Nu har jag sytt ännu en bunt med vimplar och även dessa är tänkta att ges bort som julklappar. 

Vimplar är inte bara lätt att sy utan kul och dekorativt att hänga i barnrum. Fina färger och mönster är mysigt att ligga i sängen och titta på.
Användningsområdet är stort. Jag funderar t.ex på att sy en rad med mindre vimplar att ta fram när det vankas födelsedagskalas.

©HUSnrNIO

För er som är sugna på att prova sy vimplar men funderar på hur man gör så gör jag här ett försök till att beskriva hur jag går till väga när jag syr mina.

Detta använder jag:
Tygbitar i olika färger och mönster 
Kantband/Snedlist
Tråd
Knappnålar
Symaskin

Man kan självklart göra vimpelraden hur lång som helst men jag har valt att använda tre olika tygbitar och gör tre flaggor av varje tygbit (nio flaggor sammanlagt).

Så här gör jag:
* Rita upp en mall på kraftigt papper t.ex kartong. 
* Vik tyget dubbelt och rita av mallen på tyget (om du sätter dem på rad så får du automatiskt ut en extra vimpel upp och ner mellan dem du ritar).
* Klipp ut vimplarna.
* Vänd tyget med rätsidorna mot varandra.  
* Sy ihop långsidorna med raksöm.
* Klipp av toppen i vimpelns spets (klipp inte i sömmen!).
* Vänd dem till rätan.
* Pressa dem med strykjärn.
* Bestäm i vilken ordning du vill att vimplarna ska hänga.
* Placera vimpeln på halva delen av kantbandet och vik den andra hälften över. Fäst med en knappnål.
* Tänk på att lämna 20-30 cm kantband i början och slutet på raden så att man har något att hänga upp vimpelraden i.
* När alla vimplarna är monterade på kantbandet - sy med raksöm.

Färdiga att hänga upp!

Idag är det första dagen på väldigt länge som inte himlen är grå och regnet droppar utanför fönstret.
Idag skiner solen och skänker en gnutta hopp. Så betydelsefullt ljuset är för att man ska må bra.

Dammsugning, skurande av golv och dammtorkning står på dagens program. Förhoppningsvis hinns detta med under förmiddagen så eftermiddagen kan ägnas åt att njuta i den härliga solen tillsammans med barnen.

Ha en trevlig lördag!

Blev en tur till öppna förskolan för mig och M.
Lekande, skrattande barn och trevliga människor som gärna reflekterar över livet en stund vid fikabordet.

Det är underbart att se M upptäcka.
Hur han leker med bollarna och iaktar de andra barnen. Hur glad han blir när han lyckas skruva på aktivitetsbrädan så att kossan hoppar upp och råmar.
Han gör det om och om igen och kommer till mig med den för att visa vad han kan.

Han iaktar, leker och lär sig nya saker varje dag och jag bekräftar honom med ord och leenden.
Då går leker han vidare.
Det är allt som behövs, att speglas i varandra en kort stund, att tanka trygghet i form av en kram och sen är han redo för att ännu en stund möta världen bland bollar och rutschkanor.

Underbara lilla Du♥

©HUSnrNIO






 

Sitter vid datorn och letar olika sittmöjligheter till W:s rum.
När hon var ett och ett halvt fick hon en barnsackosäck med Nalle Puhtyg av mormor. Den och Ikeas blå sitt/gunga i form av en banan, även den från den tiden, har hängt med sedan dess.
Nu tycker jag att det skulle behövas något mer sittvänligt passande hennes ålder och sen är dessutom sackosäcken väldigt sliten (jag är förundrad över att den har hållt så länge som den gjort med tanke på hur mycket den har använts).

Om lite mindre än en månad fyller hon sex år och nio dagar därefter är det ju julafton. Kanske vore det kul och passande att ge henne något nytt att sitta på.

Kanske en cool retrofåtölj från Svenska Hem vore något som skulle vara omtyckt av den blivande sexåringen.
Fåtöljen är i plast och därmed lätt att hålla ren. Att den är stapelbar är ett stort plus, då kanske man kan köpa två så även kompisen kan sitta bra, och när de inte används är det bara att stapla dem på varandra.
W har dessutom en outnyttjad plats mellan sina byråer och fönstrena där dessa fåtöljer skulle kunna stå när de inte används.

Funderar dock på om de är slitstarka. Kan ju bli en hel del bus, klättring och sådant och jag vill ju inte att plasten ska vara alltför tunn så att de ger vika för lite ruffare lekar.
Kanske är det någon i bloggsfären som har denna fåtölj hemma som kan ge en liten recension???

