Efter att ha sandpapprat och spraymålat nästan alla ramar svarta (färgen tog slut) var det idag dax för nya projekt.
En massa påbörjades, något enstaka blev färdigt, men de flesta väntar på att avslutas.

Jag har bl.a varit på sandlådeturné runt om i vår stad.
Bockat av på internet de sandlådor som jag vill se irl, ringt och pratat med olika företag som säljer sandlådor (allt från Plantagen, BR, OBS, Ica Maxi m.fl) och slutligen åkt och kikat på några utav dem.
Viktigt för mig var att det fanns ett färdigt skydd till dem (vi har flera katter som springer på tomten) och att de var i en storlek som kändes bra, inte för stor - inte för liten, alltså alldeles lagom med andra ord.
Köpet föll på en sexkantig sandlåda från Hörby Bruk, samma företag som gör den berömda CanCan gungan.

Sandlådan är som sagt sexkantig med tryckimpregnerade brädor och har hörn av UVbeständig plast.
Största bredd är 1,5 m och sitthöjden är 0,28.
Till sandlådan finns ett överdrag, som också är sexkantigt, och som man håller på plats med ett snöre som dras åt. En enkel åtgärd för att slippa leka i kattbajs.
Nu ska den bara ställas på plats och fyllas med sand.

Vårt hus består av tegel och trä i själva nocken, där ovanvåningen börjar menar jag (har ingen aning om vad det heter).
Teglet är vitt och trät är målat i en mild grön färg.
När L byggde förråd förra sommaren målade vi det vitt, även lektsugan är vit, carporten och altanen/baksidan förrutom den insidan vars vägg är det gamla förrådet (där vi byggde det tonårsrum som har gått under namnet hångelrummet där numera E har sitt rum) eftersom det är en del av garaget som är grönt.
Det är inte fint att sitta på altanen och se denna gröna färg tycker jag (jag vill även måla träpanelen på huset vit) så därför gjorde jag och min mamma en första strykning med vit färg idag när lilla M sov sin förmiddagslur.

Min pappa har skurat altantaket så nu finns det inte ett spår av mossa kvar på det.
Även den del av carporten in mot grannen har fått sig en tvätt och väntar nu bara på att bli målad.

Något av dagens projekt som däremot blev helt färdigt var vårt lilla staket på framsidan som nu står och lyser underbart vitt markerande tomtgränsen mot grannen. 

Sandlådan, som faktiskt blev ihopmonterad av L och pappa under kvällen.

©HUSnrNIO

Den gröna väggen är snart ett minne blott...

©HUSnrNIO

En otrolig skillnad på altantaket efter tvätten. Det kändes som att det var snudd på nylagt:)

©HUSnrNIO

Nymålat staket. Om man kisar med ögonen kan man nästan tro att man bor på Wisteria Lane...

©HUSnrNIO

Det pågår ytterligare ett projekt här hemma just nu. Nämligen att lära lilla M sova utan napp på nätterna.
Efter att ha pratat med/fått råd på bvc och diskuterat ämnet med några mammor på öppna förskolan som enbart hade positivt att berätta om tiden efter de hade vant sina barn av med napp bestämde jag mig idag för nu börjar vi.
Nu hoppas jag på att det inte ska ta alltför lång tid för M att vänja sig av med napp på natten och att jag snart ska få uppleva hur det är att sova flera timmar i sträck istället för att springa upp och stoppa i nappen varannan timme.
Wish us luck!

Ett av veckans alla projekt...

Sandpappra ramar. 
Ramar som ska spraymålas svarta och sen hänga på väggen på väg upp mot ovanvåningen med bilder på barnen i.

Ha en trevlig eftermiddag!

©HUSnrNIO

Den här helgen kändes som en riktigt lång helg.
Jag gick inte omkring och önskade att den skulle ta slut (för då är det ju klassiskt att man tycker att tiden kryper fram) men dagarna, timmarna på dygnen, verkade vara hur många som helst.  
Sen M föddes så går jag upp tidigare på morgonen de dagar jag annars kunde sova lite längre på och jag är vaken fler utav dygnets tjugofyra timmar.
Kanske var det  det som gjorde den här helgen så lång...

I lördags åkte jag till Barnens Hus och köpte en gunga till M.
L monterade fast den på gungställningen och sen gungades det minsann så det stod härliga till. 
Jag log så jag fick ont i käkarna och M jollrade förtjust där han hängde i ena hörnet av gungsitsen.
En timme senare, strax efter att M ätit sin välling kaskadkräktes han. 
Plötsligt satt jag i en sjö (milt sagt) av spyor och knep i ihop benen för att det inte skulle rinna ut i soffan.
Tankar om magsjuka dök upp, trots gungandet, och med min fobi för denna sjukdom så blev resten av kvällen ganska avslagen.

