NU LÄMNAR JAG BLOGG.SE
Nu lämnar jag blogg.se bakom mig och provar på något nytt.
Jag finner det fortfarande kul och givande [i grund och botten för min egen skull] att dokumentera en liten del av vår vardag med stor fokus på barnen blandat med min passion för pyssel, inredning, scrapbooking, och massor av foton.
Fotandet är något jag älskar att hålla på med och jag skulle så gärna vilja utveckla detta med att gå kurser, inspireras av kunnigt folk och ha någon att dribbla ideér och kunna fråga alla dessa frågor jag har kring min systemkamera, inställningar, tips, trix osv.
Bloggen innehåller ju även alla dessa mina snurrande tankar. De som sambon får sår i öronen av att lyssna till 24/7, så även de kommer att fortsätta vara en del i bloggen i fortsättningen.
Jag kommer alltså att fortsätta att blogga men från en egen domän - www.husnrnio.se - och det vore superkul om ni, kära läsare, följde med mig.
Utseendemässigt och innehållsmässigt blir det som sagt ingen större skillnad på bloggen, jag vet varför jag bloggar och så kommer jag att fortsätta.
Det blir något helt nytt för mig att blogga med wordpress bloggverktyg istället för blogg.se:s så det kan hända att det krånglar lite för mig i början men detta hoppas jag ni har överseende med.
Ni som följer mig via bloglovin kommer att få uppdaterade inlägg från den nya sidan automatiskt.
Jag hoppas ni följer med mig till www.husnrnio.se
God fortsättning på er!
Bild:Privat©HUSnrNIO
2010-12-26 kl 12:05:59
MUSIKÄLSKANDE BARN
Han sitter på sin lilla medföljande pall som knappt når över mattkanten i höjd och trummar som sjutton.
Ibland gör han ett break med trumpinnarna och använder sig endast av foten.
Han har alltså inte riktigt än greppat hur man ska kombinera detta med händer och fötter men det kommer väl så småningom.
Ifall trumsetet fortfarande är helt då vill säga så som han går på bland pukor och symbal =)
W fick en Paper Jam guitar utav tomten.
Hon rockar loss både till de inspelade karaokelåtarna men igår kom hon på en egen melodi bestående av flera ackord som flyttar sig ett halvt tonsteg uppåt för varje drag hon gör med högerhanden.
Jag är själv ingen gitarrkunnig människa [skäms över att erkänna det men de lektioner under min utbildning som gick under namnet bruksgitarr var inte så värst välbesökta utav mig] så hon och jag förstår varandra när det gäller gitarrspel.
När hon spelar ackord så tycker jag att hon är duktig och när jag spelar så tycker hon att jag är duktig.
Kan inte bli så mycket bättre än så =)
Tillsammans bildar mina barn ett litet band som sen julaftons kväll mer än gärna underhåller oss med musik här nere i skåne :)
Bild:Privat©HUSnrNIO
Bild:Privat©HUSnrNIO
JULDAGSFINA
Två av gårdagens julklappspaket från farmor och farfar innehöll kläder.
M fick ett par chinos med snyggt smala ben i färgen beige och till det en fräscht randig tröja med den klassiska figuren Kermit på [jag hade totalt glömt bort att han existerat på barnprogramshimlen].
W fick en ljus rosa top med en mycket söt ritad kanin hållandes i ett hjärta på.
Under hjärtat står det My heart is yours.
Toppen är perfekt att matcha med hennes ljusa baggy jeans då det blir en lagom blandning av sött och lite coolt.
Outfiten toppar hon idag med ett Hello Kitty halsband som hon fick av kusinerna M i födelsedagspresent.
Idag är barnen juldagsfina och har på sig sina nya kläder =)
Bilder:Privata©HUSnrNIO
[Kläderna finns att shoppa på H&M]
TOMTEN ÄR FEJK
Bild:Privat©HUSnrNIO
En bild säger mer än tusen ord sägs det...
När kusinerna ägnade sig åt lekar av mer lugn karaktär under julaftonskvällen så skrev W ett brev till sin bästa kompis hemma i Karlstad.
Jag kikade förbi och såg vad hon skrivit.
Lite chockad över valet av ord - fejkad - vilket är ett ord som jag i stort sett aldrig använder mig utav men sen även över vad det betydde det som hon hade skrivit.
Jag stod och tittade över axeln på henne utan att säga något medan hon fyllde sitt brevs bakgrund med färg från tuschpennorna.
Det verkade inte bekomma henne nämnvärt att tomten var fejkad.
Ett konstaterande. Rakt på sak.
Men tror på tomten det gör hon, men igår hade tydligen inte den riktiga tid att komma [för det finns faktiskt EN riktig tomte för det har de pratat om i skolan] vilket beror på att han har så fasligt mycket att göra just den där speciella dagen, den 24 december, varje år.
Tilläggas ska att årets tomte ryckte in med kort varsel men med hjälp av mig själv var den enormt välmaskerad i alla skarvar och jag tror att W inte hade fört det på tal vem som fanns där under masken om det inte varit för att kusin M var något mer inställd på att veta vem det var som besökte oss.
Vem det var - ja det var TOMTEN!
EN LITEN JULHÄLSNING...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
[Årets julkort i en något omgjord version passande bloggen.]
Ha en härlig julafton!
LEK I SNÖN
Igår när snön vräkte ner som mest och vinden ven runt husknuten här nere i skåne råkade jag säga till W att jag önskade att det skulle vara sol och varmt ute så vi kunde åka till havet och bada.
Hon satt tyst en liten stund och sa sen med ledsam röst: men då skulle ju jag aldrig fylla år.
Jag försökte förklara vad jag menade med mitt dissande av vintervädret men det lät mest bara dumt.
Istället gick vi ut och lekte i snömassorna.
Barnen kastade sig ut för den stora snövallen som morfar skottat ihop på gräsmattan.
Hur kul som helst [ända tills lillebror bröt ihop för att han hade en skånsk snövall i ansiktet...].
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Idag är det otroligt nog julafton.
Här har dagen precis börjat för mig och barnen med Bollibompa, korvmacka och välling.
Husets ägare, mina föräldrar, har inte klivit upp ännu men jag antar att de vaknar inom kort då ljudnivån inte är den lägsta här just nu.
