Kanderade rosor som dekoration på doptårtan är vackert tycker jag och tog med mig W och M till blomsteraffären.
Väl där var det lång kö (verkar vara många som fyller år den 14 januari) men det gjorde ingenting för alldeles bredvid kassan fanns det en stor vas full med vide.
W var alldeles fascinerad av de mjuka duniga små videungen som hon kallade dem. Hon talade om för alla som fanns i affären (hon pratade lite högt) att nu skulle hon stå där och känna på dessa ända tills det var vår tur att betala blommorna för det är sådana som hon ska sjunga om på lillebrors dop.
När vi skulle gå därifrån ville hon att vi skulle köpa med oss hela vasen. 
Jag lyckades dock avstyra operation "rädda videungen från blomsteraffären" med att börja prata om smarrig fika. 

På kvällen kanderade vi rosenblad och några av de gröna bladen. 
Egentligen ville jag haft gröna rosor men det fanns konstigt nog inte...!
De röda kändes inte alls bra, de gula hade för små blomblad, de vita var visserligen jättevackra men jag funderar på att ha vit dekormassa på tårtan och då syns de inte så föll valet tillslut på två svagt lilarosa rosor.

När man ska kandera något blandar man äggvita och vatten (en äggvita och en msk vatten). 
Man bryter försiktigt av rosenbladen. Ungefär som när man var liten och gjorde "älskar, älskar inte" bara att nu kostar det 40 kronor per blomma att få veta att han inte älskar en.
I blandningen doppar man sen rosenbladen och låter dem rinna av något på tex bakplåtspapper. Sen strör man socker över dem.
Eller så kan man göra som jag, tappa hela sockerpåsen på dem, så att man får springa in till grannen för mer för att kunna slutföra projektet.
Sen är det bara att sockra på den andra sidan och låta dem ligga på tork i tolv timmar. 
Rosenbladen håller i kylskåp i ca en månad.

Bilder:Privata©