Idag orkade vi inte packa ur bilen när vi väl kom hem ifrån arbete och dagis. 
Istället pysslade vi en lång stund på vår ocharmiga uppfart (jag avskyr den fula och dåligt lagda asfalten och nångång ska den minsann bort!).
Den stora gröna vattenkannan är spännande att umgås med enligt lillebror.
Han vattnar och vattnar men inte på blommorna utan på asfalten!

När uppfarten var väl indränkt fick han för sig att han skulle klättra över staketet och in till grannen. Vattenkannan skulle han ha med sig så troligtvis tänkte han hjälpa dem med bevattningen. 

Vem vet, imorgon när vi kommer ut så kanske asfalten har fövandlats till ett blomstrande hav...
Det vore ganska mysigt det! 

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Snart tjugo månader gammal och redan så bestämd och tydlig med vad han tycker bäst om.
Jag som är den som just nu tillbringar flest av dygnets timmar tillsammans med honom vet självklart vad det är som gäller om M själv får välja...

På tredje plats hamnar Nassim Al Fakir och hans underbart kreativa, lekfulla och charmiga sätt att skapa musik på.
Om man missat Nassim på Barnkanalen kan man se och lyssna till honom på svt.play.se. 
Tyvärr finns det bara två avsnitt upplagda men de två kan ses många gånger utan att man tröttnar... :-)
Jag tycker mig skönja att "I hallen" är något populärare hos M än "Böcker".

På andra plats kommer smoothie.
Icas vaniljyoughurt, banan eller blåbär (eller både och), lite vaniljsocker och två isbitar för att få till kall temperatur på drycken och sen ner med stavmixern i bunken för att få till ett drickbart och enkelt mellanmål.
M älskar att sitta vid bordet och slörpa med sugröret i barnmuggen.
Det som också är bra är att även W gärna äter denna enkla smootie och sådant som man kan göra till båda barnen samtidigt är alltid lite plus i kanten för den som ska göra det...

Så till det bästa som finns i lille M:s liv...
Att vara utomhus och undersöka och upptäcka världen.
Så fort tvättstugedörren står öppen är han där och gör ett tappert försökt till att klä på sig för att kunna gå ut.
Mössan åker ner från krokarna och han trär den lite snett över huvudet.
Stövlarna kliver han i oftast utan problem, han klarar nästan även att få på sig regnjackan själv (åtminstone halva). Om han får ner den från krokarna vill säga.

Ute spatserar han omkring än så länge pratandes sitt alldeles egna språk.
Han hämtar vattenkannan och vattnar blommorna. Skrattar när det mesta av vattnet väller ut bredvid krukan istället för i den.
Kör några varva med sin gräsklippare, går in i lekstugan och hämtar ut lite köksutrustning som han placerar på hans och W:s bord på gräsmattan.
Sådär kan han hålla på i timmar.
Han vill absolut inte följa med in när det är dax för det.

Möjligtvis om han får smoothie...

Bilder:Privat©HUSnrNIO

Mamman sitter på golvet i köket och skrattar.
Husets lille herre sitter uppflugen på en pall och övar sig på olika ansiktsuttryck.

Mamman ligger ner på köksgolvet och skrattar.
Den lille blöjbeklädde herren grimaserar på.

Mamman skrattar så hon gråter.

Grimaserandet slutar tvärt. Blöjkillen tittar med stora ögon på varelsen på golvet, ålar sig ner från sin pall, lägger sig rakt över mamman och överröser henne med ljudliga pussar.

Mamman som har fått sig en släng av måndagströtthet gråter ännu mer... ♥

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Vilken helg det har varit!
M har deltagit i modevisningen på Barnmässan, jag har jobbat, en av barnkörerna har sjungit (vilket kräver en del extra utav mig men skänker mycket glädje och arbetslust tillbaks), städat, jobbat lite till, varit på barnmässan igen, stigit upp strax efter fyra både lördag och söndag då M bestämt sig för att det är dax att vakna då (en vidrig tid att börja dagen på!) och varit själv med barnen både fredag och lördag kväll.
Jag är smått mör just nu men känner mig ändå inte helt slutkörd.
Hade en dipp av trötthet med blossande kinder och tunga ögonlock runt tre i eftermiddag men lyckades komma över den.