Nä nu ska barnen öppna varsin liten julklapp så deras dag kanske inte blir riktigt lika lång för dem i väntan på att tomten ska komma...
JULFILMERNAS DAG
Julen bjuder på många julfilmer.
Såväl bra som mindre bra.
Efter att ha tillbringat en stund av förmiddagen hemma hos gammelmormor sänkte lugnet sig här hemma som jag skrev i inlägget tidigare idag.
Dock varade min lyckliga lilla "egentid" inte särskilt länge då W tyckte att vi istället skulle mysa och se en film tillsammans.
M ville allra helst Alice i underlandet som är favoritfilm nummer ett alla kategorier men jag coh W bestämde att det skulle vara en julfilm.
Först ut bland julfilmerna fick bli Barbie i en julsaga.
En animerad berättelse som bygger på Dickens klassiska julsaga.
Trollbindande och fint gjord.
Efter det såg vi en liten stund på Musse Pigg och hans vänner firar jul.
Dock stängde av efter bara femton minuter då jag tyckte den var rörig i sitt försök till att väva ihop olika klassiska och mindre klassiska jultecknade små filmer.
Kändes inte alls lockande efter att ha sett Barbiefilmen.
Istället för Musse Pigg och hans vänner firar jul valde W att vi skulle se en ganska ny film.
Tomtetass och jakten på julen som handlar om valpen Tomtetass [en valparna från filmen Snow Buddies] som rycker in och räddar både julen och jultomten.
En härlig julberättelse med mycket skojigheter, spänning och även musikinslag.
Jag kan rekommendera både Barbie i en julsaga och Tomtetass och jakten på julen till er som ännu inte sett dem tillsammans med era barn!
Nu har barnen invigt årets julbad i mormor och morfars badkar och ska om en timme ungefär gå en trappa upp och lägga sig.
Själv ska jag, medans mamma och pappa sitter bänkade framför uppesittarkväll med Lotta Engberg för att vinna miljonvinsterna, njuta av en av mina julfimer nummer ett som visas på 3an ikväll.
The Holliday med supersnygga Jude Law, träffsäkert yttrande och känslosvallande Cameron Diaz, djupt fina Kate Winslet och sköna Jack Black i rollerna.
Jag har den filmen på dvd hemma men inför resan hit så hittade jag inte den så idag blev jag extra glad när jag såg att den skulle gå på tv ikväll.
I lööve it!
Ha en trevlig lilljulaftonskväll på er :)
Eget kollage med googlade bilder
MÄSTARE I SKOTTNING
W sitter och målar, M har rotat fram mormor och morfars gamla leksaker, min mamma plockar fram eftermiddagsfika och pappa är ute och sysslar med sin smått avancerade borttagning av snön [när han skottar är marken i stort sett ren från snö, han tänker långsiktigt och har skottat en stor del av gräsmattan ren från snö med vallar ner mot tomtgränsen för att ha någon plats att lägga altantakets snö på när det ska skottas så småningom, det borstas bort snö och han drar iväg snön ut på allmänningen, marken blir som sagt ren från den vita massa som fortfarande vräker ner här i skåne och ändå hamnar allt på bästa plats och inte hos någon av de båda grannarna - det kallar jag skotteknik det!]
Själv ska jag lägga bort datorn och njuta av stundens lugn med en bok samtidigt som jag med raggsockor, benvärmare och en sprakande brasas hjälp försöker bli varm om fötterna.
Ha en trevlig eftermiddag!
Bild:Privat©HUSnrNIO
MIRAKELBAND MOT ÅKSJUKA
Likadant var det för ett år sen när jag och barnen var på väg hem från vårt julfirande i skåne. Den gången körde i 70 km pga ett grymt snöande och med igensnöade vägar fanns det inga stora stoppmöjligheter just där vi befann oss när han kräktes hej vilt.
W är så otroligt duktig med honom och hjälper mig så mycket i bilen men när det kommer till att torka kräk så hjälper det inte hur många våtservetter jag slänger bak för det gör hon inte.
Vilket jag till fullo förstår!
Inför vår skåneresa igår fick jag ett tips av Ms dagisfröken om ett armband som skulle sägas hjälpa mot åksjuka.
Jag hittade armbandet på Apoteket och efter att hört mig för så att det inte var farligt för tvååringar att använda dem [jag stod på mig i denna fråga så expediten hämtade de andra två som arbetade och kollade även med dem vad det trodde om det med anledning av att det på apotekets hemsida står att de kan användas av barn från 3 år] köpte jag en förpackning.
Armbandet heter Sea-Band och är ett akupressurarmband som lindrar och i bästa fall tar bort illamående vid graviditet och åksjuka. Armbandets funktion bygger på tryck mot akupressurpunkten P6 som sitter på underarmens insida.
Armbandet som är tillverkat i ett elastiskt textilmaterial, har en påsydd plastkula som trycker ner och stimulerar P6.
Jag hade ställt in mig på att M skulle protestera mot att ha armbanden på sig men när L klädde på honom fleecekläderna som han skulle åka och i samma veva satte på honom armbanden kom det inga protester alls.
När jag kom in efter att ha lastat in saker i bilen drog han upp tröjan och ropade kolla mamma när han visade vilka coola grejer han hade på handlederna.
Armbanden verkar fungera för under gårdagens långa resa visade han inga som helst tecken på illamående eller kräkningar.
De kostar 145 kronor och kan användas hur många gånger som helst.
En otroligt enkel och billig grej för att få en bilresa att flyta på utan att barnen mår dåligt.
Jag kan verkligen kan rekommendera dessa armband till andra som har barn som lätt blir åksjuka.
Bild från Apotekets hemsida.
43 MIL MED EN TRIANGEL I HUVUDET
Ca sex timmar tog resan i min lilla Toyota tillsammans med W och M från de värmländska skogarna ner till den nordvästra delen av skåne.
Att stanna flera gånger var något jag hade ställt in mig på att få göra men istället kunde vi sträckköra med endast ett litet stopp för en kisspaus i Mullsjö.
Ingen snö kom från himlen och fram till Jönköping var det i stort sett biltomt på vår sida vägen.
Därefter brottades vi med en hel del långtradare men trots det och en ganska halkig väg så kändes det ok att köra ner.
