Tack för alla erfarenheter ni delat med er utav när det gäller små barns utveckling och beteende.

Det var i torsdags som jag skrev inlägget efter att ha pratat med psykologen.
Idag har jag jobbat några timmar mitt på dagen men om man bortser ifrån det så har jag lagt all min tid på att kommunicera och iakta M sen det där samtalet i torsdags.

Tycker mig kunna skönja ett mönster när det gäller huvuddunkningarna.
När han kommunicerar och jag inte förstår ganska omedelbart blir han förtvivlad och följden till det är att han kastar sig i golvet med huvudet före.
Detta sker absolut inte bara vid sådana tillfällen där han t.ex vill ha något och jag säger nej eller att han gör något som man sas. inte får göra utan vid alla situationer där han vill visa mig något, ha hjälp osv.

Sen i torsdags har han gjort det betydligt färre och det beror inte bara på att vi har stoppat honom utan det verkar som att det går bättre om man pratar med honom.
Vi pratar om att det gör ont i huvudet och att det inte är bra när han är på väg att kasta sig. När vi säger till honom att han t.ex inte får kasta saker har vi inte bara sagt ordet nej utan gått vidare och pratat om varför man inte ska kasta saker.
Det verkar som att hans kraftfulla reaktion mildras när vi pratar om och runt omkring det.

Jag har som sagt ägnat nästan all min tid åt att vara med M sen i torsdags. Han älskar när vi läser böcker, pratar och sitter i soffan och gosar.
Antagligen är det även det detta som gjort att hans gråtande har minskat.
Jag tror inte längre att han har ont någonstans utan min bedömning so far är att det händer så otroligt mycket i honom nu.
Han är mitt i en fas och vad den riktigt innebär vet jag inte men man märker att han har ett stort behov av att kommunicera hela tiden men fortfarande har han inte orden till att göra det.
Han säger bara mamma, pappa, hej då och ibland något som verkar vara ordet tack när han får något.
Mitt i denna utvecklingsperiod har han börjat på dagis med allt vad det innebär i form av att bli lämnad av oss, knyta an till nya vuxna och utforska världen på egen hand.
Han verkar också drömma och bearbeta mycket när han sover.
I fredags natt sov han i sin egen säng till fem och sen en timme hos mig. När han vaknade och sträckte ut handen efter mitt hår så var det alldeles tyst (jag sov självklart inte eftersom jag har svårt att somna med M inpå mig).
Han skrek inte ett dugg utan efter en stunds tysthet började han prata.
Han som alltid skriker...

Psykologen sa att jag skulle försöka att vara nära M under dagen/kvällen så att han gavs en möjlighet till att tanka trygghet på det sättet han visar på natten, dvs jag på hans arm och han med sin andra arm inlindad i mitt hår, INNAN han ska sova så kanske nätternas oroligheter skulle avta något.
Jag kan inte annat än försöka att mitt i familjeliv, arbete och mitt behov av egentid försöka att vara så mycket som möjligt med lille skrutt nu när det är tufft för honom.
Sen hoppas jag ju verkligen att detta hans beteende är en sk fas i hans utveckling och en övergående sådan både för hans egen skull men även för vår.

Äppelfascination!

Bilder:Privata©HUSnrNIO