Jag hittade en återförsäljare av Svenska Hems sortiment i en ganska närbeliggande stad. En utflykt dit kanske vore trevligt...


Eget kollag med bilder från Svenska Hem

W:s adventsljus för det här året är nu färdigpysslat.

Hon har själv valt vilket ljus hon ska ha, ett stort som kan brinna jämnt var kraven hon hade på det, mossan och dekorationerna.
Ljuset, grisarna och de små svamparna valde hon ut på Village. Ljusstaken är självklart en Björkefall från Ikea.
Det silvriga bandet hade jag en bit över utav sen jag dekorerade blockljusen på köksön och kotten fanns lvar från när dörrkransarna skapade. 

Nu väntar hon bara på att den magiska datumen ska infinna sig när man äntligen får tända ljuset och låta det brinna bort en siffra i taget...

©HUSnrNIO

Själv har jag idag upplevt ännu en motgång.
Det känns som att världen, den utanför min bubbla tillsammans med barnen, har gaddat sig samman och bestämt sig för att nu ska vi minsann låta den där skånska kvinnan få jobba för att få ihop sin kommande tillvaro som arbetande småbarnsförälder.

Kanske dumt att tänka så, jag är ju oerhört tacksamma att vi är friska och mår bra, men livet vore allt lite enklare om det bara kunde flyta på lite mer på den kommande praktiska fronten.
Ilandsbekymmer som säkert löser sig eller så kommer det att fungera såsom det blir men som jag mår just nu så tar problem som kräver en lösning där flera personer är inblandade så mycket energi utav mig och får mig lite ur balans.
Jag känner oro med magont som följd.

Idag handlade det om hur min arbetsvecka ska se ut under det kommande året då jag har tänkt att utnyttja min rätt till att inte arbeta 100%.
Som det ser ut nu så blir det nästan hundra eftersom ingen av de lösningar som jag och min arbetsledare hade funderat ut gick att genomföra.
Samtidigt vill jag kunna plocka bort en del utav innehållet.
Ledsamt med dessa funderingar och motvind.

Går och hoppas på ett under gällande M:s förskoleansökan. När någon ringer från ett för mig okänt nummer kan jag inte låta bli att hoppas att det är madame enhetschef som söker mig för att meddela att det har blivit en plats ledig på den förskolan som vi önskar.
Ska jag nu hoppas på att även min arbetssituation ska lösa sig...
Hur många punkter får man ha på önskelistan egentligen!?

Imorse vaknade jag ännu en gång runt femtiden med vad jag antar är ångestkänslor som smög omkring i kroppen på mig.
Mycket som snurrar i huvudet nu.
Beskedet om att M inte får plats på den förskolan som vi sökt till ger mig ångest (är expert på att se tillbaka på saker och ting och ångrar bittert att jag tackade nej till den erbjudna platsen i oktober). 
Att inte veta vart han hamnar när det är dags att börja dagis hjälper inte till att lugna mig precis och sen har väl allt detta dragit igång en hel del tankar inför den kommande jobbstarten som så sakteliga närmar sig.

Drog igång dammsugning, svabbning av golvet och en toalettstädning för att hålla igång och skingra tankarna något.
Att städa är befriande och i sådana här lägen städar jag effektivare än någonsin.
Svetten lackade när jag och min lilla söta assistent drog fram genom rummen på markplan.
En dammsugare kan inte ha en trevligare tillvaro än hemma hos oss. Den får sådan omsorg i form av klappar och små förtroliga samtal.

När dammsugaren och dess lilla kompis sov middag passade jag på att ringa till enhetschefen för det området som vi har har sökt förskoleplats på.
Fick veta att de har fått ta in flera barn från ett närliggande och expanderande bostadsområde då det har blivit fullt där.
Det är anledningen till att det inte finns någon plats hos dem för lilla M.
Vi är välkomna att ansöka om en förflyttning när vi väl har en förskoleplats. Dock inte före augusti månad då det sker en naturlig förändring på förskolan eftersom sexåringarna beger sig iväg till skolan.
Om vi får en plats eller ej beror på hur många sökande barn de har från sitt eget område. När man som vi bor precis på gränsen hamnar vi långt bak i kön.
Förståeligt men ledsamt tycker jag.

Eftermiddagen har jag och barnen varit ute och gått och passat på att prata med vänner som har sina barn på de två förskolor som finns i vårt eget område.
Med den informationen tillsammans med mina intryck från när jag och W besökte förskolorna så har jag bestämt mig för vilken jag gärna vill att M ska vara på samt att göra allt för att han ska få vara där och inte hamna någon annanstans i vår stad.