Helgens roliga och annorlunda upplevelse var självklart lille M:s deltagande i modevisningen på Barnmässan.
Lördagens framträdande var sisådär.
Även om vi har övat flera gånger tillsammans så är det ändå en helt annan sak att stå där på scenen med alla dessa människor framför sig.
Just den biten gick väl helt ok under lördagen. M verkade trivas när han väl såg publiken och fick span på att någon vinkade åt honom så han vinkade tillbaks.

Det var den där stunden före och väntan mellan vår scennärvaro som han hade svårt med.
Modevisningen startade klockan 12 och tjugo minuter före var det samling bakom scenen.
Då flippade han ur.
Han befinner sig i en utvecklingsfas och är dessutom väldigt stark och tydlig med att han inte tycker om att bli alltför tillsagd.
Han ville gå på barnvagnsrampen upp till scenen och när han inte fick det ville han klättra i trappen på väg upp.
Självklart fick han inte det och detta ledde till att han skrek av ilska, snoret sprutade och han kastade sig av och an i famnen på mig.
När jag släppte ner honom så dunkade han huvudet i betonggolvet så han fick ett blåmärke i pannan.

Tilläggas ska att vi hade varit på mässan redan vid tiotiden för att få håret stylat på både M och mig. Därefter gick lekte vi med lego och tittade på alla glada människor tills det var dax att byta om till meandi-kläderna. En händelserik förmiddag med andra ord. 
Jag var blöt av svett när det väl var dax att ge sig upp på scenen och mina mindre behagliga känslor för att exponera mig var inte mindre precis utan snarare tvärtom.

Igår däremot så fungerade allt så mycket bättre!
Jag kom direkt från jobbet till mässan och då hade L redan varit med M hos frisörerna som kramade fram, om möjligt, ännu fler lockar än han från början har.
När jag dök upp satt de båda och tittade på barnteater på stora scenen så jag slog mig ner hos Aqua och fick håret plattat i lugn och ro.

När det blev dax för samling bakom scenen hade jag förberett mig väl och drog med mig skötväskan bakom scenen. Den hade jag proppat full med Bragokex, ett Ballerinakex om Brago händelsevis skulle bli ointressanta, och till det bjöd jag på saft.
Alla medel är tillåtna i en sådan här speciell situation rättfärdigade jag mig själv, inför mig själv, med.

M var nöjd med erbjudandet av gotter och mumsade i takt med musiken. Han bjöd t.o.m på några dansmoves bakom scenen.
Strax innan det var vår tur att gå uppför scentrappen, tillsammans med lille O och hans mamma, drog jag fram en våtservett ur väskan och torkade ren honom från blött kex.

Inne på scen gick det superbra. Han vinkade och vinkade.
Vi stannade kvar längre längst fram på scenen än under lördagen då vi låg bra till i musiken och det inte kändes lika stressande som dagen före.
Jag behövde inte bära honom fram utan han traskade glatt iväg när han såg publiken.
Istället blev han nu arg när det var dax att gå nerför trappen efter vårt framträdande men då lyfte jag snabbt upp honom och pratade om alla glada människorna i pubilken för att lyckas bryta hans reaktion. 
Han hade bara siktet inställt på att springa längst fram till scenkanten och ta emot publikens jubel och i några timmar efter modevisningen igår gick han omkring här hemma och vinkade glatt.

Att ta del av utbudet bland mässans alla utställare, alla roliga aktiviteter, lekar för barn och all teater, sång och musik som framförts på de båda scenerna har varit otroligt kul.
Att M har varit med i modevisningen är en ny upplevelse för oss. En positiv sådan tack vare att de som håller i trådarna bakom arrangemanget har bra koll, framförhållning, en glädjesmittande attityd och en god hand med barn.

Som sagt en händelserik helg har det varit...




