har kommit på att den är kul att gosa med. Speciellt nu när han är förkyld. 
Själv tycker jag det är lagom kul att se min svarta duk inkletad med snor.

På bordet i vardagsrummet och på tvbänken har svarta händer från Ikea hamnat. Mina tankar om att de inte är fina får stå över. Allt för att skydda upptäckaren från de vassa kanterna.

Kanske kan man tycka att han borde förstå vad "nej" betyder. Att man kan säga till och samtidigt lyfta bort honom från det otillåtna han håller på med.
Jag har testat detta. Flera gånger och jag är säker på att han förstår vad nej betyder. 
Han tittar på mig, ler, skakar huvudet från sida till sida (så fort att pupillerna inte hinner med), ofta med något i handen som han inte får röra.
Sen ler han lite till och fortsätter med det han höll på, alternativt skriker åt mig i protest.

W var totalt annorlunda som barn. Vi behövde nästan inte plocka bort någonting för henne.
Enligt mina anteckningar från den tiden blev hon inte heller lika arg på mig när jag sa till henne (då är det desto mer av den varan nu).

Tills M verkligen har förstått vad vi menar med ordet nej får samtliga inredningssaker i 50 cm höjd stå i pausskåpet.
Undrar för hur länge bara...


©HUSnrNIO