Nutrilett vs Libanesisk mat

Att det ska vara så svårt för mig att komma igång med mina planer på att få bort gravidkilona...
När jag väl hade bestämt mig för att starta föll valet på en veckas kur tillsammans med de klassiska Nutrilettpåsarna. 
Jag körde igång och det kändes motigt men jag höll ut i hela två dagar. Sen kom fredagen.

W blev utkörd till faster P efter dagis och skulle få tillbringa natten där.
Farmor och farfar sa ja till att sitta barnvakt åt lilla M och i byrålådan i hallen låg presentkortet som har legat där sen i december och bara väntat på rätt tillfälle.
Nu eller aldrig tänkte vi och begav oss in till stan för att äta på den Libanesiska restaurangen Habibi.

Med dagens Happy Hour erbjudande valde vi en avsmakningsmeny innehållande hela 16 av kökets kalla och varma Meze och till det beställde vi in en flaska Libanesiskt rött vin.
Så ljuvligt och underbart lyxigt på alla sätt att få sitta i stadens kvällsol och njuta av underbar mat upplagd i vackra skålar, gott vin, se på folk och sen kunna betala nästan hela summan med ett presentkort.
Att jag sen hade en släng av saknad till lilla söta sonen varenda gång det passerade ett barn och inte kunde låta bli att prata om honom var tjugonde minut får jag väl jobba på till nästa gång det är dax för vuxentid... *harkel*.

Om det var trögt och svårt att starta med Nutrilettandet så var det desto enklare att sluta med det!
Helgen fortsatte i en behaglig mat och vinanda.

Imorgon är det åter måndag och gissa vad som står på menyn då...

Fredagens smakupplevelse är ett minne blott.
Ett trevligt minne.


Dax för en liten utflykt


Förgrymmade unge

Ikväll är det sommarfest med Astrid Lindgrentema på dagis.
W ska vara Emil i Lönneberga.
Igårkväll letade vi igenom garderoben och hittade ett par trekvartsbyxor och en skjorta. Tillsammans med myssen och byssen som vi köpte på ALV för två år sen och svarta spraymålade fuskfoppaskor hamnade vi i sagans värld en stund i kvällssolen.

©HUSnrNIO

Idag öser regnet ner och himlen är mörk grå tråkigt nog.
Fortsätter det så här så blir festen flyttad till förskolans lekhall.
Eftersom det är picknick som gäller och det ordet betyder "måltid som man äter utomhus, oftast sittandes på en filt"" så antar jag att det pga vädret blir fika sittandes på golvet rätt och slätt.
Ser framemot kvällen iallafall :=)

Några ord på tavellisten

Några ord tillsammans med en enkel cirkelblomma blev en liten tavla med hjälp av photoshop som hamnade på tavellisten i köket (matrumsdelen).
Rött för ordet love och rött för de röda ljuslyktorna som står på den översta tavellisten.

©HUSnrNIO

Snart kommer L hem och med sig har han ramarna till W:s dagisfröknar så nu blir det snart lite pyssel inför morgondagens sommarfest.
Igår var vi bl.a på informationsmöte på fritids.
Varje dag nu påminns jag om det stora som ska ske efter sommaren. Min lilla tjej ska ta det första steget in i skolväsendet.
Som den oroliga kycklingmamman jag är tycker jag att det stundtals känns lite småjobbigt med alla dessa förändringar det innebär att börja i skolan, nya lokaler, nya lärare, nytt fritids, ny personal där och nya kompisar.
Igår tänkte jag t.o.m. tanken att det hade allt varit skönt om hon kunde förbli liten ett tag till och fortsätta på dagis tillsammans med kompisarna och världens bästa fröknar.
Men, liten har blivit stor, och själv ser hon framemot och längtar massor till efter sommaren.

Bara för lilla mamma att helt enkelt gilla läget...


Rosa & Lila

Trädet på vår tomt är fullt utav rosalila blommor.
Så vackert att sitta och titta på att inte ens en mulen himmel med regntunga moln känns betungande.