Bilder:Privata©HUSnrNIO

M har än så länge visat sig på sin mindre harmoniska sida.
Förkyld och trött då han vaknade fyra, och sen dess bara har sovit en liten stund, sprutar tårarna titt som tätt.
Kanske slumrar han till i bilen på väg till racketcenter vilket inte alls vore dumt. 

Skötväskan, innehållandes allt som kan tänkas få tiden att ticka på mellan fixning av frisyrer, påklädning och väntan på att det ska bli småkillarnas tur att inta scenen, står färdigpackad i tvättstugan.
Den är rejält välfylld men när man ska vara på plats redan 10.15 (showen börjar 12.00) så kan det vara bra att kunna erbjuda lite allt möjligt i matväg.

Rån, fruktpuré, gröt, banan, kex, blöjor, tvättlappar, hårborste, handsprit (en väl påfylld flaska så klart!) de nya underbara röda skorna från Vincent Shoe Store, extrakläder, två vattenflaskor, våra inträdespass, skedar, haklappar och så ett hemligt vapen att ta till om det skulle krisa ihop sig totalt på scen (jag har sett att andra har med sig det där "hemliga vapnet" så nu packade även jag ner en). 

Fokus är på lille skrutt under de minutrarna som han är på scen. Jag hänger bara med och har nästintill ingen aning om vad som pågår runt omkring mig för M har varit en högst bestämd liten herre som har velat gå sin egen väg och göra på sitt alldeles egna sätt under dessa fem övningar som vi haft fram till idag så jag har varit smått svettig efter varje träningspass då jag har fokuserat på att hålla koll på honom. 
Medaljongkjol (från meandi) eller ej så kommer det med största sannolikhet även att vara idag.

Kul ska det iallafall bli att äntligen göra det som vi tränat inför och att se M:s reaktion när han ser all publik framför scenen.
Att stå på scen och visa upp mig utan någon praktisk uppgift är verkligen inte min grej men det är ju inte mig man ska titta på idag - det är ju alla härliga och goa ungar!

12.00-12.20

STORA SCENEN

Modevisning och Barnvagnsshow. Vårens trender på scenen Det blir en mysig, glad och lekfull modevisning från Stora Scenen. Kläderna i modevisningen kommer från Me& I och Pricken. Vi visar också barnvagnstrender från Britax och Teutonia. Mannekängerna som presenterar vårens mode är från 3 månader och upp till 6 år. Salongen Aqua fixar barnens frisyrer. För koreografin står Monica Von Wachenfeldt som även gjort de fantastiska modevisningarna på mässan 2008-2009. Modevisningen är rolig och mysig att se på för både barn och vuxna. Så se till att få en bra plats. Bänka er strax före klockan 12.00 och låt er inspireras.

I början av februari blev M tillfrågad om han ville dyka upp på casting hos Klemner Studio för modevisningen på årets Barnmässa.
En tid därefter kom det ett mail med en förfrågan om M ville medverka i modeshowen på barnmässan.

Eftersom castingen gick helt ok och jag tyckte att det kändes som en kul grej att göra så tackade vi ja.
Därefter har det varit lugnt ända tills idag då det var dax för första övningen.
Tolv barn var uttagna och de och vi föräldrar skulle få en allmän informationsupplysning klockan 16 och därefter var det övning gruppvis beroende på vilket klädmärke barnet skulle modella för.

M tillhörde "me&igruppen" och det innebar en timmes väntan medan "Prickengruppen" tränade.
Kombinationen fredag, en hel dag på dagis med dålig matlust samt att det var eftermiddag/kväll var väl inte de bästa förutsättningarna för M.
Han var grinig, mammig och en lång stund lämnade han bara mitt knä då han såg någon som enligt honom hade fint hår och då för att dra i det:-(