Efter en händelselös natt vad gäller kräkningar åt M sin vanliga portion gröt med äppelpuré tidigt på söndagsmorgonen och verkade må hur bra som helst där han sprang omkring i sin gåstol.
Vi packade in oss i bilen och åkte på familjegudstjänst för att lyssna på W som för första gången skulle sjunga offentligt med sin kör.
Vilken otrolig lyckokänsla det är att sitta där och se sin dotter stå vid mikrofonen och sjunga, dansa och göra rörelser.
Tyvärr orkade inte min dåliga kamera föreviga the moment på ett speciellt bra sätt men på filmen blev det bra.

Resten av helgen ägnade jag åt att plocka, röjja och städa medan W var på kalas.
Behöver jag säga att vi inte gungade mer...

En (mindre bra) bild på en sjungandes W.

©HUSnrNIO

Den här veckan har jag gått och tänkt på att jag ska lita på mina innersta känslor.
Att det inte bara är på ytan som det snurrar utan att det som jag känner inombords kanske stämmer.
Känslor klädda i ord, mina ord, om hur jag upplever vardagen och om hur jag mår. De sanna tankarna och orden eftersom de är mina nakna ord som beskriver mig just nu.
Det kan ingen ta ifrån mig.

Den senaste tiden har de sömnlösa nätterna börjar gnaga sig innanför mitt skinn.
Det är ju inte så att jag inte får sova alls men jag får ingen sammanhängande lång sömn och det blir allt svårare att somna om direkt efter att ha varit in till M för tankarna börjar snurra och mala.

Huvudvärk, höftont och ett allmänt förkylt, snurrigt, tillstånd (borde inte köra bil just nu) hör varje dag till.
Känner mig otillräcklig och usel som mamma. Oförstådd och ensam. 
Jag älskar att vara hemma med mina barn och gå till kören med M i vagnen och W cyklandes bredvid högt funderandes på livet i största allmänhet. Jag vill inte vara tvungen att börja jobba till hösten.

Ska ringa bvc när deras telefontid öppnar.
Hoppas på råd och ledning.

*snurr, snurr*

Om det går dåligt med nattsovningen för vår lilla kille så går det desto bättre på matfronten.
Han äter och växer och äter.
Morgonens första mål bestående av mild havregröt den slukar han på några minuter.
Han klagar ljudligt om man inte är tillräckligt snabb med att lassa in i munnen på honom.
Armarna håller han ofta rakt ut och sen vaggar han smått fram och tillbaka. Detta gör att skeden ibland kommer väldigt hastigt in i munnen. Kanske är det det han vill.
Till gröten serveras vatten och när den är uppäten fruktpuré.

Till tidig lunch efter första sovpasset äter han antingen något hemlagat eller burkmat.
Han brukar äta två tredjedelar av en stor burk i mängd.
Efter det katrinplommonpuré för att inte bli hård i magen, något han har väldigt lätt att bli, eller någon annan fruktpuré.

Mellanmål igår blev äggröra (blanda en äggula med en msk mjölk och låt det stå i skålen i en kastrull med kokande vatten, rör om) eftersom jag kom på att vi skulle introducera honom för ägg.
Anledningen till att man börjar med att bara ge äggulan är att ägg lätt framkallar allergier.
Efter det banan och några majskrokar som han själv sitter och mumsar/leker med.

Tidig kvällsmat brukar bli rester från lunchen.
Runt halv sju äter han ytterligare en portion mild havregröt med frukt efteråt.
Innan han läger sig (somnar i vaket tillstånd utan flaska i sängen) ger vi honom 2 dl välling med en klick messmör i för magen. Ibland lämnar han en skvätt välling kvar men oftast äter han upp allt.

Sen ca två veckor tillbaks har jag slutat att ge honom mat på nattetid. Han sover varken bättre eller sämre jämfört med tidigare utan minsann lika dåligt...

Liten skrutt, sex och en halv månad gammal på bilden, med smilgropar och dregeldroppe under hakan.



Action Grungy:


©HUSnrNIO

I slutet av påsklovsveckan kom det ett brev till målsman för W.
Det var från pyttebaletten. 
Min första tanke var att nu har jag glömt att betala terminsavgiften men så var det inte.
Istället var det ett brev från W:s lärare M där hon berättade att hon har cancer.
Hon fick beskedet för någon vecka sen men har pga glädjen som våra barn skänker henne fortsatt att träffa våra barn på tisdagar och dansa med dem.
Nu skulle hon pårbörja sin behandling och fr.o.m den här veckan så är hon inte längre W:s danslärare.
Istället kommer det en vikarie som kommer att ha hand om resten av terminen inklusive den avslutande helguppvisningen.
M avslutade sitt brev med att tacka för all glädje våra barn har skänkt henne och att hon inte sagt något till barnen om sin sjukdom utan önskade att vi föräldrar skulle berätta med de orden vi vill använda om varför inte hon finns i dansrummet idag klockan 14 när det är dax för pyttebalett.