Det hade aldrig fungerat så bra som det gjorde i bilen med barnen om det inte var för min så otroligt duktiga sjuåring.
Hon pendlade mellan att samtala och skoja med M till att passa upp honom med saker han krävde, assistera mig och ge honom det som jag ansåg att han skulle ha.
Jag berömde henne massor när vi kom fram men vet inte om hon riktigt förstod vilken hjälteinsats hon gjort idag.
M är en grinig liten tvååring som så fort han inte får som han vill lackar ur och skriker, gråter och lever rövare vilket man kan tro att det inte finns så stor möjlighet till fastspänd i en bilstol men han kan verkligen hålla låda.
Idag hann vi till Kristinehamn, vilket är ca tre mil om jag inte har helt fel, innan han bröt ihop.
Han kastade nallen och skrek sen för att han ville ha nallen.
När W gav honom den kastade han den igen.
Han kastar med sådan schwung att han lyckas med att kasta fram saker till mig.
Det kom en nalle, en mössa och en stund senare hade han lyckats få tag i triangeln [musikinstrument] som jag hade glömt att packa ur sen jag var på jobbet i helgen så även den kom flygandes och träffade mig i huvudet.
Totalt livsfarligt men dumt av mig att inte se till att sådana saker inte finns i bilen...
Matsäcken bestående av rullmackor med ägg, majonäs och smör till barnen, tetrapackssmoothie, festis, ballerinakakor, kanelgifflar och clementiner skickades friskt mellan fram och baksätet och höll kidsen vid ganska gott mod.
När det hade gått några timmar och godsakerna inte längre hjälpte att hålla resehumöret uppe plockade jag fram mitt ess ur rockärmen nämligen de återstående paketen från årets adventskalender.
Att det idag bara är den 21 kändes totalt oviktigt just då i en liten bil på en halkig väg ensam med två barn passerandes det vintrigaste landskap jag sällan skådat med ca 20 mil kvar att köra.
Jag hade på morgonen förberett inför att något sådant skulle kunna tänkas behövas använda och skrivit namnen på barnens paket [de öppnar ett varannan dag] så jag visste vilket paket som hörde till vem.
De missnöjda barnen förvandlades till glada barn när de fick öppna paket och sen lekte med sina små saker där bak.
Den lilla Rubikskuben från Värmlands museeum innehållandes endast fyra gånger fyra bitar var en hit att få på en lång resa.
Den sysselsatte de sig med länge.
Resten av dagen har vi ägnat åt att spela spel, leka, softa framför tvn [något som jag annars nästan aldrig gör nu för tiden förutom när jag och L ska se en film] och äta nygräddade pannkakor som W älskar när mormor gör till henne.
Att vara här nere blir lite av en semester.
Jag behöver inte städa och röja dygnet runt.
Flera av mina måsten tvingas ta en paus för här nere kan de ändå inte genomföras.
Istället kan jag ägna min tid till att vara med barnen fullt ut, vilket jag även gör hemma ibland, men här blir det längre sammanhängande stunder och av kvällens miner att döma så trivs även de med det.
Nu ska jag gå och lägga mig i dubbelsängen där W redan ligger och sover och kanske, om jag orkar, ska jag börja läsa i en bok jag packade med mig i resväskan.
Tanken känns otroligt lyxig.
Så skön att bara vetskapen om att jag kan liksom unna mig detta räcker på något sätt.
Troligtvis somnar jag innan jag hunnit till sida två efter många nätters fix med tavlor m.m. men känslan är skön!
Hälsningar från en svinkallt skåneland!
När detta är helt klart så kommer allt att se ut nästan exakt som det gör nu. Den enda skillnaden för er läsare blir att adressen inte är densamma men med ompekning av den här sidan samt samma konto hos Bloglovin så kommer ni som vill kunna fortsätta att följa mig.]
RESA TILL SKÅNE OCH BLOGGFLYTT
Jag och barnen och en bil lastad med välling, blöjor, julklappar, äggmackor, clementiner, ballerinakex, kläder, leksaker och en massa mer saker.
43 mil i lugnt tempo och förhoppningsvis inga olyckor längs vägen har vi framför oss.
Många kisspauser och en väl planerad rutt som vi har kört vi tre tillsammans såväl vinter som höst, sommar och vår.
Ett väder som enligt nyheterna ser ut att kunna vara bättre idag, där vi kommer att köra iallafall, än vad de senaste dagarna har bjudit på
De återståeende paketen i adventskalendern är även de nedpackade och dessa kommer att användas endast i nödfall om barnen blir alltför biltrötta i baksätet.
Då hivar jag bak påsen till W som kommer att fördriva några mil med att leka tomte med M och hjälpa honom att öppna samt öppna sina egna paket.
Förhoppningsvis kommer detta att hålla dem sysselsatta i några minuter iallafall.
Jag ska även för första gången försöka mig på att bota M från den åksjuka han ägnat sig åt vid sommarens semestertripp till Öland samt vid vårt förra skånebesök.
Om det fungerar återstår att se men jag hoppas innerligt det för att stå vid en vägren med en meter snö i skrevet torkandes nykräkt spya är inget jag är så värst sugen på.
Återkommer med recension av denna "mirakelgrej" [vare sig den fungerar eller ej...].
När jag befinner mig på resande fot idag kommer även min blogg att göra det.
Idag kommer förmodligen min blogg att flyttas från blogg.se till min alldeles egna domän.
Min nya adress kommer således att vara husnrnio.se.
Anledningen till detta beslut är flera.
En av dem är att den senaste tiden har det varit en hel del massa strul med både inloggning, kommentering samt bildppladdning på blogg.se.
Urtrist när man får en stund över till att sitta vid datorn och blogga och upptäcker att ingenting fungerar!
En annan att jag har fått hjälp med att flytta hela min blogg till min egen domän vilket är något som jag aldrig någonsin skulle klarat av att göra på egen hand.
Sen är jag en ganska noggrann och lite petig människa så det har varit en hel del turer fram och tillbaka mellan mig och de som skött flytten när det gäller bloggens utseende som jag har velat ha som den ser ut idag.