©HUSnrNIO

Det är mycket runt omkring mig för tillfället så tiden vid datorn blir minimal.
Helgens bravader med artonårskalas för släkt och fest för kompisar var inte så betungande för mig på kalasfronten då alltsammans hölls hos faster P, jag kom undan med att diska, duka och baka rabarberpajer, men däremot blev det mycket tid för mig tillsammans med minstingarna i flera dagar då L fixade inför kalaset.
Lite sliten utav veckan som gått är det bara att köra på med den här veckans sommarfest med Astrid Lindgrentema på dagis (W ska vara Emil så vi har spraymålat byssen och extrafoppaskorna svarta. Skorna ska likna Emils träskor), informationsträff på W:s fritids, skolbesök, körsång och en del annat som måste göras hemmakring.

Tur att man har ett vackert träd att pausa vid...


Snurr

Dagar fylls med innehåll.
Imorgon blir det artonårskalas.
Nu ska här bakas rabarberpajer.

Ha en trevlig helg!

©HUSnrNIO


Hår

Tre personer i den här familjen hamnar i kategorin långhåriga.
Jag är en av dem.
Men.
Jag plockar upp mina hår om det är så att jag ser dem ligga synligt spridda och förpassar dem till soptunnan eller toalettstolen.
Jag låter dem inte bara ligga i soffan så att man efter en stunds avkopplande tvtittning sitter invirad som en spindel i nät. Jag slänger dem inte heller på golvet så att lilla M ska hosta hårbollar likt en katt när han övar magkryp som alltid slutar med att han hånglar med golvet.

Kanske ska jag låna L:s rakapparat och smyga upp mitt i natten och raka några huvuden.
Tål att tänkas på.


Tights och rosa tyll

Idag har jag gjort ett försök till att räkna ut hur många dagar som återstår av min föräldraledighet.
Tyvärr så ser jag ett slut på mitt liv som hemmamamma till hösten.
Deprimerande tanke att behöva inrätta sig i tillvaron med jobb igen. Att dra upp barnen tidigt på morgonen och dumpa av dem på skola (W börjar förskoleklass efter sommaren) och dagis.
Att inte längre få tillbringa dagarna tillsammans med dem.
Visst vill jag återgå till mitt arbete men om jag får önska så skulle jag gärna vilja vara hemma ytterligare ett år.

Så mycket kul och spännande det finns att upptäcka och göra på dagarna tillsammans med barnen.
Lekparker som utforskas, fikaställen som njutes av, pyssel och fix hemmakring, nya vänner och öppna förskolor båd här och där.
Två terminer har präglats av körsång och dans för W.
Nu lider det mot sitt slut. Nästa vecka är det avslutning på kören och i helgen som gick avslutades dansen med en uppvisning för oss föräldrar.

Kvart i tio på lördagen var bibliotekets ingång fullt utav ett tjugotal flickor (vart var pojkarna?) iförda tights, dansskor och rosa tyllkjolar.
En stund senare fick föräldrar och anhöriga se på när barnen dansade och gjorde rörelser till musik och sagor tillsammans med dansfröken.
Med en hälsning om en glad sommar och med varsitt diplom i handen skuttade den ena ballerinan efter den andra ut ur Arenan en timme senare.
En härlig start på lördagen som präglade resten av dagen.

Gjorde ett försök till att föreviga dansglädjen med min sunkiga kamera...

©HUSnrNIO


Namntavlor

Dagis och skolfoton är något det finns ganska gott om i detta hem (och fler lär det bli när lilla skrutt börjar på dagis).
Vi har haft en del av dem upphängda på väggen vid trappen upp till ovanvåningen.
För en tid sen tröttande jag på de olikfärgade ramarna och bestämde jag mig för att spraymåla samtliga enhetligt svarta.
Funderade först på att måla dem vita men då väggen är vit tyckte jag att de försvann för mycket in i väggen. 
I söndags sprayades den sista ramen (ett ganska långdraget projekt) och nu återstår bara att stoppa i fotona i ramarna och klura ut hur de ska hänga på väggen (inte det lättaste).

Väggen blir "barnens vägg" så därför gjorde jag fyra små tavlor (14x14 format) med deras namn och födelsedagar på i olika färger.
Ramarna till namntavlorna köpte jag på Ikea.
Behöver jag säga att jag valde svarta från början den här gången... är något trött på att sandpappra och måla för tillfället.