Sedan brevet från M kom har jag tänkt massor på henne. 
När jag sen läste om lilla Victor och hans föräldrars kamp mot sjukdomen och önskan om att han skulle få tillbringa sin sista tid hemma kan man inte annat än gråta över den fruktansvärda, hemska sjukdomen, cancer.

Samtidigt glädjs jag över och tänker på vår granne som skulle fött barn igår men som i lördagsnatt födde sin andra pojke hemma i hallen tre minuter efter det att ambulanspersonalen dykt upp på vår gata.
Förundran över livet.

Barncancerfonden Victor

Nu är de tjugofem Tujorna på plats (den tjugosjätte fick inte plats utan hamnade på ett annat ställe) i jorden så nu är det bara att vänta på att de ska växa till sig på bredden och höjden innan de ska stylas till den perfekta häcken med hjälp av häcksaxen.
Jag har inte vant mig vid att de finns där utan blir fortfarande glatt överraskad när jag kikar ut och får syn på allt det gröna som ramar in vår tomt.
Nu återstår gräsfrön och täckbark innan häckprojektet är helt avslutat.

Nästa vecka tänker jag påbörja nästa projekt, att ta bort rabatten som går längs med huset på motsatta sidan mot entren.
En del av de blommor och växter som växer i den ska få flytta till rabatten vid altanen och resten ska bojkottas.
Istället för en rabatt blir det, om jag får bestämma, sten in mot huset och sen gräsmatta.
Detta blir dock inte förrän nästa vecka som sagt. Har en del andra små projekt på gång inomhus, helgen är ganska inbokad, en storstädning är nödvändig och sen är jag förbaskat irriterande förkyld mitt i allt (vilket jag lär få fortsätta att va om jag inte får mer sömn).

©HUSnrNIO

Husen på vår gata är byggda1974.
De ser alla i stort sett likadana ut och har ungefär lika stora trädgårdar.
Trädgårdarna gränsar till varandra på två sidor om man inte bor först respektive sist på gatan, så klart, samt ut mot en cykelbana på baksidan av huset och på framsidan mot gatan om man bor på den sidan som vi gör.

När de första familjerna flyttade in så anlades det häckar och byggdes staket mellan tomterna.
När sen alla fick barn så togs en del av de häckarna staketen bort mellan tomtgränserna så att barnen kunde springa fritt och leka med varandra och de vuxna umågs över gränserna.
När vi fick det berättat för oss av kvinnan vi köpte huset av så lät det som en blandning av Alla vi barn i Bullerbyn-idyll, stort gemensamt dagis samt Carin Mannheimers radhusserie Svenska Hjärtan.

Nu, trettiofem år senare, så har hälften av husen bytt ägare. 
Unga familjer med små barn har flyttat in.
Det renoveras inomhus och trädgårdarna börjar återta sin urspungliga form med tydliga gränser mellan tomterna (vad det säger om oss som flyttat in tänker jag inte gå in på nu).

Vår trädgård består av en massa buskar som är utplacerade på, enligt mig, konstiga ställen, mitt i gräsmattan och lite här och var.
Rabatterna har inga tydliga gränser så gräsmattan växer hur som helst och gör allt ganska svårskött. 
Det är ett jätteprojekt i tid (och pengar) att få ordning på allt så som jag skulle vilja ha det så därför försöker vi ta lite i taget (även om det är svårt när det kliar i fingrarna för att få förändra och testa ideér).

I fredags kväll när lilla M låg nerbäddad i sin säng drog vi igång med projeket "häck ut mot cykelbanan".
Tidigare stod det tolv stycken halvdöda Korallkorneller där (hur fint är det med klena, icke längre röda Korallkorneller som häck?). 
Grävmaskinisten som grävde för fjärrvärmen var snäll och hjälpte oss en kväll att gräva bort dem.
Vi mätte upp sträckan och inhandlade tjugosex Tujor med tanken att plantera två per meter enligt råd från handelsträdgårdens personal.
Sen var det bara att hugga i.
Gräva, fylla på med ny jord, plantera, fylla igen med jord, vattna, stampa till och begrunda på lite avstånd osv.
Det tar tid (speciellt när man har två små barn som vill ha sin del av uppmärksamhet) men det är himla kul när man ser resultatet av sina ansträngningar.



©HUSnrNIO
Så var det bara resten av häckprojektet kvar och sen resten av trädgården... 

Det är vår.
Kanske är det våren och det återvändande livet som förstärker känslorna.
Jag ser på M.  
Jag förundras över att denna underbara lilla pojke är vår.