Efter en något splittrad timme, vi som satt och väntade försökte dricka kaffe, mata barn, hålla koll på barn, trösta barn, bekanta oss med varandra, var det äntligen dax för M:s grupp att träda in i den stora spegelsalen.
Koreografen gick igenom hur hon hade tänkt sig framträdandet och övade sedan bit för bit av programmet med alla oss inblandade.
Ungefär där någonstans i mitten av övningen slog det mig som en blixt från ovan att det är inte bara M som ska vara modell vid årets Barnmässa.
Det är även jag!
Det är väl klart att jag hade hajat att han inte kunde gå omkring själv på scenen men jag hade inte funderat något närmre på detta (skyller min disträhet på min för tillfället fullproppade vardag).
Det verkade dock inte bara som att det var jag som kom på detta idag utan även lille O:s mamma såg lite tagen ut under våra övningar.
Totalt blir vi tre mammor som kommer att befinna oss på scen med våra barn och de andra barnen och eftersom våra barn visar kläder från me&i och de har kläder även för ömma mödrar så ska även vi "modella".

Jag har har väldigt liten erfarenhet utav me&i:s barnkläder och när det gäller deras plagg för mammor vet jag ingenting.
Sen M kom till världen har jag knappt shoppat något klädesplagg då jag skulle önska bort några utav gravidkilona innan jag gör det så när man skulle fylla i sin storlek på pappret som cirkulerade runt så kände jag mig helt blank i huvudet. Noll koll förutom att jag vet att jag inte är speciellt liten till kroppsbyggnaden. Inte alls.

Valde att lägga de där tankarna åt sidan och fokusera på de två små pojkarna, M och O, inte ens två år gamla, som promenerade fram till den stora spegelväggen där det skulle vinkas.
Vi mammor vinkade. M vinkade. Sen rörde vi oss till musiken tillbaks igen och slöt upp med de andra.
På ett led satt vi hukade, mammor och barn. En och en reste vi oss upp och dansade en liten solosnutt innan vi allesammans hållandes varandras händer gick ut till musiken.
Sen upprepade vi hela numret några gånger och redan andra gången flöt det på lite bättre och musiken hann inte ta slut innan vi var på det sista momentet.

Låter ganska enkelt men i ett varmt rum, med en trött pojke, ena stunden i famnen och nästa på golvet kändes det allt lite smpkörigt när klockan var strax efter 18. 
Efter en högljudd påklädning av M välkomnade vi den kyliga luften båda två och njöt av att promenera den lilla promenaden över torget till bilen.

Nu återstår tre träningspass innan torsdagens genrep inför lördagens modeshow.
Visst kanske inte träningstiderna är de allra bästa sett ur lille skrutts mat och sovklocka men jag tror att det kan vara skillnad för honom de kommande tre passen då han inte kommer att ha vistas på dagis någonting de dagarna.
Genrepet däremot är på torsdag och då är det vanlig dagisdag men det fungerar säkert.
En kul och annorlunda upplevelse, inte minst för mig...

M som väntar på att träningen ska börja och skänker mig, otroligt nog, ett leende:-)

Bild:Privat©HUSnrNIO

Barnmässan pågår under tre dagar, 26-28 mars, och platsen för hela arrangemanget är Karlstads Racketcenter. 
Det är inte bara modeshowen som är en höjdpunkt, även om jag kanske flaggar mest för den..., utan det finns massor att hitta på, prova på, lyssna till och ta del av för både barn, mammor och pappor.
Listan på utställare är oändligt lång och av varierande slag. Bl.a kommer Vincent Shoe Store och Anna att finnas med i folkvimlet och presentera fint för barn att ha på fötterna.
Klart att man får lust att vara en del av allt det här, eller hur!

Oändligt långa nätter har det blivit nu. 
Strax efter klockan 21 i onsdags kväll började M att skrika. 
Det var det där panikskriket som har varit en del av vår vardag (tillsammans med att han dunkat sitt lilla huvud i det mesta) från och till fram tills dess att jag pratade med en barnpsykolog för en vecka sedan.

Sedan det samtalet har det varit nästintill inga skrik och tendenserna till att skada sig själv med huvuddunk har vi lyckats bryta även de. Nu är det mer ett beteende som han vill ta till vid tillsägelser och liknande motgångar men genom att prata med honom, ta upp honom i famnen och inte ge sig i den kommunikationen, så blir det skönt nog längre och längre mellan tillfällena även på den fronten.