©HUSnrNIO


Funderingar kring vakenhet

I slutet av april förändrades mitt liv.
Lilla M sov sig igenom sin första hela natt och så även jag.
Efter att ha varit uppe, ibland femton gånger per natt, i över sju månaders tid, så var detta obeskrivligt underbart för mig.
Efter några nätter med sömn kände jag mig mindre rörig i huvudet, starkare psykiskt och lite bättre i min mammaroll.

I fredags natt vaknade jag av att M skrek. Jag fick honom att somna om och sen sov han resten av natten. Likadant var det natten till söndagen.
Mellan söndag och måndag var han vaken i några timmar och vägrade att somna om. Han skrek från och till.
Inatt blev det ännu mer vakenhet och skrik. Vi var vakna (om man räknar bort fem minuters sömn lite här och där) mellan strax före tolv och fyra.
Även om jag var enormt trött så var det svårt att somna sen när han väl sov för då började tankarna mala om att något är fel.
Hur kommer det sig att han helt plötsligt, från att ha sovit hela nätter, vaknar igen.
Självklart vet jag ju att man inte kan räkna med något en längre tid när det gäller barns mönster/utveckling och framförallt inte när det kommer till sovfronten men eftersom jag är en orolig själ till naturen så funderar jag såklart på om något är fel.

Handlar det om den vanliga separationsfasen som de kan ha mellan sju och nio månader. Eller har han ont någonstans.
Idag när jag torkade bort vax ur öronen så började han gråta. Har han ont i öronen? 
Jag tycker att han är sig ganska lik på dagarna, kanske något gnälligare, men han äter normalt.
Kan det vara fler tänder som spökar.  Men är det inte lite väl tidigt att få ännu fler tänder.
Sen den första maj har han fyra tänder (och en liten glugg) och biter gladeligen i allt som finns inom räckhåll.

Kanske ska jag ringa bvc och ge uttryck för mina tankar...

©HUSnrNIO


En stund vid datorn

Har blivit väldigt lite tid vid datorn ett tag nu.
Dagarna går så fort tillsammans med barnen och blir det lite tid över så fyller jag den lätt med att fejja i trädgården och inomhus.
Projekt finns det jämnt att färdigställa och i mitt huvud finns det en massa fler.
Kort ska göras, insynsskydd till lilla toaletten ska skapas, vaxduk till uteborden ska inhandlas m.m. m.m.
Ja det finns en del att bocka av.

Den lilla tiden vid datorn har bl.a ägnats åt att göra två stycken tavlor som jag fick beställning på.
Kul tycker jag och förhoppningsvis även dess mottagare =)


©HUSnrNIO

Så var det dax att hugga tag i golvmoppen och trolla bort en del av alla de smutsfläckar som finns här hemma.
Ha en trevlig måndag!


L

Liten brun spenderar en stund i den bruna skinnsoffan på ovanvåningen lekandes med bokstaven L från Village.
Med badrumsdörren på glänt och tandborsten i munnen försöker jag att göra mig redo för dagen men vem kan stå där inne och borsta när liten sitter i soffan och ser helt bedårande ut...

©HUSnrNIO


Nu går det fort

Sol, värme och regn.
Det lilla Magnoliaträdet på vår baksida stortrivs.
Mängder med små knoppar som brister. Det är nästan som att trädet tror att det måste skynda sig att blomma för snart blir det kallt och mörkt igen.
Vackra blommor som man tråkigt nog inte får bryta av och placera i vas på köksbordet enligt en femårig tjej.


©HUSnrNIO


En rosa dröm

Igår tillbringade jag och barnen några timmar på Bergviks köpcentrum tillsammans med H och hennes barn.
Inne på Ica Maxi fanns det en kjol som W tittat på vid ett tidigare besök.
Då blev det inget köp men igår, efter att ha provat kjolen och visat upp för halva varuhuset hur härlig den är att snurra runt i, köpte vi den.
Kjolen är en riktig dröm enligt W, rosa och står rakt ut när man snurrar. 
Tillsammans med vita korta tights och en vit top blev hon jättefin.
Under hela kvällen igår satt hon och njöt i sin nya kjol.
 