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO
Samma bild som den första men med action Vintage X-process + Sharpen

©HUSnrNIO

Väntar just nu på att M som sitter på sin filt på golvet och leker med napphållaren ska bli trött och vilja avverka dagens första sovpass.
Då ska jag också gå och lägga mig är tanken.
Tar emot väldans att göra något sådant. Jag vill ju så mycket när han väl sover!
Röjja undan här och där. Försöka att förverkliga några av alla mina ideér. Gå ut och och fortsätta i trädgården eller hoppa in i duschen och göra mig lite fräsch utan att lillkillen ligger i babysittern och tittar på.
Efter ännu en natt i vaket tillstånd, denna gången mellan halv tolv och tre är jag helt slut.
Det snurrar smått i huvudet och jag känner mig orkeslös.
L och W är och hjälper syster P att flytta till sitt drömhus, får se om jag orkar ta med mig M och åka dit sen i eftermiddag.

Snart sovdax.
Gonatt!

Jag tycker mycket Isabelle Norman Sällströms (Isa Form) grafiska barntryck med födelsedatum, vikt och längd.
Inspierad av Isa Form, Katharina K och en annan bloggerska som jag har lyckats slarva bort längs processen testade jag att göra en egen liten doptavla i photoshop.
Det tog ett tag och jag fick trixa en del men tillslut fick jag ihop en som jag blev nöjd med och som jag gav S i doppresent tillsammans med Lilla Spöket Labans "första året album"  och Dukas Mini Mums som är en barnmatskål med mjuk sked, perfekt för barnet när det ska börja att äta mat själv (och den lilla dopskon ).



©HUSnrNIO

När vårt gudbarn döptes så gjorde jag en liten dopsko till henne efter en mall som jag hittade på nätet.
I söndags döptes hennes lillasyster så med ovana och fumliga fingrar (scrappar och pysslar aldrig nu förtiden, tyvärr) satt jag natten före dopet i klädkammaren, som råkar vara det stället där jag har mina pysselgrejer intryckta, och gjorde ännu en liten dopsko.

©HUSnrNIO

Med risk för att denna blogg blir en ren mammablogg med endast betraktelser från mina föräldralediga dagar tillsammans med barnen måste jag berätta vilken toppengrej det var att springa in våren.

När alla barnen hade fått varsin nummerlapp fästad på ryggen blev det gemensam uppvärmning med livemusik under ledning av W:s gitarrspelande sångfröken.
Efter ett slag på trumman så var loppet igång.
Alla barnen rusade till den första utsatta konen där de skulle hoppa tio gånger innan de fick springa vidare.
Nästa kon skulle rundas två varv, vid den tredje gällde det att kunna sjunga Imse Vimse spindel.
Efter mer eller mindre gemensam sång återstod bara en kon, slalomkonen, och sen var det bara att springa i mål.
Alla barn sprang i sin egen takt vilket innebar att W rusade.
Hon var först i mål och när jag frågade om hon var trött så sa hon att det var lite jobbigt i benen precis före mållinjen.

GravaRuset avslutades med kexchoklad, grillad korv, banan, saft och självklart diplom till alla deltagarna.
Helt klart en kul grej att hitta på en gråmulen påsklovstisdag (som dessutom endast kostade tio kronor).

©HUSnrNIO

Vad kan vara mer passande än att en gråmulen dag som denna delta i öppna förskolans "Spring in våren"-lopp!
Kvart i två är det inskrivning, nummerlappsutdelning samt uppvärmning och en stund senare går starten.
W har tränat en del springstilar och kondition de senaste dagarna så nu är hon ordentligt taggad.
Även lilla M verkar träna inför dagens lopp. Han manövrerar sin gåstol i raskt tempo som om han vore på en snitslad bana istället för hemma i köket.

W utanför Grava kyrka på påskdagen. Glad och sprallig efter att ha sjungit på dopgudstjänsten.

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Blogglusten infinner sig inte idag.
Orkar inte ens surfa runt och läsa om andras tankar eller påhitt under påskhelgen.
Ser ut som att det snart börjar att regna så nu ska jag gå ut och stänga lekstugefönstret och kanske överraska mig själv med att städa kaninburen.
Skulle vilja göra så mycket i trädgården, lägga sten runt rabatter, plantera häck eller sätta upp staket ut mot cykelbanan, hämta sand till sandlådan som jag planerar att köpa till lillebror osv. osv.
Men, så var det ju det där med pengar...
Får helt enkelt ta det lite lugnt med planerna och göra lite allt eftersom istället för allt på en gång. Svårt det där.

Längtar till fjärrvärmenissarna kommer och fixar till efter sig på framsidan. Jämnar till marken, sår gräs och byter de spruckna bräderna i carporten.
Tycker att de borde dyka upp snart!

Påskdagen med underbart väder, en fin dopgudstjänst (W valde att sjunga "Sov du lilla videung" trots att hon var väldigt blyg) med lunch och fika efteråt är trevligt att tänka tillbaks på idag.

Dopträdet med Sagas löv i Grava kyrka.

©HUSnrNIO

Söta lilla Saga.