Men så i onsdags återkom dock det där skrikandet igen och de små förhoppningarna som jag hade byggt upp om att perioden med det beteendet skulle vara över raserades snabbt och min oro om att något är riktigt fel och att jag som mamma inte förstår honom blev til en klump i magen på mig.

M skrek och skrek. Kastade sig av och an hur jag och L än höll honom.
Fem minuter kunde det vara bra och han slapnnade av något men sen började han igen.
Han vill inte sitta i famnen men samtidigt vill han inte vara på golvet för då kastade han sig med huvudet före i det.

Natten till torsdagen sov jag nästan ingenting. 
Vi låg tre i dubbelsängen och jag som sover som allra bäst ensam i total tysthet fick inte en blund under natten.
Lille M sov på mig och drog mig i håret. Han riktigt lindade in sig i mitt hår (mitt hår verkar vara det som är hans största trygghet i livet) och skrek ohämmat. Ibland var tionde minut.  
När han väl var tyst och sov så hindrade mig min oro över M och L:s grava snarkande, med tillhörande oförståelse över att jag ville att han skulle vända på sig i hopp om att snarkningarna skulle avta, ifrån att somna.

På torsdagmorgonen fick vi svaret på varför M varit så ledsen.
Han hade hög feber och förmodligen också ont i kroppen pga febern.

Han visar inga tecken ännu på att vara förkyld så jag funderar på om det är det där som kallas för tredagarsfebern han kan tänkas ha.
Även om det inte är kul när ens barn är sjuka så känns det ändå lite skönt att kunna koppla ihop hans skrikande med febern.
Det har gått så mycket bättre sen förra veckan. Han skriker mycket mindre (visserligen har han varit ledig ifrån dagis fredag-tisdag) och gör inte illa sig själv. 
Jag började så smått hoppas på att min diagnos om att M befinner sig i en stor utvecklingsfas i kombination med en frustration över att inte bli förstådd, förstå andra och att ha börjat på dagis var anledningen till panikskrikandet och huvuddunkandet.

Lösningen på detta verkar just nu vara att prata och vara nära.
Han och jag pratar, pratar och pratar.
Jag förklarar saker för honom. När han vill mig något och säger sitt ljud som låter som "ööhh" och pekar på något så frågar jag honom om det är vatten han vill ha osv beroende på vart han pekar såklart.
När jag säger till honom förklarar jag alltid varför man inte ska göra si eller så och då infinner inte sig den där riktigt kraftiga reaktionen från hans sida.
På kvällarna försöker vi varva ner tillsammans i soffan så att han ska ha en möjlighet till att tanka trygghet och därmed kunna sova lugnt och tryggt i sin egen säng om natten.

Som sagt, det har gått bättre sen förra torsdagen så det är bara att fortsätta även om det blir väldigt mycket fokus på M just nu och inte alls lika mycket på hans storasyster.

Idag har jag inte tagit tempen på honom.
Farfar har agerat barnvakt och de har lekt och haft det trevligt så helt klart är han på bättringsvägen.
Vem vet, inatt kanske han sover hela natten och i sin egen säng dessutom...

Ha en trevlig fredagkväll!

Vi (jag) har fallit för Lindex kollektion All Kids.
T-shirts, joggingbyxor och så mina favoriter - leggings med resår i midjan och vid benslut.
Jag tycker verkligen att leggings är ett toppenplagg på min lilla kille. Följsamt, bra passform, mjukt och skönt och lagom tjockt att ha på sig när man är ute och vänder flera gånger dagtid nu när solen gassar och det är lite varmare i luften men man ändå fortfarande behöver använda overall.

Mönstret är härliga päron och äpplen i klara glada färger som ger vårkänslor. Plaggen matchas lätt med enfärgad tröja (eller byxor) när någon av vitaminkicksplaggen hamnat i tvättkorgen...



Bilder:Privata©HUSnrNIO

Att blogga är något det inte funnits ork (eller inspiration) till den senaste tiden.
Även om ingen av oss nu är magsjuka så befinner vi oss i det där trötta efterstadiet som kanske kan tänkas bli än mer utdraget om man har tagit hand om sjuka barn och sen själv blivit sjuk därefter.