Från och med nu kommer jag att använda mig av wordpress bloggverktyg vilket är något helt nytt för mig så om bloggen är tyst framöver eller om inlägg och bilder ser aningens konstiga ut så beror det på att jag inte riktigt har greppat hur man gör.
Ska dock försöka ägna lite tid under skånevistelsen att komma igång med detta så förhoppningsvis kommer det så småningom att fungera bra och det ska bli kul att prova på att blogga från en egen sida och se vart detta landar så får jag ta ställning till i framtiden efter några månaders bloggande.
Förhoppningsvis kommer jag att trivas bra med wordpress och min nya sida.
Bloggen kommer att pekas om från blogg.se så ni hamnar på den nya adressen direkt och den bloglovinikon jag har nu kommer med största sannolikhet att fortsätta gälla så ni som prenumererar på inlägg kommer att kunna fortsätta göra det utan att lägga till mig på nytt.
Jag hoppas ni fortsätter att följa mig trots att det kanske blir en aningens rörigt nu i början av flytten både under dagen idag men kanske även sen vad gäller mina inlägg.
Bloggens innehåll kommer ju självklart att vara detsamma som nu, dvs en massa snurrande tankar, vår vardag dokumenterad i ord och bild blandat med en smula inredning, foto och diverse skapande.
Nä nu ska L lasta ut det sista i bilen och barnen får ha sett färdigt på Bollibompa snart för nu bär det av mot SKÅNE.
Tyvärr inte ett somrigt sådant...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Skulle ni vilja läsa om när vi i mars 2009 åkte ner till Skåne och tappade halva bilen på vägen vid Mullsjö, raggade upp en brevbärare och stod på motorvägen i ösregn med ett kissnödigt barn, en som skrek för att vällingen var för kall och en mamma som försökte visa för en nedsaktande bil att jag inte hade ngåra som helst planer på att råna dem så hittar ni det inlägget HÄR.
HAN HAR HJÄLM NÄR HAN SERVERAR KAFFE
Fascinationen över storasysters skridskohjälm vet inga gränser.
När den inte sitter på huvudet så lägger han den på sitt bord i köket.
Där ska den vara inom nära räckhåll ifall han snabbt skulle behöva ta på sig den...
M har upptäckt rollekar nu och han älskar att leka det.
Antingen blir han en hund som kryper omkring på golvet med tungan hängandes ut ur munnen eller en servitris som bjuder på gott kaffe med hårdsmält LEGOkaka som tilltugg.
Att vara servitris tror jag han tycker är ett lite slitigt jobb.
Han går runt i huset och serverar oss alla och för att kunna bjuda på god service packar han med sig sin kaffeservis.
Lösningen på det heter zippåsar från Ikea.
Dessa älskar han!
[Jag har dock inte klurat ut ännu vad den där hjälmen fyller för funktion i servitrisyrket!?]
Bilder:Privata©HUSnrNIO
KÄRLEK MELLAN STOR OCH LITEN
M pratar massor nu.
Han kan säga många ord och förstår ännu fler.
Kanske är det därför som det den senaste tiden blivit så påtagligt synligt om vem som är hans stora idol.
"Var är W" frågar han flera gånger då han vet att hon är och leker hos en kompis.
Orden "Kommer W snart" duggar också tätt här.
När vi går ner för trappen om morgonen så berättar jag för honom att W sover [det är oftast jag och M som är uppe först i huset].
Då går han fram till hennes dörr och höjer sitt finger mot munnen och säger schhhh W sover innan han sticker ut i köket och kräver att få sin morgonvälling.
Den där hyschande uppmaningen är dessvärre inget som följs sen utan oftast brukar han hålla liv och låda så att storasyster vaknar ganska snabbt efter det att vi kommit upp.
När M ska äta sin kvällsvälling så har han de senaste dagarna stått i köket och trampat och väntat på att vällingen ska bli färdig. När jag ger honom flaskan säger han "Äta välling Ws rum" och sen traskar han dit och skulle då dörren händelsevis vara stängd just exakt då så blir det gallskrik och stora tårar.
Han väljer alltså att sitta tillsammans med W på hennes rum och se på Alice i underlandet istället för att ligga i soffan bredvid mig som stryker honom över håret och viskar kärlesfulla ord i hans öra *ha ha ha*.
Jag är så brädad av denna storasyter när det kommer till vem lillebrors hjärta klappar för...
Bilden jag tog igår kväll när de låg i sängen och såg på film.
W bryr sig inte nämnvärt om honom medans hans uppsyn på fotot nedan tydligt visar på hur mycket han älskar att vara tillsammans med henne.
Han är så glad att käkarna nästan hoppar ur led!
Bild:Privat©HUSnrNIO
Han dricker te på bilden INTE gammal välling som det ser ut att vara!
ROSA JULSTRUMPA
Två tomtar gjorda på toalettpappers rulle, en liten kotte som vi hängde i granen, en smällkaramell och en hel del annat.
Påsen innehöll också Ws julstrumpa som jag sydde till henne förra julen.
Jag hade glömt bort att jag sydde denna rosa skapelse, helt enligt önskemål från W vad gäller färgvalet, och när hon såg den blev hon jätteglad och sa direkt att den är så fin så den bara måste jag ha på mitt rum.
Nu hänger den där, en rosa lite storfotad, annorlunda, julstrumpa, och väntar på att fyllas med paket och det är faktiskt så att man blir glad av dess rosa uppenbarelse =)
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Om NI vill läsa om hur jag gjorde när jag skapade julklappsstrumpan så står det lite grann om det HÄR.
JULKLAPP & PLUMPT AV AFTONBLADET
Idag har jag jobbat min sista dag på ett tag.
Nu hägrar semester och det är lyxigt som sjutton att ha semester på julen för mig.
Semestern har jag faktiskt gjort mig förtjänt av [om man nu vågar påpeka något sådant i detta svenska mellanmjölksland...] när jag ser tillbaka på detta första årets arbete och vad jag har byggt upp och åstadkommit ur fallna och brända ruiner som mestadels var det som existerade när jag kom tillbaks till jobbet efter femton månaders förälraledighet.
Efter att ha avverkat dagens arbetspass blev jag bjuden på hemmagjord pizza som hade tillagats av W, M och E hemma hos Charlotte och N där L hade dumpat barnen, efter överenskommelse kanske är bäst att tillägga, när han satte sig på tåget till Norge och jag fortfarande var kvar på jobbet.