©HUSnrNIO

Denna vackra dag med strålande sol och kvittrande fåglar kommer att vara en liten flickas dopdag, lilla S ska döpas idag.
W har blivit tillfrågad om att sjunga och förhoppningsvis ändrar hon inte sitt beslut utan genomför det hela. Jag har henne att själv ackompanjera henne så känns det inte lika stort så idag klockan 13 ska vi på dop.

Funderar på vad jag ska göra för att komma igång.
Är förkyld och trött.
Jag har inte fått sova ordentligt på snart sju månader. 
Under veckan som gått har jag försökt att gå och lägga mig under M:s första sovpass på dagen men det har egentligen inte känts någon skillnad när jag vaknar. Snarare tvärtom, tröttheten är enorm och jag skulle kunna sova hur länge som helst känns det.

Natten som har gått har sett ut så här, dvs som en vanlig natt för mig och M:
Jag sa gonatt till M vid kvart över åtta. Fick gå upp och bädda om honom två gånger under kvällen (han skriker alltså).
Kom själv i säng halv tolv.
Tjugo i ett skriker han. Jag vaknar på ett kick och hastar in innan jag ens fått upp ögonen, autopiloten är inkopplad.
Tar ner honom och värmer mat (jag ger honom mat enligt konstens alla regler på dagarna samt att han äter en hel portion gröt vid sex/halv sju och sen 2 dl välling innan läggdax).
Ger honom mat, rapar och lägger ner honom.
Lägger mig i min säng och känner hur allt snurrar. L snarkar så jag säger till honom och försöker sen somna.
Vaknar av att M skriker tre. Bäddar om honom och trycker in nappen.
Vaknar vid fem av att M skriker. Är yr när jag går in till honom.
Tar upp honom, jag börjar gråta, och rapar honom. Hör att G:s tv är på men väljer att inte säga något nu när väl M lugnat ner sig. Vill ju inte väcka honom...

Ser på mig själv i badrumsspegeln, rödmosig i ansiktet, glanslöst hår och så dessa enorma påsar under ögonen.
Eftersom jag började gråta så är jag ännu tätare i näsan än tidigare. Trycker i mig nezeril och somnar med tanken att jag håller på att bryta ihop av detta.
Vaknar halv sju av en skrikandes M och tar då med honom in till dubbelsängen.
Försöker sen få honom att somna om men det fungerar inte. Han är själv väldigt snorig och inget är bra om han inte får ligga halvt på mig och dra mig i håret.
Ger upp och försöker trycka i honom Nezeril, han skriker ännu mer. L gör mat som jag ger honom och sen somnar vi om en stund innan jag vaknar av dunkande huvud och beger mig upp för att ta huvudvärkstablett och nezeril.

Känns som att jag håller på att tappa bort mig själv.
Jag är så trött att jag ibland inte vet vad jag gör. Jag får skriva ner saker för att komma ihåg dem, jag som förut memorerade det mesta.
Jag älskar lilla M så otroligt mycket men hans skrik om nätterna håller på att äta upp mig.
Jag har pratat med bvc och fått tips och broschyr på hur man ska göra för att ta tag i barnets sömn men dagen efter vi startade med det så blev han magsjuk och efter magsjukan blev han dunderförkyld så det är inte läge just nu tycker jag.

Förstår att det är ett mönster som jag måste bryta framförallt för att jag ska kunna fungera och må bra igen och också kunna vara en bra mamma.
Även om det känns fruktansvärt att tänka på att det snart är natt igen och att jag då ska springa mellan rummen i mörkret så får jag ändå vänta några dagar så att hans förkylning lättar något innan jag tar tag i det här.
Nu räcker det att han skriker i några minuter så är han totalt igensnorad stackaren.

Nä, en kopp kaffe innan dagens "to do" börjar.
Ha en bra dag!
 

W pratar med farmor i telefon när hon plötsligt kommer ut i köket och skriker: Mamma, mamma, varför har det blivit så, jag vill inte det.
Jag följer med henne i på rummet för att se vad det är som har hänt (farmor följer också med i högtalaren på telefonen).
W med ledsen röst: Mina mjuka videknoppar har försvunnit.
Jag: Oj då, det var tydligen inte vide vi plockade, men det är ju fint ändå (säger jag med ljus och glad röst och inser att jag har urusla naturkunskaper)
W: Jag tycker inte det är fint. Jag vill ha mjuka vide. Dessa ser ut som broccoli.
Farmor dånar ur telefonens högtalare: Vad är det ni pratar om.

©HUSnrNIO

Nu ska jag hjälpa W svida om till årets påskparadskläder och sen ska vi tåga genom stan i ett underbart vackert vårväder.
Önskar alla er som kikar in här en riktigt GLAD PÅSK, med eller utan broccoli...

När L åkte iväg på den traditionella mc-långfredagsåkningen och W åkte till en kompis för att leka hela eftermiddagen passade jag, med hjälp av min lilla snoriga assistent, på att laga några portioner puré. 