För att ägna mig åt annat än grubblerier (förstår om ni inte orkar med att läsa alla mina vändor om dessa barnomsorgsturer) har jag så smått börjat adventspyssla.
En vit Björkefall tillsammans med ett rött blockljus, ett band, en silvertråd och ett hjärta blev en enkel dekoration på byrån i hallen tillsammans med stjärnan från Hemtex.

Det är mycket mysigare att börja dagen med tända ljus. Mörkret känns inte lika mörkt när det brinner ljus i huset och morgonens bestyr innan det är dax att komma iväg till skolan går lite enklare och lugnare.

Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen och låta dem ta alla möjliga prover på mig eftersom doktorn inte riktigt kunde säga vad det var för fel på mitt smärtande ben. 
Får väl se vad de kan få fram om jag inte svimmat innan dess... Fastande mage och nålstick är ingen bra kombination för en som mig.

Gokväll på er!
 
©HUSnrNIO

Idag var det min tur att få några extra timmars sömn på morgonen.
Det gick åt skogen.
Låg och försökte och försökte men tankarna ville inte låta sig skingras utan växte istället.
Fick ångestknip i magen och var tillslut tvungen att gå upp.
När jag kom nerför trappen möttes jag av en förvånad L (min sovmorgon är högt prioriterad) och sen började jag gråta.

Vad är det som är så hemskt att jag ska behöva ha ångest.
Egentligen ingenting för jag är samtidigt väldigt glad över att vi är friska.

Det handlar förmodligen om den nya fasen och allt som komma skall (jag ska tillbaks till mitt arbete den första januari), en hel del familjegrubblingar i kombination med en något för innehållsrik fredag.

Igår fick jag veta att det inte finns plats till M på den förskola som vi har sökt plats på och som W har gått på tidigare.
Jag har dumt nog bara angett ett alternativ då de säger sig ta otroligt stor hänsyn till syskon och önskemål om plats m.m.
Jag vill så gärna att han ska gå där för personalen är så otroligt bra på alla sätt. De har så god hand med barnen och vi har en redan inarbetad bra kontakt.
Eftersom W pga av att vi flyttat gått på sammanlagt fyra dagis så kan jag av erfarenhet uttrycka mig om att jag tycker mycket om hur de utformar dagen för barnen, vad de lär dem och hur de lär dem saker, hur de tar hand om dem och hur de behandlar oss föräldrar som varje dag lämnar våra små i deras vård. 

Även om man inte kan räkna med att få plats där man önskar så gjorde både jag och personalen det och pratade om att M skulle vara hos dem.
Kontakten med lillebror finns ju redan då han var med och lämnade och hämtade W under nästan ett års tid.
Både jag och fröknarna har uttryckt våra ömsesidiga önskemål till rektorn.

Till saken hör att vi redan har ansökt om plats en gång och fått en just där vi ville vara men efter det tog vi beslutet att jag skulle vara föräldraledig året ut och därmed var vi tvungna att tacka nej till den erbjudna platsen och ansöka om en ny.
Detta smärtar mitt hjärta.
I nuläget vet vi inte vart han kommer att bli placerad dock går vårt eget förskoleomårde in i ett sådant läge och gör allt för att han ska få en plats där han tillhör men inget är säkert.
Förskolan vi har sökt till ligger nära oss men räknas inte till vårt skolområde tyvärr och detta gör det hela lite mer komplicerat.
Vi valde aktivt den förskolan efter att jag och W hade spenderat en förmiddag på den samt de andra två som är belägna i vårt område.

Kanske får han en plats på vårt område och det fungerar bra eller så får han en plats någon annanstans i vår stad och vi får söka för att få honom förflyttad vilket troligtvis är lättare till sommaren. Så ser det ut.
Det löser sig säger L.
Jo det gör det väl men delar av klumpen i magen finns kvar.

©HUSnrNIO

Under gårdagen hann vi också med att få vaccin till M på bvc:s öppna mottagning. Det fanns tre doser kvar när vi kom dit.
En pappa tvingades välja ut två av sina barn som skulle få sprutan. Han försökte få hjälp av bvcpersonalen hur han skulle tänka kring valet men hon sa bara att det är ditt beslut. Hrmpf!