Därefter ägnade vi oss åt att tvätta inför vår kommande skåneresa, jag har gjort tavlor, printat samt paketerat en hel del och nu på kvällen kom farmor och farfar hit och lämnade julklappar.
Ett av deras paket fick de öppna ikväll och det innehöll [så klart...] fotot som går under beteckningen "syskonkärlek" här hemma.
Därefter har jag och W duschat och jag har packat morgondagens ryggsäck, diskat och tvättat ytterligar en maskin som nu är färdig att hängas.
Nu sover barnen och jag funderar på att gå och lägga mig jag också.
L kommer inte hem förrän imorgon kväll så imorgon bitti får jag släpa med mig M till skolan när W ska lämnas.
Detta innebär att vi alla tre ska stå redo för att bege oss ut i snövädret strax före åtta imorgon och innan dess ska jag har hunnit skotta bort all snö som tyvärr inte ser ut att ha några planer på att sluta falla utanför fönstret.
Nä - mot sängen tillsammans med den självklara söndagsbilagan från Aftonbladet [trots deras plumpa och smutsiga försäljningsknep förra söndagen då de slängde in texten: JAG SÄLJER SEX OCH NJUTER AV DET, direkt under den fina bilden på Eva Röse så man skulle tro att det var henne det där handlade om] under armen med ett litet stopp vid torktumlaren och tvättmaskinen är planen nu...
God natt.
Bild:Privat©HUSnrNIO
NITTONDE DECEMBER
I dagens paket fanns en målarbok med Bamsebilder.
Det är Ms allra första målarbok och han verkade nöjd när han lullade i väg med den under armen för att äta välling och se på Bollibompa.
Nu ska jag sätta mig i soffan tillsammans med M och dricka mitt kaffe för om en stund är det dax att bege sig av till jobbet...
Önskar er alla en trevlig söndag & fjärde advent.
Bild:Privat©HUSnrNIO
HÖRLURAR PÅ KINDERNA
Det är bara det att lurarna är jättestora så man måste sitta och hålla i dem HELA tiden för annars glider de ner på kinderna...
Bild:Privat©HUSnrNIO
FRÅN SLAKT AV GRISAR TILL PLASTGRAN
Men det är inte som det brukar va.
Jag möttes inte av någon stickande grandoft i näsan imorse när jag tillsammans med M gick nerför trappen.
Det luktade ingenting men ändå stod den där och spred mysigt sken med sina överfulla grenar av alla sorters olika julpynt.
Och varför - jo för vi har en plastgran i år.
En plastgran!
Jag trodde aldrig att jag skulle ha en platsgran i mina ägor och än mindre klä den julfin och ha den i mitt vardagsrummet en hel jul.
Självklart är en plastgran ett bra alternaativ till alla som inte tål riktiga granar, kanske ska tilläggas, men att JAG skulle köpa en plastgran har varit en omöjlig tanke.
Jag har levt bondgårdsliv så länge jag kan minnas tillbaks varje lördag och på många av skolloven och somrarna på min farmor och farfars gård.
Mina planer och dröm som liten var att ta över gården en dag men att då göra om den till ridskola [något som jag kanske inte berättade i detalj om för farmor].
Det skulle bli Hallands bästa och mysigaste ridskola var orden som jämnt ekade i mitt huvud.
Jag fick lära mig hur man sköter om så väl mjölkkor som grisar och höns.
Jag deltog i skördetider och älskade att stå bredvid pappa i skördetröskan och jag var med vid slakt. Hade inga som helst problem att hjälpa till vid detta trots att jag dagen före hade gett grisarna och korna mat.
Att bära ut inälvor och slänga på gödselstacken, att äta kotunga och lever var sådant som jag gjorde.
Jag älskar natur och djur och uppskattar enormt att jag har fått vara med, nära djuren och naturen och följa hela processen från att förbereda jorden för sådd till att baka brödet i stenugnen i farmors källare.
Att se de söta griskultingarna födas men också ta hand om dem på bästa sätt vid slakt.
Då var det inga hemska slakttransporter där djuren står packade som sillar i väntan på döden utan där gjorde vi det själva på gården med god djurkunskap och hantering.
På gården som min pappa och hans bröder är uppvuxna på och som de tillbringade mycket ledig tid på för att hjälpa farmor och farfar tillhörde också en massa skog.
Skog som jag fick vara med och avverka mitt i kallaste vintern.
Jag minns att jag en gång fick tag i färgburken som de använder när de märker ut träden som ska senare ska fällas.
Jag sprayade glatt vartenda träd och hann med ganska många träd innan färgen var slut.
Inte så populärt...
Men nu står den alltså där i vårt hem.
Plastgranen som inte har vuxit i skogen och jag har sniffat efter granluft flera gånger sen i går kväll för min hjärna kan inte få in att vi har en gran men att den inte luktar nånting.
Varför det blev en plastgran i år beror på att våra prioriteringar vad gäller vår ekonomi inte tillåter inte oss att köpa en dyr, mindre barrbenägen, gran.
En vanlig rödgran orkar jag inte med efter förra årets razzia då M bodde i granen från och till.
Han tog ner kulor, försökte hänga tillbaks kulor, kröp under granen och barren rasade som en mindre hagelskur från dag två fram tills den stod där tom och vi slängde ut den.
Jag dammsög barr varje dag och ändå kunde man fram i mars få ett barr instucket i skinkan när man slog sig ner i soffan.
M är kär i de röda kulorna och tar gärna ner en och pussar på den för att sen hänga tillbaks den.
Plastgranen tillåter detta. Den bryr sig inte och behåller sin gröna plastbeklädnad trots vår huligan till tvååring.
Vår gran är nog en av de mest överdekorerade plastgranar som skådats.
Det syns inte mycket grönt på den.
Färgkod på glitter och kulor, dyra julkulor och annat fint som finns att köpa till att hänga i granen skådas inte hos oss!
Vår gran må vara en plastgran men den är [förutom belysningen] pyntad och klädd av våra små [med lite assistans ifrån storebror G som lyfte upp barnen så de kunde hänga kulor långt upp i granen] och de älskar den.