Testade ett nytt recept idag, Johanna Westmans fiskpuré.
Såg inte så jättegott ut när jag hade pureat det men det smakade gott tycker jag till skillnad från några av barnmatsburkarna man kan köpa.
Nu menar jag varken att det är dåligt att ge sina barn burkmat (även jag gör det) eller att all barnmat på burk smakar illa.

Återstår att se vad M tycker om fiskrätten, han hade nämligen redan ätit lunch när den var färdig. 
Med lite potatis och en klick morotspuré så kanske det slinker ner.


©HUSnrNIO

Funderar på vad vi själva ska äta till mat ikväll.
Blir sugen på något rejält med tuggmotstånd...

Vi har inget påskpynt i vårt hus i år, om man inte räknar med det som W har på sitt rum eller påskriset som står utanför huset.
Inte ens en bukett påskliljor har jag köpt ännu.
Tvingas inse att dessa nästan två veckor av sjukdom har gjort att påsken dök upp lite snabbt i år.

Istället har vi röda och gula lökar som pryder vårt kök och tills dess att påskliljorna har inhandlats får vi njuta av underlägget med tulpaner av Josef Frank som L vann på basaren för en vecka sedan.

©HUSnrNIO

Igår fick vi inte bara besök utav den söta påskkärringen utan även av en liten kyckling.
Helt plötsligt satt den bara där, i tunnan i köket och gjorde bil och pruttljud med munnen så det stänkte saliv och snor som från en vattenspridare.


©HUSnrNIO

För att fördriva tiden med något positivt och roligt mitt i krassligheten letade W och jag fram maskeradkläderna från Ikea.
Den senaste i samlingen är den lilla kycklingen som jag köpte för en tid sen med tanke på den kommande och traditionella påskparaden genom vår stad på påskafton (nu tänkte jag inte spöka ut lilla M så mycket att han skulle ha hela munderingen på sig men om han vill kanske han kan ha kycklinghuvan utanpå sin mössa under paraden).

Iallafall så hade vi en kul stund tillsammans med den lilla söta kycklingen i tunnan.

Vart tog den lilla söta, goa och glada, blonda flickan med de nötbruna ögonen vägen!
Vår blivande sexåring har fövandlats till en känslosvallande, motargumenterande, intensiv liten "kan-allt-själv"  människa.
Pendlingar mellan gråt, skrik och skratt sker på en sekund.
Hon har blivit en minitonåring som blir irriterad, arg och suckar djupt så fort jag inte förstår vad hon menar.
Vilket är ofta.

©HUSnrNIO

Här kan man läsa om sexåringens utveckling och behov.

©HUSnrNIO

I torsdags mådde lilla skrutt bättre och sov i vagnen medan jag och W plockade videris som sattes i zinkkrukan och pyntades med obligatoriska påskfjädrar.
Det var då det.
Solen fortsätter att sprida sina strålar över vår stad och snön är i stort sett borta, det finns några fläckar på baksidan men efter idag är nog även de försvunna. 
Våra färgglada fjädrar i påskriset sträcker sig mot solen och ser ut att njuta för fullt av det vackra vädret.

Tragiskt nog tillbringar vi vår tid inomhus i den här familjen just nu. 
W har haft feber i tre dagar men är förhoppningsvis feberfri idag. Nattetid vaknar hon av hemsk hosta som vägrar att ge med sig. Hostan resulterar i dålig sömn gör henne trött och gnällig dagtid.
Jag har fortfarande ont i magen och från och till mår jag illa och svettas.
 L är råförkyld och igår började han känna sig konstigt uppsvälld i magen.
Spännande värre!
Den enda som mår bra just nu är lilla M men han verkar tycka att det är tråkigt med en mamma som inte orkar leka med honom för han gnäller titt som tätt.

Nu blir det banan i vardagsrummet där solens strålar ännu inte hittat in så det är skönt svalt därinne.

Önskar er alla en härlig dag ute i det vackra vårvädret.

Några bilder man tycker om och programmet Photoshop är allt som behövs för att fördriva några (många) timmar vid datorn.
Laddade ner gratis actions till photoshop. Förstod mig inte riktigt på allt men tyckte att några av korten blev läckra och effektfulla efter redigering.
Nångång i mitt liv ska jag minsann gå en bildredigeringskurs. Så det så!

Originalbild:

©HUSnrNIO
Kollage med samma bild fast med olika actions:

©HUSnrNIO

Originalbild:

©HUSnrNIO
Kollage med samma bild fast med olika actions:

©HUSnrNIO

Originalbilder:


Kollage med samma bild fast med olika actions:

©HUSnrNIO

Sjukstugan fortsätter här hemma.
L har drabbats av förkylning de luxe, jag är dålig i magen och inatt fick W hård hosta. Imorse plussade vi på feber och en kräkning (förmodligen en reaktion på hostmedicinen om vi har tur) på W.
Lilla M är dock på bättringsvägen. Han har fortfarande feber men har fått behålla både morot, blåbär, äpple och eräsättning sedan inatt.
Behöver jag säga att jag är less på det här nu!