Jag pendlar mellan att må smått illa och vara enormt trött. L håller sig till att bara vara trött.
W har dragits med en illa hosta som först idag verkar vara på väg bort och därför har hon tillbringat en kul dag på fritids.
M kämpar på med att lära känna sin förskola och om man bortser från att han just nu inte äter överdrivet mycket när han är där så verkar det som att han trivs i miljön, med fröknarna, de nya kompisarna och alla de roliga leksakerna.
Däremot har han förändrats här hemma.

Hans skrikiga perioder som oftast brukar vara på natten efter att han sovit några timmar i sin spjälsäng har blivit längre och alltmer intensiva.
Han står upp i sin säng och skriker samtidigt som han dunkar huvudet i sänggaveln.
Jag har de två senaste dygnen sovit tillsammans med honom i dubbelsängen och hållt om honom och försökt få honom lugn under utbrotten.
Efter ett tag somnar han men då är han väldigt bestämd med hur han ska ligga och efter att ha lyssnat till allt detta skrik mitt i natten är jag ganska sliten och orkar inte bråka så därför har jag försökt att tillmötesgå hans önskemål.

Hans huvud är nästan klistrat mot mitt, hans ena arm sträcker sig över min kind och fingertopparna tvinnar/drar mitt hår medans hans andra arm är under mitt huvud. 
Som värsta paret ligger vi där och jag kan inte sova ett dugg jag som sover som bäst när jag får sova helt ensam i sängen och det är alldeles tyst runt omkring.

Han skriker även efter det att han har sovit sas färdigt. 
På dagen, efter middagssovningen, kan han skrika i en timme och imorse skrek han mellan sex och åtta.
Han skriker, snoret rinner, tårarna rinner. Om vi håller fast honom så försöker han oftast ta sig loss.
Han bökar och knör i famnen på oss alternativt kastar sig bakåt eller framåt och skallar oss.
Om man släpper ner honom så slänger han sig på knä på golvet och stångar huvudet mot det.
Imorse trodde jag huvudet skulle spricka när han helt plötsligt slängde sig på badrumsgolvet och bankade huvudet i klinkergolvet.
På dagis idag hade han slutat skrika fem minuter efter det att jag åkt och sen lekt hela dagen.

Idag tog oron överhand hos mig.
De senaste två veckornas äckelsjuka, alltför lite sömn och så morgonens enormt långa skrikperiod blandades i en mindre behaglig blandning och jag ringde upp en bvcpsykolog. 

Vi pratade i ungefär en halvtimme och hon rådde oss att få till en läkarundersökning av M för att kunna sortera bort att hans beteende inte berodde på att han har ont någonstans.
Hon frågade även mycket hur han är som människa och efter att jag svarat så berättade hon att hans beteende kunde bero på att han är en enormt viljestark liten människa som nu är i en utvecklingsfas där han inte kan uttrycka vad han vill berätta eller göra med ord.
Han blir oförstådd av oss och frustrerad och reagerar då med att skrika och slå huvudet i golvet.
Han vill kunna mer än han kan och när han inte klarar av något (kan vara att öppna en burk, vända en sida i taget i hans läsbok eller att han råkar få gröt på halva kinden när han äter själv) så blir han åter igen frustrerad och slår huvudet i golvet/bordet.

Psykologen trodde även att skrikperioderna som kommer efter att han sovit beror på att han kanske inte är riktigt vaken ännu.
När han sover och drömmer så bearbetar han mycket och än mer nu sen han börjat på dagis med alla nya intryck därifrån.
När han sen blir störd såpass mycket att han vaknar till så är han ändå inte riktigt vaken och så små barn har inga referensramar dvs. de kan inte relatera eventuella mardrömmar eller obehagliga/spännande upplevelser till verkligheten därför vet de inte vad som är på riktigt och inte när de väl vaknar till.