©HUSnrNIO

Litet lekland

När vi flyttade in i vårt hus var gräsmattan avstyckad lite här och där av buskar och träd, i mer eller mindre bra skick.
Det fanns fanns ingen samlad gräsplätt tillräckligt stor till att både spela boll på, ha en badpool och samtidigt få plats med gungställningen på.
Efter att ha sågat ner och grävt upp två små träd, flyttat en del buskar och grävt upp och kastat en del har vi nu fått till en större del sammanhängande gräsmatta där man kan göra allt det där. 

I ena hörnet står lekstugan. Bredvid den hamnade den nyinköpta sandlådan och intill den gungställningen.
När det nysådda gräset har vuxit upp (man kan för tillfället bara komma i sandlådan från två sidor) ska gungställningen få flytta närmre så att barnens lilla lekland blir i en del av trädgården,
Det känns bra att ha sakerna relativt nära varandra när lillebror börjar gå (han vägrar att krypa, ska sitta eller stå upp) och snabbt kommer att vilja skifta mellan lekstugelek, sandkaksbygge och gungning.
På detta sätt frigör vi även gräsmatta till andra aktiviteter som solning och fotbollsspelning (storebror som är en duktig fotbollsspelare spelar gärna fotboll med W).

Önskar mig ett underhållsfritt vitt staket (har redan tittat ut ett) som ska gränsa av tomten mot vår granne på höger sida.
Men tyvärr så kostar det en del så det lär dröja ett tag till.

Så här ser det ut nu:
Sandlådan med dess skydd, en sexkantig presenning, som sitter ihop med grova gummiband i hörnen. Lätt att ta av och lätt att sätta på. Skyddar inte bara mot kattbajs utan stänger även ute regnvatten från sandlådan.

©HUSnrNIO

Sandlådan utan sandlådeskydd på.
På bilden ser det ut som att sandlådan är både skev och står snett men det är den/gör den inte. 
©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Snart blir det en tur till Maxi med H och barnen.
Jag har panik över mina gula inslag i håret (W: "mamma du ser konstig ut"!) efter att ha försökt få en mer jämn färgskala på det och hoppas på att hitta en mirakelkur mot detta.

Ha en bra dag!


Spännande kökslåda

W har en egen kökslåda här hemma.
I den har hon ett sorterat kaos (enlig henne själv). Kaoset består av diverse Ikeaplastprylar i färger som hon blir glad av.
Ikväll behövde jag låna en plastsked.
Jag glömde att stänga lådan efter mig och under den lilla tiden som jag lagade till lilla M:s kvällsgröt (om man nu kan kalla att röra ner grötpulver i kokt vatten för att laga) hade han både fått span på att lådan var öppen, styrt gåstolen mot den och plockat ur ett hav av sugrör som låg som plockepinn på köksgolvet.
När jag såg vad han gjorde sa jag till honom att sådär får man inte göra. 
Först ingnorerade han mig totalt, han var koncentrerad med att göra en triangel utav ett av sugrören. 
När jag sa till honom för andra gången skrattade han bara åt mig och fortsatte att böja sugrör.

Ibland (ganska sällan) är det trots allt lite skönt att ha ett gammalt kök med supertröga lådor.
Gäller bara att komma ihåg att stänga dem efter sig!

©HUSnrNIO 


Äntligen hemma-huset

Det har väl knappast undgått någon som är inredningsintresserad att "Äntligen Hemma huset" nu finns till salu på Hemnet.
Efter att ha följt renoveringen av huset i varje program var det kul att se den sammansatta bildkavalkaden (från Svensk Fastighetsförmedling) där gammalt möter nytt från det totalrenoverade 1920-tals huset.

Utgångspriset är 11 950 000 kr.
Vill man ha besök av "Äntligen Hemma teamet" i sitt nya hus så kommer de gärna och iordningsställer ännu ett vardagsrum, intill köket, matsalen och verandan. 


Bild från http://www.svenskfast.se/


BIld från www.hemmakanalen.se


Lördagsalone och Tacksam

Jag och L tillbringade eftermiddagen i en lekpark inne i stan.
Varsin pappersmugg med kaffe från bibliotekets café och en chokladboll (där flyttade vi fram gravidkilominskningen ytterligare en tid *suck*) på en bänk.
W lekte med nyfunna kompisar och lilla M satt mitt i parken på sin lilla gröna filt.
Jag satt på en bänk och tittade på denna lilla perfekta människa som grävde ivrigt med fingrarna djupt ner i sanden och skopade upp den i knät på sig själv och log både inom och utombords.
Kan inte göra annat när jag ser vår fina lilla pojke.

