En lång tid nu har termometern visat på både 20 och 25 minusgrader.
Idag har det pendlat mellan tio och femton så efter att ha tillbringat förmiddagen på jobbet passade vi på att ägna oss åt en stunds utomhuslek under eftermiddagen.
Det gäller ju att passa på för man vet inte när det blir "varmt" nästa gång...

Väl påpälsade med raggor och halsdukar blev det premiäråk på kullen för både mig, L och lilla M.
W, som redan har gjort flera timmar tillsammans med pulkan, tyckte ändå att det var kul eftersom vi gick dit tillsammans.

Snubbel och kall snö innanför de smått urväxta termobyxorna ledde till frusna tårar på W och vi begav oss hem igen.
Inte var vi ute någon lång stund men den var alldeles tillräcklig för lilla skrutt som rödrosig om kinderna slickade sig febrilt runt munnen för att få bort det genomskinliga rinnande snoret. 
Vi hann dock med både pulkaåk, rutschkaneåk och att gunga.
Lika bra att hålla tempot uppe så man inte står och fryser till i kylan...

Bilder:Privata©HUSnrNIO

M är lite bättre idag men långt ifrån bra.
Cortisonen som han fick på vårdcentralen igår satte jag stort hopp till och visst har den tagit bort en del den där riktigt vassa hostan och han andas lättare men han hostar fortfarande massor och gråter och är missnöjd mest hela tiden.

Han vill sitta i knät och klänga på mig samtidigt som han slingrar sig som en ål och gråter.
Någon morgongröt ville han aboslut inte ha men en flaska välling slank ner så något har han i magen.
Läkaren skrev ut Mollipect men hon trodde ju inte att vi skulle behöva använda den utan att det skulle räcka med cortisonen  han fick.
Vi har gett honom Mollipect. Mer än en gång.
Det är jobbigt att att höra honom hosta. Att han gråter (och därför hostar mer) är också ett himla jobbigt ljud att vara kring vilket märktes på W under eftermiddagen igår. 
Hon sa till honom på skarpen efter ett tag att han skulle vara tyst när hon inte hörde vilket kort jag frågade efter när vi spelade Finns i sjön.

Jag fick iallafall ett break ifrån sjukvardagen en stund igårkväll när jag och W åkte på vinterafton i kyrkan.
W sjöng med sin kör. Det bjöds på glögg, och otroligt nog provsmakade W glöggen och tyckte om den, och lussebullar (dock utan saffran till min stora besvikelse). 
Lotter och hembakat hör vinteraftonen till men istället för traditionell fiskdamm fick barnen krypa in i en snögrotta och hämta en påse med godis och en julkalender.
Det var väldigt uppskattat.

Föregående natt utan sömn och den här natten med massor av spring och korta sömnpass tar ut sin rätt och idag är jag väldans trött.
Just nu är M tyst (han sitter fortfarande och håller i vällingflaskan) så jag ska passa på att dricka en stor kopp uppiggande kaffe.

Ha en trevlig förmiddag!

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

En vanlig torsdag.
Jag och barnen har tillbringat några timmar på stadens bibliotek tillsammans med andra höstlovslediga barn.
Barnen fick lyssna på en spännande saga och sen fick de göra både mask och tumgipsspöke.
Kul att göra och kul att springa runt i här hemma och skrämma M med om man frågar familjens snart sexåriga tjej.

Har varit en bra (men ack så lång) dag utan alltför mycket gråt och sexårstrots. Förhoppningsvis innehåller den kommande natten färre uppvaknanden pga gråtande barn än gårdagens och jag får mig några timmars skön nattsömn.

Gonatt.

I tre dagar har vi levt i total symbios med varandra. Jag, W och M.
Känns som att jag håller på att bli smått galen ena stunden för att nästa tycka att det känns ganska ok och flyter på.

M är hysteriskt intresserad av teknik och småsaker.
Tv, dvd och förstärkare är det som han tror sig bestämma över. När man säger till honom tittar han på mig och ler för att sen fortsätta trycka.
När jag lyfter bort honom från tv:n i vardagsrummet går han de flesta av gångerna direkt in på W:s rum och misshandlar hennes tv istället.
Häromveckan stoppade han in en sked i förstärkaren eller högtalaren (jag har noll koll på vad det är för något) som jag inte lyckades få ut. Kom just på att jag glömt berätta det för L...
Det är otroligt att inte något har gått i sönder ännu.
När han inte ägnar sig åt tekniksaker kämpar han för att komma åt mina saker i fönster och på hyllor. Han plockar även ur alla köksskåpen som är i golvhöjd.
Tro inte att jag inte säger till honom för det gör jag!