Även om jag inte fick någon direktlösning på problemet kändes det ändå bra att jag ringde.
Jag ska ringa bvcsköterskan imorgon och kräva att få en läkartid till M sen vet jag att vi inte ska lyssna på orden att man ska ignorera barn som slåt huvudet i väggen eller golvet för att de då skulle sluta med det när de inte får någon uppmärksamhet.
Man ska varsamt bryta det beteendet och prata med dem att det inte är bra att göra så.
Om det inte blir eller känns bättre inom kort skulle jag höra av mig igen vilket kändes bra även det.

Är det någon utav er som varit med om samma sak med era små barn?
Jag är helt obekant med detta beteende för W hade varken sådana skrikperioder som liten eller gjorde illa sig själv på det sättet.

Här en bild från i lördags när vi satt på golvet och lekte. Plötsligt gick något fel enligt M och han började dra sig i håret och därefter kastade han sig framåt mot golvet.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Övriga av dygnets timmar är han en underbart go, nyfiken, kramig ovh väldigt charmig pojke som älskar att leka ganska vilda buslekar med storasyster och att vara ute och påta omkring bland snödrivorna.

Jag vet att jag i tidigare inlägg nämt för er att "I drömmarnas trädgård" är en omtyckt serie hemma hos oss.
Sen jag köpte en dvd med några utav avsnitten finns friheten att man när som helst på dygnet kan slå sig ner i soffan och se på Igglepiggle, Makka Pakka och det fartfyllda Ninky Nonktåget.

Sen några dagar tillbaks har självaste Igglepiggle flyttat in hos oss. Mjuk och kramgo med sin knallröda filt/täcke har han mottagits med öppna armar.

Han hänger med på det mesta. Allt ifrån gos i soffan, att sova tillsammans med på natten och att avreagera sig på genom att slita snuttefilten från hans blåa hand.

Idag har jag och M åter igen varit på förskolan efter en veckas sjukdom och därmed uppehåll i inskolningen.
Denna tredje dag gick överlag bra tycker jag.
Medan jag placerades i köket med en kopp kaffe och passade på att ringa en del jobbsamtal bekantade sig M med de nya kompisarna och förskolemiljön tillsammans med inskolningsfröken C.

Imorgon utökas tiden och det blir både inomhuslek, samling, utomhuslek och lunch. Jag kommer att finnas med i lokalerna om det skulle behövas tankas trygghet.
På torsdag kommer Igglepiggle att få följa med till förskolan för då ska han och M delta i vilan efter lunch för allra första gången.
Även om jag vet av erfarenhet från W:s inskolning vet att det går fort att snappa upp och lära sig göra likadant som de andra barnen gör, dvs sova middag efter lunch, så är det klart att jag tänker lite på hur det ska gå för liten skrutt att komma till ro på den röda lilla madrassen.

Då kan det vara bra att ha Igglepiggle med sig som kan kramas så man kommer till Drömmarnas trädgård...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Detta är I drömmarnas trädgård:
En relativt nyproducerad BBC-serie från teamet bakom Teletubbies.
Precis som serien Teletubbies så utspelas I drömmarnas trädgård i ett fantasilandskap och figurerna är utklädda människor. 
Dialogen och handlingen är trivsam och pedagogisk och riktar sig till det lilla barnet, ca 1-3 år, dvs samma lilla historia upprepas flera gånger med få ord.
Miljöerna är fantasieggande och musiken mysig.

Bild från cdon.se

För några veckor sen fick vi jag ett mail ifrån Klemner Studio med en förfrågan om vi ville komma på en audition för modevisningen på årets BARNmässa.

I fredags eftermiddag var det dax för audition på Klemner Studio.
Stället var fullt av barn i varierande åldrar och dess föräldrar.
Alla samlades på ett ställe och fick information om hur själva auditiondelen skulle gå till därefter blev det till att vänta på sin tur.

Barnen blev kallade i grupper om två.
När det blev M:s tur fanns det inte på kartan att han skulle gå in i spegelsalen till koreografen alldeles själv utan jag följde självklart med.
Tillsammans med oss var det också en något äldre kille än M och dennes mamma.