Väl hemma och åter igen i full gång med barnmat och blöjbyten några timmar senare vill bilden av lilla M sittandes i sanden med sin koncentrerade plutmunsmin inte släppa taget om mig.
När han ätit sin kvällsvälling och pyjamasen är på sitter vi i soffan och sjunger Imse Vimse spindel (hans favoritsång just nu). Han sitter i mitt knä vänd med ansiktet mot mig.
Rörelserna gör vi tillsammans, han ser rakt in i mina ögon och ler det underbaraste leende som finns mot mig.
Vilken lycka det är att ha denna vackra lilla underbara människa i mitt liv.
Den glädje han sprider bland oss alla är otrolig.
Jag är så oerhört tacksam över att få tillbringa mina dagar tillsammans med honom (även om det kan vara lite jobbigt ibland också).

Ensam hemma (de två små sover gott i sina sängar) sitter jag med känslosvall och övertrötthet och surfar. 
Läser bloggar och smuttar på ett glas rött (och avundas kändisnissar som festar loss på Café Operas uteservering som har invigning ikväll. Nä skulle inte tro det!)
Jag känner mig redan lite tung i huvudet av vinsmuttandet och gråtmild av känslor.
Bloggar som Nellymamman, Jag e frisk, Vimmelmamman, Leva idag, Heja Abbe berör oerhört och tårar trillar nerför kinderna.
Tänker på mina barn som mår bra och är friska och gråter en skvätt till av tacksamhet.
Är vad en vän skulle kalla det "rejält blödig" för stunden.
Tänker på W som för bara någon timme sen åter igen var arg på mig och skrek att jag är dum (det måste stå "dum" i pannan på mig) och fnyser lätt för en gångs skull åt sexårstrotsen istället för att sucka djupt.

Måste kika in till båda barnen på väg till sängen. 
Sömn heter nog botemedlet innan jag snyftar igen helt.

Gonatt!

©HUSnrNIO


Grön blir Vit

Nu står den där och lyser härligt vit, den fd garageväggen, numera vägg till bonusdotterns rum. 
Tre strykningar fördelade på mig själv som målade en och en halv gång, mamma en halv och pappa en gång.
Jag trodde inte att det skulle behövas tre strykningar men den gröna färgen vägrade att låta sig täckas med endast två.

Nu när det är gjort är min önskan om nya altanmöbler om än ännu starkare än tidigare.
Men, åter igen, med mammaledighetsersättning får jag hålla till godo med dem vi har ännu ett tag. Opraktiska och inte särskilt bekväma, iallafall inte om man ska förtära en längre middag sittandes i dem, men dock är de mer ok sen jag målade dem vita. 

Bild på den gröna väggen.

©HUSnrNIO

Bild på den vita väggen.

©HUSnrNIO

Hyllan i närbild.

HUSnrNIO

Ett av altanens fönster.

©HUSnrNIO

Ha en trevlig fredagkväll!


Småkryp

Det är tydligen inte bara jag som gillar den nymålade carporten...
eller så var det skyddet mot regnet som lockade den lilla snigeln som sugit sig fast upp och ner på de vitmålade bräderna.

©HUSnrNIO


Blodig dröm

Inatt vaknade jag av att jag hörde W gråta.
När jag kom ner till hennes rum satt hon upp i sängen och storgrät alldeles blodig.
Jag med min avsky för allt vad sjukdomar och sjukvård innebär blev alldeles kall. Hon tjöt ljudligt och hade blod på händerna, i ansiktet, i håret, på kudden och sängkanten.
Medan jag hämtade kökshandduken berättade hon att J (kärleken på dagis) hade trängt in henne i ett hörn och sen slagit henne och även körsångarkompisarna hade varit dumma mot henne.
När hon berättar ser jag att det är näsblod hon har och lägger henne högt och försöker stoppa blödandet med handduken (pustar samtidigt ut då det inte var något annat som hade hänt...).