Samtidigt som han kör sitt race så är W måttligt glad och munter över att behöva tillbringa ännu en dag hemma från skolan.

För att inte bli galen här hemma övertalade jag L till att komma hem en stund på lunchen. Själv kastade jag mig i bilen pch åkte till Panduro.
Blev krympplast och en ask med innehåll till att skapa egna halsband till W.
Till mig själv blev det lite härliga tyger och band.
M fick nöja sig med en banan från Ica han.

Glada, nöjda, snoriga och lite febriga är vi nu sugna på att börja pyssla.
Tror jag måste snabba på för snart har M ätit upp sin banan och det roligaste han vet är nog inte detsamma som jag själv tycker...

©HUSnrNIO

Eftersom W är sjuk sen i söndags kväll med förkylning, feber (dock ingen hög feber), och hård hosta så var det väntat att även lilla M så småningom skulle insjukna.

Efter att ha sovit en timme, lagom till att Desperate Housewifes skulle till att börja igår kväll, vaknade han och grät. Han hostade hårt och skällande och andningen var tung och väsande.
L bar omkring på honom och när han lugnade ner sig lättade den tunga andningen något.
Efter att ha dividerat med L ringde jag sjukvårdsrådgivningen.
För mig är det en självklarhet att ringa dit för att få råd. Speciellt när det handlar om andningen på en så liten människa som M även om L tyckte att det var lite förhastat att kasta sig på telefonen.

Även om jag inte fick någon för mig ny information om hur man ska agera i ett sådant läge, att höja upp sängen i huvudänden, att klä av honom och se till att han ligger svalt, att gå ut i nattluften och hålla koll på hur han andas, är ju sådant jag redan vet och åtgärdar i ett sådant här läge, så är det ändå en trygghet att ha pratat med dem.
Om han fortsatte att ha svårt att andas så skulle vi ringa tillbaks så skulle de förvarna sjukhuset om att vi var på väg in med honom.

Nu behövde vi inte åka in under natten.
M vaknade några gånger till av sin otäcka hosta men när han lugnade ner sig avtog den och vi kunde lägga ner honom igen. Mellan elva och sex sov han i sin säng med endast några få hostningar vilket kändes otroligt skönt även om jag inte sov så jättebra.
Jag hade babylarmet uppskruvat på max på sängbordet bredvid mig och alla möjliga tankar for genom mitt huvud under nattens gång.
Nojjigt tycker kanske en del men jag är en oroande själ utav mig och när det handlar om mina barn oroar jag mig enormt mycket.

Idag mår han bättre. Han lyckades få i sig både välling och gröt utan att hosta/kräkas upp den, och även om näsan rinner och han är febervarm så är han vid ganska gott mod och har lekt en del under förmiddagen.
För en stund sen bäddade jag ner honom i vagnen och tog en kort promenad så nu sover han gott ute i den fuktiga och svala luften.
Dock vet jag att när natten kommer brukar hosta och andningsbesvär återkomma.

När man ett litet barn som visar symptom som skällande hosta och tung andning för första gången kan det vara bra att komma iväg till sjukhuset för att fastställa vad det är. Tecken på falsk krupp, något som även W hade vid några tillfällen när hon var liten, kan även vara förkylningsastma eller något annat fick jag veta under samtalet med rådgivningen igår kväll.
Är han dålig ikväll/natt under en längre tid så kommer jag att åka in med honom. Sådan är jag.

Även om jag inte vill tänka tanken om svininfluensa så finns den där i bakhuvudet. Om en vanlig förkylning gör detta med ett litet barn vad kan då inte svininfluensan med hög feber och grav hosta och kanske efterföljande lunginflammation göra. Jag behöver ju inte måla f** på väggen men tanken finns tyvärr där nånstans i bakhuvudet.

Jag skulle verkligen uppskatta om vaccineringen av Sveriges befolkning kom igång nu på direkten innan den smittsamma sjukdomen knackar dörr.
Om nu experter inom området uppmanar människor att vaccinera sig så borde man väl säga ja till det (om man nu inte tillhör någon av de grupper som faktiskt inte tål vaccinets innehåll vill säga). 

