Loppet
Hon har laddat hela veckan på sitt eget lilla vis genom att prata om den stora springtävlingen hemma och på dagis. Hon har även lagt ner en hel del tankar kring det här med springskor.
Om hon hade fått välja hade hon nog sprungit tävlingen i sina brunblommiga skor från H&M men tillslut förstod hon vikten av lite svikt i stegen och gick med på att ha gympaskor på sig.
Dagen bjöd på ett varierat väder. Ena stunden blåste det och var kallt. Nästa sken solen och det blev riktigt varmt.
W var från början frusen men när det väl blev dax för dem som skulle vara med i första starten (de som skulle springa utan föräldrar vid sidan) att ställa upp sig för uppvärmning släppte frusenheten.
Med svallande gravidhormoner vad gäller känslor och kroppsvärme stod jag tillsammans med en massa andra människor och tittade på när mitt barn någonstans i klungan gjorde diverse gymnastiska övningar och vrålade till Ronald McDonald.
Startskottet ljöd och W sprang. Jag såg henne inte först men rätt vad det var kom hon springandes med huvudet vänt mot publiken för att få kontakt med mig.
Jag ropade hejja och hon sken upp i hela ansiktet och sprang vidare.
Själv förflyttade jag mig så snabbt jag kunde mot mållinjen.
Drabbad av svallande rördhets och stolthetskänslor fylldes ögonen av tårar (och en liten tanke gick till att fundera på hur jag skulle hitta W bland denna enorma mängd springande barn).
Några meter före mållinjen kom hon springandes (trodde inte att hon skulle orka springa hela sträckan på 500 meter). Jag ropade snyftandes hejja igen och hon sken som en sol rakt mot videokameran.
Mest glad var hon över påsen som alla barnen fick när det sprungit i mål. Den innehöll vattenflaska, guldmedalj, diplom, diverse ätbara saker från McD, plåster och gratis Happy Mealkupong.
Efter att ha tillbringat tid med att äta glass, bli målad i håret, klättra och hoppa i den enorma hoppborgen avslutade vi hela jippot med att äta köttbullar och potatis hemma hos farmor och farfar.
Bilder:hilajns.blogg.se©
2008-06-14 kl 19:05:14
Men vilken duktig tjej du har.... =)
...å så himla söt!!!!
Så hon ska bli storasyster?
Tycker att de kläder du fyndat var ruskigt snygga......så snygga så jag nästan funderar om man skulle ha skaffat en till bebis.....men nä....kanske tre räcker ;)
Man har ju börjat bli lite till åren....hehe...
ha en bra helg!!
Åååå, jag förstår dina känslor :) Jag hade nog haft gråten i halsen bara för att alla barn så gulliga och duktiga, även fast jag inte känner dem... hihi
Ni kan ju alltid fira med lite ketchup ;)
Ja nog är det härligt med barn alltid. Som förskollärare får man ju dagligen sin dos även om ens egna barn för länge sedan passerat förskoleåldern. Jag har ett härligt jobb!!
~Livet i byn
Duktig hon är. Tack för kommentaren om mina bilder :-) Ha en forts trevlig söndag! /Mia.
Tack för dina kommentarer i min blogg! Kikade in hos dig! Vicken söt tjej du har! Verkligen en superduper snygg djur-tapet i barnrummet! Vart kommer den ifrån? Snyggt med grönt till, ääälskar lime. Det har sonen i sitt rum! KRAMIS
snart dax för springtävling här i "vår by"...vår lillkille á 6år längtar å väntar, och tränar tillåme för det!!! han tror han ska vinna;)
Vilken kul grej! Men det där att "hitta sitt barn" kommer aldrig gå överhar jag ju märkt!
Jag stod med hökögon för att inte missa Fian framme vid scenen i lördags och vilken ågren för jag inte såg henne sen välla ut bland tusentals folk... Har ju varit rena undret om jag hade sett henne!!! Å andra sidan är hon sexton år och klarar sig själv men jag kommer nog aldrig släppa taget om henne. suck
Men du...man vet aldrig med folk så det där numret kanske inte är så bra att det syns så väl? Mobilnumret alltså.
VAd duktig hon är lilltjejen och kul att få en liten påse efteråt, det är som sagt halva grejen:-)
Härliga sommarbilder!
Kram Gunilla