Med sandpapper och lite svart sprayfärg blev det slitna ekfatet som nytt igen.
Otroligt vad enkelt och kul det är att fräscha upp gamla saker med sprayfärg (funderar på vad jag mer kan spraymåla här hemma).

Så här såg det ut före:

©HUSnrNIO

Så här ser det ut nu:

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Lekte lite med dekorplast och dekorerade byttan som vi har köksredskapen i också.
Delade upp ordet och använde alfabetet Diesel och Madison Anne (tror jag att det heter) tillsammans med Quickutztången.

©HUSnrNIO

Nu blir det en kopp kaffe i min ensamhet, L och W är iväg på basar i kyrkan, och sen ska jag försöka orka ta fram dammsugaren.
Har inte mycket energi efter ännu en tung natt med M. Orolig sömn, mat vid två och två timmar senare kom maten upp igen. Kanske åt han för mycket för fort eller så är han inte frisk i magen ännu.
Så tröttsamt det här är!
Har själv lite ont i magen men vet inte om det beror på för lite sömn och oro eller att bassiluskerna har fått fäste i mig.
Ja, ja det visar sig väl vilket inom en snar framtid.

Önskar er alla en trevlig lördag.

Igår fick jag för mig att jag skulle ställa bilen under ett träd istället för på Icas parkering, som var full med folk.
Det vara bara det, för att komma dit så var jag tvungen att köra genom en ENORM vattenpöl.
So what tänkte jag, jag har ju faktiskt stått där förut, och svängde höger och sen vänster mot pölen (mer som en liten sjö).
Två sekunder senare står jag i den lilla pölen med bilen och tar mig varken framåt eller bakåt.
Jag gasar och det sprutar lera på båda sidorna om bilen upp på framrutan.
Jag öppnar dörren och konstaterar att jag är omringad av lera.
Lyfter blicken för att se om någon vänlig själ har sett mitt kämpande att ta mig loss och ser då H och barnen, som är på  väg till bvc, stå på gatan och titta på mig. 
"Vad gör du" undrar hon. Ja, vad svarar man på det...
Jag blir så trött på mig själv hasplar jag ur mig högt så hela bygden hör mig.
Tar mig ur bilen och lyckas även få ur M som är med (han mådde ju mkt bättre igår) och frågar sen första bästa man som går förbi om han känner till någon som har traktor i närheten. 
Får ett nej till svar och dessutom berättar han för mig att det blir nog svårt att få någon att putta på eftersom den måste stå i vatten och lera som går en bra bit över skorna.
Som om jag inte visste det!

Går in på W:s dagis för att fråga om det möjligtvis finns någon vaktmästare där som kan tänkas hjälpa mig. 
Dagisfröken S tar tag i saken och ropar i högtalartelefonen efter manlig styrka så strax därpå vet hela dagis om att W:s mamma har fastnat med bilen i leran precis utanför.
Två karlar, jag och lilla M på släp i bilstolen går ut till bilen.
Jag frågar (befaller) den mannen som verkade tycka att jag minst dum i huvudet om inte han kunde försöka att köra loss bilen. 
Ingen av karlarna hade lust att kliva ner i pölen, som dessutom gav ifrån sig en sur stank vid det här laget, och putta på.
På tio minuter hade han nästan lyckats att köra upp bilen men den sista biten krävde lite puttning så då får jag sätta mig vid ratten medan de två starka männen drar i varsin dörr.
Klaffs så kom jag loss.
Var ljudligt tacksam för hjälpen jag fick av den glade och den sure mannen (den sure påpekar att jag kanske inte ska ställa mig där i fortsättningen, nä inte så länge det är vårgeggigt iallafall tänker jag).
Slår följe med dagens två hjältar in på dagis igen för att även tacka S.
Flera av fröknarna på avdelningarna kommer skrattandes ut för att höra hur det gick.
Nu fick de minsann något att dra på smilbanden åt...

Kör sakta hem kikandes genom en lerig vindruta (inte ens spolarvätskan lyckas spola bort den tjocka leran) och sen tvättar jag och W den stinkande bilen (frågade om de två karlarna ville bli med hem och hjälpa till men de var inte så sugna på det) medan M sitter i sin bilstol och tittar på.

Man kan ju undra om jag tycker att jag inte har tillräckligt att göra om dagarna... *suck*.

©HUSnrNIO

Igår var allt bättre.
M sov bra på natten, nerbäddad i vagnen gick vi flera långa promenader ute i den härliga solen, han åt både modersmjölksersättning och blåbärspuré och fick för andra dagen i rad behålla maten.
Igår kväll bjöd han på skratt och leenden från skötbordet.
Kändes så skönt att jag började att få tillbaka den underbara lilla skrutten.