Rykten som sprids om konspirationsteorier och om att vaccinet skulle orsaka förlamning låter för mig mer skumt än troligt. Allt prat om den dos kvicksilver som vaccinet innehåller och som man får i sig får mig att tänka tanken om hur mycket kvicksilver får man inte i sig under en hel livstid eller alla dessa miljöutgifter som vi genom vårt leverne utsätter oss själva och våra barn för.

När jag pratade med en väninna upplyste hon mig om att det varje år dör människor i influensa.
Jo visst gör det det men dessa människor är äldre, svaga och kanske har någon kronisk sjukdom. Sjukvården vaccinerar dem för att de tillhör den mest utsatta gruppen när vinterns influensor drar igång.
När det gäller svininfluensan vet man ännu inte vilken grupp av människor som kommer att drabbas hårdast dock verkar det som att det är de yngre som kan tänkas vara mest utsatta.
Experter dra paralleller mellan svininfluensan och spanska sjukan som resluterade i att ca 38000 människor i Sverige dog.

Valet är ens eget, man väljer själv vilken fakta man vill ta till sig. 
Jag tror fullt ut på smittskyddsinstitutets rekommendationer om att man bör vaccinera sig dels för att inte själv bli sjuk, vem vet om man blir helt återställd eller ens överlever, men framförallt för att skydda de människor som tillhör riskgrupperna.
Vad som blir en veckas sängliggandes med feber och hosta för mig kanske inte har samma utslag för min lilla son.


©HUSnrNIO

Bild från helgens premiärduschning för lilla skrutt.
Han älskar att bada i balja men att sitta i duschen tillsammans med duschslangen var minst lika trivsamt.

Verkar bli en lång dag idag.
W är ledig från skolan pga studiedag.

Hon kan inte låta M vara ifred. Så fort han sitter och leker med något är hon där och ska vara med.
Han kommer av sig i sin lek och vill vara med henne istället.
Då vill hon inte utan tycker att han är i vägen eller rör hennes saker.

Skrik och klagan.

En stor mugg med kaffe och mjölk sen tror jag vi går ut och sopar vår infart som är full med löv och bös.
Kanske den friska höstluften gör barnen mindre stridsbenägna.
Värt ett försök iallafall.

©HUSnrNIO

Det blåser kraftig vind och regnar för andra dagen i rad.
W har på eget initiativ tagit på sig (sin tunnaste) mössa när det nalkas utomhusaktivitet och hon har alldeles rätt - det är kallt om öronen nu när hösten är här.

Det är lite svårt att tro att det bara för två dagar sedan var så varmt att man kunde ha kortärmat på sig utomhus.
Vilken tur att vi tog tillvara på det fina vädret och tillbringade torsdagseftermiddagen i lekparken med småfolket för nu blir det nog ingen mer sommarvärme.
Hösten är här.

©HUSnrNIO

Idag har jag flera gånger fått höra att det är sommarlovets sista dag.  
Och det stämmer för imorgon börjar W i förskoleklass.

Den sista dagen har vi bl.a ägnat åt att njuta av solen och att ha kul (iallafall en del av dagen om man frågar M).
©HUSnrNIO

Efter några timmars lek styrde vi bilen mot klädaffärerna.
W provade sex par jeans i storlek 116. De flesta var ganska mycket för stora i midjan. Hon har dessutom vant sig vid att ha lite för korta jeans så när hon nu fick på sig byxor med rätt längd tyckte hon att de var på tok för långa.
Jag och M stod utanför provhytten medan hon svidade om. När vi fick det magiska tecknet (hon är mycket känslig för att om någon skulle råka se henne "naken" för tillfället), dvs provhyttsdörren öppnades lite grann, så var det fritt fram för att granska henne (läs klämma, dra och känna).

Efter nästan en timme på Lindex fick M nog av vår shopping och bestämde sig för att höras över hela shoppingcentrat. Han gormade och skrek, gnuggade ögonen av trötthet men totalvägrade att somna i vagnen. Väl sittandes i bilen slocknade han på två sekunder *hrmpf*.

Pga av detta alarmerande ljud från vår vagn ökades tempot på shoppingen.
Ett par jeans med broderade hjärtan på, en rosa fleecefodrad Lille Skutt regnjacka (åh vad jag älskar när det inte bara är tunn galon i regnkläderna) med matchande mörkblå regnbyxor (otroligt nog så valde W själv de blå fleecefodrade byxorna med knäppning i midjan istället för de illrosa hängselregnbyxorna som inte var fodrade - hurra!) fick följa med hem från Lindex och från Kapp Ahl blev det en rosa och svartvit randig tröja med glittertext (W påstår att Hannah Montana har en liknande).