Jag var även själv hos doktorn igår och trots att jag har haft så ont i höften och benet att jag knappt har kunnat ta mig fram de två senaste dygnen (än mindre lyfta M...) kunde han inte hitta något markant fel på mig.
Imorgon kväll ska jag fasta för att på måndag morgon lämna alla sorters prover man kan tänkas lämna så kanske de kan komma på vad som är fel med mig. Tills dess är det två sorters värktabletter som gäller.

Avlustade dagen med att se Så olika (så underbar!) på bio och sen dela en flaska rött på krogen tillsammans med L.
Möttes av stora fallandes flingor när vi klev av bussen.
Fick lust att lägga mig där på kullen och låta världen förvandla mig till en snöängel. Istället gick vi hem och sov.
Resten är historia.

Snart dax för femtioårskalas.
Ha en trevlig lördag!

Det har väl knappast undgått några småbarnföräldrar att Läkemedelsverket, efter samråd med Socialstyrelsen, igår kom med beslutet att även barn mellan sex månader och tre år, som inte tillhör någon riskgrupp, bör vaccineras mot svininfluensa.
Enligt professor Jan Liliemark på Läkemedelsverket riskerar barn under fyra år att bli svårast sjuka i denna vidriga svininfluensa och de små barnen är överrepresenterade bland patienter som behöver läggas in på sjukhus.

Beslutet grundar man på en ny studie med 51 barn under tre år i Spanien, de svenska erfarenheterna man har av att ha vaccinera barn mellan tre och sex år och att ca 5 000 barn under tre år som tillhör riskgrupperna redan har vaccinerats mot svininfluensan utan att några allvarliga biverkningarframkommit.
Resultaten visar att även yngre barn får ett bra skydd av vaccinet. 

Vaccinet som används i Sverige, Pandemrix, har hela tiden varit godkänt för barn från sex månader men svenska myndigheter har tidigare valt att inte vaccinera barn under tre år (om de inte tillhör någon riskgrupp) eftersom data om effekt och biverkningar på så små barn har saknats. 
I dagsläget finns alltså denna information och därmed rekommendationerna om att man bör låta vaccinera sitt barn om det är äldre än sex månader. 

Vaccineringen av den nya åldersgruppen innebär att ytterligare ca 250 000 vaccinationer ska ske och nu diskuteras det när detta ska ske.
Ska de gå före i den vaccinationsplan som nu finns på de flesta ställen i landet eller ska vaccinationerna av de små, som beräknas ta längre tid än vad det har tagit att vaccinera vuxna och äldre barn, få vänta tills de andra har fått.

När jag tänker på det här kan jag inte låta bli att förundras över Danderyds sjukhus vaccinationsplan.
Stockholms landstings riktlinjer anses vara tydliga: först ska riskgrupper, gravida och sjukvårdspersonal vaccineras. Därefter går turen till barn och deras föräldrar och först därefter är det dax för den breda allmänheten indelat i olika ålderskategorier.
Hur kan då Laila Bagge och Andreas Carlsson redan ha fått sina sprutor?!
Självklart förstår jag deras oro inför denna äckelsjuka, både i tankarna om att smittas och föra smitta vidare, och att de vill låta vaccinera sig pga att de träffar så oerhört mycket människor (framförallt sympatiserar jag med Laila som har en liten son).
Men Danderyds chefsläkares beslut att anhöriga till deras personal ska få vaccinera sig (Lailas syster, arbetande vid sjukhuset vaccinerade Laila och Andreas) för att personalen inte ska behöva vara hemma och vårda dem ifall de skulle insjukna i svininfluensan är ett väldigt konstigt beslut enligt mig inte minst med tanke på att vaccinet är slut på flera ställen i Sverige.

Om det är så man ska tänka så skulle det inte fungera att ha någon vaccinationplan utan alla människor som är släkt med någon sjuksköterska skulle kunna rusa till vaccinationställena och de anhöriga som står först i kön får vaccin och de andra, som inte har den lyckan att tillhöra en familj där man utbildat sig inom sjukvården, inte.
Och varför, jo för annars måste den vaccinerande sjuksköterskan stanna hemma och vårda sin bror, som kanske inte ens bor i samma stad, om han skulle bli sjuk. 

Möjligtvis drar jag det till sin spets nu... men verkligheten är den att under vecka 45 noterades 1233 laboratoriebekräftade nya fall utav svininfluensan jämfört med 776 under vecka 44.
Störst ökning ser man bland barn mellan 0-4 år.
Borde man inte prioritera att ge de små barn, vars föräldrar är för en vaccination, ett skydd mot svininfluensan istället för att slösa både vaccin och tid på att göra som Danderyds ledning beslutat (och när de påstår att trycket på vaccinet inte varit så stort, något som hjälpt fram deras beslut, så finns det många ställen där vaccin verkligen behövs.