Vi tillbringar en halvtimme med att stoppa blödandet och sen tvätta händer, ansikte och hår rent från blod.
Klockan är fyra när vi är klara och med papperstuss i näsan sover vi resten av natten i dubbelsängen då W absolut inte vill sova ensam efter drömmen som hon haft (hon snarkar med sin papperstuss i näsan och jag har svårt att sova).

Imorse frågade jag henne igen vad det var hon hade drömt.
Får samma svar som under natten.
Då säger jag att det var bara en dröm och är inte sant (hon ska till dagis och träffa J en stund senare).
Till svar får jag att det visst var sant varför var hon annars blodig!

Under resten av morgonbestyren pratar vi om näsblod. 
Varför man får det, hur man ska göra när man har det osv osv.


Beundrar

En eftermiddag i vår stad.
Jag och barnen vandrandes längs med älven.
Medan W plockade sten som hon kastade i vattnet satt jag och tittade på en nyfiken liten M. 
Han hade bestämt sig för att skruvhålet på den stora bryggan var mycket intressant och gungade fram och tillbaka för att ta sig närmre det.
Jag satt länge och beundrade honom och hans nyfikenhet.

©HUSnrNIO


Ska det behöva ta så lång tid...

Vilken evighetshistoria det verkar vara för mig att få iväg ett doptack till alla de människor som delade lilla M:s dopdag med honom och oss!
Efter att ha haft värsta fotosessionen här hemma och sen beslutat mig för vilka kort jag skulle använda till tackkortet glömdes det hela bort.

När jag sen en månad senare råkade se korten på datorn tyckte jag inte om mitt val utan valde nya.

Gjorde om dem till svartvita och sen tog det ytterligare ett tag innan jag väl framkallade dem (inväntade min rabatt på 100 gratisbilder hos Fuji).

När de sen damp ner i brevlådan blev de liggandes ytterligare en tid för att jag funderade på hur själva utformningen utav tackkortet skulle se ut.
Insåg sen att jag varken har tiden eller orken att scrappa något avancerat kort så lilla M:s tackkort består av tre bilder fastsatta på en vit cardstock. En av bilderna beskar jag och använde datorn till att skriva några tackande rader med olika teckensnitt. 
Resultatet - ett mycket enkelt kort.  

Vad tror ni hände när jag hade monterat ihop fjorton utav korten. Jo cardstocken tog slut så nu är det åter igen paus i denna evighetshistoria.
Får vara glad om korten kommer iväg innan han börja i förskolan!

©HUSnrNIO


En bit tyg

En miniförnyelse i köket har skett.
En bit utav tyget Majken från Ikea häftades fast till en tygtavla.
Jag är stormförtjust i detta enkla med tygtavlor.
Allt man behöver är en bit tyg, en stomme (t.ex en canvastavla från Panduro eller Claes Ohlssons) och en häftapparat.
När man tröttnar på tavlan är det bara att peta bort stiften som tyget sitter fast med och häfta på ett nytt.
Så enkelt och kul när det finns så mycket härliga tyger.

©HUSnrNIO


En promenad

Spontana långpromenader i solsken med tid till att sitta ner i ett hav av vitsippor, äta glass på en parkbänk och leka i lekparken kommer jag att sakna enormt mycket när det är dax att börja jobba igen.
Idag njöt vi av det fina vädret och omgivningen runt omkring där vi bor.
Givetvis fanns kameran med oss på promenaden...


Bilder redigerade med action Vintage White


Bilder redigerade med action Grungy


©HUSnrNIO


En skymt av regnbågen

En fjäril flög förbi hos oss under gårdagen.
En glad sommarfjäril som med sina bestämda vingslag visade oss regnbågens alla färger.

©HUSnrNIO

Här skedde förvandlingen till fjäril.


Lycka


©HUSnrNIO

Lycka är att sitta där på kanten och se på när lilla du gräver ner dina fingrar i sanden
Fyller din hand med sand. Funderar. Känner med dina små fingrar. Som om du vill memorera känslan av varje sandkorn

Lycka är också att du och jag sover en hel natt utan att väcka varandra en enda gång.
Utan napp men med ditt gosedjur tätt intill sov du din första natt utan att ropa på mig.
Sju månader och åtta dagar gammal.
Det konstiga var att när jag vaknade halv åtta imorse kände jag mig lika mosig som i fredags morse trots nattens alla timmar med sammanhängande sömn!


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0