Nu när barnen sover, tvätten är hängd, nedervåningen har blivit överkörd av dammsugaren, tidningar och kartonger har fått flytta ut i garaget i väntan på att återvinnas och sambon fortfarande är på resande fot funderar jag på om jag ska sy den där gymnastik/danspåsen som jag lovat W eller prova mig på att göra en alfabetstavla till samma stora men ändå lilla tjej.

Ha en trevlig kväll!

©HUSnrNIO
En body med Barbaskön får följa med på visit till femtiotalet.


©HUSnrNIO
I byn fanns det en skomakare. En snäll en och inte som den som skrämmer Lisa, Anna och de andra barnen i Bullerbyn när de är på väg hem från skolan.


©HUSnrNIO
Stora stenar blir till små med ett bedövande ljud. Den gamla maskinen är fascinerande.


©HUSnrNIO
En sliten gammal gunghäst får stå i centrum för en stunds lek.

Idag har jag varit på min arbetsplats och haft samtal om min framtid.
Frågor och tankar om när jag ska komma tillbaks och hur många procent jag då ska arbeta.
Det var med delade känslor jag åkte därifrån.
Frihetskänslor, ja nästan en liten kick fick jag av att vara ute i världen på egen hand. 
Efter en stunds samtal om arbetsuppgifter så kände jag nånstans långt inombords det där suget efter att jobbba, att ha flera bollar i luften samtidigt, att vara kreativ och känna energin som uppstår i mitt arbete och i mötet mellan människor och musik. 
Just detta var inget vi diskuterade utan det var en överrumplande känsla som poppade upp inom mig allt eftersom samtalet mellan de sex ögonen fortlöpte.

Trots denna lilla lilla kick har jag beslutat mig för att förlänga min föräldraledighet tom. den 31 december det här året. Även om det är tungt och vi lever på minimum ekonomiskt så är det ett beslut som känns rätt.
Att vara hemma när W kommer från skolan, att varje dag få följa lilla skrutts utveckling och dela dagarna tillsammans med mina barn så länge som det bara är möjligt är det jag vill göra just nu.
Faktum är att kombinera ett hundraprocentigt arbete med familjeliv, min relativt nya roll som tvåbarnsmamma och ett hem som ska skötas känns som något jag behöver mer tid att vänja mig vid.
Att arbeta kommer jag att göra förr eller senare men att vara hemma med barnen på heltid, under en längre tid, är kanske något som jag bara har chansen att vara nu.

Eftermiddagen har ägnats åt lek i stans stora lekland.
Massor av kul rutschkanor, studsmattor och snurrleksaker för stora och små.

©HUSnrNIO

Om ni undrar vad bilden längst ner till höger föreställer så är det jag och W som åker i rutschkanan "fritt fall" :=)

Det har varit en härlig dag med massor av lek, både på tåget till Hallsberg och väl framme i Upptäckarhuset. 
Upptäckarhuset skiljer sig från alla dessa lekland som har poppat upp på sista tiden.
Istället för att ha en massa rutschbanor och studsmattor m.m. så fanns det olika temarum. T.ex vårdcentral, brandstation, livsmedelsbutik m.fl. Rummen var inredda så de ser ut som på "riktigt" och innehöll massor av passande rekvisita att leka med.
Barnen kunde sen använda sin fantasi och leka rollekar.
Favoritrummet för W var brandstationen där man kunde köra brandbil och kasta sig utför en klassisk brandstång (eller vad det nu heter...).
Lilla M tyckte mycket om konditorirummet där det bl.a fanns leksaksballerinakex som verkade smaka smaskens.

En något trött mamma, med en begynnande förkylning av det grövre slaget verkar det som, säger nu godnatt!

©HUSnrNIO

Idag var dagen som W skulle på fem och ett halvt års kontroll samt vaccineras.
Hon hade laddat för den här morgonen och bestämt sig för att trots lite nervositet inför själva sprutsticket så skulle hon ta den och vara lugn.
När vi kom dit visade hon upp sin högra hand för bvctanten som direkt beslutade att idag blir det inte någon spruta.
Handen är röd, svullen och det kliar.
Förmodligen beror det på en överreaktion mot myggbett.
Efter vägning, mätning, ryggundersökning och genomgång av W:s utveckling, som såg bra ut allting, fick vi utskrivet flytande som hon ska ta en gång om dagen mot svullnaden och klådan samt en ny vaccinationstid.