Vid tolv inatt fick åter igen bacillerna fäste i hans lilla kropp.
Gråt, skrik och dåligt med sömn. 39,1 i feber klockan åtta imorse och en halv dl modersmjölksersättning som landade på oss båda.
Blev orolig och bestämde att nu räcker det. Nu ska vi besöka doktorn.
Mitt lilla barn är ju trots allt bara sex månader...

Ringde till vårdcentralen. Fick vänta medan sköterskan överlade med doktorn.
Uppmanades att ringa barnakuten på centralsjukhuset eftersom M är ett så litet barn.

Ringde växeln och blev kopplad till barnakuten.
Efter 32 minuters väntande på att det skulle bli min tur klickade jag bort samtalet (då hade jag redan 20 minuters väntande och pratande med vårdcentralen i bagaget) och ringde tillbaks till växeln.
Jag frågade om något kanske blivit fel eftersom jag fick vänta på slänge.
I växeln tyckte det att det var en väldigt lång väntan och gav mig istället ett direktnummer.
Ringde och väntade i ytterligare 30 minuter utan att komma fram. Ringde upp på nytt och väntade 15 minuter för att få höra en röst som att just nu går det inte att få prata med någon på barnakuten utan ring din vårdcentral alternativt 112.
Trött efter natten med alldeles för lite sömn och med en sjuk M mot axeln kände jag mig uppgiven.

Valde att ringa sjukvårdsrådgivningen.
Väntade i sju minuter och fick prata med en vänlig människa.
Tillsammans gick vi igenom de sista fyra dagarna och sen ringde hon till barnakuten för att kolla vad de tyckte.
Domen för tre-fyra timmar framöver blev 1 dl vätskeersättning i timmen, matad med sked, och sen på det modersmjölksersättning även den matad med sked för att han inte ska få i sig för mycket så att han kräks igen.
Servett lindad runt snoppen (hur sjutton lindar man en servett runt en knappt två centimeter lång snopp) för att ha koll på om han kissar. Ta tempen och ge febernedsättande.
Om han inte blir bättre ska jag ringa tillbaks till sjukvårdsrådgivningen.

Nu, två och en halv timme senare, ska jag äta frukost.


©HUSnrNIO

Tillslut fick vi nog av att sitta instängda.
Bäddade ner en febrig och gnällig M i vagnen (han somnade direkt), knäppte fast cykelhjälmen på W och trots att min mage fortfarande gjorde ont tog vi en promenad i den friska luften.
Ute mötte oss en fantastiskt strålande sol.

Idag har den bistra, kalla vintern fått ge vika för idag har våren kommit.
Nu ska bara lilla M bli frisk (fortfarande feber och kväljandes) och ingen annan i familjen bli sjuk så känns livet lite lättare.

©HUSnrNIO

Gårdagen fortsatte i samma anda som den började.
Lilla M skrek för att han var hungrig, åt lite och kräktes, skrek, åt och kräktes.
Han blev matt och varm. Tempen visade på 38,3 när jag tog den runt fem. Orkade inte checka av sen men det märktes på honom att den hade stigit.
Vi gjorde vätskeersättning och gav honom teskedsvis.

Vid tio bäddade jag ner mig med honom i dubbelsängen trots att jag allra helst skulle vilja fly landet eller åtminstone ta in på hotell i en annan stad.
Jag kände mig konstant illamående och hade lite ont i magen.

Natten gick bra om man ser till kräkningarna. Hans mage vände ut och in på sig bara en gång och då var jag där med handduken i högsta hugg.
Däremot så blev det inte så mycket sömn.
M gnällde och grät minst en gång i timmen. Han ville vara som ett plåster på mig men hur kul är det att ha ett magsjukt plåster på kroppen när man själv har fobi...
Jag bäddade om honom, kliade honom, buffade, stoppade i nappen och fick honom att somna om hur många gånger som helst.
Halv sex blandade jag till 50 ml ersättning som han slukade. Kanske inte så bra men det stackars barnet var ju så hungrigt att jag hade svårt att ta ifrån honom flaskan.
Han somnade om, som ett plåster, och jag tänkte tanken att snart vaknar jag med hans maginnehåll på mig.
Han vaknade, men utan att kräkas.
Halv åtta fick han ytterligare 60 ml och även de har han fått behålla.
Vid tio likadant samt att jag plussade på med att ge honom lite blåbärmos.
Nu ligger han i i vardagsrummet och kollar på Efter Tio (tror jag).
Han är gnällig och febrig så det är ju inte bra men så länge han får behålla maten är jag glad.

©HUSnrNIO

Själv känner jag mig fortfarande illamående och jag är enormt trött.
Får väl se vad det kan tänkas bli av detta.
Nu ska jag sanera i köket, tvätta en maskin och sprita mig.

Ha en bra dag.