W tänder den på morgonen och M pussar på kulorna och pratar med de små tomtenissarna som de har bestämt ska bo under granen.
En älskad plastgran helt enkelt men ack vad jag saknar grandoften...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
JULLOVETS FÖRSTA DAG
Idag var första dagen på Ms jullov.
Den allra första dagen på det allra första jullovet minsann.
Ännu en liten milstolpe värd att anteckna enligt mig.
För vem antecknar du alla dessa minnesord, fotar, scrappar bilder m.m. fick jag som fråga i ett mail för en tid sen.
En stor anledning är för att jag helt enkelt tycker att det är kul.
Det är avkopplande, skänker mig glädjetankar och mumma i själen att pyssla med bilder på barnen- se hur de förändras, skriva ner små ord och tankar och händelser.
Bloggen är bara en liten del av detta dokumenterandet.
Jag har ett scrappat album som innehåller både lo:s och små utklipp som handlar om barnen, fotoalbum, och en bok i söngbordslådan där jag skriver ner allt som jag vill komma ihåg.
Både saker som poppar upp i mig vid dagens slut som barnen sagt och gjort men även sådant som händer spontant i nuet tillsammans med dem hamnar i den.
En del av detta delar jag med mig utav på bloggen men en hel del, de mest privata sakerna och lite som hör därtill, stannar i boken.
Jullovets första dag är till ända för M [som just nu ligger han uppe i sin säng och hostar till oroväckande då och då].
Själv jobbar jag lördag och söndag sen har jag lite efterlängtad julsemester.
W ska, om allt går som det ska med ledighetsansökan, vara ledig från skolan tisdag och onsdag i nästa vecka så vi kan bege oss mot skåneland medans L jobbar kvar här hemma i Karlstad under juldagarna.
Nä rman går på jullov får man med sig julsaker hem från dagis.
Eget bakade pepparkakor inslaget med röd tråd och foto samt en vindögd tomtenisse [som M själv kallar den] som nu står i vårt fönster bredvid Luciapyntet han gjorde.
Det är jullov!
Bild:Privat©HUSnrNIO
FREDAGSFIKA
Nu ska jag och barnen bjuda Charlotte och company på fredagsfika och det ryktas även att husets nyblivna sjuåringen ska få ett litet paket av E så just nu är det positiv energi i vårt hus.
Att få paket ger enorma livskickar tydligen...
Ett skönt break i julstressen att sitta ner och prata om vad de senaste dagarna har haft att bjuda på tillsammans med barnen, vad som hänt på vår gata och i bloggvärlden.
Det är väl ungefär dessa ämnen vi brukar avhandla på våra fikastunder.
De djupare samtalsämnena sparas till ljumma försommarkvällar på altanen tillsammans med en flaska vin eller kanske mer sanningsenligt till motionsturerna i skogen bakom huset som är tänkta att dra igång igen när vintern är över.
Bild:Privat©HUSnrNIO
JULHÄLSNING
Igår kväll stoppades årets julkort i julbrevlådan vid vår Ica butik.
Allt som allt blev det i år 31 stycken julhälsningar från oss varav flera adresserade till den södra delen av sverige.
Jag hade tänkt dra ihop en fotografering här hemma med hela familjen men ibland går det inte att få till.
Den här hösten och vintern har handlat mycket om prioriteringar från min sida.
Att arbeta [efter att ha varit föräldraledig i ett och ett halvt år] och ha två små barn och hinna med saker hemma är inte lätt.
Många av de ideér jag haft om pyssel, som jag t.o.m. köpt saker till för att kunna genomföra, har fått stryka på foten den här hösten och vintern för att tiden så väl som orken inte har funnits helt enkelt.
Att inte scrappa julkorten känns jättetråkigt då mina fingrar skriker av sug efter sådant skapande men just nu ser verkligheten ut så här för mig och allt kan inte hinnas med just nu och annat kommer före att scrappa men det kommer en tid för allt och tids nog kan jag prioritera på ett annat sätt och då ser allt annorlunda ut.
Tillbaks till julkorten...
Jag gjorde det enkelt för mig och använde bl.a det kortet där W och M är på väg att pussas.
Jag tycker det är kul när julhälsningarna dimper ner i postlådan och förvarar dem i vår julpostlåda i köket.
Hoppas att någon gläds utav vår lilla hälsning i juletid...
Bild:Privat©HUSnrNIO
HELLO KITTY I HÅRET
Idag tyckte W att hon var extra fin i håret när hon fick gå till skolan med huvudet fullt av de Hello Kitty utsmyckningarna som hon fick av kusinerna i födelsedagspresent för någon dag sen.
Det är små Hello Kitty huvuden i olika färger som man knäpper ihop runt en liten hårslinga.
Vi gjorde tre slingor på vänster sida och tre på höger samtidigt som vi såg på julkalendern.
Frågan är om de kommer att sitta kvar efter skoldagens slut... men hon var så nöjd när hon åkte iväg för en stund sen och det är viktigast det.
Bild:Privat©HUSnrNIO
RÖDA SMÅ HJÄRTAN I KÖKET
En ovanför postlådan från Bruka Design [som är tråkigt överfull med räkningar] och ett hänger på handtaget till skåpet ovanför för kylskåpet.
Det är W och L som har julpysslat ihop dessa små hjärtan av röda kulor, ståltråd och lite band, allt köpt på Panduro.
Jag tycker de är hur söta som helst.
Enkelt julpyssel är något jag ofta kikar efter när jag är på stan.
Det ska helst vara sådant pyssel som både W, sju år, och M, två år, kan pyssla med samtidigt och inte med allt för assistans vid de olika momenten ifrån en vuxen.
Häromdagen gjorde vi julstrutar som ska hängas i julgranen.
Barnen skapar utifrån sin egen förmåga och nästan alltid blir det fina grejer och ibland, som med dessa hjärtan, alldeles underbart fina ♥
Bilder:privata©HUSnrNIO
Bilderna är tagna utan blixt i skenet av bl.a levande ljus så väggarna ser gula ut vilket de inte är egentligen.
