Imorse knackade det på toalettdörren som det så ofta gör när jag står och sminkar mig vid kvart över sju.
In kommer en nyvaken liten W med ett gosedjur under armen. Hon går rakt fram till toaletten, kissar och spolar, först sen går hon fram till mig.
Får dagens första kram. En kram som efter ännu en jobbig kväll och natt betyder lite extra mycket.
Jag fortsätter med att försöka applicera lite smink i mitt trötta ansikte.
Då ser W de två alvedontabletterna som jag har lagt fram för att komma ihåg att ta dem lite senare.
Hon frågar om jag har ont i magen.
Nej, jag har lite ont i huvudet, svarar jag.
"Då är nog lillebrors mat på väg att bli färdig i dina tuttar nu så snart kan han komma ut", får jag som svar.

Underbara lilla tjej♥

Igårkväll städade jag byrån i hallen. Då hittade jag en hel del fotografier från några år tillbaka i tiden.
Vad fort jag har glömt hur W så ut som bebis och under sitt första år.
Bilder tagna av min mamma på bl.a mig och W i vårt förra hus. Pulkaåkning blandat med studmattehopp, grötmatning, gos i knät och sandlådelek.
Känslosam som jag är fällde jag en tår för alla minnen...

Bild:Hilajns.blogg.se©

W sitter och filosoferar på lillebrors rum.
Hon har vid flera gånger tagit upp sina tankar på om lillebror nångång kommer att bli en storebror.
Jag har då förklarat att han kommer alltid att vara lillebror för mamma och pappa ska inte ha några fler barn (det finns två bonusbarn i familjen också).
"Men om du pussar på pappa så kommer ju alla magneterna och då kommer han att bli en storebror".
Behöver jag säga att vi har bläddrat i Lennart Nilssons bok "Ett barn blir till"...