M visade sig på sin allra blygaste sida när vi samlades mitt i rummet och tillsammans med koreografen kikade på papprena som hon dragit ut med bilder och allmän information om barnen.

Vi föräldrar fick några enkla instruktioner som vi skulle följa.
När musiken började spela gick genom hela rummet fram till den stora spegelväggen.
Man skulle gå och hålla sitt barn i handen.
M gick ungefär ett och ett halvt steg snett bakom mig. Med huvudet instoppat i mitt lår.
Väl framme vid speglarna skulle vi vinka.
Jag vinkade och vinkade, musiken spelade och spelade men M stod bara och beundrade sin spegelbild och hade varken lust att vinka eller röra sig till musiken (som han faktiskt annars gör med stor glädje).

Vi blev tillsagda att ta upp våra barn i famnen och sen dansa runt med dem till musiken.
Jag som är stel som en pinne när det gäller att röra på mig i offentliga sammanhang, ja om man bortser från när jag deltar i ett Friskis och Svettispass då, gungade runt lite grann.
Detta tyckte M var kul och han fyrade av flera söta leenden.
Efter det sk. dansandet skulle barnen ner på golvet igen och vi skulle gå tillsammans till samma ställe som vi började på när musiken startade.
Denna gången gick det bättre att gå och M gick mer bredvid mig än efter.

Under tiden som detta lilla övningspass pågick fanns förutom koreografen Monica Von Wachenfeldt även Linda Klemner Modin i salen.
Det hela var över ganska fort och sen var det bara att säga tack och hej då.

Hur det gick sett från deras synvinkel har jag ingen aning om. Jag vet inte vad de söker eller går efter.
Mina egna tankar om stunden är att M är en självständig liten människa som om han ser någon spännande detalj på t.ex ett element så vill han såklart undersöka detta. Det är prio ett, att det spelas häftig musik och finns en hel spegelvägg några meter framför honom spelar liksom ingen roll.
Han är också lite blyg inför vissa av de människor han möter för första gången vilket är en otrolig skillnad mot hur han är hemma där han låter mycket, leker ruffa lekar med W och tar för sig av allt och alla.

Hur det än går så var det iallafall kul att vara med om upplevelsen som blev till en avspänd tillställning tack vare de två som höll i det.

Prins Bus...


Bilder:Privata©HUSnrNIO

M och jag har varit vakna sen klockan sex imorse.
Vi har sett dagen gå¨från mörker till ljus.
Idag är det kallt igen, termometern visar på minus 13,3 grader men med kylan kommer det fantastiska ljuset.
Solne håller på att gå upp och snön är bländande vit. Nästan så det gör ont i ögonen att se på den.

Medan jag har diskat upp gårdagkvällens disk har skrutten pysslat vid sin spis i köket.
Jag förundras över hur mycket han förstår.
Han iaktar och gör sen likadant. Jag kan se att han tittar på mig.
Han plockar upp sina saker från ugnen och ställer dem på spisplattorna. Den lilla stekpannan får samsas med Brios bultbräda och en liten bil.
När allt är uppställt plockar han ner det i ugnen igen.

Han kommer fram till mig och säger sina vokalljud. Han pekar mot vardagsrummet.
Jag frågar om det är så att han vill se på Makka Pakka och Igglepiggle.
Han går före mig in i vardagsrummet, kravlar upp i soffan och pekar på tv:n.

När den söta lilla melodin hörs som är signaturen till Drömmarnas trädgård ler han sitt allra sötaset leende.
Han älskar det programmet.

När W var liten var hennes favoriter Teletubbies och Postis Per.
Jag har sparat Teletubbies dvd:n och även den tycker M om men det verkar som att Drömmarnas trädgård slår den med hästlängder.

Allra bäst är det när han får lov att vara på W:s rum. Att sitta i en av hennes fåtöljer och se på Igglepiggle och de andra figurerna medan storasyster sitter vid skrivbordet och målar är så mysigt så♥.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Nu är det dax att lämna över myset i tvsoffan till L och för mig blir det till att gå ut och starta bilen coh komma iväg till jobbet.

Ha en trevlig söndag!