Nu fanns inte rekommendationerna om att man även bör vaccinera små barn förra söndagen när Laila och Andreas fick sina sprutor på Danderyds sjukhus men det fanns massor av skolbarn och ungdomar (som tillhör den grupp där smittan går rekordfort fram) som fortfarande snällt väntade på sin tur att få sprutan.

Enligt artikel i Expressen så diskuteras nu Danderyds sjukhus agerande.

Snart är det dax att säga tack för den här terminen och önska fröknarna en god jul.

W:s första halvår som skoltjej har varit toppen på alla sätt.
Hon har en fröken och en fritidspedagog som det känns bra tillsammans med både för henne och för oss föräldrar. Hon trivs i skolan vilket hon tydligt visade vid utvecklingssamtalet i förra veckan där hon skulle markera gubbar med olika känslouttryck. 
En glad gubbe, en fundersam mittemellangubbe och en ledsen gubbe.
När vi hade gått igenom samtliga av frågorna var det kryssat för glada gubbar på alla utom en då hon valde den fundersamma mittemellangubben för att hon tycker det är jobbigt på morgonsamlingarna för då måste man räcka upp handen så länge i väntan på att få prata.
Hon blir trött av att hålla upp armen helt enkelt.
Efter att fröken gett tips på hur man kan vila armbågen i den andra i handen i väntan på sin tur och lovat W att hon absolut inte missar en sådan handuppräckning kändes det bra för henne även på den punkten.

Vid varje terminsslut på dagis gav vi fröknarna ett tack i form av en liten, oftast hemmasnickrad, present.
W ville absolut att vi skulle fortsätta med det även nu när hon börjat i skolan så vi har funderat på vad vi skulle kunna ge dem för någonting. 

Jag frågade W vad hon tänker på för saker när hon tänker på julen. Vilka ord som poppar upp i huvudet på henne. Av de orden, samt några som jag valde, blev det ett enkelt jultryck där orden är i olika storlekar och tjocklekar.

Jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle rama in trycket med passpertout eller utan men nu lutar det åt att det blir med passpertout.
En kombinerad tack-för-terminen-present och julhälsning från en glad skoltjej.

©HUSnrNIO

Förtydligande av tavlan med julens ord.

©HUSnrNIO

Ikeas Björkefall finns inte bara som ljusstake utan också som hållare för blockljus.
Botten är ganska stor och därmed perfekt att lägga små dekorationer i.

Blockljushållare, blockljus, kottar, torkade apelsiner, ett hjärta från Panduro och några band blir ett enkelt jularrangemang.

©HUSnrNIO

Även om det inte är första advent än så har jag börjat att förbereda lite småsaker.
Dörrkransarna är gjorda, ljus dekorerade, julklappar till två vänners barn är klara, fröknarnas julpresenter är påbörjade och julkorten fnular jag på i mitt inre.
Känns skönt att ta lite i taget och passa på när tillfälle ges och barnen är nöjda på annat håll.

Nu väntar tvättberget som har intagit halva köket och sen ska jag prova att stretcha.
Pratade nyss med en vän och fick tips på hur man ska stretcha vid ischiasbesvär.
Hoppas att detta ska hjälpa mig något för annars får jag fundera på att bege mig iväg till någon specialist. 
Igårkväll i ett svagt ögonblick trodde jag att jag skulle bli ståendes på Ica. Jag kunde inte gå.
Benet vek sig och gjorde grymt ont.
W undrade varför jag dröjde så länge bland barnmaten.
Där stod jag och höll mig i hyllorna bland köttfärssås och krämig broccoli och laxpasta smått stönandes.
Kändes nästan som förlossningsvärkar, ja självklart gjorde det inte så ont, men smärtan kom i vågor så det gällde att pinna på mot kassorna de sekunder som kändes bättre.
Nä, här ska stretchas!

Ha en trevlig dag.

Två charmiga och välplanerade enrummare med attraktivt läge .
Prickig fasad och matchande skorsten. Rosa fönsterbänk och nylagd klinkers i rosa nyanser på golvet i det stora, stilrent, inredda rummet.
Genom de stora panoramafönstrena har man en härlig utsikt. Fönstrena ger också möjlighet att ta del av all världens tokigheter sådär på lite lagom avstånd. 

©HUSnrNIO

För att bygga dessa enkla och trivsamma enrummare behöver du thekartonger, sax, fina papper och lim.