Lite tråkigt tycker jag det är att behöva släpa oss dit ytterligare en gång då madame bvc inte är den smidigaste människa när gäller att ha med barn att göra enligt mig. 
Iallfall inte sådana barn som är väldigt verbala, självständiga och gärna frågar och tycker till om det mesta som ska göras vid dessa besök.
Sen är det ju självklart att jag inte vill att W ska bli sjuk som man kan bli om man vaccinerar när man inte är helt frisk så om tre veckor får vi helt enkelt pallra oss dit igen.

Passade också på att väga och mäta lilla skrutt när vi ändå var där.
Jag är urusel på att åka till den öppna vägmottagningen. Idag är det hela tio veckor sen vi var där men eftersom han äter bra och jag märker att han växer och utvecklas så glömmer jag bort det. 

På tio veckor har han vuxit fyra centimeter på längden vilket gör att han nu är hela 72 centimeter lång. Vågen stannade på 8465 gram, alltså en ökning med 680 gram sen i mars.
Hans viktkurva pekade något neråt men det ser ändå normalt ut och inget att oroa sig för fick jag tillsagt mig.

Snart dax för lunch. Spagetti och köttfärssås till W och en påse Nutrilett till mig. Yuammi!

Ha en trevlig eftermiddag!

©HUSnrNIO

Jag och L tillbringade eftermiddagen i en lekpark inne i stan.
Varsin pappersmugg med kaffe från bibliotekets café och en chokladboll (där flyttade vi fram gravidkilominskningen ytterligare en tid *suck*) på en bänk.
W lekte med nyfunna kompisar och lilla M satt mitt i parken på sin lilla gröna filt.
Jag satt på en bänk och tittade på denna lilla perfekta människa som grävde ivrigt med fingrarna djupt ner i sanden och skopade upp den i knät på sig själv och log både inom och utombords.
Kan inte göra annat när jag ser vår fina lilla pojke.

Väl hemma och åter igen i full gång med barnmat och blöjbyten några timmar senare vill bilden av lilla M sittandes i sanden med sin koncentrerade plutmunsmin inte släppa taget om mig.
När han ätit sin kvällsvälling och pyjamasen är på sitter vi i soffan och sjunger Imse Vimse spindel (hans favoritsång just nu). Han sitter i mitt knä vänd med ansiktet mot mig.
Rörelserna gör vi tillsammans, han ser rakt in i mina ögon och ler det underbaraste leende som finns mot mig.
Vilken lycka det är att ha denna vackra lilla underbara människa i mitt liv.
Den glädje han sprider bland oss alla är otrolig.
Jag är så oerhört tacksam över att få tillbringa mina dagar tillsammans med honom (även om det kan vara lite jobbigt ibland också).

Ensam hemma (de två små sover gott i sina sängar) sitter jag med känslosvall och övertrötthet och surfar. 
Läser bloggar och smuttar på ett glas rött (och avundas kändisnissar som festar loss på Café Operas uteservering som har invigning ikväll. Nä skulle inte tro det!)
Jag känner mig redan lite tung i huvudet av vinsmuttandet och gråtmild av känslor.
Bloggar som Nellymamman, Jag e frisk, Vimmelmamman, Leva idag, Heja Abbe berör oerhört och tårar trillar nerför kinderna.
Tänker på mina barn som mår bra och är friska och gråter en skvätt till av tacksamhet.
Är vad en vän skulle kalla det "rejält blödig" för stunden.
Tänker på W som för bara någon timme sen åter igen var arg på mig och skrek att jag är dum (det måste stå "dum" i pannan på mig) och fnyser lätt för en gångs skull åt sexårstrotsen istället för att sucka djupt.

Måste kika in till båda barnen på väg till sängen. 
Sömn heter nog botemedlet innan jag snyftar igen helt.

Gonatt!

©HUSnrNIO

En eftermiddag i vår stad.
Jag och barnen vandrandes längs med älven.
Medan W plockade sten som hon kastade i vattnet satt jag och tittade på en nyfiken liten M. 
Han hade bestämt sig för att skruvhålet på den stora bryggan var mycket intressant och gungade fram och tillbaka för att ta sig närmre det.
Jag satt länge och beundrade honom och hans nyfikenhet.

©HUSnrNIO