Det har blivit lite bloggande de sista dygnen.
Efter lördagens kalas tappade jag orken och med den föll också inspirationen och skapandelusten.
Husets lilla prins har sedan han hade falsk krupp sovit mindre bra ungefär varannan natt så dålig nattsömn och kalaset på det har fick mig lite ur balans.

Inatt när jag låg vaken mellan omstoppningarna av M började tankarna snurra om min återgång till jobbet som nu är mycket nära.
När jag väl hade börjat tänka på det så var det svårt att slappna av och somna om.
Än är det lite mer än två veckor kvar innan jag får lämna över stafettpinnen till L och den tiden tänker jag försöka njuta till max utav tillsammans med barnen och förtränga allt som heter arbete för jag är ju fortfarande föräldraledig!

Lördagens kalas var en succé.
Den lilla huvudpersonen njöt av att få paket, att stå i centrum och få äta (nästan) hur många chokladbollar som helst.

Saffranscupcakes med slarvigt pålagd frosting och en stjärna som jag stansat ut i marsipan med hjälp av ett litet pepparkaksmått, dajmkakor, knäck, chokladbollar, pepparkakor, mandelbräck, marknadsnougat och skumbanansfudge fanns på kakfaten.
Till detta dracks det gott starkt kaffe.

Istället för att göra en marsipantårta, som jag oftast gör, blev det en ganska fräsch glasstårta med massor av jordgubbar på.
Allsång på ja må hon leva med efterföljande fanfar av farfar och tårtblåsning är obligatoriska moment som måste ingå när det är födelsedagskalas.

Imorgon är det den femtonde och då är det sex år sen vår fina flicka föddes.
En klyscha kanske men jag har svårt att förstå att det har gått sex år sen den där eftermiddagen då mitt liv totalt förändrades och jag fick den största gåva man kan få. Ett barn. 

©HUSnrNIO