GULDKORNEN BLAND FÖDELSEDAGSPRESENTERNA
Bland hårspännen, kläder, halsband, månadssten, skrivblock, tuschpennor, stämpelpennor, Littlest Pet Shops, pengar, skridskor, lavalampa och dagbok fanns det några saker som stack ut ur mängden för födelsedagsbarnet.
Nämligen spelen hon fick till sitt Nintendo DS.
Förra julen fick hon ett Josefinspel i samband med att vi köpte Nintendot.
Det spelade hon på några månader och när hon sen sålde sitt V-smile tvspel köpte hon Super Mario Bros och ett Littlest Pet Shop spel.
Igår fick hon det hett efterlängtade Tinkerbell and the great Fairy rescue, som är det senaste Tingeling spelet [om jag förstått det rätt] som finns att köpa och har samma titel som den senaste filmen om Tingeling.
Detta, tillsammans med en rese/förvaringsväska [men i färgen rosa och inte svart som på bilden] med plats för flera spel och innehållandes både extra pennor, hörlurar, laddare med biluttag, fodral till spelen m.m. fick hon av mig och L.
Väskan är inte bara perfekt nu när vi förhoppningsvis ska åka till skåne över julen utan är bra att förvara själva Nintendot och alla spelen i hemma då de är små och alltför lätt lyckas komma bort.
Storasyskonen hade köpt ännu ett spel, Littlest Pet Shop Winter som hon också hade önskat sig.
W blev glad för allt hon fick på sin födelsedag men ändå så märktes det att det var dessa tre saker, och framförallt spelen, som gladde henne lite extra.
Tingelingspelet är tydligen väldigt spännande och nu på morgonen försökte hon förklara för mig hur noga man måste vara när man vandrar omkring i fevärlden för om man kommer för nära vattnet kan nog älvorna dö.
Låter väldigt spännande... t.om. lite FÖR spännande iallafall för en trött mamma som suttit uppe till halv två coh gjort tavlor...
Eget kollage med bilder från ToysRUs.
SJU ÅR
När jag tänker tillbaka på den där dagen 2003, så minns jag den som en av mina tyngsta dagar med anledning av allt som gick fel [för att säga det rakt ut] i kombination med allt som var nytt och alla känslor som levde rövare med mig, men jag minns också den dagen som dagen då allting började.
Dag ett på livet tillsammans med mitt barn.
Så otroligt - Mitt barn!
Ett sådant ansvar och en sådan otrolig, gränslös, kärlek♥
[som vi nu ska fira med lussekatter, glass och paket innan julkalendern börjar]
Bild:Privat©HUSnrNIO
Utdrag ur text från tidigare publicerat inlägg om vad som hände under de där decemberdagarna för sju år sen.
Det var ingen snö ute.
Jag gjorde min sista dag på jobbet den första december. W var beräknad till den sjätte.
Söndag morgon, den 14, kändes det fortfarande ingenting.
Jag var ute på morgonen och släppte ut hästarna.
Tog det lugnt.
Hade inget annat val då magen var enormt stor och även resten utav mig. Uppsvälld av vätska stod jag, som så många andra morgnar, och såg på när de sprang rakt ut i hagen.
Millan halvt galen, stor och svart. Wega smidig, sprallande och vacker så som unghästar ska vara. Lite efter de två kom lilla knubbiga och bitska Java.
Hon som var minst i klanen men visade ändå tendenser till att bestämma över de andra två.
Dagen gick och på kvällen satt vi framför tv:n.
Då drog det igång och smärtorna ökade ganska snabbt.
Vid 23 åkte vi till sjukhuset sen följde många timmar med ohyggliga smärtor och obehagliga upplevelser.
I de papper som jag och min barnmorska skrev inför förlossningen står det att jag känner obehag för sjukhusvistelser och att jag är spruträdd.
Under sexton och en halv timme sticker de mig mångt mer än tjugo gånger.
Varenda spruta de ska ge mig går fel och måste tas om flera gånger. Jag fattar beslutet (efter att ha tagit mod till mig) om att jag vill ha Epidural trots att jag känner sådant obehag för sprutor och att de redan har fått göra om kanylen i handen tre gånger.
Inte ens den extra inkallade jourläkaren lyckas ge mig epiduralen. De avbryter efter att ha kört in sprutan elva gånger i min rygg för då börjar det kännas konstigt i benen på mig.
Alla dessa sticken gör att jag sen har svårt att ligga på rygg utan att det smärtar.
Efter detta ger de mig morfin för att jag ska uthärda tills dess att jag är tillräckligt öppen. Jag andas lustgas och de gör även några försök till att bedöva mig med sprutor på intima ställen men inte heller det lyckas de med.
Tiden går och det händer saker på mig, i mig och runt mig.
Att de inte lyckas med att ge mig bedövning genom sprutor är inte mitt fel då jag inte rör mig ett dyft eller ställer till problem för dem på annat sätt.
Med fem stycken vitklädda personer i rummet och jag som skriker bestämmer de sig för att använda sugklocka.
Precis innan de påbörjar det kommer äntligen lilla W ut.
Klockan är då 15.38 och det blir alldeles tyst.
Utanför fönstret har det börjat snöa.
Jag är i en bubbla och hör röster långt borta men ser bara det lilla knytet i min famn. Den vackraste någonsin.
När jag pratar låter det som att jag snyftar och jag känner inte igen min egen röst.
Tiden står still samtidigt som det är nu som den börjar.
Nu börjar tiden som jag kommer att räkna varje dag och år.
Min och min dotters tid.
Vi får ligga kvar på sjukhuset då jag förlorat mycket blod.
Jag minns tiden som ett enda långt kämpande med att försöka få till allt kring det stora ämnet amning som antingen fungerar direkt eller som i mitt fall endast krånglar.
Dricker te med grädde i flera dagar [som var det godaste jag smakat just då] och får sen äntligen åka hem.
Väl hemma får W och jag svinkoppor.
Min lilla dotters handleder och mun är helt urgröpt av stora koppor och jag har också i ansiktet och på brösten.
Amningen försvåras ytterligare men jag och W kämpar på. Försöker amma i alla möjliga ställningar, åker in och ut på sjukhuset och på olika bvc och pumpar ur.
Så en dag, när det har gått nästan fyra månader, lossnar allt. Plötsligt kan jag amma och W kan äta. Smärtfritt och njutningsfullt för oss båda.
En sådan stor upplevelse.
LUCIAFIRANDE I 17 MINUS
Ikväll var det luciatåg på Ws skola.
Även om det var kallt, närmare bestämt hela 17,3 minus, så är det otroligt mysigt att stå där vid kullen när alla eleverna kommer sjungandes på ett långt led från skolan med sina tända ljus och lyktor.
Hela tåget stannar på kullen och i skenet av ljusen och de tända facklorna på kullen bjuder de oss föräldrar och syskon på skönsång.
Sen är det väl klart att ikväll var det lite för kallt för min smak att vistas utomhus.
M var, liksom igår, trött och grinig, jag frös om kinderna trots att jag hade klätt mig i både stor mössa och lång halsduk och när vi mötte W på skolgården efter sången för att dricka en mugg glögg så var hon väldigt tacksam över att vi hade tagit med hennes jacka (trots att hon hade många lager av kläder på sig under lucialinnet).
Alla verkade frysa för det var mest de kommentarerna som hördes runt omkring vilket ju är lite synd när barnen lagt ner sig och övat och sen framför ett fint luciatåg för oss.
Jag vet inte om det är genomförbart att fira lucia i skolans gymnastiksal men hörde att det var fler än jag som pga kylan tänkte den tanken.
Ja fint var det iallafall och vår gatas finaste två tärnor fick efter glöggdrickandet skjuts hem på boben eftersom tvååringen som det var tänkt skulle åka på den hängde skrikandes av trötthet över Ls axel.
Jag försökte fånga stämningen med kameran men lyckades inte alls få till det i trängseln och kylan...
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Nu ligger luciakronan på vinden, lucialinnet i tvättkorgen och pepparkaksdräkten används som pyjamas i natt och med detta inlägg förklarar jag härmed årets luciafirande över.
LUCIAKONSERT
Bilder:Privata©HUSnrNIO
Några bilder på en del av sångarna vid gårdagens luciakonsert då ca 75 körsångare i olika åldrar sjöng luciasånger blandat med någon julsång här och där.
Eftersom jag har varit föräldraledig de två senaste åren vid lucia så var det lite småpirrigt igår när vi började övningen inför konserten.
Det hade jag dock inte behövt vara för det flöt på bra.
Alla barnen och ungdomarna skötte sig excelent både vad gäller sjungandet och uppförandet.
W var med och sjöng tillsammans med sin kör och när konserten var över, vi hade mumsat i oss de obligatoriska lussekatterna, och satt i bilen på väg hem berättade hon att hon hade blivit jättenervös när hon skulle gå gå in och fick syn på den enorma publiken (350 stycken människor) som satt och stod överallt.
Och visst var det lite nerver i luften både för flera av sångarna och även för mig som sagt men det hela blev till ett bra och glädjefyllt musikevenemang och jag hoppas att alla tyckte det var kul att vara med och sjunga.
[Det är inte helt lätt att lyckas säga tack och god jul till alla efteråt då alla springer omkring som yra höns och letar efter sina föräldrar...]
Ikväll firar vi lucia ännu en gång.
Tillsammans med Ws skola blir det lussetåg utomhus med efterföljande glöggfika.
Vill minnas att jag skrev något om att luciafirandet var kort och snabbt över för ett år sen.
Så känner jag inte i år när jag åter är tillbaks på jobbet.
Efter flera veckors övning av sånger, gårdagens uppladdning, och konsert, toppat med detta som blir ikväll så ska det faktiskt bli ganska skönt att lägga undan såväl lucianoter som lussekläder...
LYCKA ÄR...
Att tillsammans åka och hämta lillebror.
Att äta korv och bröd till mellanmål en kylig decemberdag mitt bland all julstress.
Det är lycka det.
Bild:privat©HUSnrNIO
Åh vad jag önskar att jag hade möjligheten att få vara hemma dessa år som barnen är små.
Att få finnas där för dem varje dag efter skolans slut.
Att i lugn och ro kunna hjälpa dem med deras läxor.
Att ha tid till att hitta på saker utan minsta stressighet i kroppen.
Att bara få vara med dem...
RÖD SLIPOVER TILL JUL
Då vi inte befinner oss i Värmland tillsammans med de andra så har det blivit en tradition att barnen har på sig sina julkläder redan när vi har födelsedagskalas för W fyller i mitten av december.
I år är inget undantag då jag otroligt nog har lyckats få semester under juldagarna (de två tidigare åren har jag varit föräldraledig) och tänker, om vädret tillåter det (jag avskyr att köra bil vintertid), åka med barnen de 43 milen även i år.
Så i lördags hade alltså W på sig sin julklänning och hon kände sig som en prinsessa.
M hade jag tänkt skulle ha sina röda byxor, vit skjorta och väst på julafton (på sitt tvåårskalas hade han en vit t-tröja under den västen istället) men det var innan jag av en händelse sprang på den röda slipovern.
Den är superfin och underbar på lille M.
I lördags hade han den till en t-tröja men på julafton skulle det vara fint med en vit skjorta under.
Han tyckte nog själv också att han var fin (eller var det för att jag sa det till honom ungefär en miljon gånger under eftermiddagen) för han gick och tittade ner på sin röda tröja.
Drog lite i den med handen som för att känna på materialet och gick sen glatt vidare.
[Och NEJ jag har INTE fönat håret på honom! Han har massor av hår som böljar hej vilt runt hela huvudet]
Bild:Privat©HUSnrNIO
KAFFE
Puh vilken natt och med tanke på kvällens luciakonsert då min hjärnkapacitet måste fungera till max känns det inte så jättelovande just nu.
Men man ska aldrig underskatta koffeinets healande inverkan...
Keep Calm and have a cup of coffee!
Godmorgon på er!
Bild:Privat©HUSnrNIO
Om ni tänker ge bort en tavla i julklapp så glöm inte att skicka era beställningsmail senast idag för att vara säkra på att få tavlan före julafton.
Gör du en beställning mellan den 9-13 december får du dessutom en julklapp i form av ett GOD JULtryck utav mig.
Ytterligare information samt förslag på tidigare gjorda tavlor hittar du under kategorin TAVLOR längst upp på sidan.
Välkommen med din beställning.
Bilder:Privata©HUSnrNIO
